Mayview Maersk

Kvällens springtur upp på Älvsborgsbron var nog årets bästa runda hittills. Benen var pigga, kondisen var bra, och det första som sa ifrån var fötternas trampdynor. Merrell Ascend Glove GTX har lite mindre dämpning än Merrell Bare Access Arc 3, som jag brukar ha för längre rundor och kanske märkte fötterna det idag. Tiden var långt ifrån 10km på 60 minuter, men det gick fortare på hemvägen. När jag kom hem fanns det fortfarande energi och kraft i benen, så det känns som det går åt rätt håll.

Vädret var lagom varmt, nästan vindstilla och soligt, trots att appen på seneftermiddagen utlovade regn under kvällen. Vyn från bron med en brandgul solnedgång över västra Hisingen och Mayview Maersk i hamnen, var som vanligt fantastisk. Och så många joggare som var ute! Gissningsvis är det inte bara jag som vill passa på och komma ut en så här fin sensommarkväll. 

Det var nära att det inte blev någon springtur ikväll eftersom det blev en extra sväng till kontoret. När jag plockat på mig en ansenlig mängd varor i mataffären på vägen hem, upptäckte jag att plånboken saknades - kvarglömd på jobbet. Tur att jag bett maken komma ner och hjälpa till att bära hem maten, så han fick lösa ut mig. Sen var det bara att bita i det sura äpplet och åka och hämta plånboken. 

Milstolpe

Förra veckan var det äntligen dags, att ta sig upp på den stora bron, och som vanligt inföll det när jag minst anade det. Det har varit rivstart på jobbet efter semestern, och trots en bra träningsstart första veckan med både gymbesök och löprundor hade andra veckan varit betydligt sämre på den fronten. Maken ville gå till gymet, men det var solsken, om än blåsigt, så jag ville utnyttja vädret och springa istället.

Sagt och gjort, på med skorna med mest stötdämpning och iväg. RunKeeper-appen har defaultinställning att rapportera tid, längd och snitthastighet var 5:e minut, en inställning jag inte använt på MiCoach-appen. Tidigare har jag egentligen inte uppskattat den funktionen, men den här gången var det mycket uppmuntrande att få uppdateringar där snitthastigheten kontinuerligt sjönk hela tiden, och höll sig nästan konstant i den långa backen upp på den stora bron.

Väl uppe på bron, i den starka vinden och med bilar, långtradare och bussar som dånar förbi så hela bron gungar, där känns det som storvinst varje gång jag tar mig dit, och tittar ner på älven, ut mot hamnen, eller in mot stan och hur pyttelitet allt ser ut. Bara den känslan är värd besväret att ta sig dit - utsikten kommer på köpet :)

Ja, jag vet - en löprunda är för att springa, inte för att fota med en so-so mobilkamera... och ändå var besvikelsen stor när jag efter fotostopp och vändning högst upp på bron insåg att appen inte stoppat tidtagningen, för visst tryckte jag väl på "pause"-knappen när jag stannade? Så min fina snittid försvann i solnedgången. Och eftersom det inte var tisdag, fick jag inte ens nöjet att se en av de stora blå båtarna i hamnen.....men jag var väldigt glad när jag kom hem och precis hade kommit över 10 km.

Det var första rundan i år över 10 km och både flåset, benen och fötterna kändes förvånansvärt bra, vilket inte innebar att det inte gjorde lite ont och var mer än litet stelt dagen efter... Det jobbigaste var att senan på utsidan av knät gjorde sig påmind både på höger och vänster knä, även om det var först efter 8-8,5 km.

Det var också första rundan med 3/4-dels långa tights och en tunn, långärmad tröja över t-shirten, så rent vädermässigt var det nog höst, men eftersom det var augusti, gårdagens runda företogs i sommarklädsel, så taggar jag ändå inlägget som "sommar".

Nollgradigt

Så jag längtat efter den här löprundan! Klar och hög luft med nollgradig temperatur, långt och upp på den största bron för att få se den vackra solnedgången över inloppet. Det har varit flera bra kandidatdagar de senaste helgerna, men tiden har inte räckt till för att komma ut i rätt tid. 

Idag, när badrummet nästan är klart, var det så dags. På med de varma GoreTexskorna, de tjockaste löparbyxorna, merionoulltröja och mest vindtäta löparjackan. Mössa och handskar därtill. Trots att jag bara sprungit 1, eller max 2 gånger per vecka senaste tiden flöt det på riktigt bra - sluttiden var ungefär som i somras. Efter någon km var kroppen varm och det som kändes svalt när jag gick ut var riktigt behagligt.

Målet var att ta en fin bild från brons högsta punkt. På vägen upp på bron var vinden såpass kall att jag kunde ana vinden genom skorna. Gissar därför att de klarar några minusgrader utan problem. Väl uppe fick jag min belöning - solen hade precis gått ned och det gick fortfarande att se den sista strimman av den. Hur många gånger jag än ser solnedgången över älven upphör jag aldrig fascineras av dess skönhet och föränderlighet. Noterar att till skillnad mot sommarsolen, som går ner bakom hamnen, går vintersolen ned bakom fastlandet. 

Sen blev det kallare och mörkret kom sakta krypande. Vägen hemåt gick i lugnt tempo och sista km var fötterna trötta, även om det för övrigt kändes bra. Väl hemma var det trevligt att se belysningen på köksbalkongen som jag hann sätta upp tidigare idag. Adidas Micoach-appen verkar ha uppdaterats för nu funkade GPS:en perfekt i viloläget. Höjdprofileringen fungerar också sen en tid tillbaka. Hoppas bara det håller i sig!

