30 november 2013

Snabbmat del 1



Fredagskvällar är veckans kanske trevligaste kväll, men samtidigt en av de tröttaste. Då är det bra med snabbmat. Igår blev det Moules Marinière, en favorit från barndomen som jag sedan introducerat maken för och nu är en regelbundet återkommande höst- och vinterrätt hos oss. Trots att vi pratat om att rätten flera gånger i höst har det inte blivit av. När vi sen väl stått där i fiskdisken har blicken fastnat på något annat, men igår kväll kopplade hjärnan ihop åsynen av fiskhandlaren med musslor! 

Hackad schalottenlök och vitlök som fräses ihop med smör, späd med vitt vin och vatten, salta och peppra (vilket jag typiskt nog glömde, å andra sidan kom jag ihåg persiljan :) Koka upp och lägg i de tvättade musslorna (bara de som stänger sig i kallt vatten alternativt när man knackar lite försiktigt på dem). Några minuters kokning och sen är det klart. Att det är nyttig mat med mycket proteiner och låg fetthalt gör inte det hela mindre gott. Ett gott bröd, smör och ost till och sen mår man prima! 

27 november 2013

Rise and shine

Onsdag igen och ännu ett TRX-pass inbokat till ikväll. Då kan det behövas en kul video för att motivera sig att ge det lilla extra.


Att våga testa, prova och vara öppen för nya möjligheter. Att våga öppna den där dörren som verkar spännande men samtidigt ligger långt utanför sin egen komfortzon. Att också våga säga efter att ha provat något "Intressant erfarenhet, men det var inget för mig". Men om man inte pressar sig, ger det där lite extra när det känns som alla krafterna är slut, då får man heller aldrig veta vad man klarar.

25 november 2013

Äntligen måndag

Handen på hjärtat, vad är poängen med måndagar??? Normalt tillhör jag kategorin som gärna skulle skippa konceptet "måndag" helt och hållet. Byt ut måndagarna mot en extra onsdag, eller varför inte drömma riktigt stort och ersätta dem med en bonuslördag varje vecka? Men, ingen regel utan undantag, och nu har jag äntligen hittat en anledning till måndagarna existens, eller åtminstone en anledning att acceptera dem: Renovering hemma.

Det är inte riktigt så att jag önskar att det inte fanns helger under dessa perioder, men bra nära. För under helgen händer absolut ingenting med bygget! Att vara ledig, men leva i en konstant röra, balansera genom dammfällor för att ta sig mellan rummen, nästan behöva skriva lista och packa väska för att slippa gå in och ut ur rummen så ofta, och ha ett halvstädat hem i flera veckor (eller månader) är inte roligt.

Desto roligare när det är klart. Och därför är måndagarna just nu så efterlängtade, för då väntar fem nya arbetsdagar som tar badrummet ännu närmare färdigställandet! 

24 november 2013

Inomhuspremiär

Det fina vädret till trots blev det inget springa ute idag. Sovmorgon, husvisning och en efterlängtad massage kom i vägen. Men, eftersom duschen hemma fortfarande lyser med sin frånvaro, var ett gymbesök nödvändigt, och som maken hurtigt sa: Varför inte passa på att träna samtidigt? 

Och åtminstone ett kort springpass vore ju skönt att få gjort. Dessutom hade jag fortfarande inte provat senaste nytillskottet i löparskosamlingen, mina Merrell Pace Glove. Sagt och gjort, ca 30 min löpning, några minuters uppvärmning och nedvarvning och så är skorna invigda och vinterns första inomhuspass på löpband avklarat. Enformigt, väldigt svettigt och en känsla av saknad att inte springa ute. 

Funderar på att sätta ett nytt mål för vinterns löpning - att göra ett löppass i veckan utomhus. En nygammal term poppade upp i ett samtal häromveckan: Stretch targets, dvs. att sätta mål som ligger strax bortom det man faktiskt tror är realistiskt att nå. Att springa ett pass i veckan utomhus under vintern (undantag om det blir is på gatan) kanske ska vara min stretch target?

