27 november 2015

Där satt den


Det var så fint väder igår. Varje gång jag tittade ut på eftermiddagen var det hög och klar luft och ju längre den led, desto vackrare blev ljuset. Och det enda jag kunde tänka på var att ikväll måste jag ge mig ut och springa :) 

Med så vacker himmel följer låg temperatur, och termometern visade bara två grader när jag kom iväg. Men med mina noggrant och omsorgsfullt införskaffade löparkläder och -utrustning är vädret faktiskt inget hinder (eller ursäkt). Vinterfodrade löpartights, ett tjockare mellanlager och trotjänaren Salomon Parmelan som skaljacka, mössa, vantar och Merrell Bare Access Trail GTX höll mig behagligt varm hela löprundan.

Antagligen eftersom det var en dryg vecka sen senaste löprundan hade jag sån bra studs i fötterna och benen. Det kändes som att flyta fram - vilken underbar runda på en underbar kväll. Löprundor som denna gör det värt besväret alla gånger jag kämpar mig igenom ett pass och tyckt att fötterna är som blyklumpar och hela kroppen motarbetar mig. Att få titta på alla fina juldekorationer under löprundan var ett extra plus!

22 november 2015

Redo för advent


Förra året tjuvstartade jag juldekorationerna i och med att jag var sjukskriven och ville få dem klara innan jag gick tillbaka till jobbet. I år tjuvstartade jag bara för att jag ville :) Det är så mörkt den här tiden på året och än mer så här eftersom vi sällan får snö före nyår - novembersnöstormen 1995 undantagen. 

Ljusslingan med fuskgranris och förra årets nytillskott i form av ljusslinga med små, frostade bollar som lysdioder pryder räcket på den ena balkongen och på den andra lyser både en fuskgranrisljusslinga runt räcket och två små batteridrivna ljusslingor i cederträdet. Första året drog jag hem riktigt granris att linda runt räcket, men det var en gång och aldrig mer - så det skräpade genom lägenheten, från ytterdörren i ena änden till balkongen i den andra. Cederträdet har för övrigt inte bara överlevt vintern och sommaren, utan till och med frodats och växt några decimeter på höjden. Funderar fortfarande på när det är rätt tid att beskära det så grenarna blir kraftiga och fina...

Inomhus är det de sedvanliga tomtarna som av olika skäl, främst nostalgiska sådana, som ställts fram. För att balansera tomtarna har jag, inspirerad av en dekoration på en konferens förra året, placerat ut höga cylindervaser med en blandning av olika julgranskulor i. Tack vara ett extra tillskott av röda och silverfärgade från mamma räckte det till både en silver-röd vas och en silver-blå. Och jag är så glad att våra saknar den fula gjutsträngen som de jag sett i affärerna senaste åren har. 

Maken inventerade glöggförrådet i veckan, och konstaterade att en tre år gammal bag-in-box med vinglögg fortfarande är drickbar. Han noterade också att vi har en Blossa 2012 årgångsglögg med oklar smaksättning samt förra årets glögg med fläder och citron. Efter lite letande i andra skåp hittade han även min favorit, Blossa starkvinsglögg spetsad med rom. Helt uppenbart ligger i efter i vårt glöggdrickande, eller åtminstone fylls förrådet på snabbare än vi gör åt det...

Igår gjorde jag den sista, men icke desto mindre viktiga, förberedelsen inför advent: Lussebullarna! Och jag vet att även det är väldigt tidigt, men varför ska något så gott bara få avnjutas under ett par veckor mellan Lucia och jul? Efter förra årets fiasko med det i all välvilja överdrivna degknådandet var jag väldigt noga med att inte överarbeta degen. Som belöning fick jag tre plåtar fluffiga och luftiga lussebullar som jäste fantastiskt fint genom hela bakprocessen. 

Så nu är hemmet redo för advent.

17 november 2015

Paying it forward


Ibland är det bra att ha idéer liggande i utkastmappen, fast kanske är det inte helt nödvändigt att ha 50+ idéer som ligger och skräpar ;) I alla fall har jag en längre tid funderat på att skriva något om att vara snäll mot sin nästa, och efter terrorattackerna i Beirut och Paris förra veckan kändes det extra lämpligt att gå från utkast till inlägg.

"Paying it forward" en film om en pojke som via ett skolprojekt börjar hjälpa främlingar och istället för att få en gentjänst ber han dem göra något gott för någon annan, dvs skicka tjänsten vidare. Helt uppriktigt är filmen onödigt sentimental och sliskig, men dess sensmoral har dröjt sig kvar i mitt minne. Dessutom finns det forskning som visar att det bästa sättet att uppmuntra till gott beteende är att förstärka det positiva snarare än att påpeka det negativa.

Själv har jag tappat räkningen på hur många gånger jag fått en dörr släppt rakt på mig för att framförvarande person inte tänkt på att det kommer någon bakom. Och irriterat mig över att det på något sätt alltid är jag som förväntas flytta på mig vid möte på trottoaren. Och tyckt det är tråkigt att så få av mina grannar i trappuppgången hälsar tillbaka när vi ses i porten eller soprummet.

