31 december 2014

For auld lang syne


Så drar 2014 sina sista, djupa suckar, och strax studsar ett ystert 2015 in och tar över. Ett nytt år, fullt av möjligheter och löften, oöppnade dörrar och chanser. Och ändå blir jag alltid så blå på nyårsafton, trots, eller kanske just därför, att jag med glädje spenderar hela mitt yrkesliv åt att titta 10-15-20 år framåt i tiden för att hitta potentiella framtida produkter och tjänster samt utveckla nya strategier som ska hjälpa oss att uppfylla företagets vision. Jag minns fortfarande när jag växte upp hur år 1990 verkade otroligt avlägset, år 2000 än mer så, och lumparkillar var något ouppnåeligt vuxet. Och nu är det strax redan år 2015!!

När nyåret kommer borde jag förstås vara glad att alla nära och kära fortfarande är med oss, att vi står inför ett nytt år med nya möjligheter och (positiva) överraskningar, att vi går mot ljusare tider igen, osv. Istället ser jag bara att ännu ett år har gått, alla i min närhet, inklusive jag själv, blir ännu ett år äldre (underförstått ännu ett år närmare livets slut) och alla motgångar och svårigheter som varit under det gångna året. Kanske inte så konstigt heller eftersom både radio, tv och press är fyllda av nyårskrönikor som blickar tillbaka på året som gått snarare än vad som kan vänta kommande år. Visst är det bra att titta tillbaka på det som varit och njuta av dess framgångar, men lika viktigt är förstås att titta framåt och se potentialen i det som komma skall.

Och detta år är inget undantag, kanske för att nyckelbenet och musklerna däromkring värkt extra mycket senaste dagarna - antagligen var det inte bra att först ha fullständig vila hela julhelgen och sen sätta igång med allehanda hemmafix, målning av fönsterbänkar, träning och sjukgymnastik. Två voltarentabletter och en powernap senare är dock smärtan borta. För mycket och för lite skämmer allt och ibland är det befogat att ta värktabletter.

Vore det inte för tillfället att få laga och äta extra festlig mat med goda drycker därtill skulle jag helst hoppa över nyårsafton och gå direkt på nyårsdagen ;) Maken är van efter drygt två decennium tillsammans, och har haft huvudansvaret för köket ikväll, en uppgift han skött med den äran. Årets nyårsmeny: 

  • Förrätt: Jordärtskockssoppa med halstrad pilgrimsmussla och löjrom. Enkelt och alltid lika gott. Extra roligt att kunna använda jordärtskockor odlade av familjevänner och buljongen från grönkålskoket som bas i soppan. Dryck: Champagne, blanc de blanc.
  • Varmrätt: Variant på Beef Wellington med helstekt oxfilé, dijonsenap, stekt shiitakesvamp inbakad i smördeg, med grönsaker och kryddsmör till. What's not to like :) Dryck: Bordeaux, Grand Cru.
  • Mellanrätt: Gingranité. Mjuk, len och krämig - perfektion tack vare baumemätare inköpt i Bryssel. Efter förra årets debacle där mätaren slogs i bitar efter första användningen köpte vi två stycken i höstas. 
  • Efterrätt: Moelleux au chocolat, se recept på bloggen från förra vintern, med hjortronsylt respektive körsbär i rom. Som maken sa, nu är det dags för maffiga chokladefterrätter igen! Dryck: Sött muscatvin.
  • Midnattstilltugg: Västerbottenostpaj toppad med dillcrème fraiche och löjrom. Mer svenska (norrländska) smaker och godare blir det knappast :)


Nu är tolvslaget strax här, nyårsafton övergår i nyårsdag och med det övergår min nyårsblues i förväntningsfull optimism inför vad det nya året ska bära med sig. Avslutningsvis, en hjärtlig skål och en innerlig önskan om ett riktigt


GOTT NYTT ÅR


30 december 2014

Kom-ihåg till nästa jul


Det är inte bara Göteborg som stoltserar med vackra morgnar - så här fint var det på något nordligare breddgrad dagen efter julhelgen. Den sortens vackra vita väder som vi sällan ser här. När vi kom tillbaka till Göteborg efter julhelgen möttes vi av 8 minusgrader och sedvanligt oplogade, men rikligt saltade gator, med isbark och snömodd som följd. Tack och lov för fyrhjulsdrift och dagens blidväder!

Alla julförberedelser som inte hunnits med tidigare skulle göras förra måndagen, ex. att skicka alla julkort - det var med andra ord inte den idealiska dagen att spendera en extra timme att leta efter pyssellådan. Samtidigt var det några saker som överraskade när vi kom hem efter julfirande på annan ort. Min förhoppning är att jag ska komma ihåg att titta på följande minneslista nästa år:

  1. Pyssellådan med alla stämplar, stämpeldynor, lack och lacksigill, presentsnören, specialpennor, de snygga julklappsetiketterna osv. står inte där jag logiskt sett tror att den står (vid andra skrivpapper och julkort), utan i köket, högst upp i överskåpet ovanför kylskåpet.
  2. Batteriljusslingorna har timer, lyser i sex timmar och går sen på samma tid varje dag. Det är alltså ingen egendomlig "inbrottstjuv" som har låst upp dörren, stängt av larmet, tänt ljusslingorna, slagit på larmet, låst dörren och gått igen utan att ta något av värde. Till vårt försvar är dessa ljusslingor nyinköpta för året och det stod inte tydligt på lådan de kom i (eller så läste vi inte instruktionen ;)
  3. Om någon kom ihåg att stänga av vattnet till tvättmaskinen innan vi åkte, måste vattnet också slås på innan tvättmaskinen körs igång. Tekniskt sett inte nödvändigt - maskinen går igång ändå, men ska tvätten bli ren, vilket naturligtvis är syftet med att alls sätta igång tvättmaskinen, måste vattnet slås på.
  4. Överarbeta inte lussebullsdegen, se föregående inlägg...

Nu är ska jag bara komma ihåg att läsa detta nästa jul....


29 december 2014

Lussebullar med förhinder...


... eller mysteriet med degen som föll sönder...

Hittills har det bara blivit en omgång lussebullar, så idag skulle jag baka en omgång till. Döm om min irritation när även denna "bryter" och faller sönder. Lite googlande ger vid handen att det antagligen beror på överarbetning av degen, dvs. för mycket och för lite skämmer det mesta och så även denna gång. I min ambition att arbeta degen ordentligt - vilket jag inte brukar göra - har maskinen fått köra på högsta hastighet i kanske 10 min. Detta i kombination med ekologiskt mjöl var tydligen inte alls bra eftersom dessa mjöler inte tål lika kraftig knådning som icke-ekologiska varianter.

Så nu står jag här med ännu en deg att hälla ut, och konstaterar lite sorgset att "if it ain't broken, don't fix it" gäller även för lussebullar. Istället för att bli nedstämd över att utveckling och försök att förnya sig inte lönar sig, försöker jag tänka positivt: Den som inte testar, lär sig inget nytt.

Addendum: Kvällens coreträning byttes mot lussebak, och nu var det inte bara hemmets försörjning av lussebullar som stod på spel, utan hela mitt rykte som hemmabagare. Och nu, halv elva på kvällen, tre dagar efter julhelgen, är lussebullarna äntligen klara, och precis sådär gyllene, luftiga och lätta som de ska vara, med krispig yta, mjukt och saftigt inkråm som fjädrar när jag trycker på dem. Maken är ovanligt tystlåten, och tuggar belåtet på sin fjärde bulle, eller är det hans femte? Ibland är lycka något så enkelt som gult, saffransdoftande vetebröd :)

24 december 2014

One of these mornings...


December har tidvis bjudit på riktigt grått, regnigt, stormigt och tråkigt väder - minns en sådan söndag när maken och jag trotsade vädret och tog en springtur på ren pin kiv. Men, så gör vädret en helomvändning och bjuder på fantastiska morgnar som den på bilden ovan, och jag förlåter allt dåligt väder, alla sönderblötta finskor och alla gånger jag kommit hem med hela stans rännstensvatten på/i byxbenen.

Senaste veckorna har jag kommit igång med träningen också - ju mer träning, desto mindre bloggande, tyvärr. Sjukgymnasten har lagt upp ett 40-min program att göra hemma fem dagar i veckan, och utöver det vill jag gärna hinna med ett par springpass, ett par gympass och helst något corepass också. Gympasset för rygg och bröst kan nog ersätta ett sjukgymnastikpass, men det är ändå ett ganska tufft schema. Håller jag mig frisk, samtidigt som det inte blir halt och många minus ute kan det kanske funka.

Två lussebullsbak senare fick vi äntligen något som liknade lussebullar. Har aldrig varit med om något liknande och skyller allt på dåligt mjöl :/ Igår kväll stod vårt bidrag till julbordet, i form av västerbottensostpaj, färdigt och ett dygn senare hade maken avslutat pralinetillverkningen. Årets tre varianter är fyllda med ganache smaksatt med rivet apelsinskal, mint respektive päronkonjak.

Och avslutningsvis vill jag önska alla som hittat hit en avkopplande och njutningsfull julhelg!


God Jul!

9 december 2014

Huvudsaken

Förra vintern var den första som jag på satsade på att springa utomhus hela den kalla säsongen. Det ledde till ett febrilt letade efter lämpliga löparmössor under senhösten. Till slut blev det fyra stycken: En Asics, en Arcteryx, och två Salomon. Och vinnaren är Salomons Women's Active Beanie. En mössa med hål att dra ut hästsvansen genom, på samma sätt som många drar ut hästsvansen genom hålet i kepsens bakkant.