21 november 2013

BRRRRRR

Nu verkar vintern ha kommit. Efter en varm och behaglig höst är det nu andra kvällen i rad med nollgradigt, snålblåst och hög luftfuktighet. Samma chock och undran varje år för hur jag ska överleva vintern, som med säkerhet blir ännu kallare än så här. Igår var jag tvungen att gå iväg till gymet eftersom jag anmält mig till ett TRX-pass igen, men ikväll var det träningsfritt.

Å andra sidan, med senhöst och vinter kommer julen med ljus och värme inomhus, lussebullar, julkakor och julgodis. Jäst har inhandlats, smör  och mjöl har bunkrats och saffransförrådet inventerats. Snart är det dags för första lussebullarna. Konstigt nog är den lokala traditionen lussebullar på vanlig vetedeg, smaksatt med kardemumma. Helt oförståeligt! Det vet väl alla att lussebullar smaksätts med saffran - det är ju själva kvintessensen av en lussebulle ;-)

20 november 2013

Variationer på citron



Förra söndagens lemon curd på hemgjorda citroner blev riktigt bra! Och makens hemgjorda glass som smaksattes med densamma, blev härligt krämig och fyllig! Tipset att hälla kokande vatten över skivade citroner gav rejält med citronsmak, så det ska jag absolut göra flera gånger. Tyvärr var citronerna kanske inte de mest lämpade för lemonad då deras parfymerade bismak blev väldigt genomträngande i drycken, men konstigt nog inte alls lika dominerande i lemonad curd:en.

Citronträdet, som har väldigt doftrika blommor, vilka gissningsvis är anledningen till den parfymerade bismaken, har fått en av de ljusaste platserna i hemmet. Tyvärr tycks inte det hjälpa mot dess snabba lövfällning. Det kommer bli en utmaning att lyckas övervintra det. Alla tips och råd mottages tacksamt!

PS. Tomattoppskotten överlevde inte min hårdhänta behandling, så det blir till att sätta nya frön i vinter. Kanske lyckas jag bättre nästa år, om ingen ny renovering kommer i vägen ;) DS.

19 november 2013

Avlägsna mål

Just nu känns det helt omöjligt. Att Sverige går vidare. Till Fotbolls-VM i Brasilen. Men fortfarande finns en liten chans, om vårt lag gör två mål mer än Portugal. Samtidigt går det ju inte att ge upp bara för att något verkar avlägset och ouppnåeligt, eller?

Gissningsvis gör förbundskaptenen och laget samma sak som vi övriga gör när vi står inför en stor utmaning: Bryter ned det övergripande målet i mindre, hanterbara delar. Ex. första nedbrytningen av dagens match kan ha varit att sätta upp mål för varje halvlek, sen att dela ned varje halvlek ytterligare i 15-min eller ännu kortare 5-min intervaller, Vad vill vi ska hända - vilket är målet/-n (no pun intended) för varje intervall? Nästa steg är att titta på vad krävs, vad behöver vi göra för att uppnå varje intervalls mål. 

Metoden i all sin enkelhet, funkar för mig lika bra oavsett om det handlar om att planera projektportföljen för nästa år på jobbet eller ta tag i den där sedan flera månader växande strykhögen av skjortor, eller komma igång med sin träning. Den kan också med fördel kombineras med angreppssättet "ta en sak i taget". 

Det känns som det har varit fullt upp hela hösten - på jobbet såväl som hemma - och för några veckor sen kändes det som jag fått nog. Inte mer! Min instinkt i såna lägen är att krypa ner i sängen, dra täcket över huvudet och sova. LÄNGE. Det krävs en del viljestyrka att stå emot instinkten. Istället blev det en kortare period med ångest, vetskapen att något måste göras, att det inte gick att skjuta på det längre, osv. Till slut var det bara att sätta sig ner, ta en sak i taget och sätta upp små delmål - inte fokusera på alla sakerna på en gång. 

