29 augusti 2014

Milstolpe


Förra veckan var det äntligen dags, att ta sig upp på den stora bron, och som vanligt inföll det när jag minst anade det. Det har varit rivstart på jobbet efter semestern, och trots en bra träningsstart första veckan med både gymbesök och löprundor hade andra veckan varit betydligt sämre på den fronten. Maken ville gå till gymet, men det var solsken, om än blåsigt, så jag ville utnyttja vädret och springa istället.

Sagt och gjort, på med skorna med mest stötdämpning och iväg. RunKeeper-appen har defaultinställning att rapportera tid, längd och snitthastighet var 5:e minut, en inställning jag inte använt på MiCoach-appen. Tidigare har jag egentligen inte uppskattat den funktionen, men den här gången var det mycket uppmuntrande att få uppdateringar där snitthastigheten kontinuerligt sjönk hela tiden, och höll sig nästan konstant i den långa backen upp på den stora bron.

Väl uppe på bron, i den starka vinden och med bilar, långtradare och bussar som dånar förbi så hela bron gungar, där känns det som storvinst varje gång jag tar mig dit, och tittar ner på älven, ut mot hamnen, eller in mot stan och hur pyttelitet allt ser ut. Bara den känslan är värd besväret att ta sig dit - utsikten kommer på köpet :)

Ja, jag vet - en löprunda är för att springa, inte för att fota med en so-so mobilkamera... och ändå var besvikelsen stor när jag efter fotostopp och vändning högst upp på bron insåg att appen inte stoppat tidtagningen, för visst tryckte jag väl på "pause"-knappen när jag stannade? Så min fina snittid försvann i solnedgången. Och eftersom det inte var tisdag, fick jag inte ens nöjet att se en av de stora blå båtarna i hamnen.....men jag var väldigt glad när jag kom hem och precis hade kommit över 10 km.

Det var första rundan i år över 10 km och både flåset, benen och fötterna kändes förvånansvärt bra, vilket inte innebar att det inte gjorde lite ont och var mer än litet stelt dagen efter... Det jobbigaste var att senan på utsidan av knät gjorde sig påmind både på höger och vänster knä, även om det var först efter 8-8,5 km.

Det var också första rundan med 3/4-dels långa tights och en tunn, långärmad tröja över t-shirten, så rent vädermässigt var det nog höst, men eftersom det var augusti, gårdagens runda företogs i sommarklädsel, så taggar jag ändå inlägget som "sommar".

27 augusti 2014

Chilis på parad


Är det inte något alldeles särskilt tillfredsställande med att odla? Jag blir glad bara av att se hur citronerna växer (även om jag tycker de har hållt på väldigt, väldigt länge nu), att leka bi och hjälpa chilifrukterna och tomaterna på traven, så jag kan få fascineras av hur mycket de kan växa vissa dagar. Maken har hängt upp allehanda chilifrukter för naturligt torkning, och visst är det dekorativt?

Nu när växtsäsongen går mot sitt slut, kan jag dock inte annat än medge att jag börjar så smått se fram emot att bli av med en del av all grönska på balkongerna, om inte annat för att det knappt går att vara på dem. Fast några flyttar in för övervintring istället för att hamna i komposten, och så det är kanske egentligen inte bättre... Och i december är det dags att sätta nästa års chilis på grodd.

Maken har redan börjat ta in Carolina Reaper-plantan för att långsamt och försiktigt vänja den vid inneklimatet inför kommande övervintring. Den växte så fint hela våren och försommaren, tills den fick bladlöss och tappade alla blad av såpvattensprayningen. Sen kom den igen med nya blad och nu har den en halvcentimeterlång frukt. Undrar om den hinner mogna innan säsongen är över.

Själv har jag börjat läsa på om hur fikonträd övervintras bäst på våra breddgrader. På lappen som satt på plantan står att det klarar ner till -10 grader, och så kallt blir det inte så ofta här, inte ens en normal vinter. Så jag funderar på om jag kan vinterbona den stora krukan som jag släpade hem gåendes i våras och låta det stå på balkongen intill husväggen.

