29 september 2013

YEEESSSSSS


Vilken känsla att ha klarat ett av årets löpmål!! Idag blev min långa långtur äntligen av. Vädret var perfekt med växlande molnighet, nästan ingen vind och 11-13 grader. Hellånga nikelöpartights för lite kallare väder, t-shirt och tunn löparjacka - varma ben ända från start! Inget knä- eller vad-/vristont, ingen tung andning, inga svaga ben eller halsont! Det kändes oförskämt bra redan från början, även om jag började i väldigt lugnt tempo.

Någonstans omkring 9 km kändes det att Yes, jag kommer att fixa det här,  jag kommer att klara mitt mål. Grym känsla som fick mig att pressa mig lite till, men på sista km fanns inte mycket kvar att ta av. Då gällde det bara att försöka springa hela vägen hem, hur sakta det än gick på slutet. Sen blev det både ett och två extra varv runt kvarteret för att varva ned.

Några kamerastopp gjorde att tidtagningen inte var helt perfekt, så kanske hade jag klarat det på mitt mål om 1h30-1h40 utan stoppen. Totalt tog det nu 1h46 att springa 15.39 km - så långt har jag aldrig sprungit i ett sträck förut. Då ingick tre rejäla uppförsbackar och en mindre, men mycket brant, uppförsbacke på slutet. I nedförsbackarna var det mest fokus på att inte snubbla - benen gick av sig själva.


Utrustningen spelar stor roll. Att benen var varma ända från början idag bidrog starkt till att jag kunde springa utan att få ont i muskler och leder. Det var stor skillnad mot onsdagens runda som företogs i ett par vanliga 3/4-delslånga träningsbyxor. Jackan åkte på och av flera gånger under rundan, vilket gjorde att kroppstemperaturen var riktigt behaglig.

Skorna som fick äran att hjälpa mig runt var favoriterna Merrell Ascend Glove GTX. Utan tvekan mina bästa löparskor! Tror det betor på att sulan inte har lika skarpa kanter på sidorna som de andra, och alltså tillåter att jag landar på mitt naturliga sätt på utsidan av foten, istället för att tvinga foten att landa plant i sidled. 

Helt smärtfritt var det ändå inte, framfötterna blev stumma efter 7-8 km, främst vänsterfoten, men det gick bra att fortsätta springa ändå. Avsaknaden av benträning i gymet märks tydligt efter 10 km när studsen i vaderna är i det närmaste obefintlig och lårmusklerna helt stumma. Då det blir mer av ett hela-foten-isättningssteg än framfotsisättning. Det verkar som om den belastning knäna får ta vid hälisättning flyttas till vristerna vid framfotsisättning, men överlag tycker jag ändå att barfotalöpningen funkar bra, även för längre sträckor.  

Maken, som känner sig lätt förkyld och alltså inte följde med på långturen, var i full färd att laga Beef Barbacoa från Jonas Crambys kokbok Texas BBQ när jag kom hem. Den värmde både köket och magen gott :-) Och nu sitter jag i soffan med fleecesockar på fötterna för att bibehålla värmen, efter att tacksamt haft mina Salomon relaxskor hela kvällen, och känner mig omåttligt nöjd! Imorgon kommer fötter och vrister att protestera högljutt, men det var det definitivt värt!


Varma kläder

Som sagt, det är tungt att ge sig ut på springturer nu, både pga mörkret och kylan. För att få upp motivationen, och minska risken att jag vänder direkt när jag kommer utanför dörren och känner hur kallt det är ute, har jag införskaffat lite varmare träningskläder (Salomons Momentum Soft Shell-byxor, Arcteryx merinoullmössa), samt en reflexväst av enklare modell. 

Dagens tur till FreePort avlöpte utan incidenter som den i somras, när jag somnade i bilen (en ofta återkommande företeelse) efter stoppet på IKEA och inte vaknade upp förrän maken stannade utanför Bräutigams, två avfarter efter FreePort. Fortfarande hävdar han att det var "ett oskyldigt misstag" och inte en avsiktlig handling i syfte att få god glass... 

Imorgon (idag, söndag!) hade jag tänkt springa mitt stadslopp, som är ett av mina mål för året. Just nu är jag osäker på om jag alls kommer att kunna ta mig runt hela sträckan, men jag vill gärna göra ett försök. Måltiden på 1h30-1h40 min är nog inte realistiskt, utan antagligen tar det mig nog bortåt 2h, om jag orkar springa hela sträckan. Busskortet får följa med, utifall att....

Förhoppningsvis hjälper kläderna till att hålla mig varm, och med lite tur håller fötterna för den längre sträckan. Det som bekymrar mest är att jag känt mig lite småförkyld igen, så det blev inget springa igår (fredag). Ikväll har jag åtminstone kolhydratladdat med tryffelpasta :-)

28 september 2013

Back to the gym?

Hoppades ju springa ute till mitten av november, eller vad jag skrev i det där första inlägget om mina löparmål för 2013. Redan nu märker jag dock att det tar emot mer och mer att ge mig ut på kvällen - det är kallt, vilket gör att leder och muskler tar längre tid på sig att komma igång och snart kommer det också att vara mörkt.