Att i sådana situationer ta sig tid att träna är otroligt segt, men det ger mer energi tillbaka än det tar - sicken superklyscha, jag vet! Träningspasset, som kan vara hur litet som helst, ex. yoga 30 min hemma, eller ta en rask promenad 30 min, eller tå till gymet eller springa eller något annat mer krävande, ger både tillfälle att rensa tankarna och en känsla av att ha åstadkommit något positivt. 

Ikväll var en sådan kväll när jag bara ville sjunka ner i soffan framför TV:n och se någon halvdan amerikansk serie i väntan på att matchen skulle börja. Eftersom jag ändå måste duscha på gymet pga badrumsrenoveringen, tyckte maken att jag skulle passa på och ta ett lätt gympass. Så nu sitter jag nöjt och tittar på matchen och tycker att saker och ting ordnar sig, det lackar mot jul och badrummet är (nog) snart klart - tja, livet är inte så dumt i alla fall!

17 november 2013

Måluppfyllelse

Idag var det jag som drog med maken ut på löprundan som innebär att mitt mål nr 1 för året är uppfyllt! Efter en dag med allehanda ärenden var det mörkt och temperaturen hade börjat krypa nedåt från de behagliga 8-9 grader som solen lyckades åstadkomma, när vi äntligen kom iväg. Tjocka salomonbyxorna, både t-shirt och ulltröja under den lite tjockare löparjackan, mössa, och buff för att hålla hals och nacke varm. Och varmt var det - efter en halv kilometer hade både mössa och buff åkt av, och efter ytterligare någon km var det dags att ta av jackan. 

Temperaturen höll ca 4-5 grader, men det var helt vindstilla, vilket gjorde att det kändes riktigt varmt och behagligt. T o m skorna var varma - det hade säkert gått att ha de tunnare Merrell Bare Access-skorna. Ett makligt tempo, och en ganska kort runda, men kroppen hängde med bra och så skönt när vi kom hem igen! Träningsmässigt har veckan också inkluderat två gympass med fokus dels på rygg och bröst, dels på armar och axlar. Gårdagens kettlebellpass fick dock utgå till förmån för porterfestival....

Fortsatt lite problem med Adidas MiCoach-appen, både att GPS:en kopplar ner sig när telefonen sätts i viloläge (problem sen senaste uppdateringen av appen), och pulsbandet som inte skickar signalerna till telefonen. Fick tips om Runkeeper, men är lite ovillig att byta eftersom tre års löpning ligger i MiCoachdatabasen, och Runkeeper använder prenumerationsbetalningsmodellen. Är också lite osäker på om det går att koppla ett pulsband (och i så fall vilken tillverkares) till Runkeeper?

Utöver att jag är mycket glad över att ha uppfyllt det andra (första) stora målet för årets löpning, kändes dagens löppass också som en riktigt positiv avslutning på en stressig vecka med mycket att tänka på både på jobbet och hemma. Vem vet, om vädret håller sig så här bra kanske jag gör ett nytt försök att klara det andra målet på den utsatta tiden.

15 november 2013

Oförmåga att planera

"Hur svårt kan det vara?" Ofta följt av "Det är ju inte rocket science precis". Två lätt arroganta uttryck som jag hör (och ibland använder själv) mer och mer både på jobbet och privat.

Igår var alltså utsatt leveransdag för badrumsskåpen. Leverantören, för övrigt mycket bra och med en duktig konsulent som hjälpt oss med planering av både kök och badrum, har ett leveransplanerings- och transportupplägg som ur kundsynpunkt lämnar en del övrigt att önska. Själv anser jag mig ha hyfsat god förståelse för att det tar ca 4 veckor från beställning till leverans pga produktion mot order istället för mot lager, krav på att låsa produktionssekvens viss tid i förväg för att kunna säkerställa att allt ingångsmaterial finns på plats i god tid i förväg för att produktionslinan inte ska stoppas, osv. 

