1,2 kg M&M's

Det var extrapris. Det var allt jag kunde säga till mitt försvar när jag i början av september kom hem med 1,2 kg M&Ms och strängt förmanade maken att han inte fick äta några av dem för jag ska ha dem till mitt pepparkakshus i jul.

Förra årets (eller egentligen årets, eftersom det gjordes precis efter nyår) upplaga höll på att sluta i gråt och tandagnisslan när jag efter att ha gjort färdigt takbeklädnaden till 70% upptäckte att de röda och gröna M&Ms inte skulle räcka. Needless to say tänker jag inte göra om samma misstag i år. Tacksamt nog är industrigodis extremt hållbart - dessa förväntas vara bäst före någon gång i mars 2017, och till dess ska väl även jag ha hunnit göra färdigt mitt pepparkakshus ;)

Försenad födelsedagstårta

Efter en hektisk mars med dels en fantastisk långresa till Japan (årets första löptur i vårväder), dels en härlig kortare resa till Malaga (årets första löptur i sommarväder) ligger vi efter i födelsedagsfirandet. Även om det fanns gott om franska bakverk av alla sorter i Japan blev det ingen tårta och i Malaga fanns det så mycket annat gott att äta så där blev det heller ingen. Vi beslöt oss att fira makens födelsedag en gång till i helgen och eftersom det inte var någons födelsedag igår räknar jag detta även som min tårta - den blev definitivt stor nog för två födelsedagar ;)

Tårtan bestod av två kladdiga chokladkakor i 15 cm formar delade på mitten, dvs. fyra delar kaka, nedersta och översta lagret hade mascarpone med citronskal och citronsaft samt lite florsocker och det mittersta lagret bestod av mosade hallon. Till topping en skvätt kokad grädde och smält mörk choklad som avsvalnat vispats med rumstempererat smör.

Blev så nöjd när jag kom på att jag kunde slippa kladd och krångel på fatet genom att spritsa ut toppingen på tårtans sidor. Däremot var det för lite topping för att kunna spritsa översta lagret snyggt, så det fick bli mammas lösning med gaffelmönster, och det funkar ju bra också :)

Bottennapp

När jag hade mig fika i form av tre olika sorters cupcakes (citron, blåbär, choklad) till kollegorna i början av förra veckan, för att markera att jag skulle byta avdelning och våning på jobbet, blev det mycket, väldigt mycket, citronkräm över... Således kröntes födelsedagsmiddagen i helgen av en citronmarängtårta, där bottnarna bakats enligt ett recept från NK's magasin Stil. 

Ett recept där bottnarna bakas helt utan smör, vilket skulle kunna sägas vara ett bottennapp... och naturligtvis borde jag ha insett detta innan jag bestämde mig för just detta recept. Dessutom skar sig marängen i vattenbadet, avbränningen med crème brulée-brännaren från Clas Ohlson gick sådär och lagren med den goda citronkrämen var som vanligt alldeles för tunt bredda. 

Nästa gång blir det bottnar enligt receptet på Lemon Victoria Sponge cake från Veckorevyn anno 1980-talets senare hälft, citronkräm från Muffins och smoothies-boken från Muffin Co (Ica bokförlag, 1999) och topping bestående av citronkräm utblandad med mascarponekräm.

"Who the f--- is Alice?"

... aka Alla hjärtans dag när allt blev svart.

Vi hade vänner på middag igår. Förra gången vi träffade dem pratade vi minnen och 80-90-talets skidresor till Alperna (vem minns inte after-ski-klassikern som lånat sin titel till detta inlägg?), och eftersom vi alla är väldigt matintresserade övergick samtalet mer och mer till matkultur i Alperna än skidåkning. Det kom snart fram att alla inte ätit fondue och raclette. Eftersom vi råkar ha både fonduegryta och raclettejärn - bortsett från riskokare och fritös har vi verkligen ALLA onödiga köksapparater som går att uppbringa - bestämde vi att nästa gång skulle vi äta just detta.

Och "nästa gång" inföll således igår. Med raclette och fondue handlar det mer om att skiva och skära i bitar än laga mat i vanlig bemärkelse och det mesta lagas gemensamt vid bordet. Den som läst bloggen tidigare minns kanske att maken övertalade mig att göra hemgjord bearnaise i höstas, vilket skulle vara perfekt som en av såserna till fondueköttet. Sagt och gjort, vi bestämde oss för att lägga matlagningskrutet på såsen. 