Det är kanske därför inte så konstigt att personliga tränarna på gymet har börjat jaga mig nu och inte för en månad sen. I och med att jag bytte gym i somras ingick det två tillfällen med personlig tränare. Jag har aldrig haft en sådan, så bara det är anledning att testa, när det ändå ingår i medlemsskapet. Det är förhoppningsvis också ett bra sätt för mig att ta mig tillbaka till gymet, efter att ha varit där väldigt sporadiskt de senaste snart två åren.

Egentligen har jag tränat på gym större delen av mitt vuxna liv, men liksom med löpningen har det varit mer eller mindre intensiva perioder av gymbesök. Under min tid i stan har jag nog besökt och varit medlem på de flesta större gym i innersstan, och nu i somras bytte jag igen efter fem-sex år på det förra stället. Att jag bytte berodde på att jag tröttnat på den kontinuerligt försämrade servicenivån på Sportlife Exclusive. 

Märker att ryggen börjar ta stryk av att inte få regelbunden styrketräning kombinerat med stillasittande på kontoret, så det vore bra att komma igång med gymträningen igen. Hoppas den personliga tränaren kan bidra med nya övningar gymträningsinspiration!

25 september 2013

Små citroner gröna

Det är nästan en vecka sen jag sprang senast, så det var kanske inte så konstigt att det kändes lite ovant idag. Däremot var det konstigt att benen var så trötta och svaga - de har ju inte gjort annat än vilat, eller vad de nu gör när jag sitter, de senaste dagarna. Lätt känsla av att det sträckte i den där senan på utsidan av höger knä efter halva sträckan. Bådar inte gott, för nu tänkte jag göra ett försök med mitt långlopp i helgen - väderfolket spår återigen bra väder på både lördag och söndag. 

För övrigt känns det som vi går mot höst och vinter i rasande takt nu. Träden blir gulare och gulare för var dag, vilket är vackert men lätt att missa om man inte tittar sig omkring lite extra på vägen till / från jobbet. Sommarjackan förslog inte längre när jag var ute vid åttatiden häromkvällen. Och idag stod jag länge och valde mellan fleecejacka under sommarjackan eller den tunna dunjackan. Ett annat tecken på att sommaren är över att tågnaglarna nu är oglamoröst omålade igen, efter en sommar med all möjliga variationer på grönt och rosa. 

Våra odlingar ger ordentligt mycket chilifrukter av olika slag, men inte alls så många tomater som vi brukar få. Kanske beror det på den omtalade och omvittnade bristen på bin, eller på att jag varit för dålig på att hjälpa dem på traven genom att leka bi med en tops, eller helt enkelt på att sommaren kom så sent (fast å andra sidan så var den ju riktigt solig och lång, om än inte så supervarm). Lite konstigt är det ju eftersom chiliblommorna tydligen blivit så ordentligt pollinerade, om inte maken har "fuskat" och hjälpt dem på traven. 

Här hade det varit trevligt med en bild på mitt citronträd, men eftersom timmen är sen blir det inga bra och snabba bilder med mobilen (och jag har även börjat märka att iPhone 5 inte har den bästa kameran för makrobilder....). Totalt blev det nio citroner av alla blommorna på trädet i våras. De har varit stora och gröna väldigt länge, men senaste veckorna har några börjat färga om. Det roliga är att de nu är tvåfärgade - nästan helt gula på sidan som stått mot solen, och gröna på andra sidan. Funderar på vad jag ska göra med dem när de är klara att skördas. Gröna stekta tomater har jag hört talas om, så kanske kan man göra en variant med gröna inlagda citroner?



Plow pose

Ha! Bara 20 cm ifrån en riktig plow pose :-) Största utmaningen: Hålla jämn andning och avslappnade ansiktsmuskler när hela kroppen skriker av ansträngning och mjölksyra.

24 september 2013

Yoga time

Veckan började osedvanligt bra igår: Vackert höstväder, hann med det jag planerat på jobbet, och kunde uträtta ett par mindre ärenden på vägen hem. Dock är jag fortfarande inte riktigt i form, så gårdagens träningspass blev ett yogapass med fokus på magmusklerna hemma framför TV-nyheterna. Med lite fri golvyta, en yogamatta och appen "All-in Yoga" i paddan går det utmärkt att göra detta hemma.

Appen har ett stort utbud färdiga pass med genomgångar av hela kroppen i ett pass, eller specialfokus på någon av de större muskelgrupperna. Passen är också indelade efter nivå: Nybörjare, medelgod, avancerad och guru. Övningarna visas både i bild och med muntliga instruktioner samtidigt som tiden för varje övning räknas ned. Och den som tror att yoga inte är jobbigt och svettigt blir snabbt varse motsatsen. Jag utmanar var och en som läser detta att testa "Toned-up Abs"-programmet - låt er inte förledas av att det "bara" är 33 min långt...