Vad jag däremot har noll förståelse för att vid orderläggning få ett beräknat leveransdatum i form av "vecka 46". En dryg vecka i förväg kom besked om leveransdag, i detta fall "onsdag mellan 10-15". Det är allt. Ingen öppning för att kunna ändra dag, eller få en mer specificerad tid. Vid orderläggningen kunde vi önska en viss leveransdag, men det kunde inte garanteras, vilket snabbt blev uppenbart då vi önskade måndag. Med så noggrann planering av produktionen kunde man tycka det vore rimligt att ha en lika god planering av utleveransen, och åtminstone kunna anpassa sig till kundens önskemål om att INTE få leverans en viss dag.

Naturligtvis var onsdagen den enda dagen som ingen, inte ens snickaren, kunde vara på plats hela dagen. Det bästa jag kunde göra var att ringa chaufförerna direkt på morgonen och stämma av med dem. Sagt och gjort, första samtalet gjordes strax före kl 8. En glad röst svarade och bad mig ringa tillbaka kl 10 när han satt i bilen och hade körordern framför sig. Med tanke på att det handlar om transportbranschen var det inte tal om att svara honom att "tyvärr, jag sitter mitt i ett möte då, kan du kolla lite tidigare så ringer jag strax före kl 9 innan mitt möte börjar?".

Samtal nr 2 till chaufförerna: - Inga problem, vi kommer inte till dig förrän efter kl 12. - Utmärkt, då är snickaren tillbaka. Frid och fröjd, och jag kunde fokusera på mitt jobb, tills snickaren ringde vid 14-tiden: - Chaufförerna ringde just, de är inte här förrän om 1,5-2h och jag måste gå kl 16. Kan du komma hem om de inte är klara då? - Nej, det kan jag egentligen inte - jag ringer dem direkt och ber dem prioritera upp oss. 

Samtal nr 3 till chaufförerna, fortfarande en glad röst (eller är det bara så att danskan i sig låter glad, ungefär som norskan?): - Vi har haft lite problem, men nu är det löst och vi hinner till dig i tid. Tillbaka till snickaren: - De säger att de hinner till dig i tid, men har de inte ringt som utlovat i förväg måste du ringa mig så jag kan ta mig hem. Med hjärtat i halsgropen och en puls som på tuffaste intervallpasset var det lite svårt att fokusera på jobbet. Klockan gick, deadline för att hinna hem till k l6 passerade, och kvart i fyra ringde snickaren: - De är precis klara nu och har just gått. Puuhhh, vilken lättnad! 

Tack och lov står skåpen där nu, redo och bara väntar på att resten av badrummet ska bli tillräckligt färdigt för att sätta upp dem... Men hur svårt ska det vara att hålla sig inom sitt tidsspann när man först väljer dag själv, sen ger sig själv ett fem timmar långt tidsspann, och sedan i början av sagda tidsspann reduceras till ett tretimmarsintervall, och till sist slutför leveransen nästan en timma efter det ursprungliga femtimmarsspannet. Det är ju inte rocket science precis ;-)

11 november 2013

Mål nr 1

Idag (igår - ser att klockan passerat midnatt) sprang jag en långtur i det sköna höstvädret. 5 grader plus, ingen vind och mulet, men uppehåll. Med ordentligt med kläder på var det faktiskt riktigt skönt, trots ännu ett jobbigt gruppträningspass igår (Kettlebellpass lett av min PT). Trots att maken inte sprungit på länge höll vi god takt hela tiden med en snittid ungefär som vi brukar. Dock gjorde vi en rusch på slutet, vilket resulterade i dagens snabbaste km: 4,54 minuter, vilket är nytt rekord för mig.

