26 februari 2014

Uppiggande bokfynd


Ännu en lång dag på kontoret innebar att det fick bli den långa vägen hem. När jag ändå var tvungen att byta buss i stan passade jag på att gå in hos Den stora bokhandeln - bokrean har ju börjat!

För kanske 10-15 år sen var bokrean något jag såg fram emot. Alla bokhandlares kataloger gicks igenom noggrannt, böcker markerades och hundöron veks. På den tiden fanns det i alla fall tre olika bokhandlarkedjor i stan, efter senaste uppköpet finns nu en kedja kvar - och jag såg nyss att den butiken nu fått en ny namnskylt. Sen kom den stora digitaliseringsvågen, några jobbyten och mer intensivt arbete gjorde att bokrean förpassades till något som jag i bästa fall noterade och besökte när den var på upphällningen i mitten av mars. 

Matlagningen och livet i allmänhet har gått lite i stå senaste tiden, så en ny bok med inspiration kommer nog väl till pass framöver. Tidningen "Allt om mat" minns jag som en av de bästa från när jag var liten. Rejäla recept med finess, som är realistiska för en hemmakock att lyckas med. Bland dagens inköp finns också ett par andra böcker, men de får vänta på bloggpresentation eftersom de ska bli vad familjen kallar "extrapresent" till maken när han fyller år.

Humöret har inte varit på topp senaste dagarna efter sena leveranser till en sedan länge kommunicerad deadline, och en ny, snabb deadline idag. Men det snabba besöket på bokrean piggade upp betydligt, och när jag kom hem och fick syn på mig i spegeln - chokladkladd på sidan av läppens överkant, en rest från den halva powerbar som fick bli nödmat innan jag tog itu med dagens sista uppgift på kontoret. Då var det svårt att hålla sig för skratt!

Nu är det snart fredag - kanske dags att prova nya kokboken?

24 februari 2014

Vilken vårdag


Idag är det en stor dag - Gustavsbergs serviceman kom hit imorse igen, denna gång med vad han trodde var rätt reservdelar för att åtgärda spolknappsproblemet i badrummet. 15 min efter ankomst var han färdig, och knappen spolar numera helt utan anmärkning!

Det var en fröjd att därefter gå till jobbet i det finfina vårvädret med solsken och många plusgrader. Även om kvällens träning bestod av två yogapass (mage och ben) ser jag fram emot en springtur senare i veckan om vädret står sig.

22 februari 2014

Första sådderna

För några veckor sen tog vi en tur till Plantagen, och kom hem med pluggbox och ny växtlampa... Februari, har jag lärt mig, är rätt månad att så tomater, och chilli ska egentligen sås i december, eller åtminstone januari. Nu är det ju inte jag som står för hemmets gröna fingrar, men maken har faktiskt blivit riktigt duktig på att så och odla. 

Bänken som stod ute på balkongen i somras står nu inomhus med både en övervintrande chilliväxt, ett minidrivhus och en pluggbox. Allt rikligt belyst med två växtlampor med olika ljusfrekvens. Vår tomatsådd är blygsam, men inkluderar gröna cocktailtomater, sådda på frön från tomater vi åt i höstas, och gula cocktailtomater av den sort vi haft i flera år och som passar så bra till diverse mexikanskinspirerade salsor. 


Fröna för de gröna tomaterna har tagit sig över förväntan, och sex små plantor växer så det knakar. De gula tomaterna verkar dock lite mer tveksamma, och bara ett frö har grott hittills. Det är förvisso goda stunder än, men jag hoppas det kommer några fler plantor så det kan bli en fin skörd framåt sensommaren.


Pluggboxen är redan full av små gröna skott, och det börjar bli dags för första gallringen. Här gror allehanda chillifrön: "Red bitch" från Linda på Växthusliv, Hot Lemon, Long Slim Early Jalapeno och Padrones. De senare har inte kommit upp än, men är gröna, milda och perfekta som tillbehör till en god kötträtt. 

18 februari 2014

Brutal ärlighet

Dagen kunde ha börjat bättre: Stressig morgon för att hinna till tidigt morgonmöte, som förvisso jag hade begärt, men tidsförslaget kom från den andra mötesdeltagaren. Trist att personen i fråga tyckte det var OK att häva ur sig sin allmänna frustration över ett ansträngt resursläge och gå på defensiven när jag föreslog olika möjligheter att minska stressen avseende vårt samarbetsprojekt. Sen gick allt i ett, men när dagen var slut tyckte jag ändå att jag uppnått något. 

