Recension av Fitbit Charge HR

Med risk för att verka lite efter min tid, kommer här ett inlägg om Fitbit Charge HR. Egentligen skulle inlägget ha skrivits och publicerats i vintras, som en julklappsrecension. Kanske blir det här istället ett julklappstips om efterföljaren Fitbit Charge 2 till den prylintresserade?

Kortversion av detta inlägg: Ja, det är en riktigt bra helhetslösning med aktivitetsloggning, pulsmätning och app. Troligen skulle jag köpa uppföljaren om min gick sönder.

Även om den här var en julklapp, gav maken mig lov att börja använda den direkt vid inköp i slutet av november förra året (Webhallen hade extrapris...). Således, efter att ha använt den i en månad slog jag omsorgsfullt in den i sin originalförpackning och presentpapper dagen före julafton, för att sedan öppna den igen ett dygn senare (och därmed få ett dygns avbrott i min statistik, grrr...).

Att jag alls ville ha en (annan) pulsklocka berodde på att jag förra hösten, specifikt i slutet av november när julklappsshoppingen drog igång, var trött på min Mio Fuse som ungefär varannan löprunda spikade och tappade kontakten med antingen min puls eller min telefon (ett problem som sedemera lösts på ett mycket snyggt sätt av Mio). Det jag verkligen visste att jag ville ha var en pulsklocka med ljusavläsning på handleden, samtidigt som jag varken ville ha en smart watch, eller betala det höga priset för en Apple Watch.

Ett aktivitetsarband var jag egentligen inte så intresserad av - det här med "the quantified self" har inte riktigt tilltalat mig, men så här i efterhand, oklart varför för jag är oerhört förtjust i min Fitbit Charge HR och all rolig statistik jag kan få ut om mig själv och mina vardagsvanor. Armen känns väldigt bar när min Fitbit inte sitter där... 

Vad gillar jag med Fitbit Charge HR:

• Batteritiden. Efter 10 månaders 24/7-användning håller den ca 4 dagar med två 30-60 min löprundor, eller 5 dagar med bara en kortare löprunda. Laddningen tar ca 1,5h.
• Tillförlitlig mätning. 
• Stegräkning: Steglängden går att justera manuellt både för gång och löpning för att få den mer exakt. 
• Sömnmätning: Mestadels väldigt bra. Har jag haft en natt med dålig sömn och mycket uppvaknanden syns det i nattens sömnstatistik och likaså om jag sovit som en stock hela natten. Det kan ibland vara liten avvikelse på insomnings- och uppvakningstider om jag ligger väldigt stilla innan jag somnar / efter att jag har vaknat. 
• Aktivitetsmätning: Den känner automatiskt av aktiviteter, ex. promenad eller löpning (vilket är de aktiviteter jag gör). Dock är jag inte så intresserad av den här funktionen av orsaker som jag kommer till längre ner.
• Utseendet. Den är smal och smäcker på ett sätt som få andra med pulsmätning på handleden var när den kom, som jämförelse är min Mio nästan dubbelt så bred. 
• Eftersom den bygger nästan 1 cm på tjockaste stället kan den vara svår att få plats med under skjortmanschetter - själv löser jag det genom att ha manschettknappen oknäppt och vika upp den. Under vissa tajta träningströjor med lång ärm kan den vara lite knölig, men inget jag uppfattat som något direkt problem.
• Bra app med snyggt gränssnitt. Efter uppdateringen av dashboard är det enkelt att se hur jag ligger till med dagens aktiviteter och mätetal. Hittills har jag inte haft några större problem med buggar eller liknande. Det enda som är aningen irriterande är att pulsdataöverföringen laggar lite jämfört med överföringen av antal steg, trappor, mm.
• Intressant och rolig statistik. För att läsa mer om exakt vad den mäter hänvisar jag till Fitbits produkthemsida, se länk i början av inlägget. Mat- och dryckesvanor loggar jag inte eftersom det kräver manuell inmatning i appen snarare än automatisk loggning via armbandet.
• Väckning genom att armbandet vibrerar vid inställd tid efter eget önskemål (tidpunkt, vilka dagar).
• Tålig. Den går att tvätta i tvål och vatten utan problem. Silikonarbandet är väldigt tåligt. Displayen däremot är i plast och blir snabbt ganska repig, främst på sidorna - fortfarande inga problem att läsa den dock. 
• Trevligt vibrerande och litet fyrverkeri i displayen när jag nått dagens mål om 10 000 steg.

Vad jag inte gillar med Fitbit Charge HR:

• Det jag ogillar mest är att den saknar realtidsuppkoppling utan synkning görs i efterhand genom att öppna Fitbit-appen. Det står på hemsidan att den kan kopplas ihop med en uppsjö träningsappar, men jag är osäker på om det innebär synkning i efterhand, eller realtidsuppkoppling. Kanske har detta ändrats i Fitbit Charge 2.
• Detta innebär att jag inte kan använda den för mina löppass med coachning efter pulszon i Adidas Train&Run (som f ö inte är en av de appar som kan kopplas ihop med Fitbit). Istället använder jag den nya Mio Fuse som Mio skickade till mig i utbyte, för mina löppass eftersom den har ett öppet gränssnitt och enkelt kan kopplas till adidasappen så jag kan få min coachning och veta när jag ligger i fel pulszon på löppasset.
• Ja, detta innebär att jag känner mig ganska fånig som har en pulsklocka på vardera handleden när jag springer ;)
• Att väckningsfunktionen som lanserades strax före semestern, inte går att ändra pga någon bugg (oklart om den är åtgärdad än), och följaktligen väcktes jag varje vardag under semestern kl 6.35... Nu i mitten av hösten är detta förstås ett icke-problem.