Hade det för övrigt inte varit för min man, hade jag inte kommit ut alls. Badrumsrenoveringen börjar gå mig på nerverna (vecka 4 av 8 avklarad) och jag inbillar mig att jag mår dåligt av allt damm och ämnen i luften som kommer från byggmaterialen. Efter en tupplur och när maken till slut gav upp och sa att han skulle ge sig ut utan mig, fick jag äntligen fart och gjorde mig i ordning. Adidas Micoach-app funkade utmärkt - så länge jag inte satte telefonen i viloläge - hoppas det kommer en fix för detta snart. 

Varje gång jag lyckas ta mig ut och springa nu känns som en seger över min instinkt att gå i idé tills våren är här. På vardagarna är det mörkt långt innan jag kommit hem från jobbet och senaste veckorna har det regnat ganska mycket. Så jag har börjat acceptera att det blir inte mer än ett löppass i veckan, och snart blir det nog inte ens det. Men kan jag springa nästa helg också så tror jag det första målet jag skrev om på bloggen är uppfyllt, dvs. att springa ute till mitten av november. 

10 november 2013

Tomat, citron och grönkål

Ett gott dagsverke idag: Tomatskotten planterade, tre citroner skördade och en stor omgång grönkål tillagad! Dessutom var jag ute på balkongen och hämtade in, vad som måste vara årets sista, tomatskörd.


Inspirerad av Lindas blogginlägg på Växthusliv tog jag tre toppskott från tomatplantorna tidigare i höstas. De har sedan dess bott i ett vattenglas, även sedan rötterna bildats. Det är uppenbart att de inte trivts där och en av de tre sa i veckan bestämt ifrån genom att vissna och dö. De andra två har nu fått varsin liten vit kruka full med jord och står i så bra solläge jag kan erbjuda så här års. 


Som jag nämnde tidigare i veckan är även citronerna sedan länge färdiga för skörd, och jag fick ett tips om att skiva några och hälla över kokande vatten för att riktigt dra ur saft och smak från dem. Sagt och gjort, en karaff med (hittills) osockrad citronlemonad står nu i kylskåpet och väntar på att smakas av imorgon bitti. Eftersom maken idag faktiskt gjorde i ordning den där utlovade glassmeten användes några av citronerna till lemon curd, vilket brukar vara väldigt gott som smaksättning i hemgjord glass. Jag ser fram emot att få smaka på citronglassen imorgon kväll!


Och sist, men inte minst, grönkålen är här! Så trevligt att starta grönkålsätandet i god tid före jul för att få njuta av det goda extra länge. Mitt favorittillagningssätt kommer från Halland, via mamma: Sköljd och grovskuren grönkål kokas i buljong tills den är mjuk. Steks sen i smör och stuvas med grädde eller crème fraiche. Eftersom jag nästan aldrig kan hålla mig från att ständigt förbättra eller på annat sätt modifiera även ett bra grundrecept så blev dagens kok spetsat med lite vitt vin, både grönsaks- och oxfond samt en bit hackade purjolök. Buljongen fick sedan reducera och ska bli soppa lite senare i veckan.

Baba au rhum

Det sägs att smak och dofter ofta triggar minnen. För mig framkallar doften av daggtungt gräs när solen är på väg ner en vacker sommarkväll ett mycket specifikt minne: Sommarkvällar på golfbanan när jag var barn. Minnet är mer en förnimmelse av känslan från dessa kvällar, snarare än en konkret och tydlig bild, vilket kanske också förklarar frånvaron av myggen som jag vet alltid fanns där. 

Ett annat barndomsminne är den franska efterrätten "Baba au rhum". Baba är kanske egentligen inte så märkvärdigt - en liten, mjuk kaka i en lag av rom - men minnet av dem har dröjt sig kvar hos mig, och jag har ibland undrat vad som hänt med dem eftersom jag själv i vuxen ålder aldrig sett dem i någon butik hemma. Men av en händelse hittade jag babas i en affär tidigare i år och naturligtvis ville jag köpa en burk för att testa om magin fanns kvar.


