27 maj 2014

Fröken Snubbelfot

Idag var det dags för ett "återfall" - platt fall mitt på övergångsstället :-( Det var nästan så jag vände hem igen istället för att fortsätta uppvärmningsjoggningen till gymet. Inte för att jag slog mig, utan bara för att hela kroppen är så trött... Medellång springtur igår kväll och sen skrivbordsarbete hemma, fullspäckad dag på jobbet och sen mer skrivbordsarbete hemma ikväll.

Nåja, inga synliga eller fysiskt kännbara skador, bara fåfängan som fick sig en törn. Maken var några meter framför (som vanligt, grrrr) och ett gäng vänliga människor på andra sidan frågade hur det gick. Det är lätt att hitta möjliga orsaker: Ouppmärksamhet, trötta vrister efter gårdagens löpning, (o)lämpligheten i att springa upp och ner på trottorkanter, gatsten och ojämnheter i gatan med Merrell Pace Glove, att maken alltid befinner sig några meter framför på våra springturer den här våren, osv. Naturligtvis hjälper det inte att skorna irriterande nog är aningen stora ;-)

Väl på gymet kändes det ganska bra och efter att ha insett att det inte blir tre pass där i veckan testade jag idag att köra några övningar på större muskelgrupper / träna igenom hela kroppen i ett svep. Det gick sådär - när klockan börjar dra sig mot halv nio en vardagskväll och arbete väntar hemma, tryter motivationen snabbt... 


26 maj 2014

Grönskande balkong


Äntligen! Alla odlingarna är sen ett par veckor utflyttade på balkongerna. Här är årets odlingslista:
  • Två blomlådor med blandade tomatplantor (gula och gröna cocktailtomater)
  • En blomlåda med övervintrad lavendel och rosmarin
  • En (för säsongen nyinköpt) Urban Garden-odlingslåda med vinrankeskotten, tillfällig uppställningsplats för tomatplantor som ska utlokaliseras hos föräldrarna och det nya fikonträdet. I den övre lådan samsas smultron (odlade från frö) och en inköpt planta bladpersilja
  • En tagglös björnbärsbuske som inte blir mer än halvmeterhög - perfekt att sätta mellan vinrankorna?
  • Ett större antal krukor med makens chiliplantor (ett flertal olika sorter)
  • Mitt nya citronträd, som jag ska sköta om så duktigt... och ställa ut i trapphuset direkt när det blir för kallt för det att stå ute (eller om vi skulle göra om det minsta rummet till herbarium...).
  • Två stora krukor med två olika sorters apelträd som övervintrat - tursamt med den milda vintern och diverse småplantor i krukorna, bl.a. övervintrade jordgubbsplantor.


Senaste kvällarna har det varit mycket såpvattenspray - både bladlöss och spinn har tyvärr markerat sin närvaro. Men översta citronen i citronträdet växer så det knakar, det är nästan märkbar skillnad från dag till dag. Dessutom glädjer jag mig åt att att jordgubbsplantorna blommar rikligt, och naturen verkar ha gjort sitt för nu har vi små, små jordgubbskart. Vågar jag hoppas att vi kalasar på egenodlade jordgubbar i Midsommar?

21 maj 2014

Rabarber


Ett annat säkert vår-/försommartecken är rabarberna. Vi har ännu inte testat att odla rabarber på balkongen, så vi försöker alltid få med oss ett gäng efter besök hos föräldrarna. Funderar på att be om en knöl nästa gång vi är där och sätta den i en stor hink på balkongen, eller i någon av de stora krukorna, ja varför inte i den stora krukan som jag släpade hem för några veckor sen?

Då och då tänker jag att jag ska prova något nytt recept med rabarber - för några år sen experimenterade jag en del med rabarbermuffins, olika typer av mjuka kakor med rabarber osv. Oftast slutar det med att det blir en smulpaj... eftersom vi inte har så stor tillgång på dem blir jag lite snål, och just smulpaj med rabarber är det både maken och jag gillar bäst. Den här gången blev det makens hemmagjorda chokladglass till.

17 maj 2014

Dagen "G"




Idag började sommaren i Göteborg, dels var vädret suveränt fint, med solsken och kanske 18-19 grader i skuggan och dels gick startskottet för Göteborgsvarvet, vilket känns som startskottet för sommaren... Att den stora dagen närmat sig har märkts varje gång jag sprungit senaste veckorna.

Allra tydligast var det i måndags (eller var det i onsdags?) när det var (nästan) lika många joggare längs älven som flanörer i Haga en söndag. Det var som att springa på en motorväg för löpare. Igår däremot, var det markant folktomt på springturen - två andra damer och jag som kämpade på - men kanske berodde det också på att det var fredagskväll och solsken?