För att ha tid att laga såsen i lugn och ro gjorde vi klart det mesta på fredagen och lördags-förmiddagen. Några ärenden och sen var det dags att göra såsen. Receptet följdes noggrannt - fonden kokades, äggulorna rördes i, värmdes i vattenbad och koagularade och sen kom det kritiska momentet, att tillsätta ett halvt kilo smält smör... och naturligtvis skar den sig, och naturligtvis ville den inte blanda sig ordentligt med smöret sen, oavsett hur många räddningsplankor i form av ljummet vatten och mixer, vi använde. 

Nästa överraskning var att raclettejärnet, med 14 år på nacken och sparsamt använt, gjort sin sista grillning. Två försök, två olika eluttag, kopplade till varsin säkring och samma resultat - totalt mörker.... Tack och lov var våra vänner mycket förstående och vänliga - såsen smakade gott, men var alldeles för rinnig för att, efter en natt i kylskåpet, ha stelnat lite och blivit riktigt fint krämig... kanske skulle vi bjudit hit dem å en repris ikväll ;) och istället för raclette blev det stekt ost med ugnsgrillade champinjoner och aubergineskivor.

Efterrätten bjöd i alla fall inte på några överraskningar, utan fortlöpte som planerat: Red Velvet Cupcakes från Jamie's America, dekorerad med mjuka silverpärlor ovanpå färskostkräm färgad av rosa och rödgelefärg, samt mascarponekräm naturligt färgsatt med blåbär till. Inte för att det senare behövdes, men det blev så fint färgmässigt, och det var ju Alla hjärtans dag :) 

Färskostkrämen av philadelphiaost var på gränsen till för lös för att hålla den spritsade formen någon längre stund, så jag funderar på att experimentera med philadelphiaost, mascarpone och smör för att få den perfekta konsistensen och smaken för snygg spritsning. Kanske kan nästa veckas tårtbak till jobbfikat utgöra en bra testplattform?

For auld lang syne

Så drar 2014 sina sista, djupa suckar, och strax studsar ett ystert 2015 in och tar över. Ett nytt år, fullt av möjligheter och löften, oöppnade dörrar och chanser. Och ändå blir jag alltid så blå på nyårsafton, trots, eller kanske just därför, att jag med glädje spenderar hela mitt yrkesliv åt att titta 10-15-20 år framåt i tiden för att hitta potentiella framtida produkter och tjänster samt utveckla nya strategier som ska hjälpa oss att uppfylla företagets vision. Jag minns fortfarande när jag växte upp hur år 1990 verkade otroligt avlägset, år 2000 än mer så, och lumparkillar var något ouppnåeligt vuxet. Och nu är det strax redan år 2015!!

När nyåret kommer borde jag förstås vara glad att alla nära och kära fortfarande är med oss, att vi står inför ett nytt år med nya möjligheter och (positiva) överraskningar, att vi går mot ljusare tider igen, osv. Istället ser jag bara att ännu ett år har gått, alla i min närhet, inklusive jag själv, blir ännu ett år äldre (underförstått ännu ett år närmare livets slut) och alla motgångar och svårigheter som varit under det gångna året. Kanske inte så konstigt heller eftersom både radio, tv och press är fyllda av nyårskrönikor som blickar tillbaka på året som gått snarare än vad som kan vänta kommande år. Visst är det bra att titta tillbaka på det som varit och njuta av dess framgångar, men lika viktigt är förstås att titta framåt och se potentialen i det som komma skall.

Och detta år är inget undantag, kanske för att nyckelbenet och musklerna däromkring värkt extra mycket senaste dagarna - antagligen var det inte bra att först ha fullständig vila hela julhelgen och sen sätta igång med allehanda hemmafix, målning av fönsterbänkar, träning och sjukgymnastik. Två voltarentabletter och en powernap senare är dock smärtan borta. För mycket och för lite skämmer allt och ibland är det befogat att ta värktabletter.