Det blir inte så ofta efterrätt nuförtiden, åtminstone inte egentillagad efterrätt, utan oftast blir det en hopsättning av efterrättskomponenter till efterrätt. Ikväll var det dags att ta fram baba, som serverades med chokladglass och vispgrädde samt dekoration av chokladflingor. Och det var gott, faktiskt i princip lika gott som jag mindes dem. Mjuka, lena kakor som påminde om madeleinekakor (fast det kan nog inte stämma eftersom baba innehåller jäst och madeleinekakor gör det inte), indränkta i romlag och halvsmält glass med riktig, nyvispad grädde.... MUMS (och jag som inte ens gillar vispad grädde...)!

På matlagningsprogrammet "En hungrig fransman" i somras dök babas också upp - mycket märkligt att det helt plötsligt dyker upp flera gånger under loppet av någon månad efter att ha varit borta i så många år. En snabb sökning på nätet genererar ett stort antal träffar och variationer, så nästa gång blir det hemlagade babas - en sådan festefterrätt kanske skulle passa nyårsmiddagen?

7 november 2013

Träningsvärk

Det finns träningsvärk och så finns det träningsvärk. Dagens är en mild variant, med en smygande känsla av stelhet och trötthet i vissa rörelser. En helt hanterbar värk, som inte stör direkt, utan bara ger en skön känsla av att ha tränat ordentligt. 2:a dagen efter ett tungt pass brukar som bekant vara värst, så det återstår att se om morgondagen blir lika "hanterbar" och fylld av "en skön känsla".

Den andra varianten av träningsvärk är när man knappt tar sig upp ur sängen på morgonen. När hela kroppen värker så fort man försöker böja benet för att sätta ned foten i golvet. När alla snabba rörelser är helt uteslutna. När man bara vill ligga still och sova sig igenom dagen och träningsvärken. När man önskar att man tränat lite mer frekvent alternativt haft vett nog att inte dra på till max.

Stretching är inte min starka sida, även om jag försöker stretcha de närmst sörjande musklerna efter varje löppass. Men när träningsvärken är riktigt illa brukar jag göra ett ryck, ex köra ett strechingfokuserat yogapass. Att varva ned efter ett pass, kan också hjälpa för att förebygga träningsvärken. 

Båda sorterna träningsvärk är bra - då känns det att man tränat ordentligt! Så då känns det också helt OK att ta en kväll i soffan med något gott i glaset, något gott snacks och en bra film eller TV-serie. Snart är det helg, och då kanske vädret tillåter en springtur ute i det fria?

6 november 2013

New York Marathon

Halkade av en slump in på ett twitterinlägg med länk till en artikel om löparskorna som de 100 första löparna över mållinjen på New York Marathon hade: Kul idé! 

The usual suspects toppar listan: Adidas, Nike överlägset vanligast, Brooks och New Balance därefter och lite utfyllnad med Saucony, Mizuno och några andra märken.Noterade också att varken Vibram FiveFingers eller Merrell fanns med på listan... vilken tur att jag inte ska springa ett maraton, och framförallt inte tänker placera mig bland de 100 bästa ;-)

Läste förresten för ett tag sen på den andra Sofia's löparblogg att de flesta maraton har deltagarregistrering mycket tidigt på morgonen, så det där med maraton känns väldigt avlägset, om det nu var någon som undrade.

Svettig gruppträning

Hur kan man inte bli svettig när man tränar? Eller, låt mig vända på frågan: Hur kan man träna utan att bli svettig? Blir inte alla svettiga när de tar i ordentligt, satsar hårt och går in för att ta ut sig? Är det verkligen träning om man inte blir svettig?

Naturligtvis finns det lågintensiv träning som man inte blir (sååå) svettig av, ex. att gå i rask takt med lagom mycket kläder på i en lagom temperatur. Men när man går på ett gruppass, med jobbiga övningar som körs i set med en ledare som skriker ut hur lång tid som är kvar och när det är dags att byta, är inte hela poängen då att pressa sig till det yttersta, att göra en extra repetition när ledaren ropar 2s kvar till vila, trots att man vet att det tar längre tid än så att göra sista repetitionen? 