Yoga passar faktiskt väldigt bra även för (eller kanske särskilt för) den kroniskt stela som i princip inte kan göra någon övning exakt som bilderna visar, men bara att tänja kroppen i riktning mot målbilden gör stor skillnad för både rörligheten och värmen. Ofta finns det någon enklare variant av de mest avancerade övningarna som man kan göra istället. Den sköna varma känslan efter ett yogapass sitter i hela kvällen och motverkar både kalla fötter och händer!

22 september 2013

Höstmat

Favorit i repris: Smörstekta kantareller på smörstekt toast. Det blir inte mycket bättre än så här!

Igår var kom en liten föraning om att det var dags att ta en lugn dag, men vi skulle få gäster på kvällen och jag ville gärna bjuda på några av våra favoriträtter. Det blev en mycket trevlig kväll med en hel del prat om bloggar då en av gästerna driver bloggen www.fransotttillsalt.se. Detta inlägg kommer därför att handla om ett annat av mina stora intressen: Mat!


Jordärtskockssoppa med knaperstekt bacon och basilika till förrätt.

En av mina höstfavoriter är jortärtskockor, gärna i form av en krämig och len soppa med exempelvis halstrad pilgrimsmussla i, eller som igår knaperstekt bacon. Eftersom jag har svårt att komma ihåg vilka proportioner som gäller för att hålla magknipen borta, använde jag ett sopprecept från ica.se som bas, med ca 50-50 jordärtskocka och potatis. 

Huvudrätten bestod av ugnsbakad kummel, något jag inte lagat förut (och egentligen hade jag tänkt mig en annan fisksort, men den var slut). Den är ganska tunn, så jag var orolig för att den skulle bli överkokt, men fiskhandlaren tipsade mig om att göra som med helstekt kött i ugn, dvs. använda en ugnstermometer. 50 grader är tydligen rätt innertemperatur för vit fisk. Nu gjorde jag inte riktigt så, men det blev bra ändå och tipset kanske fler än jag har nytta av. Ugnstemperaturen brukar jag hålla kring 140-150 grader (varmluft) för fisk.


Wendes prima äppelpaj med vaniljglass från Kling

Efterrätten är en annan höstfavorit, som bara görs när vi har gäster eftersom det blir så många portioner. En äppelpaj smaksatt med kanderad ingefära och calvados, samt det för amerikanska äppelpajer typiska locket. Ingen hemgjord vaniljglass denna gång, men den nästan lika goda vaniljglassen från Klingglass. Mmm!

Enough is enough!


Lyxig kanelkola med Bowmorewhisky

Det blev ingen springtur idag. Istället blev det en välbehövlig tupplur. Vi är inne i en intensiv fas på jobbet med förberedelser för nästa budgetår, så det har varit många övertidstimmar senaste veckorna. Och idag sa kroppen ifrån genom att vara hängig, tung i bröstet och allmänt svag och orkeslös, ungefär som lugnet före stormen. Att det regnade i princip hela dagen gjorde inte saken bättre. Men då är det bra att känna sig själv och sin kropp - ett par timmars sömn på eftermiddagen gjorde att jag nu är i mycket bättre form :-)

Och vilken tur att gårdagens trevliga middagsgäster lämnade kvar hemgjord kola att njuta av idag när humöret tröt. Ser fram emot att springa imorgon igen och förhoppningsvis kan jag göra min stora springrunda nästa helg istället.

Det regnar...

...... och 1h30 min till 1h50 min löpning i regn lockar inte efter en arbetsvecka där den ordinarie veckoarbetstiden tog slut redan i torsdags lunch...Det spelar ingen roll hur bra skor och jacka jag har - det blir blött och fuktigt från alla håll och kanter. Undrar om det finns några bra löparbyxor för regn?

Kanske blir det en kortare tur för att testa skor och jacka.

19 september 2013

Aaaarrrrgggghhhhhh

Så nära, men ändå inte riktigt :-( När jag kom tillbaka från dagens runda och tittade på trippmätaren stod den på 9,72 km. Hur är det möjligt?? Tog till och med en extra omväg på slutet för att passera 10k-gränsen, men uppenbarligen borde jag ha förlängt den ytterligare lite. 

Nåja, det var en skön runda, betydligt behagligare än den förra, vilket också syntes på medelhastigheten, trots några riktigt rejäla uppförsbackar. Vädret var så fint så jag bara var tvungen att ge mig ut ikväll. Vacker solnedgång och klar himmel. Större delen av tiden kunde jag dessutom springa utan jacka. Hösten när den är som bäst!

Och det bästa av allt var att jag nästan inte hade ont någonstans... det klart, lite småkänningar här och där, då och då är det ju nästan alltid, men allt gick över. Efter avslutad runda gjorde det inte ont alls (men nu, några timmar senare är vristerna superstela när jag reser mig från skrivpositionen i soffan, men det var det värt!), utan bara en otroligt skön trötthet och glädje över så bra löppass! När man springer och kroppen svararbra, man har kontroll på både andning och löpsteg - den känslan är oslagbar! 