Övriga kommentarer:

• Armbandets längd. Tyvärr fanns det ingen affär som tillät mig att testa armbandets längd, så jag fick måtta och chansa. Jag har ganska kraftiga handleder, ca 16cm i omkrets precis ovanför den lilla handledsknölen, men kan ändå ha stl small. 
• Till vardags har jag låspiggen på näst yttersta hålet. Då sitter bandet löst, utan att uppfattas som tryckande (det blir ett svagt tryckmärke i huden) och pulsmätningen fungerar bra. 
• För styrketräning har jag samma inställning och det fungerar bra med både hantelövningar och diverse maskinövningar i gymmet.
• Vid löpning, för att försäkra mig om att det inte ska glida ner när jag blir varm, drar jag åt det ett snäpp, så det är två hål till godo. Då låser även "hällan" fast den överflödiga delen av armbandet eftersom hällans pigg går ner i yttersta hålet.
• Vilopulsen mäts på ett svårförståeligt sätt, som ett snittvärde via någon algoritm. Generellt sett, men särskilt för vilopulsen fokuserar jag på trenden snarare än att se varje enskilt värde som en absolut sanning. 
• Sist jag kollade gick inte Fitbits att koppla ihop med Apple Health. Inget jag stör mig på eftersom jag inte använder den senare.
• Fitbit Charge HR har ingen GPS, så jag kan i appen inte se löprundans geografiska utsträckning eller höjdprofil. Heller inget som stör mig eftersom jag ändå måste ha en workaround med annan pulsklocka och får detta via adidasappen. 

Slutsats

Om jag skulle välja en ny aktivitetsklocka idag, vad skulle jag välja? Utan att ha gjort en omfattande studie av marknaden, skulle jag antagligen välja Fitbit Charge 2 just för allt jag gillar med min befintliga, samtidigt som den har nya funktioner som GPS, och för att jag huvudsakligen vill ha ett aktivitetsarmband, inte en smart watch - jag gillar fortfarande att ha en klassisk klocka för att se tiden... Dessutom är de nya så fina och kommer med utbytbara armband osv.

Höst

Hösten är här, även om den är ovanligt mild än så länge, och med återgång till vintertiden förrförra helgen är morgnarna marginellt ljusare och kvällarna avsevärt mycket mörkare. Det enda jag vill göra är att kura ihop mig i soffan under varma filtar med något gott att dricka (te på vardagen, en fin porter/stout eller gott vin till helgen) och en bra bok eller film. Men det får jag ju inte.

Själv tillhör jag den delen av befolkningen som aldrig har kunnat äta obegränsat utan att svälla upp utan har alltid varit tvungen att tänka på vad jag stoppar i mig. Inte så lätt för någon som är mycket förtjust i god mat och dryck... Hela våren och sommaren har kläderna blivit tightare och tightare. Kanske är det en fördröjd effekt av träningsavbrottet till följd av nyckelbensfrakturen och kristallsjukan, kanske är det åldern som börjar ta ut sin rätt genom ändrad ämnesomsättning eller kanske är det en obestämbar känsla av stress / nedstämdhet som envist dröjer sig kvar. Oavsett orsak, gäller det att fortsätta träna och komma ihåg att sluta äta när jag är mätt, och inte fortsätta för att det är gott. 

Här är tips på mina favoritträningsappar för den mörka årstiden:

• Sworkit: Välj själv vilken typ av träning och längd på passet. Allt från core, styrka, low impact för oss som bor i lägenhet, pilates och yoga. Perfekt på yogamattan framför tv:n när man inte vill gå utanför dörren.
• All-in-yoga: Trevliga yogapass från 15 min och uppåt. De mer träningsinriktade passen är omkring 30-60 minuter. Också utmärkt att göra hemma framför tv:n.
• MiCoach: Numera inklusive träningsplaner för att springa lopp av olika sträckor, generell löpträning i 30-minuters pass med välbefinnande som enda mål, styrke- och coreträning. De senaste uppdateringarna har funkat felfritt och jag uppskattar att appen, trots att den tillhandahålls av Adidas, funkar ihop med tredjepartspulsmätare.

Och slutligen, logga träningen - lika viktigt som att se framåt och hänga i är det att uppmärksamma framstegen och det som har åstadkommits. Min träningslogg är en utskrift av enkel exceltabell med en streck i,  sammanräknade per vecka - det behöver inte vara mer avancerat än så.

Allergisäsong

Hela senvintern och våren har jag varit småförkyld och infekterad. Ungefär sådär som man brukar känna sig precis innan helvetet bryter loss i en riktigt stor förkylningsurladdning. Sen är man hemma några dagar från jobbet, nyser, överanvänder nässprayen, hostar och är allmänt slemmig och ofräsch, innan det efter övergår i rinnsnuva och sen några veckors irriterande rethosta och lika hes röst som en nattklubbssångerska à la Jessica Rabbit. 

Det konstiga med den här vintern och våren är att det aldrig blivit någon urladdning, helvetets portar har lugnt förblivit stängda, och istället har jag bara känt mig allmänt ur form, och lätt ansträngd i bröstet vid inandning. Några dagar har det känts helt bra vilket lett till att jag tagit ett ordentligt träningspass och några dagar senare har det varit samma sak igen med lågintensiv förkylning. Nu är vi framme i slutet av maj, och maken tyckte jag borde kolla upp det - att vara småförkyld i flera månader är inte likt mig. 

Sagt och gjort, i måndags gjorde jag slag i saken och ringde vårdcentralen. En vänlig sköterska undrade om jag hade några allergier - ja, det har jag, men huvudsakligen sådant som jag kan undvika, och inga allergener som borde ha varit i omlopp i februari. Trodde jag ja, men hon hävdade bestämt att det är då det börjar med alla olika pollensorter nu när vintern varit mild. Det kunde inte skada att testa i alla fall.