Enda gången jag inte blir supersvettig på ett träningspass är styrketräning av armar och axlar, med det beror nog mer på att jag varken håller tillräckligt högt tempo i varje repetition eller har tillräckligt tunga vikter, dvs. jag är för svag i dessa muskler...

Dagens träningspass var ett gruppträningspass med TRX-band, lett av "min PT". Och vilken utmaning det var! Mycket enklare övningar ur koordinationssynpunkt än vad jag minns från aerobicspassen på 90-talet, men däremot mycket att tänka på för att aktivera rätt (alla) muskler och samtidigt hålla balansen. Uppvärmning och nedvarvning fem minuter vardera på löpbandet i femfingerskorna, vilket kändes riktigt bra, även om det räcker med 5-10 min löpning i dem.

Före dagens pass tyckte jag nog ändå att mina ben- och magmuskler var i ganska gott skick efter alla löppassen senaste halvåret, medan överkroppens muskler är betydligt svagare..Såhär efteråt kan jag bara konstatera att det här, liksom i livet i för övrigt, alltid finns utrymme för förbättringar och att det går att bli ännu bättre / starkare ;-) Den träningsvärk som inte riktigt infann sig efter måndagens träningspass förutsätter jag kommer imorgon....

5 november 2013

Första egenodlade citronen!

Den första citronen har mognat - för länge sen! Helt egenodlad från blomma till frukt! Mycket näring, solljus och omtanke. Har lite dåligt samvete för att jag inte gjort något med den än. Jag skyller helt fräckt på badrumsrenoveringen, vilken får klä skott för det mesta som inte blir gjort här hemma just nu. Det är med nöd och näppe alla växter får vatten två snarare än en gång per vecka.

Den andra anledningen till att jag inte gjort något med den än är att en citron räcker inte till så mycket... Maken föreslog att jag skulle göra lemonad av den, men det blir lite lite med bara en citron samtidigt som det är hiskeligt sött. Snart har några citroner till mognat och då kanske det vore lämpligt att göra lemon curd, som maken sen kan smaksätta den där utlovade, hemgjorda, glassen med. Antar att han också gärna skyller på badrumsrenoveringen ;-)

Något annat bra tips på vad jag kan göra med dem?

4 november 2013

Måndagsträning

Måndagar brukar vara sämsta dagen för gymträning, ur alla tänkbara synvinklar:

  • Det är måååndag! Räcker inte det?
  • Knökfullt på gymet! Alla ska träna bort helgens excesser...
  • Söndagstrött! Om man är uppe lite längre söndag kväll varar helgen längre, eller?!?! 
  • Tidig dag på jobbet! Vem tyckte att måndagsmöten var en god idé och framförallt, varför måste de börja kl. 8.30? 
  • osv., listan kan göras oändligt lång.

Idag var i och för sig inget undantag, men när maken messade "Ska du träna ikväll?" strax innan jag gick från jobbet, var det svårt, för att inte säga omöjligt, att messa tillbaka "Neeej, det är ju alltid så mycket folk på gymet på måndagar och jag hade tänkt mig en skön kväll i soffan med något kul på Netflix, en kopp te och några goda kex / småkakor." Helst hade jag förstås velat ge mig ut på en springtur, men när mörkret lade sig i god tid innan jag lämnade kontoret och det blåste småkallt när jag sen kom ut därifrån, så insåg jag att nä, det blir nog ingen löpning idag.

Maken påpekade att jag inte alls var tvungen att gå med till gymet bara för att han skulle gå, men jag vidhåller att i praktiken hade jag inget val! Framförallt som jag ändå var tvungen att någon gång under kvällen ge mig iväg och duscha på det ena eller det andra gymet (helt uppriktigt, det börjar kännas väldigt passé med badrumsrenoveringen... är den inte klar snart?!?!), så varför inte ta tillfället i akt och få lite träning samtidigt? Sagt och gjort, väl hemma var det bara att snabbt byta om och packa väskan. 