Vore det inte för tillfället att få laga och äta extra festlig mat med goda drycker därtill skulle jag helst hoppa över nyårsafton och gå direkt på nyårsdagen ;) Maken är van efter drygt två decennium tillsammans, och har haft huvudansvaret för köket ikväll, en uppgift han skött med den äran. Årets nyårsmeny: 

• Förrätt: Jordärtskockssoppa med halstrad pilgrimsmussla och löjrom. Enkelt och alltid lika gott. Extra roligt att kunna använda jordärtskockor odlade av familjevänner och buljongen från grönkålskoket som bas i soppan. Dryck: Champagne, blanc de blanc.
• Varmrätt: Variant på Beef Wellington med helstekt oxfilé, dijonsenap, stekt shiitakesvamp inbakad i smördeg, med grönsaker och kryddsmör till. What's not to like :) Dryck: Bordeaux, Grand Cru.
• Mellanrätt: Gingranité. Mjuk, len och krämig - perfektion tack vare baumemätare inköpt i Bryssel. Efter förra årets debacle där mätaren slogs i bitar efter första användningen köpte vi två stycken i höstas. 
• Efterrätt: Moelleux au chocolat, se recept på bloggen från förra vintern, med hjortronsylt respektive körsbär i rom. Som maken sa, nu är det dags för maffiga chokladefterrätter igen! Dryck: Sött muscatvin.
• Midnattstilltugg: Västerbottenostpaj toppad med dillcrème fraiche och löjrom. Mer svenska (norrländska) smaker och godare blir det knappast :)

Nu är tolvslaget strax här, nyårsafton övergår i nyårsdag och med det övergår min nyårsblues i förväntningsfull optimism inför vad det nya året ska bära med sig. Avslutningsvis, en hjärtlig skål och en innerlig önskan om ett riktigt

GOTT NYTT ÅR

Lussebullar med förhinder...

... eller mysteriet med degen som föll sönder...

Hittills har det bara blivit en omgång lussebullar, så idag skulle jag baka en omgång till. Döm om min irritation när även denna "bryter" och faller sönder. Lite googlande ger vid handen att det antagligen beror på överarbetning av degen, dvs. för mycket och för lite skämmer det mesta och så även denna gång. I min ambition att arbeta degen ordentligt - vilket jag inte brukar göra - har maskinen fått köra på högsta hastighet i kanske 10 min. Detta i kombination med ekologiskt mjöl var tydligen inte alls bra eftersom dessa mjöler inte tål lika kraftig knådning som icke-ekologiska varianter.

Så nu står jag här med ännu en deg att hälla ut, och konstaterar lite sorgset att "if it ain't broken, don't fix it" gäller även för lussebullar. Istället för att bli nedstämd över att utveckling och försök att förnya sig inte lönar sig, försöker jag tänka positivt: Den som inte testar, lär sig inget nytt.

Addendum: Kvällens coreträning byttes mot lussebak, och nu var det inte bara hemmets försörjning av lussebullar som stod på spel, utan hela mitt rykte som hemmabagare. Och nu, halv elva på kvällen, tre dagar efter julhelgen, är lussebullarna äntligen klara, och precis sådär gyllene, luftiga och lätta som de ska vara, med krispig yta, mjukt och saftigt inkråm som fjädrar när jag trycker på dem. Maken är ovanligt tystlåten, och tuggar belåtet på sin fjärde bulle, eller är det hans femte? Ibland är lycka något så enkelt som gult, saffransdoftande vetebröd :)

Det här var ju tråkigt

Ja, de här lussebullarna skulle kanske kunnat platsa i David Batra's show. För roliga är de ju inte. Torra och knapriga, ungefär halvvägs till biscottikex. De fina glutentrådarna lyste med sin frånvaro och degen var bara platt och klarade ingen dragkraft alls. Möjliga felkällor: Vetemjölet för gammalt - nja, inköpt i höstas iaf; för lite smör - nja, knappast med 200g smör; avsaknad av ägg i smeten - kanske det troligaste i detta fall; lite för mycket "höftning"? Nästa lussebak lär bli enligt receptet till punkt och pricka - "if it ain't broken, don't fix it".

Och gårdagens vattniga och smaklösa tiramisun, enligt äkta italienares recept (och som var så god när vi bjöd vänner på den i våras/vintras), gjorde heller ingen glad - utom möjligen en snäll och kärleksfull make. Med tanke på makens goda chokladmousse förra helgen, fint serverad i martiniglas, kanske jag skulle lämna dessertmakeriet till honom istället?

Tårtbak med förhinder

Det är sällan man får välja tårta alldeles själv, så det gäller att passa på när tillfälle ges. Förra året hittade jag ett recept på en chokladtårta med macarons, som jag var sugen på att testa, även om macarons inte är någon favorit för mig. Tårtbakandet gick dock inte riktigt som jag tänkt mig...