Igår var det så fint väder med solsken och ett tag tänkte jag att jag skulle ta en springtur igen efter jobbet, men när jag väl gick från kontoret var det kallt och solen hade nästan gått ned helt. Det blev en kväll hemma med diverse pyssel istället. Så med gårdagens överhoppade träningspass, och den tråkiga morgonen i färskt minne, var det träningsdags ikväll - kosta vad det kosta ville!

Ursprungsplanen var att gå till gymet för ett arm-, axel-, och benpass. Vädret var långt ifrån inbjudande, så när jag väl kommit hem, och maken började vackla i sin övertygelse om att gå till gymet, var det lätt att ge vika. I sådana lägen måste man ta till det som den första fästmön i Jerry Maguire benämner "brutal honesty": Det är precis så här vägen till soffpotatis börjar (åtminstone för maken och mig)!

Som jag skrev häromdagen - regn är inte alls lika jobbigt som stormvindar på en joggingtur, förutsatt att kläderna och skorna håller tätt, så jag lockade med mig maken på en 45-minutersrunda, med löfte om en god kvällsmat när vi kom hem igen. Och till bådas vår förvåning var vi långt ifrån ensamma att tycka det är helt OK att springa i regn - i söndags mötte jag inte någon annan joggare, men ikväll mötte vi bortåt 5-6 stycken. Är det månne så att de som ska springa Göteborgsvarvet har börjat komma ut?

17 februari 2014

Vårkänslor


Vad kunde vara bättre än att börja Alla hjärtans dag med 7 plusgrader, solsken och ljudet av vacker fågelsång? Vågar jag hoppas att våren är nära förestående, eller kommer det en köldchock i mars (som min massös försiktigt påminde mig om att det gjorde förra året)?

Som tidigare konstaterats - ju mer träning, desto mindre bloggning... Trist att vara tvungen att välja. Efter passet med luftstopp förrförra torsdagen blev det ett gympass på söndagen, men antagligen hade jag någon infektion i kroppen för därefter var det direkt ner i sängen för en tupplur. På tisdagen tog jag ett lugnt yogapass hemma, gympass på onsdagen och ett lugnt löppass på torsdagen. 

Igår eftermiddag när jag väl kom ut på min springtur var det inte riktigt samma vårkänsla - full storm och regn. Återigen konstaterar jag att regnet inte är det jobbigaste, åtminstone inte så här års när löparbyxorna är av sorten som står emot regn. Första planen att springa mot den höga bron slog jag ur hågen direkt när jag förberedde mig för att ge mig ut. Att springa upp på den något lägre bron kändes däremot fortfarande fullt möjligt. 

Det brukar blåsa på bron, till och med så att det är svårt att ta sig framåt och hålla riktningen, men igår var nog värsta gången på länge (någonsin för mig) - det kändes nästan som jag skulle blåsa omkull... Alla kläder fladdrade frenetiskt - nu förstår jag varför löpare ofta har så extremt tajta kläder och inte nöjer sig med endast "kroppsnära" - och även mössan, som sitter i princip som klistrad på huvudet. Hur det senare är möjligt är obegripligt! 

Dock är jag mycket nöjd med att alla kläder höll mig torra från regn: Salomon Momentum-byxor, Salomon Charvin-jacka, Asics-mössa i microfleece, North Face-vantar och Grip Grab-vantar. Skorna, som jag var tveksam till pga den till synes ofullständiga fogen mellan sula och tådelen av skon, har hittills stått emot yttre blöta, både under passen i snö, regn och på blöt mark. Det är skönt med utrustning som håller måttet.

Det kunde ha blivit ett löppass ikväll också - vädret var minst lika fint som i fredags, men något kallare. Hade jag kommit hem från jobbet lite tidigare hade jag säkert inte kunnat motstå en löptur för att få se den vackra solnedgången. Förhoppningsvis blir det bara fler och fler kvällar med "kodak moments" framöver...

11 februari 2014

Burriiiitoooo time

Den som har läst min bloggerprofil vet att jag är gift med en man som verkligen gillar chili och stark mat - jag har väl berättat om besöket på Restaurang Chilli? Nåja, efter en rundresa i Kalifornien för flera år sen fattade vi båda tycke för mexikansk mat, så det blir onekligen en del stark mat lagad hemma också.

