Den tunna blå linjen

Så var det dags igen. Idag målades den blå linjen upp som markerar Göteborgsvarvets bana. Och liksom varje år kommer jag inte stå på startlinjen, men jag hittade ett par intressanta siter (city marathons respektive maratonkalender) med länkar till en mängd maraton- och halvmaratonlopp runt om i Europa. Köpenhamn på hösten skulle kanske inte vara så dumt?

Efter en vår full med segdragna, lågintensiva förkylningar har jag äntligen kommit igång igen. Förra veckan blev det hela tre löppass. Alla tre företogs i Slottsskogen, i akt och mening att träna in mig på samma bana som jag ska springa med kollegorna i Stafettvarvet. En tävling på det populära konceptet 5-6 löpare per lag, 4-5 km löprunda och picknickkorg till laget. 

För några dagar slog det mig att, till skillnad från de andra loppen springs detta som en stafett, vilket innebär att vi teoretiskt sett borde vänta på att alla ska komma i mål innan vi äter picknicken, eller åtminstone innan var och en går hem. Med 4 km per person och totalt fem personer lär det ta ett par timmar. Hoppas att vädergudarna är oss nådiga...

Dagen "G"

Idag började sommaren i Göteborg, dels var vädret suveränt fint, med solsken och kanske 18-19 grader i skuggan och dels gick startskottet för Göteborgsvarvet, vilket känns som startskottet för sommaren... Att den stora dagen närmat sig har märkts varje gång jag sprungit senaste veckorna.

Allra tydligast var det i måndags (eller var det i onsdags?) när det var (nästan) lika många joggare längs älven som flanörer i Haga en söndag. Det var som att springa på en motorväg för löpare. Igår däremot, var det markant folktomt på springturen - två andra damer och jag som kämpade på - men kanske berodde det också på att det var fredagskväll och solsken?

Maken och jag brukar ofta göra en dagstur när det är Göteborgsvarvet eftersom det är helt omöjligt att ta sig fram i stan då. Framförallt är det alltid lika hopplöst att "fastna" på fel sida av loppet. Idag var vi dock hemma, och tog en promenad ner på stan. Naturligtvis var vi på fel sida av banan när eliten och de snabbaste amatörerna började komma in i centrum igen, och jag kände hur tålamodet började tryta - skulle vi bli fast där i flera timmar?

Kanske har det varit så tidigare också, men banläggarna hade gjort en smidig övergång via en tvåstegssluss, där löparna slussades in i en annan fil, så de som ville korsa banan kunde gå över första filen, och sen slussades löparna tillbaka  till den första filen medan vi korsade fil nummer två. Väl över på rätt sida var det skönt att kunna promenera i solen i lugn och ro och utan för mycket trängsel på gatorna och i butikerna.

Uteserveringarna var välfyllda, och efter ett tag var det skönt att sätta sig, njuta av ett glas gott ripassovin och dela en tallrik fylld med italienska delikatesser. Underhållningen var av högsta klass med liveband, löpare och supportrar som hejade på längs banan. Noterade att eliten hade en plan, fram-/mellanfotsisättning snarare än hälisättning, även om de också hade långa löpsteg. 

Även om jag ännu inte sprungit Göteborgsvarvet, är jag glad att jag denna vecka kommit upp i nästan ett helt varv, om än uppdelat på tre löppass. Liksom varje år den här dagen funderar jag på om skulle jag göra en ansträngning och försöka nästa år? Träna upp den fysiska formen kan nog de flesta göra, men den största utmaningen skulle nog vara tålamodet med tanke på hur trångt det är i starten och på delar av banan.

R.I.P. Götaverken?

Idag är en sorglig dag. Götavarvets ägare meddelar att varvet ska läggas ner. Det är sista varvet vi har kvar i stan, från ett varv i varje vik längs hela Norra Älvstranden ända ut till Arendal finns snart inget kvar. Vad jag har kunnat se på alla joggingturer längs älven är det nästan alltid något fartyg på varvet - i torrdockan eller längs kajen. Lade jag inte upp ett foto för en liten tid sen med hela tre fartyg hos varvet, samtidigt?

Det är alltid sorgligt när något med lång tradition går i graven, även om det naturligtvis kommer nya företag och nya branscher som får ett uppsving. Däremot är det väl tveksamt om det kommer en ny verksamhet som bidrar till samma karakteristiska skyline som varvet har gjort. Många är säkert glada för om varvet läggs ner frigörs mark som kan användas till mer kontor och bostäder i citynära läge. Min kollega exempelvis som sa häromdagen att det enda som störde utsikten över älven var torrdockan... Men det finns fortfarande ett litet hopp, om det går att hitta en köpare - någon som känner sig manad?

Och kanske är det dags för en nystart även i den lilla världen - jag blir arg och ledsen nästan varje gång jag springer längs älven och ser hur den fina vattenkontakten förstörs genom stora spårvagnsbyggen precis längs med vattnet. Det hindrar en fri rörlighet i det som kunde bli ett vackert grön- och promenadområde - hur tänkte stadsplanerarna egentlige här? Efter alla renoveringarna hemma - någon vecka till innan hallen är helt klar - är bostaden redo för eventuell försäljning när något fint objekt dyker upp. Kanske är det till och med dags att fundera på en flytt från (inner)stan?

Och till sist, några favoritbilder på varvet ... en epok går i graven.