När jag fick hem mössan och såg att det var ett hål mitt bak var första reaktionen "urlöjligt, vem är så dum och kommer på en så fånig grej?" och "nu har någon manlig designer gått i spinn". Och så många gånger jag har fått äta upp dessa inledande tankar. Istället för att hästsvansen konstant trycker upp mössan - som är fallet med arcteryxmössan, sitter salomonmössan suveränt bra på på plats, just pga hålet för hästsvansen. Inget ont om asicsmössan, men förutom färgen, sticker den inte ut i mängden.

Salomonössan funkar utmärkt från 6-7 plus ner till någon/några minusgrader. Är det kallare än så går det utmärkt att tillämpa lager-på-lager-metoden, både på mössor och vantar. Så, när julrean drar igång siktar jag in mig på en mössa till, och kanske kan jag inte heller motstå den fina löparklänningen Salomon har, även om sommaren just nu verkar väldigt, väldigt avlägsen.

8 december 2014

Varannan vecka

Så här 8-9 veckor efter olyckan noterar jag att läkningen av nyckelbenet har följt en tydlig varannan-vecka-trend. Varannan vecka med märkbara framsteg och varannan vecka status quo. Mest märkbara framsteg gjordes förstås i början:

  • Första veckan: Den enorma svullnaden kring nyckelbenet och axeln gick ner markant. 
  • Andra veckan: Den stora knölen vid "brottsplatsen" på nyckelbenet gjorde sin debut. 
  • Tredje veckan: Axelsvullnaden var nästan borta och knölen växte....
  • Fjärde veckan: Kunde vara utan mitellan tidvis. 
  • Femte veckan: Tillbaka på kontoret med stöd för armen på skrivbordet, på armstödet, på mötesbordet och mitellan.
  • Sjätte veckan: Blåmärket vid axeln försvann. Knölen är "enorm".
  • Därefter: Fortsatt ömt i och kring knölen, samt spänningar i trapezius och musklerna vid / på skulderbladet. Viss stelhet och begränsningar i armens rörelsemönster. Fortfarande svårt att dra på/av tröjor över huvudet.

Senaste veckorna har det varit frustrerande mycket status quo och nyckelbenet verkar ha läkt ihop i en position som innebär att axeln är lätt framskjuten, vilket resulterar i ett utskjutande skulderblad som värker varje kväll, gör kortaste bilresa mycket obekväm och omöjliggör vissa vanliga rygg- och bröstövningar på gymmet. Dessutom har vänsterarmen blivit kortare / når kortare än tidigare (gissar att avståndet ytteraxel-hals har ändrats), vilket märks vid uppsträckta armar :( Nästa steg är ett besök hos vårdcentralen för att se vad som kan göras åt det.

Ett stort glädjeämne är dock att yrseln ("kristallsjukan") äntligen är botad - bekräftad under ett 20-minuters corepass i helgen. Tacksam för att min kollega tipsade om denna åkomma som förklaring till min känsla av att allt snurrade (ungefär som vid kraftig berusning) så fort jag la mig ner. När yrseln inte gått över efter 7 veckor, letade jag upp Fungera, som har sjukgymnaster specialiserade på just kristallsjukan. Trevligt, empatiskt och professionellt bemötande och hjälp!

Första besöket behandlade den laterala båggången på höger sida, varefter jag var hemma resten av dagen med illamående. Dagen efter jobbade jag igen, men med en tydlig känsla av sjösjuka - allt gungade - också helt normalt i behandlingen. Därpå några dagar med plötsligt illamående vid vissa rörelser och återbesök då den främre båggången på höger sida behandlades. Båda behandlingarna efterföljdes av några dagars övningar hemma morgon och kväll.

Så enkelt att bota, så stor skillnad i livskvalité och välbefinnande, och ändå så svårt för vårdcentralens läkare att diagnosticera. Enligt denna läkare kunde kristallsjuka bara uppkomma efter slag mot huvudet - att fall på huvudet kan ha samma effekt var tydligen inte möjligt i hans värld.

Och allt det här hade jag sluppit om bara kvinnan på cykelbanan hade varit mer uppmärksam och flyttat sig upp på trottoaren, jag hade tagit ut svängen ännu mer, eller helt enkelt inte haft så bråttom den dagen. Men jag är tacksam att huvudet har klarat sig så bra - ibland är det bra att vara tjockskallig ;)

7 december 2014

Det här var ju tråkigt


Ja, de här lussebullarna skulle kanske kunnat platsa i David Batra's show. För roliga är de ju inte. Torra och knapriga, ungefär halvvägs till biscottikex. De fina glutentrådarna lyste med sin frånvaro och degen var bara platt och klarade ingen dragkraft alls. Möjliga felkällor: Vetemjölet för gammalt - nja, inköpt i höstas iaf; för lite smör - nja, knappast med 200g smör; avsaknad av ägg i smeten - kanske det troligaste i detta fall; lite för mycket "höftning"? Nästa lussebak lär bli enligt receptet till punkt och pricka - "if it ain't broken, don't fix it".

Och gårdagens vattniga och smaklösa tiramisun, enligt äkta italienares recept (och som var så god när vi bjöd vänner på den i våras/vintras), gjorde heller ingen glad - utom möjligen en snäll och kärleksfull make. Med tanke på makens goda chokladmousse förra helgen, fint serverad i martiniglas, kanske jag skulle lämna dessertmakeriet till honom istället?

16 november 2014

Tidiga juldekorationer


Det tycks inte bara vara hos oss som juldekorationerna kom upp ovanligt tidigt i år? Hos oss började juldekorationerna när jag för ett par veckor sen hittade en så fin ljusslinga med frostade LED-lampor för utebruk. Vi har redan några ljusslingor, men med två balkonger och där bara hälften av lamporna lyser på den ena ljusslingan tyckte jag vi kunde behöva en till. Och eftersom jag fortfarande var sjukskriven, men snart skulle börja jobba igen var det lika bra att sätta upp den medan tiden och vädret tillät. 

Därav att vi i år hade första ljusslingan uppe redan i början av november... och ja, jag skämdes över att vara som det stora blågula varuhuset som börjar med julskyltning så fort alla kommit tillbaka till jobbet från semestern. Döm därför om min förvåning över att bara en vecka senare se att alla ljusdekorationerna kommit upp på gårdsgatorna runt Domkyrkan. Och häromdagen kom ett email där det stora varuhuset, som alltid brukar avtäcka sin julskyltning på skyltsöndagen, bjöd in till årets julskyltning och tomteträff redan idag. Vart är världen på väg ;) 

Fast om jag ska vara helt uppriktig, har jag inget emot att tjuvstarta med ljusdekorationerna direkt efter Allhelgonahelgen. De lyser upp så trevligt i mörkret, framförallt här i Göteborg där vi knappast kan räkna med snö som lyser upp. Dessutom har Göteborgs stad blivit så duktiga på att ljussätta de små broarna inne i stan, fasader, och därutöver den stora satsningen på julstaden Göteborg med dekorativ ljusutsmyckning, de senaste åren att det är en ren fröjd att promenera omkring och bara njuta av den vackra belysningen.

15 november 2014

Äntligen


Fem veckor och två dagar, så lång tid tog det tills jag gav mig ut på första löparrundan efter olyckan. Efter måndagens positiva testrunda har en löptur stått på önskelistan hela veckan, men först sent i eftermiddags blev det tid att ge mig ut. Trist novemberväder med duggregn som blöter ner allt som inte blir blött av svett, men det var vindstilla och nästan 10 plusgrader, vilket sammantaget är ganska bra springväder. Att springa i regn kan rent av ge en extra boost med känslan av att övervinna vädrets makter och allt sånt ;)

Däremot ställer regnlöpning större krav på vattenavvisande och andningsaktiva kläder och skor. Än en gång fick jag nöjet att använda mina Merrell Ascend Glove GTX och komma hem både torr och varm om fötterna - de är fortfarande samma favoriter efter ett drygt års löpning i dem. Ska jag vara lite petig så är de fortfarande onödigt varma och gör sig egentligen allra bäst i ännu kallare väder, ner till kanske 5-6 minusgrader.

Salomons olika andningsaktiva jackor är storfavoriter i både vått och torrt, medan det var premiär för dagens löpartights från The North Face - ett fynd hos Stadium tidigare idag. Det var även höstpremiär för mössa och vantar. Mössan fungerade utmärkt i symbios med pannlampan. Trots att pannlampan bara behövdes vid ett par tillfällen, var den till god hjälp där gatubelysningen inte räckte till. Resten av tiden kändes det dock tämligen nördigt att ha den sittandes mitt i pannan.... å andra sidan är det inte mycket som inte känns nördigt när jag springer, så det är bara att bita ihop och acceptera nördstatusen.

Nåja, jag lyckades hålla mig springande i 45 minuter, varav de sista 10 med ömmande senor på utsidan av knäna, fast idag är jag glad att det var knäna och varken huvudet, nacken eller nyckelbenet/axeln som satte stopp för fortsättningen. Snittiden var naturligtvis inte bra, men det var inte den som var viktig den här gången....

11 november 2014

Milstolpe


Första trevande löpstegen efter olyckan på kombinerad gå-springtur. Kändes förvånansvärt bra, antagligen för att axlar, nacke får skaka loss med ökat blodflöde o syresättning resultat, vilket sägs påskynda läkningsprocessen. Nästa utmaning: att få på sig en riktig sportBH.

Inte lika förvånande att långa arbetsdagar vid skrivbordet inte känns lika bra ;) men det är ändå märkligt trevligt att vara tillbaka på jobbet. Kanske för att det väntar många och stora förändringar där efter nyår... Den som väntar på något gott...

21 oktober 2014

Hur tätt kan man sitta i en soffa?