Tanken var att detta skulle vara en sista uppvärmning inför min långa asfaltsrunda, utmaning nr 2 av mina mål för året. TIdigare i veckan har prognosen sagt vackert väder på söndag, men nu har meterologerna plötsligt flyttat det fina vädret till lördag och måndag och istället lagt in regn på söndag. Eftersom det inte går att flytta springturen till lördag får jag hoppas på att väderprognosen kan ändras igen.

18 september 2013

Höstregn

Morgonens regn fick mig att tänka på barnfilmen jag såg som liten. Den som utspelar sig på en planet där det alltid regnar, utom en dag vart 10 år eller så. Just den dagen låser skolbarnen in den nya flickan som kommer från jorden och upplevs som mallig för att hon har varit med om solsken.tidigare. Märker att tankarna relativt ofta återvänder till den filmen. 

En kollega sa idag, apropå mörkret och höstvädret, att det kanske finns en tanke bakom det. Att det är meningen att man ska använda höstmörkret och den inbjudan till inomhusliv det ger till att ägna det egna inre livet lite tid: Att fundera över livet, vad man värdesätter och de prioriteringar man gör. Det kanske ligger något i det, framförallt som jag idag också hört utdrag från Kristian Gidlunds sommarprogram på nyheterna med anledning av hans bortgång igår. I sig inga nya insikter, men det ger ändå anledning att fundera på saker och ting varje gång livets ovaraktighet och oförutsägbarhet gör sig påminda.

På väg hem från kontoret var regnet borta och det så vackert att jag gärna hade stannat i detta nu länge. Solen var långt ner förbi hustaken, luften frisk efter dagens myckna regnande och luften sådär hög och klar som den bara är på hösten. Nu ser jag fram emot att njuta av allt trevligt som följer med hösten, exempelvis mustiga grytor, levande ljus, vintertäcke och kanske lite svampplock!

Viljans seger!



Igår var det en seger att alls komma ut. Tidig och lång dag på jobbet igen, som inte avslutades förrän sent på kvällen. Märktes redan på morgonen att hösten är här - det behövdes nästan tre lager kläder på cykelturen till kontoret. När jag kom ut från kontoret var det svalt, men inte kallt, och regnet hängde i luften. Precis när jag var nästan hemma började ett halvtimmeslångt hällregn.

Eftersom det blir mörkt betydligt tidigare nu var jag ett tag osäker på om jag alls skulle hinna ge mig ut i dagsljuset. Att ge mig ut i dåligt väder är inte lika obehagligt som att ge mig ut i mörker. Det tar ett tag varje år att vänja sig vid att dagen och den tidiga kvällen, med alla sina aktiviteter, fortsätter långt efter mörkrets inbrott. Men regnet slutade och jag kunde ge mig ut! En fridfull och vacker kväll, med några enstaka andra joggare och ett gäng asiatiska turister. Och jag är väldigt glad att jag tog mig ut på en springtur!

Merrell Ascend Glove GTX-skorna kom väl till pass på de blöta gatorna. Det kändes lite blött på ovansidan av vänster fot när jag närmade mig slutet på rundan, men sen glömde jag förstås att stämma av det genom att känna på sockarna när jag kom hem. Så jag får återkomma om hur bra vattentåligheten är - att den är bra vet jag redan för mina andra löparskor hade varit genomblöta efter 5 minuter igår.

Lite känningar i vänster trampdyna och höger vrist, men det gick att hålla god hastighet ändå. Idag är det nästan tvärtom ... så det blev vilodag från springandet av fler orsaker. Det var första springturen sen i våras med jacka, så nu är sommaren definitivt över. Stör mig på att MiCoach-appen slutat registrera höjdprofilen för passen. Antar att det handlar om någon inställning, men jag kan inte hitta den - hjälp mottages tacksamt från vänlig bloggläsare!

15 september 2013

Sista bröllopet?


Vackert dekorerad festlokal i slottets gamla stallbyggnad


Gissningsvis har nu de flesta av våra vänner som tänkt gifta sig gjort det, vilket gör gårdagens bröllop lite speciellt för oss, men det var också speciellt ur flera andra synvinklar: Det var i sydtyskland; det var en av våra tyska vänner som gifte sig med en fransyska; och det var en katolsk vigsel. Det som överraskade mest var att det var så informellt, både vad gäller klädsel och alla barn som stojade och stimmade under själva vigselakten. Lite ovant, men det satte en mycket trevlig och öppen prägel på hela bröllopet och ledde till flera intressanta samtal med andra gäster.

Middagssittningen var minst lika lång som på traditionellt svenska bröllop, om inte längre, men innehöll betydligt färre tal och då endast tal från den tyska delen av sällskapet. Någon sa att det inte är så vanligt förekommande med tal på franska bröllop. Och är det någon som undrar över de små färgglada sakerna på bordet så är det Mini Cooper-miniatyrer - om jag minns rätt träffades brudparet just på en träff för Mini Cooper-ägare.

Efterrätt med mörk och ljus chokladmousse, samt chokladcanneloni fyllda med sorbet resp. glass.