25 augusti 2014

The catcher in the rye

MiCoach-appen slutade snöpligt att fungera efter uppdateringen i början av augusti, därav att de senaste veckornas springturer loggats med RunKeeper. Inte för att MiCoach-appen varit felfri det senaste året, dels med tanke på alla problemen med pulsbandet, dels har appens multitasking inte fungerat, dvs. appen måste vara i aktivt läge med skärmen påslagen för att inte tappa GPS-kontakten.

Mitt supportärende om den kraschande appen är fortfarande aktivt har MiCoach's supportteam informerat mig om, senast för en vecka sen. I fredags kom dock en ny uppdatering av MiCoach, och till min stora glädje fungerade den när jag öppnade den! Den stora frågan var dock om den skulle funka på en springtur?

Ikväll var det dags att testa den nya versionen. Det var tillräckligt varmt för att jag efter en stund skulle vilja skala av mig det långärmade lagret, varpå jag tittade på telefonen och upptäckte att appen bara registrerat tiden, inte sträckan... total ridå och dubbelsuck! Räddaren i nöden blev än en gång RunKeeper, som visat sig vara riktigt bra, förutom att man inte kan följa upp skoanvändningen automatisk, men eftersom jag ändå lägger in allt i excel så spelar det mindre roll.

Och ändå, trots den kvällens fadäs och trots att det finns andra alternativ, så håller jag envist fast vid MiCoach. Ja, det är väl där förtroendet och tilliten kommer in - uppenbarligen är jag villig att förlåta MiCoach och Adidas, gång på gång... och antagligen en gång till eftersom jag redan plockat bort, och laddat ner appen igen från AppStore, allt enligt instruktionerna från supportteamet. Fast jag är glad att jag har en catcher in the rye att ta till om det ändå inte hjälper ;)

24 augusti 2014

Vikten av tillit

Vad är det som gör att vissa löprundor känns superbra, och andra är bara en plåga, trots att de fysiska och psykiska förutsättningarna liksom vädret, varit väldigt lika?

För egen del är förtroende och tillit för produkten A och O - saknas detta, så kommer den inte att leverera enligt förväntningarna. Ett exempel från golfens värld: Tror jag att det här är den absolut bästa drivern för min swing, styrka, osv. så slår jag suveränt bra med den, och de felslag den genererar blir snabbt förlåtna eftersom jag innerst inne vet att det här är den bästa drivern för mig. 

På samma sätt, om jag saknar förtroende för drivern, kanske för att jag tycker jag inte fick så bra hjälp som jag hoppats få av pro:n att prova ut den, eller för att det är fel loft, eller för att jag köpte den som var på rea när jag egentligen hellre ville ha den som inte var på rea, osv., ja, då slår jag heller inte  bra med den. 

I löpningen är inte skillnaderna lika tydliga, åtminstone inte för en motionär som mig själv, men även här går det där med förtroende för utrustningen igen. Springer jag i skor jag tappat förtroendet för, ja, då blir allt bara fel, och egentligen kunde jag lika gärna ha vänt tillbaka efter några meter och bytt skor, eller skippat rundan helt och hållet...

Och egentligen, varför skulle "förtroende" vara mindre viktigt bara för att det handlar om utrustning, än när det gäller en tjänst, service eller vad som i vardagslivet?

21 augusti 2014

En vanlig måndag


I måndags var det så fint väder på kvällen, att jag inte hade hjärta att gå in på gymet. Maken var inte svårövertalad, så istället åkte vi ut och fiskade... Ja, det blev förstås ingen fisk, men däremot en trevlig stund tillsammans på vad som kanske var sommarens sista fina kväll, för nu tycks höststormarna och -regnen vara här, en masse.


Fiskestället denna gång blev Lilla Varholmens färjeläger och maken hade havsöring i åtanke. Fast egentligen hade vi tänkt åka över till Fotö, men eftersom vi precis missade färjan och det var 25 min till nästa bestämde vi oss för att testa bredvid färjelägret i stället. De stora mörka molnen över Hönös färjeläger avskräckte också i viss mån, samtidigt som den fina sommarkvällen övergått i halv storm och temperaturer som krävde flera lager både på över- och underkropp - tur att jag inte tog shorts. 