Att det finns större och mindre skillnader mellan olika kulturer vet förstås alla, och det jag skriver om här är inget nytt, men medan företagslitteraturen ofta fokuserar på hälsnings- och mötesetikett i olika kulturer och dagspressen fokuserar på integration och religion, handlar mitt exempel om mer vardagliga saker.

Vi hade goda vänner från Tyskland på besök i somras, där han är tysk och hon är spanjorska. Det var sista helgen på fotbolls-VM och vi hade även bjudit hem ett annat gemensamt vänpar för att titta på finalen tillsammans. Kvällen innan hade vi sett semifinalen bara vi fyra ihop, och då "klämt" ihop oss alla fyra i vår 2,5-sitssoffa som teoretiskt skulle kunna rymma fem normalbyggda vuxna, men då får någon sitta på skarven mellan plymåerna i mitten.

När vi ätit färdigt och skulle sätta oss att titta på finalen, började maken och jag samt det andra svenska paret att snegla på soffan och fåtöljerna i rummet. Maken skickades snabbt att hämta in två fåtöljer från en annat rum, och vi slog oss ner - våra tyska vänner i ena halvan av soffan, en av de svenska vännerna i den andra, och vi tre övriga i varsin fåtölj. 

De tyska vännerna fnissade och tittade frågande på oss, eller ja, mannen har pluggat i Sverige och är van vid svenskar och våra (o)vanor, men hans spanska hustru såg (med rätta) mycket frågande ut. Så vi var tvungna att förklara: Det går helt enkelt inte att sitta fyra vuxna svenskar i soffan - det blir för trångt för att vara bekvämt för den svenska personlighetens krav på "behagligt avstånd till sin nästa".

Och när jag tänker tillbaka har det nog faktiskt aldrig suttit mer än tre vuxna svenskar i den soffan, ett par i ena halvan och en person i den andra. Att vi ändå satt fyra vuxna i soffan dagen innan berodde naturligtvis på att två av dem inte var svenskar... Så, hur internationella vi än anser oss vara, finns det vissa oskrivna regler vi ogärna tummar på, som till exempel att sitta axel mot axel med icke-familjemedlemmar i en soffa :)

18 oktober 2014

Retrospektiv: Göteborg


Hur lång tid ska man ha bott i en stad för att kunna säga att "jag är från .... " istället för "jag kommer ursprungligen från ...., men har bott här i stan sen...."? 5 år, 10 år, 20 år, aldrig? 

Denna höst är det 20 år sen jag flyttade till Göteborg, och fortfarande betraktar jag mig inte som göteborgare. Ändå har jag sett stan omvandlas ett flertal gånger, är starkt lokalpatriotisk och hävdar bestämt att det här är Sveriges framsida, att det inte alls regnar så mycket som ryktet säger, osv. Stockholm besöker jag väldigt sällan, säkert en förlust för mig, men varje gång jag varit där i vuxen ålder känner jag mig som kusinen från landet. När jag sen kommer hem igen till en vacker kväll med solnedgång över vattnet (eller Hisingen om man är petig, se tidigare inlägg om geografins relativitet), känns det så mycket bättre - naturligtvis regnar det aldrig just de dagar jag varit i Stockholm ;)

När jag tittar tillbaka på dessa 20 år är det mycket som har ändrats. Det var precis efter den djupa lågkonjunkturen och många nyutexaminerade som fått jobb på annan ort fick sälja sina små lägenheter på Johanneberg med brakförlust för ett par hundratusen. Sen dess har priserna på bostadsrätter i attraktiva områden mångdubblats. Då fanns det fortfarande många hyresrätter i city jämfört med i Stockholm, medan det idag antagligen är mer utjämnat mellan städerna. 

Då var det en stor småstad med "en av varje" istället för alla otaliga kedjor som idag har filialer i varje gathörn, och lunchstängt i de små butikerna. På söndagarna åkte man in till stan och gick på kondis för allt annat var stängt. Idag heter det café, och vissa har öppet hela natten samtidigt som fler och fler butiker har öppet längre på vardagarna och söndagsöppet.

Då fanns ett Billhälls i nästan varje stadsdel i stan och nu är det Axfood's Hemköp som dominerar i innerstan medan de andra två stora livsmedelsdetaljisterna, trots tappra försök inte lyckas expandera nämnvärt. Redan på den tiden, eller kanske hade de aldrig gått ur modet i Göteborg, fanns en delikatessdisk i varje liten Ica-butik, något som för länge sen hade försvunnit i den lilla ort jag kom från. Glädjande nog har delikatessdiskarna vunnit striden mot färdigförpackat, och idag är de lika vanliga som när jag växte upp, både här och där.

Då fanns det nio spårvagnslinjer och 4:ans vagn gick till Saltholmen, medan vi nu har 13 linjer (14 när nya linjen längs södra älvstranden är klar?), ett antal stombusslinjer och 11:an går till Saltholmen. I samma veva som linjerna utökades och drogs om flyttades fontänen och de första (?) japanska körsbärsträden planterades på det ombyggda Järntorget. Nu är hela staden full av vackra rosa körbärsträd i april.

Då fanns ett Volvo, som gjorde både person- och lastvagnar, under ledning av P G Gyllenhammar. Nu finns två Volvo där båda bytt ägare / ledare ett flertal gånger. Då fanns viss varvsindustri kvar, och nu är den snart helt borta, i och med likvideringsprocessen som Damen Götaverken inledde för någon månad sen.

Då fanns inget casino eller Götatunnel och trafiken var tung längs södra älvsstranden. Nu börjar planerna på att bygga om norra och södra älvstränderna till blandområden att realiseras, och oavsett om man gillar det eller ej, kan jag inte låta bli att undra:  Har månne den stora småstaden växt upp och blivit en liten storstad?

16 oktober 2014

Lighten up

Innan jag föll som en fura på cykelbanan hann jag med en springtur till i mörkret. Förra hösten testade jag reflexväst, men tyckte det var överflödigt bland stadens gatljus. Med alla vägarbeten är belysningen sämre än vanligt, men reflexband och små diodlampor gör mig ändå väl synlig (läs: upplyst som en springande julgran) för medtrafikanterna. 

Vad jag däremot inte räknat med var att det faktiskt var svårt att se alla ojämnheter utmed min springrunda, orsakat av allehanda vägarbeten i stan med sämre gatubelysning och tillfälliga lagningar som följd. Helt plötsligt verkade pannlampa inne i stan inte fullt lika nördigt och onödigt som tidigare. Och med tanke på att min utrustning för övrigt är i det närmaste helt komplett, så finns inte så många andra prylar kvar på önskelistan för höst- och vinterlöpningen.

Som vanligt visar en snabb koll på nätet att det går att lägga nästan hur lite som helst, och hur mycket som helst på en pannlampa. Frågan är bara vilken som ger mest valuta för pengarna utifrån mina ganska modesta behov. Stalltipset från en löparvän är Silva Trail Runner II, och efter lite googlande hittade jag denna uppdaterade version med uppladdningsbart batteri via USB-kontakt hos Stadium.

Min snälla make lät mig använda sin ansamlade stadiumbonus för att köpa lampan lite billigare, så nu ligger den i garderoben och väntar på att sin premiärtur. Det lär dock dröja, efter att nyckelbenet initialt var ganska hanterbart, så är det nu både stelare och svårare att få det i viloläge utan mitellan, så det blir bara korta pass framför datorn, alternativt skriva med endast högerhanden. Men en pannlampa går att använda till annat också, som att skrämma maken i inomhusmörkret.

15 oktober 2014

Bryssels maraton


Förra söndagens löptur företogs i Bryssel, dock helt utom tävlan. Det var en ren slump att Bryssels maraton (och halvmaraton) inföll samma helg som höstens brysselbesök. Fredagskvällen och lördagen var ljuvligt soliga och sommarljumma - barbent och kortärmat fungerade utmärkt :) 

På söndagsmorgonen var vädret lite svalare och regnet hängde i luften - helt perfekt för löprunda. För att inte krocka med maratonbanan, sprang jag i ett helt annat område än jag tidigare sprungit i. Det hade varit bra att ha med sig metrokortet. Inte för att jag var stressad av att inte veta var jag befann mig, snarare för att maken en timma senare fortfarande satt på hotellet och väntade på mig (och frukosten) medan jag försökte gena tillbaka från det som skulle ha varit "en kort runda". 


Det som alltid slår mig med Bryssel är hur likt det är Göteborg såtillvida att det är den känns som en småstad fastän den förstås är ganska stor. Istället för renodlade affärs- och shoppingkvarter, tycks nästan hela stan vara blandad bebyggelse med boende, kontor och affärer. Dessutom går det enkelt att promenera genom stan, dvs. avstånden är inte avskräckande. Och naturligtvis all mat, kaféer, ölserveringar, bagerier osv. Ingen risk att behöva gå hungrig och törstig....

Tips för att en springtur på okänd ort:
  • Fulladdad telefon med GPS påslagen
  • Kollektivtrafikkort
  • Dagsljus
  • Observant på omgivningen

Och vem vet, kanske är det inte en slump om nästa brysselbesök sammanfaller med Bryssels maraton?

13 oktober 2014

Höstskörd


Det är redan en bit in i oktober, och ett vanligt år hade balkongodlingarna varit till ända nu. Dock har detta varit ett ovanligt år, inte minst vädermässigt, så det är egentligen föga förvånande att odlingarna fortfarande bär frukt, och att skördetiden är långt ifrån över. På bilden ovan tronar helgens skörd av tigerplommontomater och diverse chilifrukter (Anaheim, Lindas chili, Early Long Slim, Bhut Jolokia, Peter Pepper, Trinidad Moruga Scorpion).