Maten var mycket god, och köket imponerade stort med bordsservering för ca 100 gäster, med konsekvent och hög kvalitet i utförandet. När desserten, med olika variationer på choklad och sorbet, kom in efter 3 rätter och ananassorbet som mellanrätt var det många som suckade lite sorgset över att vara så mätta och ha en tallrik med så mycket gott på kvar. Att därefter prova de goda ostarna till nattamat och bröllopsbakelser var tyvärr en omöjlighet. Med efterföljande dans som höll på långt in på småtimmarna var det ett mycket lyckat och trevligt sista bröllop för oss att gå på och brudparet såg mycket fina, nöjda och glada ut!

Och till sist lite svenskt gnäll: Hur mycket jag än gillar att både besöka Köpenhamns flygplats och stödja SAS, så är jag hjärtligt trött på deras vana att flytta fram kvällsflighten över en timma för att kombinera den med den efterföljande flighten. Låt oss hoppas att de inte flyttar fram det ytterligare... Kom-ihåg-lapp till nästa flygresa: Boka inte flyg hem med anslutning från Köpenhamn från kl 19 och framåt!

Springtur på resa


En av de trevligaste sakerna med att springa är att det går att göra nästan överallt. Det är ett utomordentligt trevligt sätt att upptäcka nya platser på och många av mina roligaste springturer har varit just på resor. Även denna gång ville jag gärna klämma in en runda för att ha mer plats för bröllopsmiddagen :-)

Springturen på den här resan var blöt, väldigt blöt, även om det inte i första hand var reell nederbörd, utan mer den egna värmen som i kombination med den höga luftfuktigheten resulterade i en mycket stor mängd kondens på kroppen. Att byn vi bodde i var belägen högt upp över en flodbank, och den bästa springvägen bestod i en 15 min lång nerförsbacke och motsvarande uppförsbacke tillbaka gjorde inte rundan mindre blöt. 

12 september 2013

Sista passet!

Missade att starta träningspasset hemma och upptäckte det först efter ca 5 min. Idag var det tunga ben. Kanske inte så konstigt eftersom det är 4e eller 5e löpdagen i rad. Egentligen hade jag inte tänkt springa idag, men maken ville ta en tur så jag beslöt mig för att göra honom sällskap. Ser dock fram emot vilodag imorgon. Känner att det drar i höger hålfot vid fotisättningen. Det kan inte vara bra :-( Men nu har jag gjort sista passet i träningsplanen. Ska fundera i helgen på om jag ska starta en ny för att hålla motivationen och tempot uppe under hösten. 

11 september 2013

Storlekens betydelse...

Intervallpass som kändes bra! Pulsmätaren funkar igen :-) så jag kunde köra intervallpasset som egentligen var avsett för gårdagens träning. Antagligen hade jag inte blött sensorerna och huden - ja, det underlättar att blöta inte bara bandet utan också huden - som sensorerna sitter mot ordentligt igår.

Regnmolnen vek hädan ikväll också, så det blev tillfälle att testa de nya skorna! Mycket nöjd med dem, de är väldigt lika de andra merrellskorna i GoreTex, men lite mer dämpning och lite mer stabilitet. De var också relativt varma, så de kommer nog att funka en bra bit in på hösten också. Storleken är också som de andra, dvs. precis i övre spannet av vad som är lagom mycket för stort.

Skostorlekar

Några kommentarer om det här med storlekar på sportskor. Det finns vad jag märkt ingen annan skobransch som har en så stor variation i storlekarna. I min enfald tror jag, stort fan av ordning och reda, att skostorlekarna inom respektive region är standardiserade, dvs. att stl EU 38 är densamma oavsett vilken typ av sko och vem som tillverkat den. Möjligen kan man invända att amerikanska och engelska skotillverkare använder sina egna skomått (US resp. UK) och att det vid översättningen till EU-stl blir avrundningsfel. Detta håller dock inte heller, eftersom Nike och Merrell, båda amerikanska märken, har helt olika definition av US 7.5 (=UK 5 = EU 38).

Ett exempel med mina egna sportskor visar den stora variationen i storlekar - mina fötter är ju ändå samma längd och såååå gamla är inte skorna:

  • Nike Free Run 3 och Nike Lunarfly+:4 EU 38.5, men skulle behöva EU 39-39.5
  • Saucony Hattori LC: EU 39
  • Merrell Ascend Glove GTX och Merrell Bare Access Arc 2:  EU 38, ev. hade det kanske räckt med EU 37.5

Och för att göra det hela än mer förvirrande: De Merrellskor jag provat tidigare på säsongen, dvs. de som ingick i deras vår- och sommarkollektion, behövde jag stl EU 38.5 för att få samma utrymmeskänsla som i de jag nu har EU 38 i.... Så inte ens inom ett och samma märke och skomodell stämmer storleken mellan säsonger...