Nu är det dag tre, med allergitablett varje morgon, och en dos Nasonex i vardera näsborren morgon och kväll. Peppar peppar, ta i trä - hittills verkar det fungera. Sjuksköterskans andra rekommendation var att göra en astmakontroll eftersom jag är allergiker. Och kanske skulle det förklara en del av de fenomen jag upplevt när jag sprungit, ex. luftstoppet förra vintern, att det alltid känns som att det är min förmåga till luftintag som begränsar mig när jag springer lite snabbare, snarare än att musklerna inte orkar, osv. 

Det vore i alla fall bra att få en uppdatering av vad jag är allergisk mot, utöver det jag vet / av misstag råkat testa genom åren. Och min stora förhoppning är att det ska visa sig att jag, liksom kollegan på jobbet, är allergisk mot häst och katt, men inte mot just hund...

Klädkod

Efter ett par veckor med skönt vårväder och ljusare dagar (det är faktiskt inte helmörkt på bilden ovan, trots att klockan var en bit efter sju på löprundan förra veckan) återtog Kung Bore sitt grepp om oss förra veckan. Det var till och med snö i luften i helgen. Dock väljer jag att se det som ett högst tillfälligt bakslag - vårdagjämningen var i fredags, och på söndag börjar sommartiden. Således är det hög tid att skriva upp alla tips för vinterlöpningen, så jag åtminstone ger mig själv möjligheten att slippa göra samma misstag nästa vinter igen.

Temperatur närmre 10 grader än 5:

• Mössa och tunna vantar om det är kväll, eller blåser / regnar.
• Solkeps om det är soligt och endast lätt vind.
• Jacka med viss värmehållning, ex. Salomon parmelanjackan.
• Tunt mellanlager, ex. jockeytröja/-munkjacka
• T-shirt
• Antagligen långa tights. Kanske Salomons momentumbyxor om det blåser rejält / regnar.
• Goretexskor lite i varmaste laget, om det inte blåser / regnar, men funkar.
• Vanliga sommarskor om det är soligt och endast lätt vind.
• Sommarsockar eller vintersockar

Temperatur strax ovanför nollan:

• Mössa och tunna vantar, eller tjocka vantar om det blåser mycket / regnar.
• Jacka med viss värmehållning, ex. Salomon parmelanjackan.
• Tjockt mellanlager, ex. Asics winter half zip-tröjan eller Acteryx munkjacka
• T-shirt eller långärmad t-shirt, beroende på om det regnar / blåser mycket.
• Varma byxor, ex. Salomons momentumbyxor.
• Goretexskor.
• Vintersockar

Temperatur strax under nollan:

• Mössa och tjocka vantar
• Salomon parmelanjacka, eller den tjockare salomonjackan
• Tjockt mellanlager
• Långärmad t-shirt
• Varma byxor
• Goretexskor
• Vintersockar

Temperatur mycket under nollan:

• Träna inomhus! Eller kryp upp i soffan med en varm filt, en god kopp te och favoritprogram på TV:n, alternativt något trevligt att läsa!

Och på hösten gäller nästan alltid lättare klädsel vid samma temperatur än på våren, eller är det tvärtom?!?! Minnet kort vad gäller temperaturer och väder, kopplat till månader och kläder.

Tvåsamhet

.... eller alla god ting är... två?

Ofta sägs det att talet tre går igen i naturen, men för löparutrustning skulle jag vilja säga att det är tvåsamhet för nästan hela slanten:

• Hur många långärmade mellanlagertröjor behövs? Två mellantjocka och två tunnare, ofta kan jag springa i dem två gånger innan de måste tvättas.
• Hur många långärmade t-shirts behövs? Två! Om det är så kallt att jag måste ha långärmad t-shirt, tjockt mellanlager och tjock vinterlöpjacka, blir det sällan mer än två pass i veckan, vilket passar med tvättschemat.
• Hur många löparbyxor av varje sort (längd och värme) behövs? Två av tre (två par knälånga, två par hellånga och två par varma hellånga för vintern) eftersom jag ofta kan använda ett par två gånger innan de behöver tvättas och då räcker det med två om jag tvättar löparkläderna en gång i veckan. 
• Hur många löparkjolar / -klänningar behövs? Två av varje sort eftersom de används när det är varmt ute => endast en löprunda per plagg.
• Hur många vantar behövs? Två för låga plusgrader (och ett par för minusgrader).
• Hur många skor behövs av varje sort (dämpade med drop, dämpade med nolldrop, vinterskor) ? Två, utom av de extrema (dubbar respektive odämpade), för att kunna variera och slippa få ont i fötterna, exempelvis vid löpturer två dagar i rad. Observera dock att regeln om tvåsamhet ej gäller för följdfrågan "hur många sorter behövs?".

              

Och för att regeln verkligen ska anses vara en regel behövs också undantag:

• T-shirts och sport-BH: Multipla! En för varje pass, och olika varianter för varma dagar, svalare dagar och supervarma dagar.
• Löparjackor: Tre. En för sommaren, en för höst/vår och en för vinter. Höst/vår- och vinterjackorna dubblerar som cykeljackor.
• Mössor: Tre. Två favoriter och en extra.

Och slutligen ett bevis för att det behövs många skor: Dagens oplanerade springtur gick galant, trots att det både igår och idag var rundor på drygt 50 minuter, men två olika skor (Asics Super Gel J33 med iläggssulor igår och Merrell Bare Access Trail GTX idag). Varken ont i fötterna eller benen när jag kom hem igen, bara sådär behagligt trött som man blir av fysisk ansträngning.

Bottennapp

När jag hade mig fika i form av tre olika sorters cupcakes (citron, blåbär, choklad) till kollegorna i början av förra veckan, för att markera att jag skulle byta avdelning och våning på jobbet, blev det mycket, väldigt mycket, citronkräm över... Således kröntes födelsedagsmiddagen i helgen av en citronmarängtårta, där bottnarna bakats enligt ett recept från NK's magasin Stil. 