De flesta nappen under den knappa timma vi var där var av bottennappssorten. Desto fler fina bilder blev det på solnedgången och de annalkande molnen. Precis när vi kommit tillbaka till bilen landade de första regnstänken på rutan, och när vi kommit innanför dörren hemma började regnet smattra...

19 augusti 2014

Måluppföljning och sifferexercis

Siffernörden slog till i helgen och förde in alla löprundor sen mars i excelarket...

  • Antal löprundor hittills i år: 66
  • Antal km hittills i år (t o m v 33): 340
  • Antal höjdmeter: 4319
  • Längsta rundan: 9,16 km
  • Antal rundor > 7 km: 12
  • Antal löprundor per månad i snitt: 8,7
  • Snittid per km: Omkring 6 min 45 sek
  • Snittsträcka per löprunda: 5,1 km
  • Flest km under en månad: 64 (maj)
  • Kallaste rundan: -2, snöfall
  • Varmaste rundan: +28, solsken
  • Mest använda skor: Merrell Ascend Glove GTX, 146,6 km
  • Minst använda skor: Saucony Hattori LC, 6,42 km
  • Antal timmar att föra in alla rundor: Minst 3

Osv osv, med pivottabeller i Excel finns det inga gränser för hur mycket rolig statistik som kan tas fram ;) 

Med tanke på hur vintern och våren varit privat och på jobbet är jag nöjd med att jag alls har sprungit kontinuerligt hela året, även om det var ganska få "riktiga" rundor i mars-april, och snittiden per km är fortfarande alldeles för långsam, även när "konstiga" rundor som till och från gymmet är borttagna.  Efter förra sommarsäsongen låg jag omkring 6 min 25 sek per km, men då sprang jag mycket mer än jag gjort i år. Kanske beror det på att jag inte orkat pusha mig på samma sätt på rundorna i år, för några rundor med bra längd och snittid runt 6 min 30 sek har jag ändå gjort, så det borde inte vara så svårt att komma ner mot drygt 6 min per km.

Mål 2014, statusuppdatering:
  1. Springa utomhus hela vintern (kontinuitetsmål)
  2. Springa brorundan minst 2 gånger (längdmål)
  3. Springa göteborgsvarvssträckningen i maj-juni (längdmål)
  4. Springa brorundan på 1h35-1h40min (tidsmål)
  5. Springa milen på 60 min (tidsmål)
Status för målen är alltså att nummer 1 är uppfyllt, nummer 2, 4, och 5 är fortfarande möjliga, men endast om jag ändrar träningsfokus radikalt, och nummer 3 kommer jag tyvärr inte att uppnå i år, men det kommer snart ett nytt år, med möjlighet att sätta och uppfylla nya mål!

16 augusti 2014

Carpe Diem, eller YOLO

Ibland förundras jag över vad som stannar kvar i primärminnet och vad som försvinner ned i till synes svarta minneshål i hjärnan. När jag tog studenten var jag lyckligt lottad och blev uppvaktad både med besök från nära och kära, och med presenter. Av presenterna minns jag vissa tydligt, vissa ser jag varje dag, och vissa är mer avlägsna eller kanske till och med glömda. 

En present utmärker sig från övriga på så sätt att det är den minst märkvärdiga rent fysiskt - kopierad text på ett A4 - och ändå kanske en av de mest betydelsefulla, eftersom den försöker förmedla något om livet, från en person som levt ett långt liv, till den som just ska ge sig ut på sin resa som vuxen. 

Länge satt texten på min anslagstavla, och när anslagstavlan försvann, packades texten ned. Nyligen undrade jag vart den tagit vägen, och häromkvällen dök den upp i en undangömd mapp vid en impromptu bokhyllerensning. Trots att det gått många år sen jag fick texten, står den sig förvånansvärt bra, även om jag vill tro att dagens 80-åringar har haft större möjligheter att ta tillvara alla ögonblick än just denne man hade. 

Nu när sensommaren snart övergår i höst och det blir regnigt, grått och mörkt, då är texten en påminnelse att fånga dagen. Att inte gräva ner sig i vardagen och de små problemen. Att försöka hitta och ta tillvara de ögonblick som ges varje dag. Och framförallt, att inte skjuta upp det där man verkligen vill göra, för att inte i slutet av livet titta tillbaka med saknad på alla dörrar som förblev oöppnade, eller alla vägar som förblev oprövade för att man inte vågade ...