Frånvaro av regn 2


Gårdagens löppass visade att GoreTex-skor verkar ha samma förebyggande effekt som paraplyer, dvs mota bort de hotande regnmolnen. Så det blev återigen varm och svettig runda i sommarstass. Pulsbandet funkade inte! Hoppas det berodde på att jag inte blött kontakterna ordentligt. Störande oavsett eftersom det inte gick att fullfölja gul-gröna intervallpasset utan jag fick byta till ett "fripass" utanför träningsplanen. Annars var det en bra runda :-)

Idag hänger regnet än mer i luften, men det är osäkert om det blir en löprunda - måste hitta något lämpligt att ha på ett bröllop i helgen...

10 september 2013

Obeslutsam

Nya Merrell Bare Access Arc 2-skorna har kommit! Ska jag hoppas att dagens tunga regnmoln kommer in så jag kan blöttesta GoreTex-skorna, eller hoppas den soliga kvällen fortsätter så jag kan testa de nya skorna? 

9 september 2013

Frånvaro av regn

Skönt att komma ut i vad jag antar är sista riktiga, ljumma sommarkvällen i år, på riktigt. Tunga regnmoln bådade gott för ett test av GoreTex-skornas blötvädersegenskaper, trodde jag. Icke, då! Det var visserligen ett kort intervallpass med röda o blå intervaller, men molnen såg verkligen mycket hotande och nära ut när jag gav mig iväg. Det var dock inte förrän jag nästan var hemma som molnen började släppa ifrån sig regn och nu står jag här och stretchar i regnet för att testa skorna lite mer... 

Skorna funkade mycket bra! Nolldroppet märks nästan inte och framfot och hålfot tar mindre sryk än i övriga skor. Trots lös snörning satt foten bra i dem utan att kana fram. Inte heller hade jag någon snubbelincident. Ser fram emot att springa mer i dem under hösten. Pulsbandet verkar funka igen efter batteribyte och infektionen i kroppen verkar vara borta. Det enda underliga idag är att GPS-funktionen i MiCoach inte verkar ha loggat höjdskillnaderna under passet :-/

PS. Det är naturligtvis inte så att jag klagar över frånvaron av regn - vi brukar få mer än nog av det här i Göteborg ändå. DS.

8 september 2013

Äppel päppel


Dags att njuta av det hösten erbjuder, även om vädret fortfarande är i högsta grad somrigt. Den stora lådan äpplen som vi fick för några veckor sen har idag blivit till både juice (säg den onödig köksmaskin vi inte har...) och smulpaj med kanderad ingefära och calvados :-) Till pajen serverades makens hemgjorda vaniljglass.

Sömntuta

Idag hade jag tänkt köra ett dubbelpass igen, men eftersom det fortfarande känns som jag har en lätt infektion i kroppen blev det en väldigt lugn runda istället. Det var väldigt nära att det inte blev någon springrunda alls. På vägen hem från mataffären somnade jag i bilen (ja, det var förstås inte jag som körde). En imponerande prestation med tanke på att bilturen tar ca 15 minuter.... Hela kroppen är så trött, det känns lätt skumt när jag sväljer och musklerna vill bara inte vara med. 

Men det var ju så fint väder, och min svenskhet tog överhanden "måste ut och utnyttja det vackra vädret". Så det fick bli en lätt runda i den stora parken. Vilket gick bra. Bortsett från att pulsbandet tappade kontakten med telefonen... igen :-( Batteriet är nu bytt så förhoppsningsvis funkar det bättre på nästa pass.

Maken fick idag också upptäcka varför man ALLTID ska ha dubbelknut på skorna under ett löppass...

7 september 2013

Cossus cossus


Också kallad "allmän träddödare". Efter att vårt golfsällskap berättat om huggormar, aggressiva snokar och vi själva bidragit med rävungar som synts på olika ställen på banan, var denna fjärilslarv dagens höjdpunkt vad gäller naturupplevelser. 

Den spelmässiga höjdpunkten var när jag sänkte en 6-metersputt i svagt motlut. Inte för att det hjälpte min score, men jag skyller på träningsvärk i vader och hälsenor från löpningen igår. Och förloraren blev bjuden på glass av vinnaren :-) 

6 september 2013

Fortfarande sommar!!


Har känt mig lite förkyld idag på jobbet - många som har hostat och varit halvsjuka hela veckan - men efter en promenad på stan i solen och lite vattenpåfyllning hemma, var jag i form att ge mig ut på en springtur. Och vilken fantastisk sommarkväll, igen! Faktiskt minns jag inte när det var en så lång, torr och solig sommar och förhöst senast - kanske aldrig under min livstid?

Progression run i Saucony Hattoriskorna. Fortfarande lite orolig för hur mina fotvalv klarar all framfotslöpning, så jag ser fram emot att få Merrell Bare Access Arcskorna (skickades från Amazons lager i Tyskland idag med beräknad leverans 17/9) som har bättre stöd för hålfoten. Efter stretching och dusch var det skönt att sätta fötterna i Salomon Relaxskorna.

Och vad är bättre än att avsluta kvällen med att se svenska fotbollslandslaget vinna sin VM-kvalmatch?