Ett recept där bottnarna bakas helt utan smör, vilket skulle kunna sägas vara ett bottennapp... och naturligtvis borde jag ha insett detta innan jag bestämde mig för just detta recept. Dessutom skar sig marängen i vattenbadet, avbränningen med crème brulée-brännaren från Clas Ohlson gick sådär och lagren med den goda citronkrämen var som vanligt alldeles för tunt bredda. 

Nästa gång blir det bottnar enligt receptet på Lemon Victoria Sponge cake från Veckorevyn anno 1980-talets senare hälft, citronkräm från Muffins och smoothies-boken från Muffin Co (Ica bokförlag, 1999) och topping bestående av citronkräm utblandad med mascarponekräm.

Köksbänksodling

Vad önskar sig den som har alla möjliga och omöjliga prylar i födelsedagspresent? Kanske en kryddlåda med belysning? Efter lite otur med leveransen, är Ecosolutions Mini Plant Factory en mycket välkommen ljuskälla i kökets mörkaste hörn. Förhoppningen är att kunna ha egenodlad koriander, dill, basilika och ärtskott i den. Just nu pryds den av dill, koriander och citronmeliss från Maxi. Den senare hade dessutom extrapris på fröer, köp 5 betala för 4, så jag shoppade loss ordentligt ;)

Årets första löparplan

Hela hösten (så mycket det nu blev av den med tanke på upphållet pga nyckelbensfrakturen) har jag använt Runkeepers app för att logga löprundorna. Fördelarna har varit 1) den funkar med iPhone och 2) jag har tagit upp bekantskapen med en tidigare kollega som också använder Runkeeper.

Något jag däremot saknat med Runkeepers app är att inte ha en träningsplan på det sätt jag hade i Adidas MiCoach-appen, dvs. gratis.... Intervallträning mm blir inte detsamma utan den struktur och ordning som träningsplanen ger för varje typ av pass. Apropå vikten av visualiering och att uppmärksamma det man åstadkommit, är det roligt att efter genomförd träningsplan kunna se att vad jag gjort, även om tiderna inte blir så bra som jag hade hoppats.

På vinst och förlust laddade jag ner MiCoach-appen igen för ett par veckor sen. Några dagars test av den på väg till / från jobbet osv. visade att GPS-mottagningen i appen var stabil, både med skärmen på och skärmen i viloläge. Så döm om min glädje när jag sen testade den på ett springpass, ihop med pulsbandet och det fortfarande funkade (efter att ha ominstallerat pulsbandet två-tre gånger ;)

Så nu har jag lagt upp en ny träningsplan på 12 veckor, för att återigen försöka nå målet om 10k @ 60 min. Om inte annat kan det vara bra att ha lite mer strukturerad träning för intervallpassen och nu under vintern. Den stora utmaningen blir att hinna med fyra löppass per vecka - denna vecka ligger jag redan ett pass efter, vilket imorgon kommer utökas till två pass efter. Om det är korta pass kanske jag kan kombinera två pass på en och samma dag, som jag gjorde i lördags.

Förhoppningen är att senare i vår kunna lägga upp en ny träningsplan för att klara distansen halvmara i början av hösten. Sen fattas bara en tävling att springa också... men i just det här fallet är det inte målet med planen, utan vägen fram till att kunna springa distansen. Och det enda man säkert vet med planer är att det inte blir som man tänkt sig...

PS. Löparklänningen är säkrad - Salomon började sin rea för ett par veckor sen, och efter två försök har jag fått rätt storlek. Nu är det bara vädret som fattas... DS.

Trött trött trött

Puhhh, det är bara två veckor sen jobbet började efter julledigheten och jag är redan helt slut! I fredags kväll bytte maken och jag roller i och med att jag somnade i soffan och han var vaken och tittade på filmen. Det tar ett tag att komma in i rytmen med tidig(are) kvällar och tidiga morgnar, eller kanske snarare i mitt fall, det tar ett tag innan jag ger upp försöken att anpassa mig ;)

Ikväll har jag haft några kollegor hemma på fördrink och tilltugg innan vi gick vidare till Hos Pelle (mycket god mat och sådär service fastän det inte var fullsatt). Det är faktiskt bara andra gången jag haft kollegor hemma, och förra gången var för två år sen, vilket kan ha något att göra med att alla våra renoveringen äntligen är färdiga... Det är så mycket roligare att bjuda hem folk när hemmet är enhetligt och ser ut som man vill istället för att befinna sig i ett halvt kaos eller mellan två renoveringsfaser :) 

De var bara här en dryg timma och bjöds på några sorters plockmat och mousserande vin, men ändå tog det sin lilla tid att planera och förbereda. Fast ska jag vara ärlig var den allmänna upprensningen med att flytta saker till sin rätta plats mer tidskrävande än matplaneringen och -lagningen. Det var verkligen trevligt, och tycktes uppskattat av alla. Utöver den tulpanbukett som inhandlades i helgen fick jag ikväll ytterligare två, och jag ser fram emot flera eftersom vi bara är i början av säsongen...

Tips på snittar:

• Västerbottenostkex (recept från Ica) med rökt lax och dill, ev. toppade med löjromscrème fraiche
• Knäckebrödsbitar (ex. Vilmas surdegsknäcke) med kräm på potatis, jordärtskockor och parmesanost toppade med färska räkor och dill.
• Knäckesticks (ex. Leksands Tre kullor eller Vilmas knäckesticks) med pepparrotsfärskost och bresaola, ev. färska örter som dekoration.
• Rostade tunnbrödsbitar (ex. Mörsjös tunnbrödskex) med svampstuvning (recept från Allt om mat och det går utmärkt med skogschampinjoner och portvin istället för kantareller och sherry) smaksatt med portvin / sherry och toppade med färsk timjan.