För att få tårtan klar redan på fredagskvällen, trots att inbokad middag hos kvartersfavoriten Rustik med goda vänner, försökte jag förarbeta tårtan i torsdags kväll genom att baka bottnarna. Receptet hade en, för mig, konstig ordning på tillredningen av smeten - sikta alla torra ingredienser i en stor skål, tillsätt alla blöta ingredienser och vispa till en slät smet. Inte riktigt så jag är van vid att baka mjuka kakor... 

Något i den processen förvirrade mig, så när jag ställt in de för ändamålet nyinköpta, ordentligt smörade och bakplåtspappers-försedda formarna med smeten i i ugnen upptäckte jag snopet att det smälta smöret som skulle ner i smeten stod kvar i kastrullen på spisen. Bottnarna fick grädda färdigt, men blev helt sneda, och helt oanvändbara. Det var bara att kasta ut, diska formarna och hoppas på bättre tur nästa dag.

Efter fredagskvällens middag var det dags för nytt försök. Den här gången dristade jag mig att göra i ordning smeten i "min" ordning, dvs. vispa socker och ägg luftigt, blanda de torra ingredienserna separat och sen vispa ner dem i socker- och äggblandningen och sist tillsätta mjölk och smält smör. Det gick bättre. Bottnarna gick upp väldigt fint i ugnen och verkade torra och klara 30 minuter senare.

Under tiden hade jag gjort chokladsmörsmeten utan problem och även chokladtryffelsmeten höll ihop, precis. Lärdom nr ett, som jag egentligen redan visste, men hade glömt: Använd aldrig gammal grädde i tryffelsmet - även om den kokas och smaken är bra riskerar den att separera hela tryffelsmeten :-(

Klockan hade vid det här laget blivit sådär 21.30, tårtbottnarna hade precis tagits ut ur ugnen och skulle svalna i formarna innan de togs ur för att delas. De hade blivit väldigt höga och fina, och om det inte vore för att avsvalnandet då skulle tagit än längre tid, hade jag satt en tyngd på varje för att få dem så där fint jämna. Istället gav jag mig på att dela de fortfarande varma bottnarna - ingen bra idé, framförallt inte som de inte var helt torra inuti... Tur att det skulle vara smörkräm på så de sneda bottnarna inte syntes. Lärdom nr två: Kontrollera båda formarna med baksticka, inte bara den ena, eftersom det aldrig är lika mycket smet i båda och den ugn som gräddar helt jämnt finns inte.

Här kom nu lärdom nr tre i detta tårtbakande, lita på magkänslan. Vem som helst förstår att den färdiga tårtan var minst en timma bort, vilket skulle bli alldeles för sent för att äta den samma kväll. Innerst inne visste förstås jag också det, men lät mig övertalas att göra den färdig ändå. Med resultatet att de varma bottnarna började smälta chokladsmörkrämen och tårtan fick tillbringa kommande timma i frysen. 

På lördagen var det äntligen dags att provsmaka tårtan, och trots strapatserna under själva färdigställandet, så var smaken helt och hållet till belåtenhet. Slutresultatet blev en underbart krämig och kladdig tårta "inspired by....": Tårtbottnar och chokladsmörkräm från receptet, en tryffelfyllning smaksatt med konjak och tinade hallon mellan bottnarna, dekorerat med björnbär silverkulor och sockerhjärtan.

Fredagsfika

Då var min första fredagsfika för året avklarad, inte helt utan komplikationer. Fredagsfika är, som det flesta svenskar vet, en absolut helig institution. Oavsett om man gillar sötsaker eller ej, är den ett måste för de flesta på svenska arbetsplatser. Ve den som inte vill delta!

Min erfarenhet av fikalista på storföretag är att någon (ofta en av administratörerna, eller den mest fikasugna personen - och det ena behöver inte utesluta det andra), i en vänlig gest, automatiskt lägger till alla på listan, mailar ut och ber den som inte vill vara med att avanmäla sig. Ett klart fall av negativ avtalsskrivning som vanligtvis inte är tillåtet i Sverige, men som i dessa sammanhang verkar vara mer regel än undantag.

Denna vinter var fredagsfikalistan ovanligt krånglig att få ihop. Precis före jul, eller rättare sagt, precis när alla andra gick på julledighet, kallades flytthjälp in för att flytta in ytterligare ca 15-20 (eller ännu fler?) personer i kontorslandskapet på mitt våningsplan. Totalt är vi nu kanske 35-40 pers, från tre olika avdelningar / grupper.