En stilla fundering i försommarnatten


Jag hittade en tankeställare häromkvällen när jag läste en tidning helt slarvigt i enda syfte att förbruka lite tid. Vad jag fann var en 82-årig mans funderingar. Onekligen tänkvärda tankar...
                                                                                                                 Krister Ström

"Om jag fick leva om mitt liv igen, skulle jag göra fler misstag nästa gång. Jag skulle vara galnare än jag har varit den här gången. Det finns väldigt få saker som jag tar allvarligt längre. Jag skulle definitivt vara mindre hygienisk. Jag skulle ta mer chanser. Jag skulle resa mer. Jag skulle bestiga fler berg. Jag skulle simma i fler floder och jag skulle njuta av fler solnedgångar. Jag skullle äta mer glass och mindre bönor. Vi skjuter allihop upp saker till den där dagen i framtiden som aldrig kommer.

Lite då och då skulle jag uppträda lite som en galning. Jag skulle ha fler verkliga bekymmer och färre inbillade. Du förstår jag var en sådan människa som levde profylaktiskt, förnuftigt och förståndigt timme efter timme och dag efter dag. Åh, jag har haft mina ögonblick och om jag fick göra om alltihop igen skulle jag ha fler sådana ögonblick.

Faktum är att jag skulle försöka att inte ha något annat - bara ögonblick. Det ena efter det andra, istället för att leva så många år i framtiden.

Jag har varit en sådan där människa som inte gick någonstans utan en termometer, en hetvattenflaska, munvatten, en regnrock och fallskärm, om jag fick göra om alltihopa igen skulle jag resa med mycket mindre bagage - mycket mindre. Jag skulle börja gå barfota tidigare på våren, och hålla på längre på hösten. Jag skulle åka karusell mera, heja på fler människor och plocka mer blommor och dansa mycket oftare - om jag fick göra om alltihop igen. 

Men Du förstår - det får jag inte."

(YOLO: You Only Live Once)

14 augusti 2014

Göteborgs kulturkalas

Göteborgs kulturkalas drog igång häromdagen. Så trevligt, tänkte maken och jag och tog en tur på mattorget (a k a Gustav Adolfs torg) efter jobbet. På vägen dit kunde jag se hur hela city var omringat av regnmoln, och de kom allt närmare, så efter en stunds promenerande bland alla mattält drog vi oss hemåt - det såg ut att börja regna vilken minut som helst... men det gjorde det ju inte.

Kulturkalasets app för iOS är svårnavigerad för den som enbart vill få inspiration, men hemsidan är desto bättre. Där kunde jag få en bra överblick av de olika kalasplatserna, enkelt klicka mig vidare för att läsa mer om samt få hela veckans program för respektive plats. Det är roligt att se att Avenyn har så många programpunkter och aktivt försöker locka göteborgarna dit, exempelvis är det line dancing där imorgon kväll, ett gyllene tillfälle att testa något nytt? 

Något som jag gärna skulle gå på är någon av alla guidade stadspromenader och rundturer i speciella byggnader. Vid Operan ska det finnas en dansk by med demonstration av dansk matkultur, och imorgon eftermiddag är det nyinvigning av det uppfräschade Rosenlund med Feskekôrka som landmärke. Ja, det finns nog att göra hela helgen, så trots att jobbet började i måndags, finns det ändå lite semesterkänsla kvar :)

13 augusti 2014

Akkurat app

Min väderapp har visat sig förvånandsvärt bra senaste veckorna, inte enbart när vädret varit "solsken, 25-28 grader", utan även när det varit åskskurar, temperaturdropp osv. Väderprognosen för den här veckan har varit och är tämligen blöt till följd av resterna från den tropiska stormen Bertha. Hittills har det mest har  regnat på nätterna, och endast varit några några kraftiga skurar dagtid. 

Springturen som var inplanerad igår kväll sköts upp p g a de hotande molnen som omgav oss, men det blev ju inget regn! Till slut var jag tvungen att inse att det skulle heller inte komma något, och det fanns således ingen ursäkt kvar... Bara att dra på sig Saucony Hattori-skorna och ge sig ut på det där förhatliga intervallpasset i uppförsbacken.