Awkward moments

En dag fylld av sk "awkward moments":

• Awkward moment 1: När jag i morse, efter att ha gått nerför alla trapporna i klumpiga gummistövlar (av den rejäla tretornsorten snarare än de moderiktiga Hunter), upptäckte att det inte regnade utan bara var en extremt tjock dimma och hög luftfuktighet.
• Awkward moment 2: När jag kom ut från kontoret till strålande solsken och 12-14 grader plus, fortfarande i rejäla gummistövlar mer lämpade för skogspromenader och storm...
• Awkward moment 3: När jag snubblade på trottoarkanten vid den välfyllda hållplatsen och nästan ramlade på alla 4, vore det inte för en man som ledde sin cykel precis framför.

Som tur var avlöpte springrundan utan problem, mer än att kroppen var extremt tung och ovillig att springa. Att ta den lilla extrasvängen på slutet som gjorde att det blev nästan 6 km krävde nästan omänsklig viljestyrka.... Det märks att våren är här och Göteborgsvarvet närmar sig - idag mötte jag så många andra joggare att jag tappade räkningen.

Mål 2014

Vilka ska vara årets träningsmål? Är 2014 året jag springer en halvmara eller ett maraton? Det har inte varit helt lätt att sätta upp årets mål, varför det har tagit en vecka in på det nya året att komma fram till dem.

Träningsuppehållet och förkylningen till trots är det lite lockande att anmäla mig till Göteborgsvarvet - det lär finnas platser kvar i företagsstartgruppen - men det är inte vad jag, min träning och den här bloggen handlar om. Det finns andra som är mer intresserade och bättre lämpade än jag att springa lopp och blogga om hur man lägger upp träningen för sådana osv. Mitt mål är främst att må bra och fortsätta utmana mig själv - om det kan inspirera någon annan är det en extra bonus. Det handlar om att träna regelbundet, få in motionstillfällena i vardagen och hålla motivationen uppe.

Så, hur sätta bra mål? Målnedbrytningsmetoder förutsätter att de övergripande målen redan satts, så jag behöver en annan metod för den nu föreliggande uppgiften. Inom projektledning är SMART en ofta använd metod, dvs. målen ska vara Specific, Measurable, Accurate / Approved, Realistic, Timebound. Ytterligare ett krav jag gärna vill få med är Simple, vilket inte ska förväxlas med att mäta det som är lätt, utan snarare att sätta mål som är enkla att förstå och motivera, och sen hitta mätmetoder som uppmuntrar önskat beteende för att nå målen.

Nästan alla mål jag kommit fram till för 2014 uppfyller SMART-kriterierna. Det första målet är förhållandevis enkelt och en fortsättning på höstens mål, dvs. att fortsätta springa utomhus hela vintern, åtminstone ett löppass per vecka, så länge jag är frisk och det är isfritt ute. Det andra målet är att springa brorundan (drygt 15 km) jag sprang i höstas minst 2 gånger, och gärna flera gånger än så.

Även om det inte blir ett officiellt Göteborgsvarvet för mig, är det tredje målet att springa ett göteborgsvarv efter att det riktiga har gått - när markeringarna i gatan fortfarande finns kvar. Det vore kul att testa och se om jag orkar hålla mig springande så länge, eller vad som tar slut först - musklerna eller fötterna?

Mål 1-3 (kontinuitetsmål och längdmål) kändes helt naturliga att ha som mål, däremot var jag väldigt tveksam till att alls ha tidsmål. Dock, bara för att jag har svårt att uppnå tidsmålen innebär inte det att de ska läggas åt sidan helt, snarare utgör de en extra utmaning (stretch targets) för en långsamlöpare som jag. Således är de två sista målen tidsmålen, båda två kvarstående från 2013, dvs. att springa brorundan på 1h35-1h40min och att springa en mil på 60 minuter. Det kan väl inte vara så svårt, eller?!?!

Mål 2014, sammanfattning

1. Springa utomhus hela vintern (kontinuitetsmål)
2. Springa brorundan minst 2 gånger (längdmål)
3. Springa göteborgsvarvssträckningen i maj-juni (längdmål)
4. Springa brorundan på 1h35-1h40min (tidsmål)
5. Springa milen på 60 min (tidsmål)

Förberedelser

Med lite kvarvarande träningsvärk i höger vad var det läge att byta motionssätt. Dagens träningspass blev därför en cykeltur, för att mäta upp sträckans längd och se hur jag ska springa mitt stadsvarv som är ett av målen för 2013. 

En del av sträckan går genom ett område med kraftig exploatering, så det är lite klurigt att veta vilken väg som är framkomlig. En kollega föreslog att jag helt sonika skulle följa den blå linjen från Göteborgsvarvet, men se det gick inte - mycket har hänt på 3,5 månader så den bansträckning som gällde i maj slutar nu i en byggarbetsplats. Efter lite felcykling, bland annat upp för en hög kulle och således också nedför en alldeles för brant backe i grus på andra sidan, så hittade jag en bra väg att springa som inte är så svår att komma ihåg. 

När jag kom iväg började solen gå ner och eftersom det är tisdag är det Maersk som har fartyg i Skandiahamnen, denna dag Ebba Maersk. När skymningen föll kände jag mig präktigt nöjd över att ha letat upp, bytt batterier i och tagit med mig lysen till cykeln (något jag inte hade på förra veckans cykeltur och skymningen kom väldigt snabbt). Nästan, men ändå inte riktigt, så jag hoppades på en cykelpoliskontroll så jag kunde få känna mig extra duktig ;-)

Total cyklad distans idag var 16,76km, men eftersom jag cyklade lite fel här och där tror jag det är omkring 15-16 km att springa. Makens kommentar till distansen: "Det är ju låååååångt!". Tidigare har han sagt att han ska följa med mig, så enda frågan nu är väl om han gör det med joggingskorna på eller på cykel som supporttrupp. Nu gäller det att ligga i och hitta rätt skor för distansen!