Veckoträning

Det är svårt att hinna med all träning jag vill göra - det finns ju så många roliga sorters träning :) Men som med allt annat tar träning tid, och jag vill helst bara ligga i soffan och softa - vilken tur att det går så bra att träna hemma med appar och yogamatta, samt att börja löprundan utanför dörren. Dessutom har sjukgymnasten sagt att "tja, du måste kanske inte göra övningarna varje dag, men fem gånger i veckan är att rekommendera" - och det är nästan inte alls "varje dag", eller?!?!? Och lika snabbt som sjukgymnasten yttrat denna rekommendation föll sjukgymnastiken in i kategorin "tråkig träning".

Så, för att få en hyfsat allsidig träning, och möjlighet att följa upp träningen veckovis, tog jag tillfället i akt att göra ett nytt excelblad med de enskilda målen i varsin kolumn och veckonumrering på raderna. Veckomålen är följande:

• Totalt 4-5 träningspass:
• 2 gymträningspass som tillsammans täcker rygg, bröst, axlar, armar och ben.
• 3 löppass: Intervall, långlöpning / recovery run, "vanlig löpning". 
• 1 pass TRX, core eller yoga
• Utöver ovan, 4-5 sjukgymnastikpass så länge det behövs, vilket verkar kunna vara länge...

Löppassen ersätts strax av en ny träningsplan för löpningen, och då blir målet fyra löppass per vecka, vilket innebär att vissa dagar skulle behöva göra två "riktiga" träningspass, ex. ett löppass plus ett corepass (20 min) och kanske även ett sjukgymnastikpass (40 min). Puuhhh! 

Ett enkelt sätt att hålla motivationen uppe är att ha en pappersutskrift av excelbladet och markera i respektive målkolumn när passet har utförts. I slutet av veckan är det bara att summera och färgmarkera rönt-gult-rött utifrån hur väl jag uppfyllt målen - vilken lycka ;)

Dagen efter

Få dagar inbjuder lika mycket till att göra absolut ingenting som nyårsdagen. Häromdagen kom en uppdatering av pizza-online-appen, med hänvisning till att deras mest intensiva dag stod runt hörnet, nyårsdagen. Även om vi inte ätit pizza idag, utan njutit av rester från gårdagen och mammas hemgravade lax från julen, har resten av dagen gått i dundagens tecken: Sovmorgon, total avsaknad av träning och sjukgymnastik, lång séjour i soffan framför TV:n. 

Två undantag har dock gjorts från dundagens grundprinciper: Maken har satt årets första fröer och jag har målat ännu en omgång (kanske den sista) fönsterbänkar. Planteringarna inkluderar en hel pluggbox padrones - om alla 49 (!!) fröerna tar sig har vi vårens och sommarens gå-bort-presenter ordnade... samt en liten drivbänkslåda med italienska blodapelsinfrön, frön från gul kiwi och några chilisorter (Carolina Reaper, Golden Dagger, Long Slim Jalapeno och Black Scorpion Toungue). Tomatsådden får vänta ytterligare någon månad.

Några enkla lärdomar från igår, varav vissa helt uppenbart tål att upprepas igen:

• Hur utspädda med potatis jordärtskocksrätten än är, så blir man konstig i magen av dem.
• För att få oxfilén lagom stekt i Beef Wellington, förgrädda köttbiten till 40-45 graders innertemperatur, ta ut, låt stektermometern sitta kvar i köttbiten, klä in i smördeg tillsammans med svamp och dijonsenap, och grädda färdigt till 55 grader innertemperatur (blodig). För att minska problemet med att köttsaften blöter upp smördegen, testa att pensla hela smördegen med uppvispad äggvita innan köttet och övriga ingredienser läggs på. 
• Det är alltid en fördel att läsa hela receptet, även om jag skrivit det själv och tror jag kommer ihåg vad som står i det. Gäller särskilt rundeln av bakplåtspapper i botten av formen för moelleux au chocolat. Om detta ändå inte görs, men ex. kanterna klätts med bakplåtspapper, låt formarna stå en längre tid, 15-20 min, efter gräddningen, lossa bakelserna försiktigt med en bordskniv och håll tummarna att allt går bra.

Nyckelbenet är bättre idag, men jag har heller inte gjort något ansträngande, och dessutom särbehandlat armen så den haft stöd av kuddar, bord, etc. större delen av dagen. Kanske ska jag testa nyckelbenets status imorgon på en promenad, där armen får hänga utan stöd, vilket är den mest smärtframkallande av vardagsrörelserna. Oavsett blir det sjukgymnastik, och kanske ett corepass hemma. Löpningen får vänta någon dag eller så, eftersom jag har en lätt infektion i kroppen. 

Kom-ihåg till nästa jul

Det är inte bara Göteborg som stoltserar med vackra morgnar - så här fint var det på något nordligare breddgrad dagen efter julhelgen. Den sortens vackra vita väder som vi sällan ser här. När vi kom tillbaka till Göteborg efter julhelgen möttes vi av 8 minusgrader och sedvanligt oplogade, men rikligt saltade gator, med isbark och snömodd som följd. Tack och lov för fyrhjulsdrift och dagens blidväder!

Alla julförberedelser som inte hunnits med tidigare skulle göras förra måndagen, ex. att skicka alla julkort - det var med andra ord inte den idealiska dagen att spendera en extra timme att leta efter pyssellådan. Samtidigt var det några saker som överraskade när vi kom hem efter julfirande på annan ort. Min förhoppning är att jag ska komma ihåg att titta på följande minneslista nästa år:

1. Pyssellådan med alla stämplar, stämpeldynor, lack och lacksigill, presentsnören, specialpennor, de snygga julklappsetiketterna osv. står inte där jag logiskt sett tror att den står (vid andra skrivpapper och julkort), utan i köket, högst upp i överskåpet ovanför kylskåpet.
2. Batteriljusslingorna har timer, lyser i sex timmar och går sen på samma tid varje dag. Det är alltså ingen egendomlig "inbrottstjuv" som har låst upp dörren, stängt av larmet, tänt ljusslingorna, slagit på larmet, låst dörren och gått igen utan att ta något av värde. Till vårt försvar är dessa ljusslingor nyinköpta för året och det stod inte tydligt på lådan de kom i (eller så läste vi inte instruktionen ;)
3. Om någon kom ihåg att stänga av vattnet till tvättmaskinen innan vi åkte, måste vattnet också slås på innan tvättmaskinen körs igång. Tekniskt sett inte nödvändigt - maskinen går igång ändå, men ska tvätten bli ren, vilket naturligtvis är syftet med att alls sätta igång tvättmaskinen, måste vattnet slås på.
4. Överarbeta inte lussebullsdegen, se föregående inlägg...