Naturligtvis var det knökfullt på gymet - varför skulle något ha ändrat sig på alla de måndagar senaste 3-4 åren som jag undvikit att träna? Det gick ändå ganska bra tack vare att övningar med skivstänger och fria vikter ger en bra flexibilitet i vilken övning som görs när. Det blev till slut en blandning mellan maskiner, skivstång och fria vikter. Dagens facit: Tre ryggövningar, två bröstövningar, en axelövning och tre benövningar inkl. marklyft.

Träffade också "min" PT (som jag varken har bokat ny tid hos eller köpt pass till) som just avslutat ett TRX-gruppass. Nästa går på onsdag och då tänkte jag vara med. Första passet för mig sen de misslyckade försöken att gilla och lära mig aerobics på 90-talet. Ska bli spännande - om jag inte ångrar mig och avbokar...

Nu ser jag fram emot en härlig träningsvärk imorgon!

3 november 2013

Novemberlöpning

I fredags ville jag så gärna ge mig ut på en löptur. Det hade regnat mycket senaste dagarna, och trots ett trevligt pass på gymet tidigare i veckan, så har det varit tunt på träningsfronten. Dessutom har jag ju som mål att fortsätta springa ute till ca mitten av november och med tanke på mörkret på kvällarna krävs det nästan att man startar vid 15-tiden för att få lite dagsljus.

Efter en grå och regnig morgon klarnade det till slut upp under eftermiddagen. Jag lyckades också gå tidigare från jobbet för att hinna både springa, packa och göra några sista inköp inför helgbesöket. I vanlig ordning räckte dock inte tiden till för allt innan det var dags att ge sig iväg. Istället fick löparskorna och -kläderna följa med på resan. När vi lämnade stan var det en vacker, djupblå färg på himlen och skymningen hade tagit vid.


Det blev ännu en lördagsmorgon med väckarklocka, men när jag väl kommit ut var det mer än lön för mödan. En lätt fuktig, men ändå varm - gissningsvis 9-10 grader - morgon. Springturen gick på både välbekanta och helt nya vägar. En ny genomfart med bro, planskilda korsningar, på- och avfarter och helt nya gång- och cykelbanor har precis tagits i bruk.  

Att springa på nyadragna vägar i ett välbekant område sätter saker och ting i nya eller i alla fall andra perspektiv. Att se "baksidan" av villorna, som jag tidigare bara sett från "framsidan", kändes nästan som att se in i något som jag inte borde se. Trädgårdarna var liksom inte gjorda eller förberedda för att ses av omvärlden, utan flera av dem gav en känsla av nakenhet och råhet. Naturligtvis extra förstärkt av höstens intåg med lövfällning osv. 

Samtidigt som det naturligtvis måste vara både jobbigt och eknomiskt förödande att få en dubbelfilig genomfartled 20 meter från tomtgränsen, är det en viktig tarnsportlänk som nu är färdig. Som transportnörd är det förstås roligt att se att godstransporter genom regionen nu kan företas på et säkrare och effektivare sätt både för regionens tätorter och områdena däremellan. Men vad hjälper det den som nu inte kan vara i sin trädgård utan att höra ett konstant svischande ljud från vägtrafiken?


Utsikten från bron var fin, och det var roligt att få komma upp på den efter det fleråriga byggarbetet och alla inskränkningar i rörelsefriheten för alla trafikanter det inneburit. Bror är alltid roliga springa på, kanske för att det är så tydligt vad man faktiskt åstadkommer, dvs. springa över vatten!

Enda smolken i bägaren denna morgon var att Adidas MiCoach-appen efter senaste uppdateringen återigen är buggning och ej fungerande. Denna gång klarar den inte att hålla igång GPS-funktionen när skärmen släcks. Så jag vet varken hur långt jag sprang eller vilken snitthastighet jag höll, men löpningen kändes riktigt bra och det var skönt med ett längre löppass, gissningsvis omkring 6,5-7 km.