Hittills har det inte funnits så många mexikanska restauranger i stan, men nu verkar det ha dykt upp flera, inte bara det svulstiga Puta Madre på Magasinsgatan (som varken jag eller maken testat än, trots att den funnits i flera år), utan även mexikanska ställen av hämtmat-/snabbmatstyp. Ett av de senaste tillskotten är TomToms Burritos på Prinsgatan och i lördags fick vi  anledning att testa dem. Maken valde en med långkokt fläskkött och den starkaste salsan, medan jag valde Espaldilla med nötkött och den milda salsan (tomat, koriander och lime). En trevlig IPA till, och mmmmmums! 

När jag såg burritosarna göras i ordning såg de inte sååå stora ut, men vi stod oss hela kvällen på det. Den färska och dagsinhandlade fisken fick bli söndagsmiddag istället, med de överblivna muffinsen från fredagsfikat till efterrätt. 

8 februari 2014

Fredagsfika



Då var min första fredagsfika för året avklarad, inte helt utan komplikationer. Fredagsfika är, som det flesta svenskar vet, en absolut helig institution. Oavsett om man gillar sötsaker eller ej, är den ett måste för de flesta på svenska arbetsplatser. Ve den som inte vill delta!

Min erfarenhet av fikalista på storföretag är att någon (ofta en av administratörerna, eller den mest fikasugna personen - och det ena behöver inte utesluta det andra), i en vänlig gest, automatiskt lägger till alla på listan, mailar ut och ber den som inte vill vara med att avanmäla sig. Ett klart fall av negativ avtalsskrivning som vanligtvis inte är tillåtet i Sverige, men som i dessa sammanhang verkar vara mer regel än undantag.

Denna vinter var fredagsfikalistan ovanligt krånglig att få ihop. Precis före jul, eller rättare sagt, precis när alla andra gick på julledighet, kallades flytthjälp in för att flytta in ytterligare ca 15-20 (eller ännu fler?) personer i kontorslandskapet på mitt våningsplan. Totalt är vi nu kanske 35-40 pers, från tre olika avdelningar / grupper.

Första försöket att få ihop listan började med några informella tvåpartssamtal om tiden, kl 10 verkade vara slutliga förslaget. Strax därpå kom en lista för fredagsfika kl. 9.30.... Sen visade det sig att kl 10 ändå skulle vara omöjligt för den lilla grupp på 3 personer jag tillhör. Istället bestämde vi oss för att ha en egen fredagsfika tillsammans med ytterligare en person som alltid är med på det möte vi har fredag morgon varje vecka.

Sagt och gjort, vi avanmälde oss från den stora listan. Nu hände något intressant, strax därefter kom ett nytt mail med innebörden att eftersom några inte kunde kl 10 (eller 9.30), hade vederbörande gjort den doodle-enkät med några olika tidsförslag. Hade det inte varit bättre att göra det först? I princip inga tider passade vår lilla grupp, så vi valde att fortsätta stå utanför. Övriga ändrade dock tiden till kl 14, men det är tveksamt om några namn har tillkommit på listan. Jag kan bara hoppas att detta inte på något sätt är representativt för svenskt beslutsfattande...


Chokladmuffins med chokladglasyr


Mitt bidrag till fredagsfikan blev chokladmuffins, baserat på recept från "Muffins och smoothies" från Muffin Co. Om det inte varit för att de skulle bjudas på, hade jag gjort chocolate chocolate chip muffins, men jag har märkt att min tolerans för choklad ofta är (mycket) högre än vad som är normalt. 

8 stora muffins:
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1/2 tsk bikarbonat
1.5 dl kakao av god kvalitet
125 g rumstempererat smör
0.75 dl strösocker
1.75 dl gräddfil

Blanda de torra ingredienserna i en skål. Vispa smör och socker luftigt med elvisp i en annan skål, tillsätt äggen och sedan gräddfilen. Vispa ner de torra ingredienserna i äggblandningen tills allt är ordentligt blandat. Fördela smeten i pappersklädda formar, så de är fyllda till ca 2/3. Grädda i ca 25 min i 170 grader varmluftsugn, bakstickan ska vara torr när den stuckits ned i kakorna.


Chokladglasyr:
150 g färskost
0.5 dl florsocker
ca 25-30 g smör
en skvätt (0.5-1 dl?) smält 70%-ig choklad.