Nu är ska jag bara komma ihåg att läsa detta nästa jul....

Lussebullar med förhinder...

... eller mysteriet med degen som föll sönder...

Hittills har det bara blivit en omgång lussebullar, så idag skulle jag baka en omgång till. Döm om min irritation när även denna "bryter" och faller sönder. Lite googlande ger vid handen att det antagligen beror på överarbetning av degen, dvs. för mycket och för lite skämmer det mesta och så även denna gång. I min ambition att arbeta degen ordentligt - vilket jag inte brukar göra - har maskinen fått köra på högsta hastighet i kanske 10 min. Detta i kombination med ekologiskt mjöl var tydligen inte alls bra eftersom dessa mjöler inte tål lika kraftig knådning som icke-ekologiska varianter.

Så nu står jag här med ännu en deg att hälla ut, och konstaterar lite sorgset att "if it ain't broken, don't fix it" gäller även för lussebullar. Istället för att bli nedstämd över att utveckling och försök att förnya sig inte lönar sig, försöker jag tänka positivt: Den som inte testar, lär sig inget nytt.

Addendum: Kvällens coreträning byttes mot lussebak, och nu var det inte bara hemmets försörjning av lussebullar som stod på spel, utan hela mitt rykte som hemmabagare. Och nu, halv elva på kvällen, tre dagar efter julhelgen, är lussebullarna äntligen klara, och precis sådär gyllene, luftiga och lätta som de ska vara, med krispig yta, mjukt och saftigt inkråm som fjädrar när jag trycker på dem. Maken är ovanligt tystlåten, och tuggar belåtet på sin fjärde bulle, eller är det hans femte? Ibland är lycka något så enkelt som gult, saffransdoftande vetebröd :)

Huvudsaken

Förra vintern var den första som jag på satsade på att springa utomhus hela den kalla säsongen. Det ledde till ett febrilt letade efter lämpliga löparmössor under senhösten. Till slut blev det fyra stycken: En Asics, en Arcteryx, och två Salomon. Och vinnaren är Salomons Women's Active Beanie. En mössa med hål att dra ut hästsvansen genom, på samma sätt som många drar ut hästsvansen genom hålet i kepsens bakkant.

När jag fick hem mössan och såg att det var ett hål mitt bak var första reaktionen "urlöjligt, vem är så dum och kommer på en så fånig grej?" och "nu har någon manlig designer gått i spinn". Och så många gånger jag har fått äta upp dessa inledande tankar. Istället för att hästsvansen konstant trycker upp mössan - som är fallet med arcteryxmössan, sitter salomonmössan suveränt bra på på plats, just pga hålet för hästsvansen. Inget ont om asicsmössan, men förutom färgen, sticker den inte ut i mängden.

Salomonössan funkar utmärkt från 6-7 plus ner till någon/några minusgrader. Är det kallare än så går det utmärkt att tillämpa lager-på-lager-metoden, både på mössor och vantar. Så, när julrean drar igång siktar jag in mig på en mössa till, och kanske kan jag inte heller motstå den fina löparklänningen Salomon har, även om sommaren just nu verkar väldigt, väldigt avlägsen.

Varannan vecka

Så här 8-9 veckor efter olyckan noterar jag att läkningen av nyckelbenet har följt en tydlig varannan-vecka-trend. Varannan vecka med märkbara framsteg och varannan vecka status quo. Mest märkbara framsteg gjordes förstås i början:

• Första veckan: Den enorma svullnaden kring nyckelbenet och axeln gick ner markant. 
• Andra veckan: Den stora knölen vid "brottsplatsen" på nyckelbenet gjorde sin debut. 
• Tredje veckan: Axelsvullnaden var nästan borta och knölen växte....
• Fjärde veckan: Kunde vara utan mitellan tidvis. 
• Femte veckan: Tillbaka på kontoret med stöd för armen på skrivbordet, på armstödet, på mötesbordet och mitellan.
• Sjätte veckan: Blåmärket vid axeln försvann. Knölen är "enorm".
• Därefter: Fortsatt ömt i och kring knölen, samt spänningar i trapezius och musklerna vid / på skulderbladet. Viss stelhet och begränsningar i armens rörelsemönster. Fortfarande svårt att dra på/av tröjor över huvudet.

Senaste veckorna har det varit frustrerande mycket status quo och nyckelbenet verkar ha läkt ihop i en position som innebär att axeln är lätt framskjuten, vilket resulterar i ett utskjutande skulderblad som värker varje kväll, gör kortaste bilresa mycket obekväm och omöjliggör vissa vanliga rygg- och bröstövningar på gymmet. Dessutom har vänsterarmen blivit kortare / når kortare än tidigare (gissar att avståndet ytteraxel-hals har ändrats), vilket märks vid uppsträckta armar :( Nästa steg är ett besök hos vårdcentralen för att se vad som kan göras åt det.

Ett stort glädjeämne är dock att yrseln ("kristallsjukan") äntligen är botad - bekräftad under ett 20-minuters corepass i helgen. Tacksam för att min kollega tipsade om denna åkomma som förklaring till min känsla av att allt snurrade (ungefär som vid kraftig berusning) så fort jag la mig ner. När yrseln inte gått över efter 7 veckor, letade jag upp Fungera, som har sjukgymnaster specialiserade på just kristallsjukan. Trevligt, empatiskt och professionellt bemötande och hjälp!