Tomater har vi inte köpt sen slutet av juli, och att döma av tomatplantorna så har vi ytterligare någon eller några veckors skörd kvar om temperaturen håller sig som hittills. Alla makens chiliplantor har fått mogen frukt, och uppvisar fortfarande en imponerande färgprakt med gula, orange, röda och vita frukter. Citronträdets frukter är fortfarande vackert, men smått frustrerande, gröna efter att ha suttit där hela våren och sommaren, dock mycket större frukter nu och t o m smultronen växer fortfarande.


Något som verkligen överraskade var när fikonträdet började få konstiga utväxter i klykorna mellan blad och gren i slutet av sommaren. Det tog några veckor innan maken hojtade "det är ju fikon som växer där". Och visst hade han rätt - små, gröna och synnerligen söta, men ändå omisskännligen fikon. Nu har de blivit lite större, men har ändå en bit kvar till storleken och färgen på de som finns att köpa i affären.

Nu hoppas jag att jag hinner plantera om fikonträdet i en vinterbonad kruka innan temperaturen sjunker alltför lågt, såg att redan denna vecka ska det gå ner mot 5-6 grader nattetid. Citronträdet har redan börjat bo inomhus vissa nätter för att långsamt vänja sig vid inomhusklimatet - skam den som ger sig, i år ska jag göra allt för att lyckas övervintra det!

12 oktober 2014

Vingklippt

Nu blir det varken löpning eller annan träning på några veckor. Stygn i huvudet, lätt hjärnskakning och vänster arm i mitella pga brutet nyckelben. Mobilskrivande begränsas till högerhandens tumme. Däremot har jag till min (och makens) glädje hittat en ställning vid skrivbordet som möjliggör datorskrivning med två händer under kortare stunder, vilket innebär att den frustrerande långsamma pekfingervalsen som jag använde första dagarna nu kan läggas till handlingarna. 

Så vad hände? Mötande fotgängare på cykelbanan. Hon flyttade sig inte upp på trottoaren och jag väjde inte tillräckligt mycket. Hon hade en axelremsväska över ena axeln, tyvärr den som mötte mig. Mitt styre fastnade i hennes väskrem och jag föll som en fura (antar jag). Och naturligtvis hade jag, som varm cykelhjälmsförespråkare, inte hjälmen på mig denna dag - min cykelsäsong slutade egentligen för flera veckor sen och följaktligen hade den flera år gamla hjälmen slängts för att ersättas av en ny nästa säsong. Istället för en eftermiddag med möten blev det ambulans till Sahlgrenskas akutmottagning, omplåstring och röntgen. Jag kan bara hoppas att personen som orsakade olyckan fick sig en tankeställare och var en av dem som hjälpte till efteråt. 

Själv är jag inte så insatt i kritiken mot akutmottagningen på Sahlgrenska, men jag har bara gott att säga om det bemötande, behandling och vård jag fick. Ambulansen måste ha kommit snabbt eftersom jag redan efter 45 minuter kunde ringa maken från sjukhuset och säga vad som hänt. En dryg timma efter olyckan var såret i huvudet ihopsytt och röntgen av flera kroppsdelar beställd. Ytterligare 3-3,5 timmar senare var röntgen gjord, och tillsammans med maken väntade jag i 3 timmar innan resultatet var klart och vi kunde åka hem.

Visst, det kunde ha gått snabbare att komma in till röntgen och naturligtvis verkar det helt onödigt att vänta i tre timmar på resultatet av röntgen, men jag hade inga livshotande skador, och mådde efter omständigheterna bra, så självklart måste svårare fall få prioritet. Ändå sparades inga resurser för att försäkra sig om att rätt diagnos ställts innan jag blev hemskickad. Däremot vore det kanske önskvärt att få alla "lätta" fall klara för hemgång så fort som möjligt för att slippa fylla upp korridorerna med icke-akuta patienter. 

Alltifrån de medmänniskor som hjälpte mig i väntan på ambulansen och låste fast cykeln så maken kunde hämta den senare, till ambulanspersonal, och sjukvårdspersonal på akuten och röntgen gav mig ett mycket vänligt och empatiskt bemötande. Alla mina pinaler togs väl om hand, och alla värdesaker var intakta från olyckstillfället tills jag åkte hem från sjukhuset åtta timmar senare. Någon hade till och med stoppat ner mina vantar i jackfickan för att de inte skulle komma bort, liksom halsbandet som fanns prydligt nedstoppat i väskan.  

En eloge går också till Trafikverket som i samarbete med akutens personal begär dokumentation i ett trafikskadeformulär för att kunna följa upp frekventa olycksplatser och vidta åtgärder där så behövs. Mitt fall ;) landar klockrent i kategorin Cykelolyckor orsakade av fotgängare. Publicerade inte VTI/Trafikanalys en studie för något år sen som visade att en förhållandevis stor andel (40%?) av cykelolyckorna orsakas av just fotgängare?

Tips till fotgängare: 
1. Använd inte cykelbanan som trottoar.
2. Om nr 1 ej följs, var uppmärksam och lämna cykelbanan vid möte med cyklist.

Tips till cyklister på cykelbanan:
1. Använd ringklockan.
2. Förutsätt inte att fotgängare på cykelbanan ser dig även om ni möts.
3. Var konsekvent m cykelhjälmanvändningen - jmfr att betala varje gång i kollektivtrafiken. 

Och naturligtvis har cyklister lika lite att göra på trottoaren som fotgängare har att göra på cykelbanan - ju fler trafikslag / trafikanter som blandas, desto fler och allvarligare olyckor eftersom de har olika referensramar och skydd / brist på skydd. Blandad trafik förutsätter god inlevelseförmåga och uppmärksamhet från alla trafikanter, något som tyvärr verkar ha blivit en bristvara på senare år, kanske finns ett samband med att färre och färre tar körkort och alltså inte får den trafikutbildning som tidigare nästan alla fick?

4 oktober 2014

Catering hos vänner



Häromveckan skulle vi ha vänner hemma på middag, men ställdes med kort varsel inför två alternativ: Flytta middagen till senare datum, eller flytta middagen till vännerna istället. Vi valde det senare, med catering hos vännerna.

Det gick förvånansvärt bra - västerbottenostkexen till förrätten bakades färdigt hemma och monterades på plats; risotton förbereddes hemma och kokade färdigt med buljong på plats; och efterrätten gjordes färdigt hemma och monterades på plats. Väldigt bekvämt att bara lämna röran bakom sig och kunna göra klart i ett städat och prydligt kök. Likaså att inte behöva tänka på dukning, allmän städning av hemmet osv. Kanske ett koncept att fortsätta med ;)

Efterrätten bestod av hemgjorda äpplemunkar med hemgjort äpplemos, som jag bara gjort en gång förut. Friteringen går bra, vilket jag tillskriver min suveräna spishäll, men liksom förra gången var det nästan omöjligt att få in en större mängd äpplemos i dem, trots att jag använde sprits med liten syll.
Nästa gång ska jag testa semmelmetoden, dvs. skära av ett litet lock, gröpa ur och lägga på locket igen. Fast med tanke på att både köket och jag luktade ett helt dygn efteråt, trots tvätt och vädring, så får det nog vänta till nästa höst, eller när fläktfiltren behöver rengöras nästa gång...

28 september 2014

Sworkit

En lättare förkylning har satt stopp för löpningen i veckan och gymmet har inte direkt lockat heller. Räddningen har varit yogamattan och träningsappen Sworkit på paddan.

Appen inkluderar två huvudgrupper: Styrketräning respektive yoga och stretching. Varje huvudgrupp är i sin tur uppdelad i 7-8 undergrupper. När undergrupp valts, är det dags att bestämma hur långt passet ska vara, allt från 5 minuter upp till 45 eller ännu längre. Alla övningar bygger på egna kroppen som motvikt, dvs ingen utrustning behövs utöver yogamattan. Det finns också möjlighet att göra sina egna träningsprogram.

Utöver coreträningen som maken och jag testade häromveckan har träningen denna vecka även inkluderat pilates och styrketräning. Utmärkt träning av bålmuskler som jag inte visste jag hade förrän träningsvärken sätter in. Svettiga pass med kroppen som motvikt. Bra alternativ när man inte vill gå ut :)

26 september 2014

Svamputflykt i stan

Vi måste vara i särklass världens sämsta svampplockare... Inte för att det gör något, vi har väl andra kvaliteter (hoppas jag!), men ändå...

Stärkta av den, med våra mått mätt, lyckade svamputflykten i de forna hemtrakterna för några veckor sen, gjorde vi ett nytt försök att plocka svamp i göteborgsområdet. Jag hade fått för mig att det kunde vara bra svamptrakter utmed riksväg 40, t ex upp mot Partille eller längs gamla boråsvägen. Sagt och gjort, vi gav oss iväg.

En kort avstickare mot Partille Golfklubb och det var bebyggt överallt, nästan som att befinna sig mitt inne i stan. Inte den minsta tillstymmelse till lantlighet och fin blandskog. Vi fortsatte inåt landet och efter någon timmas körning (!) var vi äntligen i ett område som åtminstone inte var helt bebyggt. Nackdelen var att vi var i princip omgivna av tallskog och det var lika svårt att hitta parkering som inne i stan en lördagseftermiddag.

Till slut hittade vi några svampar som såg trevliga ut, och efter en stunds irrande för att få bättre mobiltäckning och kunna ladda ner svampguiden-appen slöt vi oss till att det var nog ätliga svampar, Sotvaxskivling och Blek ostronmussling. De betecknades till och med som mycket goda i appen. Vi beslöt oss för att åka vidare och ta med dem hem.

Vid det här laget hade vi varit iväg i några timmar, och jag som dels alltid blir sömnig så fort jag sätter mig i en bil och dels aldrig känner mig riktigt bekväm i skogen, började känna att det kanske räckte. Det var heller inte så lätt att hitta lämpliga ställen i skogen med bra bilparkering ;) Ett sista ryck på en brant slänt med träd, stubbar och stenar, där vi hittade mer Blek ostronmussling och sen fick det vara nog. 