Första försöket att få ihop listan började med några informella tvåpartssamtal om tiden, kl 10 verkade vara slutliga förslaget. Strax därpå kom en lista för fredagsfika kl. 9.30.... Sen visade det sig att kl 10 ändå skulle vara omöjligt för den lilla grupp på 3 personer jag tillhör. Istället bestämde vi oss för att ha en egen fredagsfika tillsammans med ytterligare en person som alltid är med på det möte vi har fredag morgon varje vecka.

Sagt och gjort, vi avanmälde oss från den stora listan. Nu hände något intressant, strax därefter kom ett nytt mail med innebörden att eftersom några inte kunde kl 10 (eller 9.30), hade vederbörande gjort den doodle-enkät med några olika tidsförslag. Hade det inte varit bättre att göra det först? I princip inga tider passade vår lilla grupp, så vi valde att fortsätta stå utanför. Övriga ändrade dock tiden till kl 14, men det är tveksamt om några namn har tillkommit på listan. Jag kan bara hoppas att detta inte på något sätt är representativt för svenskt beslutsfattande...

Chokladmuffins med chokladglasyr

Mitt bidrag till fredagsfikan blev chokladmuffins, baserat på recept från "Muffins och smoothies" från Muffin Co. Om det inte varit för att de skulle bjudas på, hade jag gjort chocolate chocolate chip muffins, men jag har märkt att min tolerans för choklad ofta är (mycket) högre än vad som är normalt. 

8 stora muffins:

4 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

1/2 tsk bikarbonat

1.5 dl kakao av god kvalitet

125 g rumstempererat smör

0.75 dl strösocker

1.75 dl gräddfil

Blanda de torra ingredienserna i en skål. Vispa smör och socker luftigt med elvisp i en annan skål, tillsätt äggen och sedan gräddfilen. Vispa ner de torra ingredienserna i äggblandningen tills allt är ordentligt blandat. Fördela smeten i pappersklädda formar, så de är fyllda till ca 2/3. Grädda i ca 25 min i 170 grader varmluftsugn, bakstickan ska vara torr när den stuckits ned i kakorna.

Chokladglasyr:

150 g färskost

0.5 dl florsocker

ca 25-30 g smör

en skvätt (0.5-1 dl?) smält 70%-ig choklad.

Vispa ihop ingredienserna med elvisp och spritsa på muffinsarna. Dekorera med ex. silverkulor. 

Le Moelleux au Chocolat parfait

Att det ska vara så svårt att hitta rätt gräddningstid - det är ju inte rocket science! Testet på Trettondagsafton (200 grader varmluftsugn, 7 minuter) föll sådär väl ut, det var geggigt och gott, men formen höll inte måttet ;-) Nytt försök på Trettondagen (200 grader varmluftsugn, 8 minuter prick) gick bättre, se bilden ovan. Dock tror jag 7,5 minuter vore helt perfekt. Suck, vad är det med mig och "halvor"?  Alternativt höja till kanske 210 grader och 7 minuter? Det lär bli tillfälle att testa hos vännerna imorgon. 

Moelleux au Chocolat

Modifierat från the Cooking Channel

6 små formar där varje form rymmer ca 1dl:

56 g mörk choklad

75 g smör

1/2 dl socker

2 ägg

3/4 dl vetemjöl

Klipp ut rundlar av bakplåtspapper för 6 små, alternativt 3 lite större portionsformar .  Lägg rundlarna i botten av formarna och smöra både papper och formarnas sidor. TIPS: Om inte alla ska gräddas samma dag, lägg smörat papper längs kanterna också.

Smält smöret i en kastrull, blanda ner chokladen och rör om så den smälter. Vispa socker och ägg till en blekgul, luftig och tjock smet (ca 5 min med elvisp). Blanda i mjölet, vispa till en slät smet. Till sist, rör / vispa ner chokladsmeten. Häll smeten i formarna, upp till 1 cm nedanför kanten. Ställ dem i kylskåp tills det är dags för efterrätten.

Grädda i 200 grader (varmluftsugn) 8 min. Låt svalna 5 min innan de stjälps upp på tallriken. Servera med ex. lite glass och körsbär inlagda i rom.

Addendum 1: Ibland blir det bara 5 formar, beroende på äggens storlek. 