Första besöket behandlade den laterala båggången på höger sida, varefter jag var hemma resten av dagen med illamående. Dagen efter jobbade jag igen, men med en tydlig känsla av sjösjuka - allt gungade - också helt normalt i behandlingen. Därpå några dagar med plötsligt illamående vid vissa rörelser och återbesök då den främre båggången på höger sida behandlades. Båda behandlingarna efterföljdes av några dagars övningar hemma morgon och kväll.

Så enkelt att bota, så stor skillnad i livskvalité och välbefinnande, och ändå så svårt för vårdcentralens läkare att diagnosticera. Enligt denna läkare kunde kristallsjuka bara uppkomma efter slag mot huvudet - att fall på huvudet kan ha samma effekt var tydligen inte möjligt i hans värld.

Och allt det här hade jag sluppit om bara kvinnan på cykelbanan hade varit mer uppmärksam och flyttat sig upp på trottoaren, jag hade tagit ut svängen ännu mer, eller helt enkelt inte haft så bråttom den dagen. Men jag är tacksam att huvudet har klarat sig så bra - ibland är det bra att vara tjockskallig ;)

Bryssels maraton

Förra söndagens löptur företogs i Bryssel, dock helt utom tävlan. Det var en ren slump att Bryssels maraton (och halvmaraton) inföll samma helg som höstens brysselbesök. Fredagskvällen och lördagen var ljuvligt soliga och sommarljumma - barbent och kortärmat fungerade utmärkt :) 

På söndagsmorgonen var vädret lite svalare och regnet hängde i luften - helt perfekt för löprunda. För att inte krocka med maratonbanan, sprang jag i ett helt annat område än jag tidigare sprungit i. Det hade varit bra att ha med sig metrokortet. Inte för att jag var stressad av att inte veta var jag befann mig, snarare för att maken en timma senare fortfarande satt på hotellet och väntade på mig (och frukosten) medan jag försökte gena tillbaka från det som skulle ha varit "en kort runda". 

Det som alltid slår mig med Bryssel är hur likt det är Göteborg såtillvida att det är den känns som en småstad fastän den förstås är ganska stor. Istället för renodlade affärs- och shoppingkvarter, tycks nästan hela stan vara blandad bebyggelse med boende, kontor och affärer. Dessutom går det enkelt att promenera genom stan, dvs. avstånden är inte avskräckande. Och naturligtvis all mat, kaféer, ölserveringar, bagerier osv. Ingen risk att behöva gå hungrig och törstig....

Tips för att en springtur på okänd ort:

• Fulladdad telefon med GPS påslagen
• Kollektivtrafikkort
• Dagsljus
• Observant på omgivningen

Och vem vet, kanske är det inte en slump om nästa brysselbesök sammanfaller med Bryssels maraton?

Vingklippt

Nu blir det varken löpning eller annan träning på några veckor. Stygn i huvudet, lätt hjärnskakning och vänster arm i mitella pga brutet nyckelben. Mobilskrivande begränsas till högerhandens tumme. Däremot har jag till min (och makens) glädje hittat en ställning vid skrivbordet som möjliggör datorskrivning med två händer under kortare stunder, vilket innebär att den frustrerande långsamma pekfingervalsen som jag använde första dagarna nu kan läggas till handlingarna. 

Så vad hände? Mötande fotgängare på cykelbanan. Hon flyttade sig inte upp på trottoaren och jag väjde inte tillräckligt mycket. Hon hade en axelremsväska över ena axeln, tyvärr den som mötte mig. Mitt styre fastnade i hennes väskrem och jag föll som en fura (antar jag). Och naturligtvis hade jag, som varm cykelhjälmsförespråkare, inte hjälmen på mig denna dag - min cykelsäsong slutade egentligen för flera veckor sen och följaktligen hade den flera år gamla hjälmen slängts för att ersättas av en ny nästa säsong. Istället för en eftermiddag med möten blev det ambulans till Sahlgrenskas akutmottagning, omplåstring och röntgen. Jag kan bara hoppas att personen som orsakade olyckan fick sig en tankeställare och var en av dem som hjälpte till efteråt. 

Själv är jag inte så insatt i kritiken mot akutmottagningen på Sahlgrenska, men jag har bara gott att säga om det bemötande, behandling och vård jag fick. Ambulansen måste ha kommit snabbt eftersom jag redan efter 45 minuter kunde ringa maken från sjukhuset och säga vad som hänt. En dryg timma efter olyckan var såret i huvudet ihopsytt och röntgen av flera kroppsdelar beställd. Ytterligare 3-3,5 timmar senare var röntgen gjord, och tillsammans med maken väntade jag i 3 timmar innan resultatet var klart och vi kunde åka hem.

Visst, det kunde ha gått snabbare att komma in till röntgen och naturligtvis verkar det helt onödigt att vänta i tre timmar på resultatet av röntgen, men jag hade inga livshotande skador, och mådde efter omständigheterna bra, så självklart måste svårare fall få prioritet. Ändå sparades inga resurser för att försäkra sig om att rätt diagnos ställts innan jag blev hemskickad. Däremot vore det kanske önskvärt att få alla "lätta" fall klara för hemgång så fort som möjligt för att slippa fylla upp korridorerna med icke-akuta patienter. 

Alltifrån de medmänniskor som hjälpte mig i väntan på ambulansen och låste fast cykeln så maken kunde hämta den senare, till ambulanspersonal, och sjukvårdspersonal på akuten och röntgen gav mig ett mycket vänligt och empatiskt bemötande. Alla mina pinaler togs väl om hand, och alla värdesaker var intakta från olyckstillfället tills jag åkte hem från sjukhuset åtta timmar senare. Någon hade till och med stoppat ner mina vantar i jackfickan för att de inte skulle komma bort, liksom halsbandet som fanns prydligt nedstoppat i väskan.  