Aaaarrrrgggghhhhhh

Så nära, men ändå inte riktigt :-( När jag kom tillbaka från dagens runda och tittade på trippmätaren stod den på 9,72 km. Hur är det möjligt?? Tog till och med en extra omväg på slutet för att passera 10k-gränsen, men uppenbarligen borde jag ha förlängt den ytterligare lite. 

Nåja, det var en skön runda, betydligt behagligare än den förra, vilket också syntes på medelhastigheten, trots några riktigt rejäla uppförsbackar. Vädret var så fint så jag bara var tvungen att ge mig ut ikväll. Vacker solnedgång och klar himmel. Större delen av tiden kunde jag dessutom springa utan jacka. Hösten när den är som bäst!

Och det bästa av allt var att jag nästan inte hade ont någonstans... det klart, lite småkänningar här och där, då och då är det ju nästan alltid, men allt gick över. Efter avslutad runda gjorde det inte ont alls (men nu, några timmar senare är vristerna superstela när jag reser mig från skrivpositionen i soffan, men det var det värt!), utan bara en otroligt skön trötthet och glädje över så bra löppass! När man springer och kroppen svararbra, man har kontroll på både andning och löpsteg - den känslan är oslagbar! 

Tanken var att detta skulle vara en sista uppvärmning inför min långa asfaltsrunda, utmaning nr 2 av mina mål för året. TIdigare i veckan har prognosen sagt vackert väder på söndag, men nu har meterologerna plötsligt flyttat det fina vädret till lördag och måndag och istället lagt in regn på söndag. Eftersom det inte går att flytta springturen till lördag får jag hoppas på att väderprognosen kan ändras igen.

Dagen efter

Idag är det dagen efter, dvs dagen efter Midnattsloppet. Sist skrev jag att det här med att springa tävling inte är för mig, och det är det heller inte egentligen. Ändå hade jag tidigare på säsongen funderingar på att göra en sen anmälan till gårdagens lopp, dvs först träna för loppet och sen anmäla mig några dagar före tävlingsdagen. Det som i slutänden gjorde att jag avstod var främst den tuffa bansträckningen med två långa, sugande uppförsbackar och en tredje som gick ända upp till Masthuggskyrkan, vilket hade gjort det svårt för mig att få en bra tid.

Det stör mig nämligen att inte komma ner under 60 min på milen. Och att springa tävling är ett sätt att höja sin hastighet lite och få en exakt kmregistrering. Faktum är att det träningsprogram jag lagt upp i Adidas MiCoach heter just "Midnattsloppet", med målet att komma ner på 6 min/km i ett 10-kmlopp. Det är första gången jag lagt upp ett program, sprungit intervallträningspass och timslånga träningspass. 

Nu är programmet nästan slut - det borde naturligtvis tagit slut i veckan eftersom måldatumet var 24/8, men av okänd anledning håller det på två veckor till.... Helst skulle jag vilja lägga in ett nytt träningsprogram med en halvmara som mål, men jag är osäker på om jag har skor som klarar det eftersom gränsen med de befintliga tycks ligga på 70-80 min.

Funderar på om Merrell's Mix Master Move Glide-skor är bra för att springa långt i. Det vore roligt att höra från någon som provat dem.   

Underbar sommarkväll

Känns som jag upprepar mig, men vilken fantastisk sommarkväll! Ingen springtur, men väl en kvällspromenad. Högtrycket bådar gott för alla som ska springa Midnattsloppet imorgon kväll. Även om jag inte ska springa själv önskar jag alla som ska göra det ett fint lopp med bra väder och trevlig stämning. Minns fortfarande hur jag inte sprang förrförra året när det fullkomligt öste ner, sådär typiskt göteborskt fint regn som gör att fukten tränger in genom kläderna och allt blir genomblött. 

Däremot sprang jag några år tidigare, och upptäckte att det här med att springa motionslopp inte var för mig. Otroligt stor trängsel, mycket väntan och irritation över alla som anmält sig till både en och två startgrupper ner från deras egentliga förväntade tid, i tron att att de ska hinna träna upp sig till tävlingen. Inget av detta bidrog till en bra tid, samtidigt som knäsenan började göra sig påminnd (pga hälisättningen) efter sedvanliga 35-40 minuterna, vilket inte gjorde saken bättre. Det som var trevligt var att det var ett lopp på kvällen, att banan gick inne i centrum och en riktigt go' stämning.

Men, någon gång vore det som sagt roligt att springa ett maraton, för att riktigt utmana mig själv. Måste bara hitta de perfekta skorna och träna lite till först....

Och förresten, fredagsfikat var en succé :-)

VIlken kväll!!

Så var det då dags för ett lååångt pass igen - 1h20 min mot 1h10 i måndags. Och vilken kväll det var: solsken, sommarvärme och vindstilla - total lycka! Det var länge sen jag mötte så många andra joggare under en springrunda, så det verkade som många passade på att utnyttja den fina kvällen. Dagens långpass var av den gröna varianten, jämfört med intervallpasset i måndags, så det var lugnt och behagligt. Äntligen fick jag spränga 10 km-gränsen på ett träningspass, totalt blev det 11 km :-) 

Pulsbandet fungerade bra idag också, även om dagens score bara blev 64%, men det berodde nog mer på att jag var ivrig att komma framåt än pulsbandets sensorer. FreeRunskorna kändes mycket sköna fram till ca 65 minuter, sen blev de stumma under framfoten, vilket jag antar innebär att jag behöver mer dämpning. Annars kändes det bra i knän och fötter, även i den långa nerförsbacken. I nedvarvningsfasen på slutet var hela kroppen stum, och nu värker det i både knän, benmuskler och fötter när jag försöker ta mig upp ur soffan.... men det tar jag gärna efter en så härlig springtur!