Väl hemma tittade vi igen på svamparna och i appen och på nätet och det vi kommit fram till i skogen verkade stämma, men ändå, tänk om vi hade tagit fel, eller om appen hade missat att skriva ut förväxlingssvampar för dessa. Efter ett par veckors torkning på en bricka i köket åkte de ut till slut. Det var ju ändå varken kantareller, trattisar eller Karl Johan... 

Nu har det regnat ordentligt, och jag har set trattkantareller i butiken. Maken har pratat om att kanske är det bättre svampmarker strax söder om stan. Kanske skulle vi göra ett sista försök att hitta någon av våra favoriter här i närheten?

22 september 2014

Magisk höstkväll


Nu är det höst! När jag gick till jobbet imorse stormade det och termometern visade ensiffrigt. En tur ut på lunchen och det verkade inte som om temperaturen stigit nämnvärt. Att solen sken var trevligt, men gjorde inte så mycket för värmen. Det borde därför inte ha varit någon överraskning att temperaturen knappt nådde upp till tvåsiffrigt när jag på kvällen bytte om för en löprunda. Kortärmat och kortbenat ersattes med tillräckligt långa byxor så glipan mellan socka och byxa inte var mer än några centimeter, "vintersockarna" och en riktig jacka. Dessutom blir det mörkt så tidigt så reflexerna fick följa med ut. Skorna var dock samma som använts tidigare i sommar. Innan jag blivit varm i kläderna hade jag nog hunnit springa en tredjedel av rundan. 


Hastigheten var avsevärt långsammare än de senaste passen. Kanske berodde det på att jag inte sprungit i de här skorna på några veckor. Kanske berodde det på att det är nästan en vecka sen jag sprang senast. Kanske berodde det helt enkelt på ovanan vid kvällskylan. Det gjorde inte så mycket - kvällen var nästan magiskt stilla efter en så blåsig dag och ljuset är så vackert precis i skymningen.

19 september 2014

Skördemiddag


Solen värmer fortfarande gott på dagarna, och i helgen sprang jag i shorts och t-shirt igen, precis som en normalsvensk sommar. Ett tydligt tecken på att det ändå går mot höst är förra helgens skördemiddag: Lammytterfilé med portionsgratäng på potatis och jordärtskocka, hemodlade tomater och som pricken över i, hemgjord bearnaise. 

Helt uppriktigt, det hade inte blivit någon hemgjord bearnaise utan maken - själv hade jag aldrig haft nerver att göra en sås som innehåller 500g rent smör... även om jag anser att smör är något av det bästa som finns. Och dessutom en sås som är känd för att skära sig för minsta lilla, och som enligt boken tar 50 minuter att göra - inte bra för den som börjar förbereda middagen vid 19.30 en lördagskväll utan att ha ätit någon lunch.

Med tanke på hur slutresultatet blev är jag glad att maken stod på sig. Smaken var oslagbar, och inte tillstymmelse till stabilisatorer eller andra konstiga tillsatser. Receptet i såsboken funkade bra, framförallt räddningsplankan att hälla i ljummet vatten när såsen skär sig, för det gjorde den förstås. Däremot var den inte lika tydlig på att de koagulerade äggulorna skulle tas bort från vattenbadet när smöret tillsätts, något vi kom på efter en liten stund. 

Förrätten gick också i skördetidens tecken - hemodlade padrones, doppade i bearnaise... mmm. Ett tips är att skörda padrones när diametern är ca 3 cm, sen blir de faktiskt ganska heta. Konstigt nog tycker maken de är väldigt heta, medan jag tycker de är hanterbart / njutbart heta. Bhut Jolokia är en annan chili som vi har helt olika upplevelse av - även om vi båda tycker den är stark har jag lättare att hantera den än maken, för Moruga Trinidad Scorpion är rollerna omvända. Att upplevelsen av samma chilifrukt kan variera så!

17 september 2014

Årsbästa


Glädjande nog kan jag springa snabbt i år också - det krävs bara en tillräckligt stark yttre faktor för att jag ska sätta fart. I lördags fanns precis en sådan faktor - det var 40 minuter kvar tills affären stängde och jag hade en beställning att hämta ... 30 minuter är min nedre gräns för att löpträning, och helst vill jag ha 40 minuter eller mer, så det var bråttom. 

Joggingturen gick mestadels på plan mark, men med ett par uppförsbackar, värmande solsken och medvind ut men motvind hem, så tiden är riktigt bra. Borträknat första km som har en hel del stopp för bilar och kollektivtrafik, låg tiden på 6:08-6:10 min/km, och snabbaste km på 5 min 58 sek, men där ingick en nedförsbacke. Glädjande nog upprepade jag nästan bragden ikväll, med knappt 9 km på tiden 6 min 20 sek / km.

Båda passen företogs i senaste nytillskottet, Asics Gel Super J33, med mer dämpning och plats för iläggssulor. Med lite finjusteringar av sko och iläggssula hoppas jag det ska bli riktigt bra. Sammantaget ger det hopp om att kunna uppnå målet 10k @ 60 min.Dessutom har jag kommit på en lagom lång, lagom brant uppförsbacke att träna intervaller i, så kanske är det vara dags att planera in ett lopp nästa år?

15 september 2014

Ny träningsapp

Det blev en sen kväll / natt igår med valvakan. Siffernörden upptäckte sen att det via dagstidingarnas länkar fanns möjlighet borra ner sig i röstresultaten från riksdagsnivå ända ner till individuella valkretsar. Mycket intressant och faktiskt ganska förvånande resultat i mitt närområde.

Med en tidig morgonpresentation fanns det därför inte så mycket energi kvar för träning ikväll. Lösningen blev ett pass på yogamattan hemma till SVTs valanalys. Istället för appen All-in Yoga, testade jag Sworkit - en gratisnedladdning för länge sen, som jag knappt använt. Och den var riktigt bra! 

Första valet är vilken typ av träning, och andra valet är träningspassets längd. Ikväll blev det 20 minuter coreträning, och det var bara en övning som inte lämpade sig i flerbostadshus - burpees. Nu ser jag fram emot en rejäl träningsvärk i mittregionen imorgon.

14 september 2014

Valångest

Sen flera veckor tillbaka dagens datum legat över mig som en mörk skugga - en deadline som inte går att rucka på - och som absolut inte får glömmas bort! Att rösta är viktigt, så viktigt att detta får ta tid i min blogg, som egentligen inte ska handla om politik. Och detta är kanske inte främst ett politiskt inlägg, utan snarare ett inlägg om demokrati. Att rösta är inte en plikt utan en rättighet. Att valdagen dessutom ligger på en söndag, när de flesta (om än inte alla) är lediga, och att förtidsröstningen startade flera veckor i förväg, är föredömligt. En kollega i USA tyckte först att det var konstigt att valdagen ligger på helgen, men förstod sen vilken fördel det är för att så många som möjligt ska kunna utnyttja sin demokratiska rättighet. 

Målet har hela tiden varit att förtidsrösta, och trots att jag haft flera tillfällen och haft röstkortet med mig hela den gångna veckan, blev det inte av förrän jag tog en extratur till Nordstan och sällade mig till de andra 200 i kön för att rösta vid åttatiden på fredagskvällen. Och då var det bara hälften så många som tidigare på kvällen, när det var 500 nummer i kö... Men, vi var ett troget gäng som väntade, och det glädjer mig att så många anser att väntetiden är väl använd tid för att nå slutresultatet, att få vara delaktig i hur vårt land styrs på lokal, regional och nationell nivå.

Efter att ha varit seg i starten, har senaste veckan varit fylld av sena kvällar framför valdebatter och partiledarutfrågningar på tv, och läsande av valmanifest på nätet. Kanske minns jag inte hur det brukar vara, men detta år har jag slagits av frånvaron av "the big picture". Ideologierna och visionerna har mestadels lyst med sin frånvaro - vilken typ av samhälle ser partierna framför sig (på en mer detaljerad nivå än "alla mår bra och känner sig välkomna") och hur tänker de sig att vi tar oss dit? 

Trots de senaste månadernas utveckling i öster och den fortsatta oron i områden gränsande till våra närområden, har utrikespolitiken reducerats till 1. huruvida vi ska söka medlemskap, alternativt nära samarbete, med den stora försvarsalliansen - ja eller nej och 2. ska vi fortsätta ta emot flyktingar från krigshärdarna - ja eller nej. Handelsavtal, internationellt samarbete, globalisering med förändringar i konsumtions- och produktionscenter och -mönster, samt globala folkhälsoproblem som tillgång till rent vatten, sjukvård och framtida risker för pandemier, har varit i det närmaste icke-existerande i årets valrörelse. 

Så, även om det varit en liten del ångest över hur jag skulle rösta, har den största ångesten varit över avsaknaden av helhetsbild och att partiernas huvudsakliga utblick är både kortsiktig och lokal/nationell. Det ska bli intressant att gå tillbaka och minnas denna valrörelse nästa gång - det enda jag är helt säker på är att globaliseringen kommer att fortsätta, vilket påverkar oss oavsett vad våra politiker tycker och gör nationellt.

11 september 2014

Bland spindlar och insekter



Jag vill bo, i en svamp.... I helgen var det äntligen dags för en utflykt till svampskogen. Egentligen hade jag tänkt ge mig ut för flera helger sen, när kollegorna första gången började prata om hur mycket Karl Johansvamp som fanns i skogen, men allehanda vardagliga ting kom i vägen. Jag hade till och med köpt en svampkniv för detta speciella tillfälle...