Backen är jobbig på det där sugande sättet, dvs. den börjar ganska snällt, men allteftersom ökar vinkeln så den blir brantare mot toppen, dvs. som en exponentiellt växande kurva. Efter två gånger uppför och nerför på andra sidan och tillbaka fick det räcka. Ingendera gången gick det särskilt snabbt, så det var nog bara jag som förstod att det var ett intervallpass... men så skönt det kändes efteråt :)

Saucony Hattori-skorna kändes som förra året, dvs. rätt storlek, sitter bra på foten (klämmer inte, foten halkar inte runt), och väldigt utmanande att springa i. De är superlätta, men har heller ingen direkt dämpning, utan sulans tjocklek verkar mest vara för att ta bort prinsessan-på-ärten känslan, dvs. varje gruskorn man springer över ska inte kännas. Dagen efter känns det lite extra i vristerna eftersom stödet för vristerna är minimalt, och åtminstone jag slarvar med vristträningen.

Ikväll sa appen att det skulle regna kl 20. Strax före åtta var maken och jag på väg hem från gymet och molnen såg mycket riktigt stora och mörka ut. Precis utanför porten kom de första regndropparna, och när vi kom in var det kraftigt regnande utanför. Klockan var 20.00.

11 augusti 2014

Intervallpass

Trots det fina och mycket varma vädret har det blivit en hel del löpning i sommar. Mestadels har det varit Merrell Bare Access Arc 3 och Merrell Ascend Glove som fått tjänstgöra. Mina fina Saucony Hattori LC har inte fått komma ut alls och Merrell Pace Glove har jag inte sprungit i sen den där dagen i maj när jag snopet snubblade och ramlade mitt i gatan.

Saucony Hattori är superlätta och passar bra för snabba pass och ex. intervallträning. Förra året följde jag ett träningsprogram, upplagt via Adidas miCoach-hemsidan, och då fanns både snabba pass och intervallpass på schemat. I år gav jag upp träningsprogrammet redan i mars eftersom det var svårt att prioritera löppass 4-5 gånger i veckan när jag också behöver styrketräna för att hålla det ryggonda borta. 

Nu däremot, när temperaturen övergått till "vanlig svensk sommar" och jag fortfarande funderar på om jag ska göra en sista-minuten-anmälan eller ej till Midnattsloppet, undrar jag om det inte vore dags att ta upp det där med intervallpass igen. Kanske kan jag använda någon av de många backarna i stan för "naturliga" intervallpass, istället för att använda klockan?

10 augusti 2014

Bring it on


Idag är den här ... sista dagen på semestern! Fast maken hävdar bestämt att den dagen var i fredags, och nu är det "vanlig" helg. På något sätt känns det alltid som att semesterslut = sommarslut, men så varken är eller måste det vara. 

Att sommaren fortsätter trots att semestern är slut blev helt uppenbart igår när vi gav oss ut på en löprunda. Eftersom det var mulet och skulle komma regn, valde jag knälånga shorts och t-shirt istället för korta shorts och linne som varit enda möjliga löpklädseln under de tropiska veckorna. Ganska snart blev jag varse att det fortfarande är sommar... 

Nu är spellistan uppdaterad med nya låtar, nya hörlurar är inköpta (ersätter de som använts så mycket att de faller isär), alla fina långbyxor, tröjor och jackor som jag la så mycket tid på att hitta i vintras väntar på att få komma fram, och skouppställningen är komplett (för tillfället ;) Jag har också börjat testa Runkeeper som alternativ till Adidas MiCoach-app eftersom den senare tyvärr vägrar samarbeta efter senaste uppdateringen - MiCoach-teamet är informerade.

Det är nästan så jag känner mig tillräckligt stursk för att ta en titt på de där löpmålen jag satte upp i vintras... även om jag vet att jag inte kommit i närheten av att uppfylla dem, men det är drygt 4,5 månader kvar av året, så än finns tid att uppfylla några av dem!

7 augusti 2014

Merrell Bare Access Arc 3


Jag erkänner, helt utan omsvep, jag gillar (löpar)skor! Bara för att det handlar om löpning måste man inte begränsa sig till ett par, eller hur? Och visst är det viktigt att skorna sitter bra på fötterna, framförallt när man springer? Så när det glappar och foten åker fram och tillbaka i skon så tårna blir alldeles stötta, och snubbelrisken är ständigt närvarande, då är det väl snudd på oansvarigt att inte köpa nya skor?!?!?