En eloge går också till Trafikverket som i samarbete med akutens personal begär dokumentation i ett trafikskadeformulär för att kunna följa upp frekventa olycksplatser och vidta åtgärder där så behövs. Mitt fall ;) landar klockrent i kategorin Cykelolyckor orsakade av fotgängare. Publicerade inte VTI/Trafikanalys en studie för något år sen som visade att en förhållandevis stor andel (40%?) av cykelolyckorna orsakas av just fotgängare?

Tips till fotgängare: 

1. Använd inte cykelbanan som trottoar.

2. Om nr 1 ej följs, var uppmärksam och lämna cykelbanan vid möte med cyklist.

Tips till cyklister på cykelbanan:

1. Använd ringklockan.

2. Förutsätt inte att fotgängare på cykelbanan ser dig även om ni möts.

3. Var konsekvent m cykelhjälmanvändningen - jmfr att betala varje gång i kollektivtrafiken. 

Och naturligtvis har cyklister lika lite att göra på trottoaren som fotgängare har att göra på cykelbanan - ju fler trafikslag / trafikanter som blandas, desto fler och allvarligare olyckor eftersom de har olika referensramar och skydd / brist på skydd. Blandad trafik förutsätter god inlevelseförmåga och uppmärksamhet från alla trafikanter, något som tyvärr verkar ha blivit en bristvara på senare år, kanske finns ett samband med att färre och färre tar körkort och alltså inte får den trafikutbildning som tidigare nästan alla fick?

Catering hos vänner

Häromveckan skulle vi ha vänner hemma på middag, men ställdes med kort varsel inför två alternativ: Flytta middagen till senare datum, eller flytta middagen till vännerna istället. Vi valde det senare, med catering hos vännerna.

Det gick förvånansvärt bra - västerbottenostkexen till förrätten bakades färdigt hemma och monterades på plats; risotton förbereddes hemma och kokade färdigt med buljong på plats; och efterrätten gjordes färdigt hemma och monterades på plats. Väldigt bekvämt att bara lämna röran bakom sig och kunna göra klart i ett städat och prydligt kök. Likaså att inte behöva tänka på dukning, allmän städning av hemmet osv. Kanske ett koncept att fortsätta med ;)

Efterrätten bestod av hemgjorda äpplemunkar med hemgjort äpplemos, som jag bara gjort en gång förut. Friteringen går bra, vilket jag tillskriver min suveräna spishäll, men liksom förra gången var det nästan omöjligt att få in en större mängd äpplemos i dem, trots att jag använde sprits med liten syll.
Nästa gång ska jag testa semmelmetoden, dvs. skära av ett litet lock, gröpa ur och lägga på locket igen. Fast med tanke på att både köket och jag luktade ett helt dygn efteråt, trots tvätt och vädring, så får det nog vänta till nästa höst, eller när fläktfiltren behöver rengöras nästa gång...

Sworkit

En lättare förkylning har satt stopp för löpningen i veckan och gymmet har inte direkt lockat heller. Räddningen har varit yogamattan och träningsappen Sworkit på paddan.

Appen inkluderar två huvudgrupper: Styrketräning respektive yoga och stretching. Varje huvudgrupp är i sin tur uppdelad i 7-8 undergrupper. När undergrupp valts, är det dags att bestämma hur långt passet ska vara, allt från 5 minuter upp till 45 eller ännu längre. Alla övningar bygger på egna kroppen som motvikt, dvs ingen utrustning behövs utöver yogamattan. Det finns också möjlighet att göra sina egna träningsprogram.

Utöver coreträningen som maken och jag testade häromveckan har träningen denna vecka även inkluderat pilates och styrketräning. Utmärkt träning av bålmuskler som jag inte visste jag hade förrän träningsvärken sätter in. Svettiga pass med kroppen som motvikt. Bra alternativ när man inte vill gå ut :)

Skördemiddag

Solen värmer fortfarande gott på dagarna, och i helgen sprang jag i shorts och t-shirt igen, precis som en normalsvensk sommar. Ett tydligt tecken på att det ändå går mot höst är förra helgens skördemiddag: Lammytterfilé med portionsgratäng på potatis och jordärtskocka, hemodlade tomater och som pricken över i, hemgjord bearnaise. 

Helt uppriktigt, det hade inte blivit någon hemgjord bearnaise utan maken - själv hade jag aldrig haft nerver att göra en sås som innehåller 500g rent smör... även om jag anser att smör är något av det bästa som finns. Och dessutom en sås som är känd för att skära sig för minsta lilla, och som enligt boken tar 50 minuter att göra - inte bra för den som börjar förbereda middagen vid 19.30 en lördagskväll utan att ha ätit någon lunch.

Med tanke på hur slutresultatet blev är jag glad att maken stod på sig. Smaken var oslagbar, och inte tillstymmelse till stabilisatorer eller andra konstiga tillsatser. Receptet i såsboken funkade bra, framförallt räddningsplankan att hälla i ljummet vatten när såsen skär sig, för det gjorde den förstås. Däremot var den inte lika tydlig på att de koagulerade äggulorna skulle tas bort från vattenbadet när smöret tillsätts, något vi kom på efter en liten stund. 

Förrätten gick också i skördetidens tecken - hemodlade padrones, doppade i bearnaise... mmm. Ett tips är att skörda padrones när diametern är ca 3 cm, sen blir de faktiskt ganska heta. Konstigt nog tycker maken de är väldigt heta, medan jag tycker de är hanterbart / njutbart heta. Bhut Jolokia är en annan chili som vi har helt olika upplevelse av - även om vi båda tycker den är stark har jag lättare att hantera den än maken, för Moruga Trinidad Scorpion är rollerna omvända. Att upplevelsen av samma chilifrukt kan variera så!