Till skillnad från fiskeutflykterna där det primära målet är en fin stund vid vattnet, gärna i solnedgången, är det primära målet med svamputflykter att hitta svamp. Medan det är helt OK att komma hem från fisketuren utan fisk, är det absolut inte OK att komma hem från svamputflykten utan svamp. En tur till svampskogen utan svamp är att pinas förgäves bland insekter, spindlar och allehanda obehagliga kryp.


Det var gott om den giftiga sortens svampar, och antagligen även av ätliga sorter, men inte de som ingår i min begränsade repertoar, dvs. gula kantareller, trattkantareller och Karl Johan. Efter flera timmars klivande över stock och sten fick vi ihop en liten korg, med några gula kantareller och en 3-4 Karl Johan. Förhoppningsvis har jag andra kvaliteter än svampplockning ;) 

Den lilla svamppannan där godsakerna fick beblanda sig med både smör och grädde smakade dock utmärkt. Och kommer det bara lite regn så ska jag  ge mig ut igen, och inte låta vardagssysslorna komma emellan. 

9 september 2014

Mayview Maersk


Kvällens springtur upp på Älvsborgsbron var nog årets bästa runda hittills. Benen var pigga, kondisen var bra, och det första som sa ifrån var fötternas trampdynor. Merrell Ascend Glove GTX har lite mindre dämpning än Merrell Bare Access Arc 3, som jag brukar ha för längre rundor och kanske märkte fötterna det idag. Tiden var långt ifrån 10km på 60 minuter, men det gick fortare på hemvägen. När jag kom hem fanns det fortfarande energi och kraft i benen, så det känns som det går åt rätt håll.

Vädret var lagom varmt, nästan vindstilla och soligt, trots att appen på seneftermiddagen utlovade regn under kvällen. Vyn från bron med en brandgul solnedgång över västra Hisingen och Mayview Maersk i hamnen, var som vanligt fantastisk. Och så många joggare som var ute! Gissningsvis är det inte bara jag som vill passa på och komma ut en så här fin sensommarkväll. 

Det var nära att det inte blev någon springtur ikväll eftersom det blev en extra sväng till kontoret. När jag plockat på mig en ansenlig mängd varor i mataffären på vägen hem, upptäckte jag att plånboken saknades - kvarglömd på jobbet. Tur att jag bett maken komma ner och hjälpa till att bära hem maten, så han fick lösa ut mig. Sen var det bara att bita i det sura äpplet och åka och hämta plånboken. 

8 september 2014

TRX-miss

Ikväll skulle jag ha gått på höstens första TRX-pass, bara för att snopet upptäcka 1. att jag stod på reservplats, men fick ordinarie plats en timma innan passet började, och 2. bokningsreglerna säger att man måste vara där senast 10 minuter innan passet börjar... Så det fick bli ett vanligt styrketräningspass med fokus på rygg, bröst och lite benträning.

Det är inte så ofta jag går på ett pass - dagarna är alldeles för tidsstyrda med möten hit och dit för att jag ska vilja ruta in min fritid på samma sätt. Dessutom verkar de flesta pass kräva att man bokar sig flera dagar i förväg, och sen kommer ihåg att avboka sig om man inte vill gå... Just därför är det så skönt att bara kunna dra på sig löparkläder och -skor och ge sig ut - träningen börjar direkt utanför dörren. 

Noterar att min väderapp fortfarande är väldigt träffsäker, på gott och ont. Det vräkte ner hela eftermiddagen, och när jag skulle cykla hem började det spricka upp och solen kom fram. Appen visade på regn vid 20-tiden igen, men eftersom vädret var så fint tänkte jag att appen hade nog fel, och cyklade glatt iväg till träningen i knälånga byxor... sen regnade det nästan hela tiden på gymmet och återigen hade jag tur att det slutade ungefär när jag skulle bege mig hemåt.

Appens väderprognos för imorgon är uppehåll och växlande molnighet. Hoppas det kan bli en fin löprunda med  vackra bilder - måste bara komma ihåg att pausa Runkeeper vid fotostoppen.

6 september 2014

Att prissätta nostalgi, del 2

Mitt andra exempel på att prissätta nostalgi handlar om min gamla cykel - jag har två. När det var dags att byta ut den gamla trotjänaren kunde jag inte med att göra mig av med den. Dessutom är det bra att ha två om det blir punka på den ena, vilket det lätt blir (eller blev, före kevlardäckens tid) i Göteborg.  

Den nyare cykeln är förstås bättre på alla sätt och vis - växlarna fungerar som de ska och växelvisaren i reglagen visar rätt växel, bromsarna är hydrauliska skivbromsar med jämn och tillförlitlig bromsförmåga, vevlagret som tramporna sitter på fungerar perfekt även i branta uppförsbackar när jag glömt växla ner i tid, den har framhjulsdämpning, vilket markant ökar komforten i en stad full med gropar, brunnar, lagningar och bulor i cykelbanorna, osv.

Den gamla cykeln känns numera aningen osäker och instabil i hjulinfästningarna, vilket inte hjälps av att den saknar dämpning så det blir lätt en flygeffekt över alla gupp; bromsarna är v-bromsar - top of the line på sin tid - där vajrarna börjar rosta och bromsverkan är oberäknelig såtillvida att det kan ta tvärstopp, men jag är mer orolig för att de plötsligt ska släppa helt i en nedförsbacke; växlarna fungerar förvisso, åtminstone de som ligger "i mitten", även om det inte längre går att se vilken växel som ligger i på reglaget; och vevlagret har knastrat betänkligt i flera år, men nyligen tappade den faktiskt greppet i uppförsbacken hem.

Och ändå, jag kan bara inte göra mig av med den för den är så starkt förknippad med glädjen jag kände när jag köpte den. Den var så fin och hade så många finesser. Jag var så glad när jag fick hem den och den har troget rullat i många mil innan jag hade tillgång till bil och när jag fick för mig att det var nyttigt att cykla alla 13 km till jobbet och sen lika många hem igen. Nu är den både blekt och smutsig, men den fina grundfärgen utmärker sig fortfarande, den rullar så bra på asfalten, och är så lätt att lyfta in och ut ur cykelförvaringen.

Så, även om det kostar mer än en mycket trevlig middag för två på stan, nästan två års abonnemang på Spotify, eller kanske två par vinterlöparskor, så kostar jag på den ett besök hos Bicycle Repair Man. Där ska den få nya fina bromsar och bromsvajrar, nytt vevlager och kanske även nya växelreglage och kransar, så jag kan fortsätta cykla på den i många år till, och känna samma glädje som när jag köpte den.

3 september 2014

Att prissätta nostalgi, del 1

Hur mycket är nostalgi värt? Vad får minnen och nostalgi kosta? I de flesta fall gäller samma sak i kreditkortföretagets slogan, dvs. "priceless", men i några fall kan nostalgin kopplas till en konkret kostnad, vilket jag har två helt olika exempel på. Det ena handlar om hemtelefonnumret, och det andra om min äldsta cykel, och kommer i ett annat inlägg.

Att hemtelefonnumret hamnat under luppen och vars existensberättigande blivit ifrågasatt först nu, beror på att maken och jag har tröttnat på vår mångåriga mobiloperatör och ska byta till en annan.  Täckningen har varit oförklarligt urusel mitt i centrala stan. Det är ungefär som om mobilmasterna inte riktigt överlappar varandra i gränssnitten, vilket jag har väldigt svårt att tro att så skulle vara fallet.

Hemtelefonnumret är kopplat till ett separat mobilnummer, så  det vore smidigt att flytta med den samtidigt. Det visar sig att kostnaden för att även flytta med hemtelefonnumret till den nya operatörn, uppgår till en mycket trevlig kväll för två på stan, ca ett års abonnemang och Spotify, eller ett par nya vinterlöparskor (inte för att jag behöver det sistnämnda, men ändå, bara som en enkel jämförelse...), sen tillkommer förstås månadsavgiften.

Nuförtiden används numret i princip enbart för att lämna ett telefonnummer när det krävs, utan att jag själv vill lämna ut det. De enda som ringer på det är ihärdiga telefonförsäljare från tidningen jag prenumererade på för flera år sen och bluffmakare. Följaktligen svarar jag aldrig i den, och eftersom den har ett gammalt abonnemang ingår inte datatrafik, och endast samtal upp till en viss kostnad, så vi ringer heller aldrig från den, eller tar med den hemifrån. Ja, man kan verkligen fråga sig varför vi har kvar den, men hemtelefonnumret  har varit min ständiga följeslagare under nästan hela min tid i Göteborg, så det är mycket nostalgi i beslutet, åtminstone för mig.

Numret är från den tid när telefonnumren fortfarande speglade vilket område personen bodde i, ungefär som mobilnumrens sifferserier i början tilldelades olika operatörer, 0702... tillhörde Telia, 0708... tillhörde Europolitan, osv. En charm som gått förlorad i båda fallen, även om det förstås är mycket mer praktiskt som att flytta med sig sina nummer, mellan stadsdelar och operatörer - jag var ju faktiskt tvungen att byta nummer när jag flyttade från ett område till ett annat efter första året i Göteborg.

I alla fall, hemtelefonnumret är näst mitt personnummer det nummer jag haft längst, följt av mitt mobilnummer. Kanske kommer vi i framtiden att få se personnummer som mobilnummer, eller tvärtom - det verkar vara de enda nummer som man egentligen behöver komma ihåg i dagens uppkopplade samhälle, allt annat kan lätt lagras i mobilen? Och nu har jag kommit på en lösning så jag kan skjuta upp beslutet ännu ett tag, att behålla hemtelefonnumret hos den befintliga operatören. Då behöver jag bara betala månadsavgiften, som sett till ett helt år faktiskt uppgår till en mycket trevlig kväll för två på stan, ca ett års abonnemang hos Spotify, eller ett par nya vinterlöparskor....