Så när zalando.se hade rea i början av sommaren kunde jag inte låta bli och nu ingår även Merrell Bare Access Arc 3, storlek 37.5 i skouppställningen. På något sätt verkar det alltid vara rea, finnas rabattkod, eller ges extrarabatt på Zalando, undrar hur det kommer sig ;)

Recension


Bortsett från att mina Bare Access Arc 2 är svarta och ett halvnummer större, är jag faktiskt osäker på vad som skiljer version 2 och version 3. Kanske har version 3 något högre höjd på sulan ("stack height"), även om dämpningen är densamma som i version 2. Att dessa sitter bättre på foten (mindre glapp både i sidled och tårnas riktning för framfoten) tror jag mest beror på att jag gått ner ett halvnummer till stl 37,5, dvs. ungefär den storlek jag brukar ha i vanliga skor också.

Trots att de endast har 2 mm mer stötdämpning än Merrell Ascend Glove, är  de avsevärt mycket mer "studsiga". Utöver den lilla skillnaden i stötdämpning, Bare Access Arc har 8 mm mot Ascend Glove's 6 mm, kan det också bero på att de förra är avsedda för asfaltslöpning med de senare är terränglöpningsskor. Puritaner, har jag förstått, vill undvika sådan studs, men jag måste medge att det är skönt med lite extra hjälp på asfalten, framförallt nu när det varit så varma dagar... Dessutom tycks de vara svalare än version 2, som jag vill minnas var varma långt in i oktober förra hösten.

Något som störde mig med version 2 var att det kändes som om sulans vinkel på fotens utsida var för rät och därför landade framfoten plant i sidled, istället för att landa på utsidan först. Antingen har jag ändrat mitt löpsteg (knappast?!?!), eller så är skorna mer anpassade för olika fotisättningar än den förra versionen.

Hursomhelst, jag är mycket nöjd med skorna, totalt 56 km hittills fördelade på rundor mellan 5 och 9 km, och ser fram emot flera trevliga rundor i dem. 

5 augusti 2014

Sommarskörd


Odlandet har gått över förväntan i år och hittills har vi skördat tomater (Tigerplommon), jordgubbar, smultron, sockerärtor och Trinidad Moruga Scorpion (chili). Medan jag med spänning ser fram emot de gula cocktailtomaterna och de mildare chilisorterna Padrones och Anaheim, är maken mer förväntansfull angående Peter Pepper, Long Slim Early Jalapeno, Bhut Jolokia (gul), Chinese Golden Dagger, "Red Bitch" och Carolina Reaper.

Lite förvånande har jordgubbarna inte blommat om, så antagligen minns jag fel med flera blomningar per år. De nya blommor som dök upp bland jordgubbsplantorna var förra årets smultronplantor som vi trodde hade dött... Efter förra sommarens fiasko då larver åt upp alla jordgubbs- och smultronbladen har mycket tid i år ägnats åt att metodiskt avsyna bladens undersida på jakt efter gröna larver, ca 2 cm långa. Naturligtvis inte lika obehagligt som att leta mördarsniglar, men ändå...


Årets största utmaning vad gäller balkongodlingarna har annars varit att se till att de inte torkat ut i värmen och solskenet. Vattning, vattning och vattning har stått på schemat, helst både morgon och kväll. Maken gav till slut upp och köpte en mycket större vattenkanna. Vi har också haft god hjälp av Oasis bevattningssystem, som fungerat över förväntan. 

Med lite tur kan vi fortsätta skörda långt in i september och fortsätter det vara soligt borde de flesta chiliplantornas frukter hinna mogna. Och vem vet, kanske är det inte för sent än för en andra jordgubbsblommning?

