30 juni 2016

Konsten att hålla tätt....

För att lättare hinna med långpassen sprang jag hem från jobbet några gånger i höstas. Det finns två rutter hem där den långa är på ca 10 km och den andra trodde jag var på 7,5 km, vilket är en trevlig längd för mig.  Planen var att ta upp vanan i våras, men av olika orsaker blev det inte av, förrän nu. 

Således packade jag min fina löparryggsäck med löparkläder och skor, planerade klädseln i övrigt så jag skulle kunna ta hem delar av den och lämna kvar en del till nästa dag. I slutet av arbetsdagen bytte jag om, tog på mig hörlurarna med joggingspellistan och gav mig iväg på den som jag trodde, lagom långa turen hem. Det skulle senare visa sig att det var en betydligt kortare tur på 5,5 km, men tur var det med tanke på vad som väntade. 

Ofta brukar jag dricka dåligt på jobbet, så för att vara säker på att ha ordentligt med vätska för löpturen hade jag med mig en vätskeblåsa - ryggan har ett särskilt fack för detta närmst ryggen. Och för att kunna använda samma vätskeblåsa i två olika ryggsäckar har jag valt en från en tredjepartstillverkare, Platypus. Denna är konstruerad med påfyllningsöppningen längst ner...

Temperaturen var behaglig för kortärmat och kortbenat, men regnet hängde i luften och det kom några droppar då och då. Helt plötsligt märker jag hur det känns väldigt blött på baksidan av benet, och konstigt nog även i skorna. Så mycket regnade det ju inte och vinden om dessutom framifrån. Så egendomligt. 

En stund senare noterade jag att det är väldigt blött om rumpan. Det kändes inte alls bra . Allehanda tankar på vad som kunde ha hänt for genom huvudet - ingen av dem trevliga och alla varianter på att någon kroppsfunktion inte var som den skulle. Fast borde jag inte ha märkt något tidigare i så fall? Och vid närmre eftertanke, var inte tröjan blöt i ryggslutet också - då kunde det väl inte vara något med magen?

Mysteriet fick en helt odramatisk upplösning när jag undersökte ryggsäcken - jodå, vätskeblåsans förslutning, som är en gängad variant med dryckesslangen i, hade gått upp. Antingen hade jag inte skruvat åt den ordentligt, eller så hade den gängat upp sig av allt skumpande mot min rygg. Så jag antar att det finns en anledning till att de flesta vätskeblåsor har sin förslutning högst upp, precis strax nedanför upphängningsanordningen. 

Så, jag lärde mig något om vikten av att skruva åt korken ordentligt (om jag inte redan visste det), och fick samtidigt ett gott skratt som fotot visar - någon behöver uppdatera sina stavningskunskaper, men jag hoppas det inte är jag ;)