Maken och jag brukar ofta göra en dagstur när det är Göteborgsvarvet eftersom det är helt omöjligt att ta sig fram i stan då. Framförallt är det alltid lika hopplöst att "fastna" på fel sida av loppet. Idag var vi dock hemma, och tog en promenad ner på stan. Naturligtvis var vi på fel sida av banan när eliten och de snabbaste amatörerna började komma in i centrum igen, och jag kände hur tålamodet började tryta - skulle vi bli fast där i flera timmar?

Kanske har det varit så tidigare också, men banläggarna hade gjort en smidig övergång via en tvåstegssluss, där löparna slussades in i en annan fil, så de som ville korsa banan kunde gå över första filen, och sen slussades löparna tillbaka  till den första filen medan vi korsade fil nummer två. Väl över på rätt sida var det skönt att kunna promenera i solen i lugn och ro och utan för mycket trängsel på gatorna och i butikerna.


Uteserveringarna var välfyllda, och efter ett tag var det skönt att sätta sig, njuta av ett glas gott ripassovin och dela en tallrik fylld med italienska delikatesser. Underhållningen var av högsta klass med liveband, löpare och supportrar som hejade på längs banan. Noterade att eliten hade en plan, fram-/mellanfotsisättning snarare än hälisättning, även om de också hade långa löpsteg. 

Även om jag ännu inte sprungit Göteborgsvarvet, är jag glad att jag denna vecka kommit upp i nästan ett helt varv, om än uppdelat på tre löppass. Liksom varje år den här dagen funderar jag på om skulle jag göra en ansträngning och försöka nästa år? Träna upp den fysiska formen kan nog de flesta göra, men den största utmaningen skulle nog vara tålamodet med tanke på hur trångt det är i starten och på delar av banan.

7 maj 2014

Sparrissäsong


Det finns många vårtecken, exempelvis i Göteborg är ett av dem att det blöta kalla övergår i ett något varmare blött... Ett annat, och roligare, sådant för en foodie är att sparrissäsongen börjar, faktiskt redan i slutet av april om vintern inte varit för hård. Då börjar Manfred's Brasserie servera sparris, specialimporterad från norra Tyskland, med egengjord hollandaisesås, tysk skinka och amandinepotatis.

Sparrisen är precis lagom kokt, hollandaisen smälter i munnen och skinkan ger ett trevligt sting med kraftiga, rökta smak.  Potatisen är inte helt motiverad - mer än mätt blir man ändå - och kanske är det därför den nuförtiden är reducerad till en halv per huvudrätt. Och åhhh, det är ljuvligt gott!


Det var en speciell helg när vi var där så blev det även en förrätt på kalixlöjrom med rökt lax, rödlök, gräddfil och blini. Säkert inget nytt, men att servera löjromen på en kall skifferplatta var mycket effektfullt, både visuellt och funktionellt - att hålla den kall. 

Det hade (kanske) kunnat bli en efterrätt också, om den hade funnits på menyn just den kvällen - Körsbärssufflé med strohrom. Tur i oturen - eftersom jag var göteborskt knökmätt efter förrätt och huvudrätt - så fanns det ingen sufflésmet just denna dag, så jag slapp välja :-) Istället ser jag fram emot ett återbesök en annan kväll!

3 maj 2014

Säsongens nyförvärv



Den observante noterade säkert att sko nr 2 från vänster i inlägget om vårens laguppställning varken har visats eller omnämnts tidigare på bloggen... Min pappa frågade i påskas först om jag hade några nya löparskor, och sen den (nästan) förbjudna frågan "Hur många löparskor har du nu egentligen?". Just då hade jag inga nya löparskor, även om dessa var beställda och på väg. Den som läste inlägget om vårens laguppställning kan snabbt räkna ut hur många löparskor jag är uppe i, och då saknas ett eller två par som inte ens finns med i reservlaget.

Premiärturen med de nya skorna företogs i det fina sommarvädret förra helgen. Tanken var att ta en normallång runda eftersom jag förvisso sprungit två korta pass i veckan, men dessförinnan haft ett längre uppehåll. Nu blir det som bekant inte alltid (sällan!) som man tänkt sig, framförallt inte när maken följer med på löprundan... När jag tyckte det var lagom att börja vända hemåt, fortsatte han glatt på inslagen väg. Eftersom han var 10-15 meter framför mig och i finfin form denna dag, till skillnad från mig som huffade och puffade i takt med varje steg, fick jag hålla god min och följa efter - awkward!

Skorna var precis lika sköna som GoreTex-varianten, men lite lättare och något mer ventilerade för att passa sommarväder.