Vårkänslor

Vilket fint väder det har varit hela veckan! Förra söndagens dubbelpass i relativ värme och nya New Balance-skorna gav mersmak. Pga slutprov i en kvällskurs i torsdags, dröjde det ändå till idag, innan det blev ett nytt (dubbel)löppass. För den som inte visste det, så har tentapluggande har inte blivit roligare med åren... 

Idag var det asicsskorna som kom in i skorotationen i höstas, som fick tjänstgöra. De få gånger jag sprang med dem då domnade högerfoten efter ca 30-40 minuter, vilket jag trodde berodde antingen på att skorna var för smala, eller för att det var något problem med iläggssulan. 

Fördelen med att köpa skorna lokalt hos en specialiserad återförsäljare är att de är måna om sina kunder, så i fredags bar det av med skor och sulor till Löp&Sko-affären. Några minuters löpning på löpbandet och expediten föreslog att höger iläggssula skulle slipas ner lite. Och om jag inte tyckte det räckte var jag välkommen tillbaka för ytterligare åtgärder.

Expediten sa också att även om det förstås är bra att använda sulorna vid längre löppass, gör de mer nytta vid hälisättning än framfotslöpning. Antagligen är det därför som jag sällan får ont i tåleden av mina merrellskor, men ofta får det vid längre promenader i vanliga skor utan iläggssulorna. 

Det var förstås inte enbart skornas förtjänst, men det kändes så bra idag :) Ingen förkylningskänsla, eller tungt att andas, vårvarmt med 10 plus och lite mulet efter en solig dag. Asicsskorna har mycket dämpning i sig jämfört med merrellskorna, så det kändes som jag studsade fram. Skorna funkade bättre än förut och höll för nästan en timmas löpning, sen blev det stumt och obehagligt tryck på högerfoten.

Det var till och med så varmt ett tag att jag kunde ta av mig vindjackan (vilket lämnade kvar t-shirt och långärmad, tjock mellanlagertröja). Allt som allt var det ett bra dubbelpass och jag ser fram emot en lång och skön löparsäsong!

YEEESSSSSS

Vilken känsla att ha klarat ett av årets löpmål!! Idag blev min långa långtur äntligen av. Vädret var perfekt med växlande molnighet, nästan ingen vind och 11-13 grader. Hellånga nikelöpartights för lite kallare väder, t-shirt och tunn löparjacka - varma ben ända från start! Inget knä- eller vad-/vristont, ingen tung andning, inga svaga ben eller halsont! Det kändes oförskämt bra redan från början, även om jag började i väldigt lugnt tempo.

Någonstans omkring 9 km kändes det att Yes, jag kommer att fixa det här,  jag kommer att klara mitt mål. Grym känsla som fick mig att pressa mig lite till, men på sista km fanns inte mycket kvar att ta av. Då gällde det bara att försöka springa hela vägen hem, hur sakta det än gick på slutet. Sen blev det både ett och två extra varv runt kvarteret för att varva ned.

Några kamerastopp gjorde att tidtagningen inte var helt perfekt, så kanske hade jag klarat det på mitt mål om 1h30-1h40 utan stoppen. Totalt tog det nu 1h46 att springa 15.39 km - så långt har jag aldrig sprungit i ett sträck förut. Då ingick tre rejäla uppförsbackar och en mindre, men mycket brant, uppförsbacke på slutet. I nedförsbackarna var det mest fokus på att inte snubbla - benen gick av sig själva.

Utrustningen spelar stor roll. Att benen var varma ända från början idag bidrog starkt till att jag kunde springa utan att få ont i muskler och leder. Det var stor skillnad mot onsdagens runda som företogs i ett par vanliga 3/4-delslånga träningsbyxor. Jackan åkte på och av flera gånger under rundan, vilket gjorde att kroppstemperaturen var riktigt behaglig.

Skorna som fick äran att hjälpa mig runt var favoriterna Merrell Ascend Glove GTX. Utan tvekan mina bästa löparskor! Tror det betor på att sulan inte har lika skarpa kanter på sidorna som de andra, och alltså tillåter att jag landar på mitt naturliga sätt på utsidan av foten, istället för att tvinga foten att landa plant i sidled. 

Helt smärtfritt var det ändå inte, framfötterna blev stumma efter 7-8 km, främst vänsterfoten, men det gick bra att fortsätta springa ändå. Avsaknaden av benträning i gymet märks tydligt efter 10 km när studsen i vaderna är i det närmaste obefintlig och lårmusklerna helt stumma. Då det blir mer av ett hela-foten-isättningssteg än framfotsisättning. Det verkar som om den belastning knäna får ta vid hälisättning flyttas till vristerna vid framfotsisättning, men överlag tycker jag ändå att barfotalöpningen funkar bra, även för längre sträckor.  

Maken, som känner sig lätt förkyld och alltså inte följde med på långturen, var i full färd att laga Beef Barbacoa från Jonas Crambys kokbok Texas BBQ när jag kom hem. Den värmde både köket och magen gott :-) Och nu sitter jag i soffan med fleecesockar på fötterna för att bibehålla värmen, efter att tacksamt haft mina Salomon relaxskor hela kvällen, och känner mig omåttligt nöjd! Imorgon kommer fötter och vrister att protestera högljutt, men det var det definitivt värt!