5 september 2013

Att gilla att springa

Kan man lära sig att gilla att springa? Det här inlägget är för alla som vill tycka om att springa, men som faktiskt inte gör det. I mitt fall har jag lärt mig att gilla att springa. Det var inte alls en naturlig vänskap - jag har inte en maratonlöpares seniga och späda kroppsbyggnad, snarare tvärtom. Däremot är jag ganska envis med ett sinnelag som passar för långlöpning.

Första gången jag behövde springa för springandets skull, dvs. inte som en del av något annat som fotboll, brännboll, eller friidrott, var på gymnasiet. Mina gymnasieår började alltid med att vi på hösten skulle springa 5 km på jumpan. Att ingen hade rätt skor för att springa, att alla inte var lämpade eller vana att springa, det spelade ingen roll. Alla skulle springa, på tid. Att som i övriga ämnen lära eleverna hur man gör, löpteknik osv. var inget som lades vikt vid - "alla kan ju springa". Det var bara att ge sig ut och springa, eller som i mitt fall, trotsigt gå de 5 km. Min 3:a i jumpabetyg var därmed cementerad! 

Nåväl, i mitten av gymnasietiden började jag springa 25-30min pass, helt frivilligt och på fritiden. När jag flyttat hemifrån blev springpassen mindre frekventa för att under en period helt upphöra. Ungefär på det sätt som det lätt blir i gapet mellan jumpan under skoltiden och innan man själv kommit till insikt om vikten av regelbunden motion och friskvård under resten av livet. Sen, för ungefär 12 år sen började jag återigen springa. Både som terapi för att hantera en situation jag inte trivdes med och för att skala bort några kilon. Det var också då jag första gången sprang lite längre än de tidigare 30-min-passen. Och när jag kom upp i 45-50-min-pass, då började jag verkligen gilla att springa!

Enkelheten i att bara ta på sig ett par skor och ge sig ut, att springa på kvällen och se solen sakta dala och spegla sig i vattnet, eller börja dagen med ett springpass och se stan sakta vakna till liv. Att njuta av tystnaden på platser som dagtid är hårt trafikerade, eller upptäcka hur staden utvecklas och förändras utmed gamla invanda rutter. Att kunna börja träningspasset direkt hemma vid ytterdörren är en lyx när allt annat i vardagen handlar om att passa tider, planera ner på minuten och boka upp lång tid i förväg.

Springturen är min tid för att fundera på saker och ting, reflektera över dagen som varit eller precis börjat eller filosofera om livet i stort. Ofta kan jag samla tankarna kring något som hänt på jobbet och fundera på svarsformuleringar. Vid andra tillfällen räcker det att beundra utsikten och vyerna i takt med musiken i öronen och bara känna sig lycklig över att få vara ute och springa.

Nöjdhetskänslan när man kommer hem efter ett pass och benen är alldeles trötta är oslagbar! Hur dagen än varit är man bara glad och lycklig över att ha gjort sitt pass och kanske fått uppleva ett eller två "Kodak moments". Den fysiska utmattningen och mentala avkopplingen som ett långt springpass ger - då sover man som allra bäst! 

Så, man kan lära sig att gilla att springa och att springa är för mig starkt förknippat med en känsla av frihet!

4 september 2013

Två pass i en smäll



Jättefin kväll när solen tittade fram och värmen var tillräcklig för sommarstass igen! Gårdagens pass, som uteblev till förmån för cykelturen, var ett 30 min intervallpass med gula och gröna intervaller (samma som i måndags), och dagens planerade pass var ett 25 min grönt återhämtningspass. Så, för att få ett ordentligt träningspass, varför inte slå ihop passen? Ja, why not indeed?

Att springa efter cyklingen igår påminde mig snabbt om varför cykling och löpning är så bra att kombinera - de tränar motsatta delar av benmusklerna. När löpning tränar baksidan av låren och vaderna tränar cyklingen framsidan av låren och rumpan. Resultatet var att benen kändes som spagetti och vristerna väldigt vingliga. Det överstiger min fattningsförmåga hur rumpan kan kännas så tung idag att jag nästan ramlar omkull av bakvikten - ungefär som när man åker skidor och hamnar i obalans - när det kändes så otroligt bra i fredags kväll.

Intervallpasset var alltså ganska segt. Instruktionen för passet var "Spring de gula intervallerna i din 10K-tävlingshastighet", men jag är mycket tveksam till om jag kan hålla det tempot i 10 km. Det var skönt att avsluta med det gröna, korta passet. Irriterad över att FreeRunskorna klämde i tårna och foten halkar fram vid minsta nedförsbacke - inte skönt - så jag gick faktiskt sista biten hem efter det avslutat dubbelpass. Min nya definition av sköna löparskor inkluderar att fötterna inte halkar fram i skon. Vilken tur att jag har ett par Merrell Bare Access Arc 2 på väg från Amazon ;-)

Även om jag var trött redan innan dubbelpasset hade börjat, så var det otroligt skönt att komma ut och springa! De mörka regnmolnen gick återigen vid sidan om, molnen sprack upp och solen kom fram för ännu en vacker solnedgång. När jag väl kom hem igen var jag betydligt piggare än när jag gav mig av och kroppen känns sådär behagligt trött som den gör av fysisk ansträngning, så jag ser fram emot att sova extra gott i natt!