Vispa ihop ingredienserna med elvisp och spritsa på muffinsarna. Dekorera med ex. silverkulor. 

7 februari 2014

Bistro med finess

Det här inlägget har jag försökt skriva i flera veckor / månader, men tiden verkar aldrig riktigt räcka till, förrän nu. En av makens och mina favoritrestauranger i kategorin Mysig kvarterskrog är Rustik bistro. De har bara funnits i knappt ett år, och vi var där första gången i slutet av semestern. Nu är vi nog snart uppe i en handfull besök och varje gång har vi varit lika nöjda. Vad är det då som gör att det så trevligt där?

Maten

Vällagad, rustik mat, med finess. Ta exempelvis tartaren på savolax med omsorgsfullt uttänkta och tillagade tillbehör. Fina smaker i god balans. Mer finess än rustikt. 

Moules basquaise: En oväntad kombination med tomat, musslor och chorizo, som jag skrev om strax före jul också. Icke desto mindre god - faktum är att jag åt precis samma sak nu igen när vi var där med föräldrarna för ett par veckor sen. Och det var lika gott den här gången!

Även om detta inte är en pub, så är det som att något skulle ha saknats om de inte hade haft en hamburgare - på något sätt känns det bara så rätt med den här. Om jag ätit musslorna två gånger har nog maken ätit hamburgaren tre gånger, dvs. alla gånger han varit där - kan det stämma?!?! Nåja, den är i alla fall väldigt, väldigt god och serveras i en liten fin stekpanna av kolstål. Bland tillbehören finns tjockskurna pommes frites, majonnäs och coleslaw, precis som sig bör.

Anklåret har ingen av oss provat, men det ser gott ut. Kanske något för nästa besök?

Dryck

Bra urval av olika typer av öl från flera kända "mikrobryggerier" och viner i flera olika kategorier, både champagne, cava, och sött vin utöver ett flertal vita och röda viner. Det söta vinet säljs dessutom mycket sympatiskt per cl istället för per glas. 

Service

Personal som tar sig tid för gästerna och låter dem prata, ställa frågor osv., istället för att stressa på så de kan gå vidare till nästa bord. När jag var där med kollegorna beställde två av dem ett glas vin. Den första fick ett välfyllt glas, men det som var kvar i flaskan räckte bara till kanske 70% av vad den första fick. Några minuter senare kom kyparen tillbaka och fyllde på så att även kollega nr 2 fick ett fullt glas. Snyggt!

Stämning

Lagom hög musik, högt i tak, lagom många bord, sköna stolar, osv. Det blir sorligt, men aldrig så högljutt att man måste skrika, inte ens en fredagkväll i slutet av månaden. På sommaren finns en fin liten uteservering på trevligt avstånd från gatan men ändå såpass nära att det går att njuta av folklivet.

6 februari 2014

Luftstopp

Begreppet luftstopp används inom dykningen, men idag passar det lika bra för att beskriva kvällens löppass. Ett "steady state"-pass stod på agendan, vilket jag lärt mig innebär att hålla takten i gult intervall. Eftersom jag fortfarande inte litar helt på pulsbandet gick även dagens pass på hastighet, och gult intervall är "way out of my comfort zone", men det är nyttigt med en utmaning! Träningsplanens beskrivning av passet: 

Steady State Threshold Run. These workouts will feel hard, but hang in there-the benefits are worth it. Running above the lactate threshold stimulates the body's ability to clear lactate. It also stimulates the aerobic system to better supplement the anaerobic system. Basically, that's techno-speak for helping you get faster!

Så när jag kämpar som bäst för att hålla hastigheten, tar luften plötsligt slut - ja, det känns så, men naturligtvis tog luften inte slut. Hur mycket jag än trycker ut bröstkorgen får jag helt enkelt inte in tillräckligt med luft, det blir bara ett kippande efter andan där bröstkorgen tar emot innan lungorna kan fyllas helt. Och jag som trodde att det var benen som skulle utgöra begränsningen på dagens runda med tanke på benpasset på gymet i tisdags och yogapasset för mage och ben igår.