Underbar sommarkväll

Känns som jag upprepar mig, men vilken fantastisk sommarkväll! Ingen springtur, men väl en kvällspromenad. Högtrycket bådar gott för alla som ska springa Midnattsloppet imorgon kväll. Även om jag inte ska springa själv önskar jag alla som ska göra det ett fint lopp med bra väder och trevlig stämning. Minns fortfarande hur jag inte sprang förrförra året när det fullkomligt öste ner, sådär typiskt göteborskt fint regn som gör att fukten tränger in genom kläderna och allt blir genomblött. 

Däremot sprang jag några år tidigare, och upptäckte att det här med att springa motionslopp inte var för mig. Otroligt stor trängsel, mycket väntan och irritation över alla som anmält sig till både en och två startgrupper ner från deras egentliga förväntade tid, i tron att att de ska hinna träna upp sig till tävlingen. Inget av detta bidrog till en bra tid, samtidigt som knäsenan började göra sig påminnd (pga hälisättningen) efter sedvanliga 35-40 minuterna, vilket inte gjorde saken bättre. Det som var trevligt var att det var ett lopp på kvällen, att banan gick inne i centrum och en riktigt go' stämning.

Men, någon gång vore det som sagt roligt att springa ett maraton, för att riktigt utmana mig själv. Måste bara hitta de perfekta skorna och träna lite till först....

Och förresten, fredagsfikat var en succé :-)

Framfotslöpning

Ikväll blev det inget springande. Med bloggen och löppassen tidigare i veckan har sömnen blivit lidande och fredagens deadline på jobbet närmar sig med stormsteg. Dessutom behövde jag gå och klippa mig och.... nu hör jag hur intresseklubben antecknar ivrigt ;-)  Skämt åsido, efter det låååånga passet i måndags (drygt 10 km), snubblandet och sen ett kort pass i de obekväma skorna igår behövde kroppen vila före nästa låååånga pass (1h20 enligt träningsplanen).

Istället blir det lite om vad som triggade igång årets intensiva löpträning. Det började med ett rutiningrepp som tvingade mig att avstå från min vanliga gymträning. Löpningen var ett sätt att komma i form igen och träna de stora muskelgrupperna: Ben, mage och rygg. En av de personer jag träffade i samband med detta berättade om barfotalöpning och framfotslöpning.

Det jag läst om barfotalöpning visar både på för- och nackdelar, möjligheter och risker. Forskningsrapporterna är inte entydiga utan det går att hitta stöd för båda sidor, som det ofta gör vare sig det handlar om forskning eller statistik. Nåja, denna blogg handlar om mina erfarenheter av att springa - var och en som läser får ta det för vad det är, dvs. en enskild persons upplevelser. Och för mig har det varit positivt att gå ifrån den mer traditionella hälfotsisättningen och istället börja med framfotsisättning. Den största enskilda vinsten för mig är att jag kan springa långa pass utan att få ont i knäna, eller någon annanstans för den delen!

Förut kunde jag springa kanske 35-40 minuter innan senan på högerknäts utsida sa stopp. Efter ett sådant pass dröjde det ett par dagar innan jag kunde gå nerför trappor igen utan att grina illa. Tidigare hade jag också hålfotsilägg i löparskorna men trots det värkte ofta vänster stortåled efter ett pass. Med framfotslöpningen har jag hittills aldrig känt av knäsenan, och tålederna känner jag bara av någon gång ibland, ofta när jag "slarvat" med fotisättningen. Så, varje långpass känns som en storvinst!

Däremot, med framfotsisättning stränar det i vader och hälsenor under springturen och efteråt känns det som jag knappt kan gå trots stretchning. Räddningen kommer i form av Salomons Relax-serie: Mjuka, dämpande och designade för att ge fötterna en snabb återhämtning efter lång och ansträngande löpning. Det enda de inte hjälper mot är ömheten vid böjning av knäna efter löppassen. Och nej, jag får inga pengar från Salomon, eller någon annan tillverkare av sportprodukter, men bra produkter förtjänar beröm och mindre bra, ja, de får omdömen därefter.

A walk in the park...

Bra väder med sol och kvällsbris! Återigen förvånas jag över temperaturskillnaden mellan jobbet och hemma - tycks alltid vara 1-2 grader varmare hemma... tur att det inte är tvärtom! Det gick med andra ord bra att ha sommarstassen på dagens runda också. Idag var det ett kort och lätt grönt pass inplanerat i mitt Adidas MiCoachprogram. Varken så tungt som jag trodde efter det lååånga löppasset igår, eller efter snubbelincidenten. Knäna känns riktigt bra, det var bara ytliga skrubbsår.

Första passet med pulsbandet Adidas skickade som ersättning för det andra som verkar ha glappkontakt. Med tanke på passets höga score (88%, att jämföra med gårdagens på 54%) verkar det funka bra! Ska bli intressant att se om det håller i sig. Däremot är jag fortsatt missnöjd med Nike Lunarflyskorna och eftersom jag inte riktigt gillar dem använder jag dem minst, hittills bara 57km. De trycker på framfot och tår både ovanifrån och från sidorna, blir stumma snabbt och lämpar sig varken för framfotslöpning eller hälisättningslöpning.

För att komplettera skosamlingen skulle jag vilja ha ett par med mer dämpning än FreeRunskorna, men samma goda flexibilitet och kontakt med underlaget, och lägre tå-häl drop (0 eller 4 mm). Testade Saucony Mirage men trivdes inte med dem - för stumma - och bytte då till Lunarfly. Kanske Merrell Mix Master Move Glide är ett bra alternativ till nästa säsong? Dagens lärdom är också en som tål att upprepas: Köp löparskor i rätt storlek! I mitt fall innebär det ett halvnummer upp från den storlek som känns "lagom mycket för stor", dvs de SKA kännas alldeles för stora!