1 september 2014

Triss i äpple


Förra helgen fick vi en stor låda fina kivikäpplen, Discovery och Alice, levererade av makens föräldrar. De åker alltid till Kivik på hösten och tar med sig en låda till oss och en låda till makens bror. Vi har själva tänkt åka dit många gånger, men på något sätt räcker inte helgerna under äppelsäsongen till. Och det ser inte ut att bli någon skillnad i år... hur blev helgerna så uppbokade?

Hela veckan längtade jag efter att göra den goda amerikanska äppelpajen med kanderad ingefära och calvados. Förberedelserna började på fredagskvällen med pajdegen och sen följde någon timmas skalande, urkärnande och skivande på lördagsförmiddagen. 


För att inte riskera att de fina äpplena skulle förgås, gjorde vi äppelmos och äppeljuice på resten igår. Nästan 2 liter äpplemos och kanske en halvliter juice. Med den stora sötman i äpplena är de nära nog idealiska för mos och juice. Moset är fördelat i fem burkar och infryst, i väntan på att användas i exempelvis glass, eller de små goda hemgjorda äppelmunkarna jag testade för ett par år sen... 


Apropå juice, det är roligt att den hyfsat stora råsaftcentrifugen kommer till användning åtminstone en gång per år ;) Även om vi har nästan alla onödiga köksmaskiner som finns, så köpte vi den egentligen inte till oss själva. Den var en present till en god vän, som har nästan allt. Dessvärre kom vi, kroniskt sena, strax efter några andra gäster som, till allas stora förvåning, också hade med sig en råsaftcentrifug i present... vilka var oddsen för det i början av 2000-talet???

29 augusti 2014

Milstolpe


Förra veckan var det äntligen dags, att ta sig upp på den stora bron, och som vanligt inföll det när jag minst anade det. Det har varit rivstart på jobbet efter semestern, och trots en bra träningsstart första veckan med både gymbesök och löprundor hade andra veckan varit betydligt sämre på den fronten. Maken ville gå till gymet, men det var solsken, om än blåsigt, så jag ville utnyttja vädret och springa istället.

Sagt och gjort, på med skorna med mest stötdämpning och iväg. RunKeeper-appen har defaultinställning att rapportera tid, längd och snitthastighet var 5:e minut, en inställning jag inte använt på MiCoach-appen. Tidigare har jag egentligen inte uppskattat den funktionen, men den här gången var det mycket uppmuntrande att få uppdateringar där snitthastigheten kontinuerligt sjönk hela tiden, och höll sig nästan konstant i den långa backen upp på den stora bron.

Väl uppe på bron, i den starka vinden och med bilar, långtradare och bussar som dånar förbi så hela bron gungar, där känns det som storvinst varje gång jag tar mig dit, och tittar ner på älven, ut mot hamnen, eller in mot stan och hur pyttelitet allt ser ut. Bara den känslan är värd besväret att ta sig dit - utsikten kommer på köpet :)

Ja, jag vet - en löprunda är för att springa, inte för att fota med en so-so mobilkamera... och ändå var besvikelsen stor när jag efter fotostopp och vändning högst upp på bron insåg att appen inte stoppat tidtagningen, för visst tryckte jag väl på "pause"-knappen när jag stannade? Så min fina snittid försvann i solnedgången. Och eftersom det inte var tisdag, fick jag inte ens nöjet att se en av de stora blå båtarna i hamnen.....men jag var väldigt glad när jag kom hem och precis hade kommit över 10 km.

Det var första rundan i år över 10 km och både flåset, benen och fötterna kändes förvånansvärt bra, vilket inte innebar att det inte gjorde lite ont och var mer än litet stelt dagen efter... Det jobbigaste var att senan på utsidan av knät gjorde sig påmind både på höger och vänster knä, även om det var först efter 8-8,5 km.

Det var också första rundan med 3/4-dels långa tights och en tunn, långärmad tröja över t-shirten, så rent vädermässigt var det nog höst, men eftersom det var augusti, gårdagens runda företogs i sommarklädsel, så taggar jag ändå inlägget som "sommar".

27 augusti 2014

Chilis på parad


Är det inte något alldeles särskilt tillfredsställande med att odla? Jag blir glad bara av att se hur citronerna växer (även om jag tycker de har hållt på väldigt, väldigt länge nu), att leka bi och hjälpa chilifrukterna och tomaterna på traven, så jag kan få fascineras av hur mycket de kan växa vissa dagar. Maken har hängt upp allehanda chilifrukter för naturligt torkning, och visst är det dekorativt?

Nu när växtsäsongen går mot sitt slut, kan jag dock inte annat än medge att jag börjar så smått se fram emot att bli av med en del av all grönska på balkongerna, om inte annat för att det knappt går att vara på dem. Fast några flyttar in för övervintring istället för att hamna i komposten, och så det är kanske egentligen inte bättre... Och i december är det dags att sätta nästa års chilis på grodd.

Maken har redan börjat ta in Carolina Reaper-plantan för att långsamt och försiktigt vänja den vid inneklimatet inför kommande övervintring. Den växte så fint hela våren och försommaren, tills den fick bladlöss och tappade alla blad av såpvattensprayningen. Sen kom den igen med nya blad och nu har den en halvcentimeterlång frukt. Undrar om den hinner mogna innan säsongen är över.

Själv har jag börjat läsa på om hur fikonträd övervintras bäst på våra breddgrader. På lappen som satt på plantan står att det klarar ner till -10 grader, och så kallt blir det inte så ofta här, inte ens en normal vinter. Så jag funderar på om jag kan vinterbona den stora krukan som jag släpade hem gåendes i våras och låta det stå på balkongen intill husväggen.

25 augusti 2014

The catcher in the rye

MiCoach-appen slutade snöpligt att fungera efter uppdateringen i början av augusti, därav att de senaste veckornas springturer loggats med RunKeeper. Inte för att MiCoach-appen varit felfri det senaste året, dels med tanke på alla problemen med pulsbandet, dels har appens multitasking inte fungerat, dvs. appen måste vara i aktivt läge med skärmen påslagen för att inte tappa GPS-kontakten.

Mitt supportärende om den kraschande appen är fortfarande aktivt har MiCoach's supportteam informerat mig om, senast för en vecka sen. I fredags kom dock en ny uppdatering av MiCoach, och till min stora glädje fungerade den när jag öppnade den! Den stora frågan var dock om den skulle funka på en springtur?

Ikväll var det dags att testa den nya versionen. Det var tillräckligt varmt för att jag efter en stund skulle vilja skala av mig det långärmade lagret, varpå jag tittade på telefonen och upptäckte att appen bara registrerat tiden, inte sträckan... total ridå och dubbelsuck! Räddaren i nöden blev än en gång RunKeeper, som visat sig vara riktigt bra, förutom att man inte kan följa upp skoanvändningen automatisk, men eftersom jag ändå lägger in allt i excel så spelar det mindre roll.

Och ändå, trots den kvällens fadäs och trots att det finns andra alternativ, så håller jag envist fast vid MiCoach. Ja, det är väl där förtroendet och tilliten kommer in - uppenbarligen är jag villig att förlåta MiCoach och Adidas, gång på gång... och antagligen en gång till eftersom jag redan plockat bort, och laddat ner appen igen från AppStore, allt enligt instruktionerna från supportteamet. Fast jag är glad att jag har en catcher in the rye att ta till om det ändå inte hjälper ;)

24 augusti 2014

Vikten av tillit

Vad är det som gör att vissa löprundor känns superbra, och andra är bara en plåga, trots att de fysiska och psykiska förutsättningarna liksom vädret, varit väldigt lika?

För egen del är förtroende och tillit för produkten A och O - saknas detta, så kommer den inte att leverera enligt förväntningarna. Ett exempel från golfens värld: Tror jag att det här är den absolut bästa drivern för min swing, styrka, osv. så slår jag suveränt bra med den, och de felslag den genererar blir snabbt förlåtna eftersom jag innerst inne vet att det här är den bästa drivern för mig. 

På samma sätt, om jag saknar förtroende för drivern, kanske för att jag tycker jag inte fick så bra hjälp som jag hoppats få av pro:n att prova ut den, eller för att det är fel loft, eller för att jag köpte den som var på rea när jag egentligen hellre ville ha den som inte var på rea, osv., ja, då slår jag heller inte  bra med den. 

I löpningen är inte skillnaderna lika tydliga, åtminstone inte för en motionär som mig själv, men även här går det där med förtroende för utrustningen igen. Springer jag i skor jag tappat förtroendet för, ja, då blir allt bara fel, och egentligen kunde jag lika gärna ha vänt tillbaka efter några meter och bytt skor, eller skippat rundan helt och hållet...

Och egentligen, varför skulle "förtroende" vara mindre viktigt bara för att det handlar om utrustning, än när det gäller en tjänst, service eller vad som i vardagslivet?

21 augusti 2014

En vanlig måndag


I måndags var det så fint väder på kvällen, att jag inte hade hjärta att gå in på gymet. Maken var inte svårövertalad, så istället åkte vi ut och fiskade... Ja, det blev förstås ingen fisk, men däremot en trevlig stund tillsammans på vad som kanske var sommarens sista fina kväll, för nu tycks höststormarna och -regnen vara här, en masse.


Fiskestället denna gång blev Lilla Varholmens färjeläger och maken hade havsöring i åtanke. Fast egentligen hade vi tänkt åka över till Fotö, men eftersom vi precis missade färjan och det var 25 min till nästa bestämde vi oss för att testa bredvid färjelägret i stället. De stora mörka molnen över Hönös färjeläger avskräckte också i viss mån, samtidigt som den fina sommarkvällen övergått i halv storm och temperaturer som krävde flera lager både på över- och underkropp - tur att jag inte tog shorts. 