Vad luftstoppet beror på är lite oklart. Min förhoppning är att det beror på dåligt flås - det går att träna upp. En annan möjlig orsak är min kroniska sjukdomsdiagnos (låter mer deprimerande än det är) som stoppar eftersom detta inte är första gången jag har svårt att fylla lungorna helt - vid ett tillfälle fick jag frågan om jag var rökare, vilket var lite nedslående för den som aldrig ens provat :-( Innebär detta att att jag inte kommer kunna springa fortare än jag gör nu.... oavsett hur mycket jag tränar?

Oh, and one more thing... det regnade.

4 februari 2014

Benträning

Det är dags att börja träna ben inför skidåkningen i mars. Visst ger löpträningen en del benstyrka och uthållighet, men för att orka hålla emot i svängarna brukar det vara bra att ha tränat lite extra mycket ben på gymmet - det är åtminstone den slutsatsen jag brukar dra efter första dagens skidåkande.

För två veckor sen började tankarna komma att det vore nog bra att börja träna, förra veckan försökte jag planera in det, men med alla löppassen blev det inte riktigt tid. Nu har vi bokat resan, så då finns ingen återvändo utan det är bara att pallra sig iväg till gymmet, hur knökat det än blir med alla löppass.

Idag stod ett kort intervallpass på träningsschemat, så det passade bra att slå ihop med benpasset. Att träna intervallpass på löpband, men utan att använda löpbandets intervallpassfunktion är inte att rekommendera. Varje gång hastigheten skulle ändras - tack och lov bara fyra snabba intervaller, så totalt 8 ändringar - krävdes en avancerad balansakt för att inte trilla av och samtidigt trycka fingret på hastighetsknappen. Återigen var det problem med (Adidas Micoach) pulsbandet de första 5 minutrarna, trots att sändaren fått nytt batteri och jag använt någon sorts gel för att få bättre kontakt mellan huden och elektroderna. Snart ger jag upp pulsbandet helt och hållet!

Tre tunga benövningar som engagerade hela kroppen samt vadträning och jag kunde känna hur träningsvärken kommer smygande så snart jag kommit ut från gymmet - det blir med andra ord extra roligt på TRX-passet imorgon....

2 februari 2014

Balansakt


Det har inte märkts på bloggen, annat än via avsaknaden av inlägg, men denna vecka har varit en ovanligt bra träningsvecka: Fyra löpträningspass enligt nya träningsplanen (21K Jun 2014) och ett styrketräningspass på gymet. Det jag är allra mest nöjd med är att alla löppassen genomförts utomhus, vädret till trots. Utöver löppasset i snön i tisdags, se tidigare inlägg, blev det även ett torsdags och sen två till i helgen, men då hade snön smält och det var barmark igen. 

Trots att torsdagens pass var det kortaste, bara 20 minuter långt, var det veckans jobbigaste. Det var fortfarande minusgrader så den göteborgska favorittekniken att försöka salta bort 15 cm snö var inte fullt ut effektiv, vilket alla som kommer från mer snörika delar av Sverige vet.... Detta resulterade i en rejäl snömodd, som gjorde att det kändes ungefär som att springa på en sandstrand, men förstås minus solen, värmen och de bara benen. 

Min erfarenhet av att gå på halt underlag utan att halka, är att sätta ner foten så plant som möjligt så vikten fördelas på hela foten vid isättningen. Samma metod har hittills fungerat bra vid löpning i halt väglag, och passar bra ihop med framfotslöpningen. Att springa i snömodden var en balansakt, men med denna teknik kunde jag undvika att halka runt och tappa fart.

Oavsett väder - något pass har det regnat halva tiden och ibland har det varit ganska kallt och lite blåsigt - och tid - kväll, eftermiddag eller mitt på dagen, har jag aldrig varit ensam joggare, utan det har alltid varit flera andra som varit ute och sprungit också. Jag kan bara anta att det är många som börjat löpträna inför Göteborgsvarvet - 20 veckor säger Adidas Micoach-appen är det mest idealiska för att träna inför en halvmara.

Krogvecka och kålvänner

Helt otroligt! Först försvann den ursprungliga texten när jag skulle lägga in en länk till restaurangen, och nu försvann den nya texten också :-(



Krogvecka till 16/2: Två rätter för 250 kr.

Hos Pelle: Bästa maten i kategorin "mellan michelinrestaurang och finare kvarterskrog". Mycket god måltid där de olika rätterna kan placeras in på michelinnivå, finare kvarterskrog och slutligen precis emellan de båda nivåerna. Liksom jag, en stor vän av kål i alla dess former.