Ändå har jag sen flera år försökt göra just det filmen handlade om, att visa hänsyn för mina medmänniskor för att våra möten i den offentliga miljön ska flyta så friktionsfritt som möjligt och kanske till och med kunna göra någon oväntat glad. Så för ett antal år sen började jag tacka bilister med en hälsningsgest när de stannar för mig på mina promenader eller joggingpass. Förvisso är det lagkrav på det vid obevakade övergångsställen, men ändå, när jag saktar in och tydligt visar att jag är beredd att stanna och släppa förbi bilisterna, då är det extra uppskattat om de stannar och låter mig passera först.

Och lika glad som jag blir när de stannar, lika irriterad blir jag när bilister och gående inte visar hänsyn för sina medtrafikanter. På senare tid har jag till min glädje märkt att fler och fler bilister stannar, och fler och fler gångtrafikanter gör en tack-gest när jag själv är bilisten - kanske är det fler som inser att vi måste visa förståelse och hänsyn för varandra i trafiken, eller kanske visas filmen i en oändlig loop på TV :)

Stora teatern och dess blå-vit-röda belysning på bilden ovan från kvällens löprunda är förvisso inte lika pampigt som när Eiffeltornet eller Sidney's operahus ljussätts i franska flaggans färger, men det är väl tanken som räknas?

16 november 2015

SportBH

Hittills har jag skrivit om diverse löparkläder för olika säsonger - långa varma byxor, mellanvarma tights, korta shorts och löparkjolar, mellanlager, jackor, mössor och vantar - och en uppsjö olika skor. Och nu har turen äntligen kommit till sportBH, denna nödvändighet för den kvinnliga delen av befolkningen som gillar att motionera. 

Efter att under många år ha provat en uppsjö olika mer eller mindre funktionella och smidiga sportBHs fastnade jag för ett 10-tal år sen för den engelska tillverkaren Shock Absorbers modell Active Multisport. Länge fanns den bara i svart med vita kanter, men för några år sen började de med alla möjliga olika färgkombinationer - varför skulle sportBHs inte kunna vara lika färgglada som alla andra typer av sportkläder :) Det här är min go-to-modell för alla typer av sporter utom löpning - funkar lika bra i skidbacken som på gymet eller för dykning 30m under vattenytan.

Ungefär samtidigt som jag upptäckte framfotslöpning upptäckte jag att Shock Absorber hade en ny modell, specifikt framtagen för löpning, Ultimate Run Bra, och finns även den i flera fina färgkombinationer. Och den funkar faktiskt riktigt bra till löpning. Däremot är den inte alls lika skön att ha på gymmet eller yogapasset. Båda modellerna finns hos både svenska sportklädes-e-handlare och hos amazon.co.uk - i flera nya färger.

En löparväns hustru har rekommenderat VSX Sport av Victoria's Secret, men jag har inte anledning att byta ut mina Shock Absorbers än. Kanske nästa gång?

4 november 2015

Höst

Hösten är här, även om den är ovanligt mild än så länge, och med återgång till vintertiden förrförra helgen är morgnarna marginellt ljusare och kvällarna avsevärt mycket mörkare. Det enda jag vill göra är att kura ihop mig i soffan under varma filtar med något gott att dricka (te på vardagen, en fin porter/stout eller gott vin till helgen) och en bra bok eller film. Men det får jag ju inte.

Själv tillhör jag den delen av befolkningen som aldrig har kunnat äta obegränsat utan att svälla upp utan har alltid varit tvungen att tänka på vad jag stoppar i mig. Inte så lätt för någon som är mycket förtjust i god mat och dryck... Hela våren och sommaren har kläderna blivit tightare och tightare. Kanske är det en fördröjd effekt av träningsavbrottet till följd av nyckelbensfrakturen och kristallsjukan, kanske är det åldern som börjar ta ut sin rätt genom ändrad ämnesomsättning eller kanske är det en obestämbar känsla av stress / nedstämdhet som envist dröjer sig kvar. Oavsett orsak, gäller det att fortsätta träna och komma ihåg att sluta äta när jag är mätt, och inte fortsätta för att det är gott. 

Här är tips på mina favoritträningsappar för den mörka årstiden:

  • Sworkit: Välj själv vilken typ av träning och längd på passet. Allt från core, styrka, low impact för oss som bor i lägenhet, pilates och yoga. Perfekt på yogamattan framför tv:n när man inte vill gå utanför dörren.
  • All-in-yoga: Trevliga yogapass från 15 min och uppåt. De mer träningsinriktade passen är omkring 30-60 minuter. Också utmärkt att göra hemma framför tv:n.
  • MiCoach: Numera inklusive träningsplaner för att springa lopp av olika sträckor, generell löpträning i 30-minuters pass med välbefinnande som enda mål, styrke- och coreträning. De senaste uppdateringarna har funkat felfritt och jag uppskattar att appen, trots att den tillhandahålls av Adidas, funkar ihop med tredjepartspulsmätare.


Och slutligen, logga träningen - lika viktigt som att se framåt och hänga i är det att uppmärksamma framstegen och det som har åstadkommits. Min träningslogg är en utskrift av enkel exceltabell med en streck i,  sammanräknade per vecka - det behöver inte vara mer avancerat än så.