3 augusti 2014

Glass i stora lass


Det är inte jag som är familjens stora glassfantast, utan det epitetet innehar oomtvistat maken - jag har andra favoriter i kategorin "onyttigheter". Dessutom är mitt intervall för när det är "lagom" att äta en glass ute är relativt snävt: Tillräckligt varmt för att inte behöva handskar men inte så varmt att det är svettigt att bara vara, dvs. i praktiken kanske det handlar om utetemperaturer mellan 13-20 grader. De senaste veckorna har det således varit alldeles för varmt för glass... en inställning maken har svårt att förstå. Därmed inte sagt att jag ogillar glass...

Men, som med alla regler, finns det undantag: Nya glassmaker eller glasstillverkare jag inte testat tidigare. Häromdagen var det dags för ett undantag: Glassboden längst bort mot Motormuséet i Motala hamn. Glassboden, eller bodarna har funnits där i flera år, och den ena serverar vanlig glass från Den stora glasstillverkaren. Den andra glassboden har kännetecknats av roligare glass, om än från en av de Något mindre, men ändå stora, glasstillverkarna, och tyvärr också av att de ständigt bytt regi.

Årets nya regi innebär att de serverar Götlunda Glass, en småskalig tillverkare från Närke, som även levererat till Nobelfesten de senaste åren, åtminstone enligt reklamen. Min benchmark är alltid mintchoklad och hur bra den står sig i konkurrensen med andra favoritglasstillverkare, och det var med glädje jag konstaterade att Götlundas står sig mycket bra. Låt oss nu bara hoppas att tillräckligt många hittar hit, och lägger de extra kronorna på att köpa riktigt bra kvalitetsglass gjord på riktiga produkter istället för Den stora glasstillverkarens massproducerade kemikalieblandning!


Andra trevliga glasställen:

  • Vadstena: Sänkdalens Glass på café och i delikatessbutik på huvudgatan.
  • Gränna: Grenna Glass, försäljning i egen butik på huvudgatan.
  • Mjällby: World of Riccardo, försäljning i eget café, samt glassbil inne i Halmstad.
  • Göteborg: Pinkbär, Linnégatan. Glasscafé med hemgjord glass.
  • Göteborg: Flickorna Kanolds café på Grönsakstorget. Mjukglass (dock antagligen ej hemgjord) toppad med smält, mörk choklad av god kvalitet.

Melanzane: Första försöket


Den italienska delin gör en så god vegetarisk gratin, Melanzane, och eftersom den mestadels tycks består av aubergine, tomatsås, mozzarella, basilika och parmesan.... tja, hur svårt kan det vara?

Häromdagen var det dags att testa teorin och här följer principskissen, lagom till 4 hungriga personer som tillbehör, ex. istället för potatis/ris/pasta. På bilden ovan till grillad korv, grillad och fylld portobello, mexikansk kålsallad, hemodlade tomater och egeninlagd gurka.

1 aubergine
1 lök
vitlöksklyftor, antal efter tycke och smak
2 burkar krossade tomater
en skvätt vin
lite god buljong
250 g mozzarella
parmesan
basilika
dragon
oregano
olivolja
salt och peppar

Hacka lök och vitlök, fräs i lite olja och tillsätt tomaterna. Krydda med basilika, dragon, oregano, salt och peppar och låt koka ihop så den mesta vätskan försvinner. Detta tar betydligt längre tid än att grilla auberginen... Smaka av och krydda mer vid behov. Ett förslag är att ha i vin och buljong för att få mer substans i tomatsåsen - det kommer jag att testa nästa gång.

Skiva auberginen, droppa olivolja och krydda med salt och peppar på båda sidorna. Lägg skivorna på ett galler över ugnseldfastform och grilla i ugnen (ex. 200 grader, varmluftsgrill) tills de fått fin färg. Skiva under tiden mozzarellan och riv parmesanen.

Täck botten av en lagom stor form med tomatsås, varva aubergineskivor, mozzarella och tomatsås. Avsluta med ett lager tomatsås och riven parmesan på toppen. Gratinera i ugn, 180-200 grader varmluftsugn tills det verkar färdigt, kanske 15-20 minuter. Dekorera med några blad färsk basilika och servera!

Förslag på variationer: 
  • Squash istället för aubergine (vi fick några fina, närodlade från Linda på Växthusliv, som kanske skulle passa bra).
  • Färska tomater, ex. skållade, hackade och ev. urkärnade, istället för tomater på burk. Passar för den som fått en fin och riklig tomatskörd.