3 september 2013

En chokladälskares dröm


Mina senaste favoritkakor: Spröda mördegskakor med kakao och de allra minsta chokladpluppar i, ihopsatta två och två med chokladkräm på färskost och smör. Det fanns chokladkräm kvar sen fredagsfikat och den kunde ju inte gå till spillo, så igår bakade jag chokladkakorna och idag monterades de ihop med krämen. Men nu är det otakt igen eftersom krämen inte räckte till alla kakorna....

Förberedelser

Med lite kvarvarande träningsvärk i höger vad var det läge att byta motionssätt. Dagens träningspass blev därför en cykeltur, för att mäta upp sträckans längd och se hur jag ska springa mitt stadsvarv som är ett av målen för 2013. 

En del av sträckan går genom ett område med kraftig exploatering, så det är lite klurigt att veta vilken väg som är framkomlig. En kollega föreslog att jag helt sonika skulle följa den blå linjen från Göteborgsvarvet, men se det gick inte - mycket har hänt på 3,5 månader så den bansträckning som gällde i maj slutar nu i en byggarbetsplats. Efter lite felcykling, bland annat upp för en hög kulle och således också nedför en alldeles för brant backe i grus på andra sidan, så hittade jag en bra väg att springa som inte är så svår att komma ihåg. 

När jag kom iväg började solen gå ner och eftersom det är tisdag är det Maersk som har fartyg i Skandiahamnen, denna dag Ebba Maersk. När skymningen föll kände jag mig präktigt nöjd över att ha letat upp, bytt batterier i och tagit med mig lysen till cykeln (något jag inte hade på förra veckans cykeltur och skymningen kom väldigt snabbt). Nästan, men ändå inte riktigt, så jag hoppades på en cykelpoliskontroll så jag kunde få känna mig extra duktig ;-)

Total cyklad distans idag var 16,76km, men eftersom jag cyklade lite fel här och där tror jag det är omkring 15-16 km att springa. Makens kommentar till distansen: "Det är ju låååååångt!". Tidigare har han sagt att han ska följa med mig, så enda frågan nu är väl om han gör det med joggingskorna på eller på cykel som supporttrupp. Nu gäller det att ligga i och hitta rätt skor för distansen!

2 september 2013

Klagomur?

Tanken var att bloggen skulle var något positivt och roligt, både för mig och besökare, men ändå rättvisande, dvs. beskriva både fram- och motgångar, men efter de senaste passen tycks bloggen mest ha blivit en klagomur.

Det mest positiva med passet idag var att vädret var bra och att jag inte snubblade... Annars var det träningsvärk i höger vad från gårdagens pass i Saucony Hattori, trötta vader efter att ha haft högklackat hela dagen, tidig morgon utan tillräckligt snoozande, osv osv. Dessutom glömde jag pulsbandet så det fick bli en lugn runda utanför träningsplanen. 

Testade att ha noll-dropskor två dagar i rad, vilket gick bra även om det var lite segt idag. Gore-tex:en gör merrellskorna väldigt varma, vilket bådar gott för den kalla säsongen. Däremot hade jag inte kunnat ha större storlek - den är på gränsen till snubbelfara. 

Nu ska det bli varmare och soligt igen, så ikväll blir det fotvård framför tv:n för att ta bort förhårdnaderna under framfoten. Hoppas mina (hål)fötter pallar med framfotslöpningen!

1 september 2013

Slutet på en epok...

....och början på en ny? 


Idag har maken sålt alla akvariefiskarna. Nu står akvariet där och ser sorgset ut, fullt med vatten, grus på botten och bara någon enstaka växt. Lysrampen är på och pumparna är igång, men inga fiskar så när som på en liten ancistrusmal som satt kvar i växten och därför fick läggas tillbaka i igen. Att ha akvarium är väldigt trevligt och rofyllt, så länge man har förtroende för att det står stabilt på ett bjälklag som klarar vikten och en eventuell läcka. När sådant förtroende saknas är det avsevärt mindre rofyllt.

Maken har haft akvarium nästan hela livet, med undantag för några år, så det blir en viss omställning att inte ha det. Istället ska det bli en odlingshörna, med övervintrande och nyplanterade växter när träbänken som stått på balkongen.i sommar flyttar in och akvarielysrampen byts mot en växtlampa.

Kanske är det en av anledningarna att dagens runda var ganska kämpig - intervallpass tenderar ju att vara det. Tacksamt ändå med gulaoch gröna intervaller jämfört med röda och blå. Viss h-känsla med gråa moln, en viss strävhet i luften, rejäl vind och krabb sjö på älven. Ser också att några träd börjat få gultonade lövkronor. Men h-ordet får vänta lite till - väderprognosen för nästa vecka visar på fina sensommartemperaturer med solsken!