À la recherche d'un Moelleux au Chocolat parfait

Den här julen och nyårshelgen gick inte riktigt som planerat - maken förkyld sen söndagen före jul, och jag själv småinfekterad och sen fullt ut förkyld lagom till nyårsafton. Det är bättre nu, men fortfarande ett tag kvar tills jag kan ge mig ut och springa igen. 

Så vad gör en träningsfantast i väntan på att kunna börja träna igen? Ägnar sig åt annan typ av träning! I avsaknad av fysisk träning har jag tränat på att göra en perfekt "moelleux au chocolat", även kallad "fondant au chocolat" och på svenska "chokladfondant". Maken åt en sådan med körsbär som tillbehör på en frankrikeresa för en tid sen, och blev alldeles lyrisk. 

Efter lite letande på nätet hittade jag ett enkelt och trevligt recept hos the Cooking Channel. Receptet har jag sedan halverat, översatt till metriska systemet, modifierat något och håller nu på att testa ut gräddningstider. En sats fyllde 6 små formar, mot ursprungsreceptets 3 formar (halverat recept). 

De första tre gräddades på nyårsafton (185 grader, varmluftsugn, 12 minuter) och blev goda, men genomgräddade. De andra tre gräddades idag (200 grader, varmluftsugn) och togs ut ur ugnen efter 7-8-9 minuter. Den som togs ut efter 7 minuter rann ut sådär härligt som en moelleux au chocolat förväntas göra. Det stora testet blir på Trettondagsafton när vi enligt god vetenskaplig sed ska undersöka om receptet (experimentet) går att upprepa.

Fortsättning följer...

Väckarklocka på en lördag

Sista gratispasset med personlig tränare idag var bokat kl 9.30. För att ha lite marginal för ombyte etc sattes väckarklockan på 7.40 - jag vet, bara det ett brott mot helgfriden - och gick jag hemifrån i god tid. När jag kom till gymet en kvart före utsatt tid höll jag på att gå rakt in i dörren, som var låst och igenbommad - öppnar 9.30. Dagens lärdom är att aldrig vara på gymet före kl 10 en lördagsmorgon....

Det var inte bara jag som förutsatt att gymet öppnade kl 9 - en annan kvinna väntade strax bredvid, efter några minuter dök min PT upp, och snart var vi en grupp på ca 15 pers som väntade. Tydligen skulle dagens första gruppträningspass också börja kl 9.30. 

Dagens pass med PT var riktigt bra - man ska ju sluta på topp ;-) Marklyft, kettlebells,sidoplanka och T-REX-övningar. Övningar även för överkroppen denna gång. Trots att maken varit krasslig hela veckan och jag igår började tro att helgen skulle tillbringas i sängen med förkylning / influensa, så kändes kroppen riktigt bra idag. Passet var t o m så inspirerande att jag stannade kvar en stund och gjorde några hantelövningar för biceps och axlar.

Efter ett så trevligt träningspass var det gott med lunch på ägg, närproducerat i uppväxtstaden och med två gulor - ett riktigt lyxägg! 

Dagen avslutades med en riktig god måltid där moussebakelser från Maxi utgjorde en fin avslutning. Dagens val föll på hallon- och chokladbakelser. Maxi Mölndalsvägens bakverk står sig mycket väl i konkurrensen med de dyrare bagerikedjorna inne i stan.

En chokladälskares dröm

Mina senaste favoritkakor: Spröda mördegskakor med kakao och de allra minsta chokladpluppar i, ihopsatta två och två med chokladkräm på färskost och smör. Det fanns chokladkräm kvar sen fredagsfikat och den kunde ju inte gå till spillo, så igår bakade jag chokladkakorna och idag monterades de ihop med krämen. Men nu är det otakt igen eftersom krämen inte räckte till alla kakorna....

Fredagsfika

Kvällens långpass krävde också lite planering av den o-så-viktiga fredagsfikan eftersom jag delar premiären imorgon med en annan kollega. Kakorna bakades på semestern och har huserat i frysen dess. Det skulle ha blivit whoopies enligt ett recept av Leila Lindholm, men de flöt inte alls ut när de var i ugnen, så de blev alldeles för toppiga för att läggas ihop två och två. Istället fick det bli små whoopiehalvor med cupcakeliknande dekoration. Så igår var det bara att plocka ut kakorna och dekorera dem med spritsad färskostsmörkräm smaksatt med kakao respektive citronskal. Smakpanelen var enig om att kakorna är "smarriga"! Nu ligger de och väntar i frysen igen.