De flesta nappen under den knappa timma vi var där var av bottennappssorten. Desto fler fina bilder blev det på solnedgången och de annalkande molnen. Precis när vi kommit tillbaka till bilen landade de första regnstänken på rutan, och när vi kommit innanför dörren hemma började regnet smattra...

19 augusti 2014

Måluppföljning och sifferexercis

Siffernörden slog till i helgen och förde in alla löprundor sen mars i excelarket...

  • Antal löprundor hittills i år: 66
  • Antal km hittills i år (t o m v 33): 340
  • Antal höjdmeter: 4319
  • Längsta rundan: 9,16 km
  • Antal rundor > 7 km: 12
  • Antal löprundor per månad i snitt: 8,7
  • Snittid per km: Omkring 6 min 45 sek
  • Snittsträcka per löprunda: 5,1 km
  • Flest km under en månad: 64 (maj)
  • Kallaste rundan: -2, snöfall
  • Varmaste rundan: +28, solsken
  • Mest använda skor: Merrell Ascend Glove GTX, 146,6 km
  • Minst använda skor: Saucony Hattori LC, 6,42 km
  • Antal timmar att föra in alla rundor: Minst 3

Osv osv, med pivottabeller i Excel finns det inga gränser för hur mycket rolig statistik som kan tas fram ;) 

Med tanke på hur vintern och våren varit privat och på jobbet är jag nöjd med att jag alls har sprungit kontinuerligt hela året, även om det var ganska få "riktiga" rundor i mars-april, och snittiden per km är fortfarande alldeles för långsam, även när "konstiga" rundor som till och från gymmet är borttagna.  Efter förra sommarsäsongen låg jag omkring 6 min 25 sek per km, men då sprang jag mycket mer än jag gjort i år. Kanske beror det på att jag inte orkat pusha mig på samma sätt på rundorna i år, för några rundor med bra längd och snittid runt 6 min 30 sek har jag ändå gjort, så det borde inte vara så svårt att komma ner mot drygt 6 min per km.

Mål 2014, statusuppdatering:
  1. Springa utomhus hela vintern (kontinuitetsmål)
  2. Springa brorundan minst 2 gånger (längdmål)
  3. Springa göteborgsvarvssträckningen i maj-juni (längdmål)
  4. Springa brorundan på 1h35-1h40min (tidsmål)
  5. Springa milen på 60 min (tidsmål)
Status för målen är alltså att nummer 1 är uppfyllt, nummer 2, 4, och 5 är fortfarande möjliga, men endast om jag ändrar träningsfokus radikalt, och nummer 3 kommer jag tyvärr inte att uppnå i år, men det kommer snart ett nytt år, med möjlighet att sätta och uppfylla nya mål!

16 augusti 2014

Carpe Diem, eller YOLO

Ibland förundras jag över vad som stannar kvar i primärminnet och vad som försvinner ned i till synes svarta minneshål i hjärnan. När jag tog studenten var jag lyckligt lottad och blev uppvaktad både med besök från nära och kära, och med presenter. Av presenterna minns jag vissa tydligt, vissa ser jag varje dag, och vissa är mer avlägsna eller kanske till och med glömda. 

En present utmärker sig från övriga på så sätt att det är den minst märkvärdiga rent fysiskt - kopierad text på ett A4 - och ändå kanske en av de mest betydelsefulla, eftersom den försöker förmedla något om livet, från en person som levt ett långt liv, till den som just ska ge sig ut på sin resa som vuxen. 

Länge satt texten på min anslagstavla, och när anslagstavlan försvann, packades texten ned. Nyligen undrade jag vart den tagit vägen, och häromkvällen dök den upp i en undangömd mapp vid en impromptu bokhyllerensning. Trots att det gått många år sen jag fick texten, står den sig förvånansvärt bra, även om jag vill tro att dagens 80-åringar har haft större möjligheter att ta tillvara alla ögonblick än just denne man hade. 

Nu när sensommaren snart övergår i höst och det blir regnigt, grått och mörkt, då är texten en påminnelse att fånga dagen. Att inte gräva ner sig i vardagen och de små problemen. Att försöka hitta och ta tillvara de ögonblick som ges varje dag. Och framförallt, att inte skjuta upp det där man verkligen vill göra, för att inte i slutet av livet titta tillbaka med saknad på alla dörrar som förblev oöppnade, eller alla vägar som förblev oprövade för att man inte vågade ...

En stilla fundering i försommarnatten


Jag hittade en tankeställare häromkvällen när jag läste en tidning helt slarvigt i enda syfte att förbruka lite tid. Vad jag fann var en 82-årig mans funderingar. Onekligen tänkvärda tankar...
                                                                                                                 Krister Ström

"Om jag fick leva om mitt liv igen, skulle jag göra fler misstag nästa gång. Jag skulle vara galnare än jag har varit den här gången. Det finns väldigt få saker som jag tar allvarligt längre. Jag skulle definitivt vara mindre hygienisk. Jag skulle ta mer chanser. Jag skulle resa mer. Jag skulle bestiga fler berg. Jag skulle simma i fler floder och jag skulle njuta av fler solnedgångar. Jag skullle äta mer glass och mindre bönor. Vi skjuter allihop upp saker till den där dagen i framtiden som aldrig kommer.

Lite då och då skulle jag uppträda lite som en galning. Jag skulle ha fler verkliga bekymmer och färre inbillade. Du förstår jag var en sådan människa som levde profylaktiskt, förnuftigt och förståndigt timme efter timme och dag efter dag. Åh, jag har haft mina ögonblick och om jag fick göra om alltihop igen skulle jag ha fler sådana ögonblick.

Faktum är att jag skulle försöka att inte ha något annat - bara ögonblick. Det ena efter det andra, istället för att leva så många år i framtiden.

Jag har varit en sådan där människa som inte gick någonstans utan en termometer, en hetvattenflaska, munvatten, en regnrock och fallskärm, om jag fick göra om alltihopa igen skulle jag resa med mycket mindre bagage - mycket mindre. Jag skulle börja gå barfota tidigare på våren, och hålla på längre på hösten. Jag skulle åka karusell mera, heja på fler människor och plocka mer blommor och dansa mycket oftare - om jag fick göra om alltihop igen. 

Men Du förstår - det får jag inte."

(YOLO: You Only Live Once)

14 augusti 2014

Göteborgs kulturkalas

Göteborgs kulturkalas drog igång häromdagen. Så trevligt, tänkte maken och jag och tog en tur på mattorget (a k a Gustav Adolfs torg) efter jobbet. På vägen dit kunde jag se hur hela city var omringat av regnmoln, och de kom allt närmare, så efter en stunds promenerande bland alla mattält drog vi oss hemåt - det såg ut att börja regna vilken minut som helst... men det gjorde det ju inte.

Kulturkalasets app för iOS är svårnavigerad för den som enbart vill få inspiration, men hemsidan är desto bättre. Där kunde jag få en bra överblick av de olika kalasplatserna, enkelt klicka mig vidare för att läsa mer om samt få hela veckans program för respektive plats. Det är roligt att se att Avenyn har så många programpunkter och aktivt försöker locka göteborgarna dit, exempelvis är det line dancing där imorgon kväll, ett gyllene tillfälle att testa något nytt? 

Något som jag gärna skulle gå på är någon av alla guidade stadspromenader och rundturer i speciella byggnader. Vid Operan ska det finnas en dansk by med demonstration av dansk matkultur, och imorgon eftermiddag är det nyinvigning av det uppfräschade Rosenlund med Feskekôrka som landmärke. Ja, det finns nog att göra hela helgen, så trots att jobbet började i måndags, finns det ändå lite semesterkänsla kvar :)

13 augusti 2014

Akkurat app

Min väderapp har visat sig förvånandsvärt bra senaste veckorna, inte enbart när vädret varit "solsken, 25-28 grader", utan även när det varit åskskurar, temperaturdropp osv. Väderprognosen för den här veckan har varit och är tämligen blöt till följd av resterna från den tropiska stormen Bertha. Hittills har det mest har  regnat på nätterna, och endast varit några några kraftiga skurar dagtid. 

Springturen som var inplanerad igår kväll sköts upp p g a de hotande molnen som omgav oss, men det blev ju inget regn! Till slut var jag tvungen att inse att det skulle heller inte komma något, och det fanns således ingen ursäkt kvar... Bara att dra på sig Saucony Hattori-skorna och ge sig ut på det där förhatliga intervallpasset i uppförsbacken.

Backen är jobbig på det där sugande sättet, dvs. den börjar ganska snällt, men allteftersom ökar vinkeln så den blir brantare mot toppen, dvs. som en exponentiellt växande kurva. Efter två gånger uppför och nerför på andra sidan och tillbaka fick det räcka. Ingendera gången gick det särskilt snabbt, så det var nog bara jag som förstod att det var ett intervallpass... men så skönt det kändes efteråt :)

Saucony Hattori-skorna kändes som förra året, dvs. rätt storlek, sitter bra på foten (klämmer inte, foten halkar inte runt), och väldigt utmanande att springa i. De är superlätta, men har heller ingen direkt dämpning, utan sulans tjocklek verkar mest vara för att ta bort prinsessan-på-ärten känslan, dvs. varje gruskorn man springer över ska inte kännas. Dagen efter känns det lite extra i vristerna eftersom stödet för vristerna är minimalt, och åtminstone jag slarvar med vristträningen.

Ikväll sa appen att det skulle regna kl 20. Strax före åtta var maken och jag på väg hem från gymet och molnen såg mycket riktigt stora och mörka ut. Precis utanför porten kom de första regndropparna, och när vi kom in var det kraftigt regnande utanför. Klockan var 20.00.