Balkonghöst

Maken har successivt börjat hösta balkongerna och i söndags fick citrusträden komma in. Tanken var att avhärda dem genom att låta dem vara ute på dagarna, men med 4-5 grader på morgonen har de fått stanna inne. Jag hoppas de klarar omställningen utan att fälla alla blad, och för den delen frukter - citronträdet har så många frukter, och så många knoppar redo att slå ut.

De sista pienolotomaterna hänger fortfarande på plantan utomhus, liksom de stora Costeluca Genovese. Fast i helgen tror jag alla resterande tomater klipps av och får mogna färdigt inomhus. Årets skörd har inte varit lika stor som tidigare år, men vi har ändå klarat oss gott på hemodlade tomater i augusti och september. Men allra bäst utdelning tror jag nästan vi året vi odlade tigerplommontomater kombinerat med små, gula cocktailtomater. Fast om jag sa det till maken skulle han säkert invända att det handlar mer om antalet plantor och att vi själva det året inte fick plats att sitta ute på "tomatbalkongen"...

Årets tomatskörd

Costeluto Genovese och en trevlig gul sort vi vick av grannen :)

Efter att i flera år ha odlat först röda körsbärstomater, sen utökat till gula dito och förra året till grönspräckliga tigerplommontomater, köpte jag i år fröer från Runåbergs. Vi har i flera år utan framgång försökt hitta samma goda bifftomat i Sverige som vi köpt på semestrar i Frankrike, främst genom att leta i tomatdiskarna i mataffärerna.

Efter de fina, varma veckorna i augusti satte tomaterna äntligen fart och deras gröna färg byttes snart till vackert röd. Först ut var Costeluto Genovese, men för någon vecka sen hade vi även fått mogna frukter av Brandywine och Marmande VF. Det var äntligen dags för tomatprovning - vilken av sorterna motsvarade bäst den vi ätit i Frankrike?

Provningen föll ut som följer:

1. Costeluto Genovese: Mjuk, rund, fyllig, köttig och viss syrlighet. Överlägsen etta!
2. Brandywine: Möjlig, söt, mild smak, kort eftersmak
3. Marmande VF: "som en vanlig tomat" :(

Nästa år blir det Costeluto Genovese för nästan hela slanten. Kanske kan jag övertala maken att sätta några tigerplommontomater också :)

Bloggplaner

Helt oplanerat blev det ett långt blogguppehåll i år också, till och med en månad längre än förra året - fortsätter jag på samma sätt kommer år 2025 att bli ett helt bloggfritt år... Och det är egentligen inte för att inspirationen tryter, så mycket som för att lusten att sitta framför datorn försvinner efter att ha spenderat hela arbetsdagen framför den. Dessutom skulle jag inte hinna träna alls :( 

Vad är det då som ligger i pipeline för träningsbloggandet? Recension av Mio Fuse, ett inlägg om mina fina Merrell Bare Access Ultra som jag fick specialleverans av i våras, varför morgonjogging inte passar mig, att springa hem från jobbet, sporthörlurar som tål / inte tål vatten, min nästan-anmälan till halvmaraton och för att hänga med i tiden, ett inlägg om joggingkläder ur ett genusperspektiv (läs sport-BH).

Odlingsmässigt blir det något inlägg om årets tomatskörd, de fina bönorna vi sådde för någon månad sen och kanske om cederträdet som växer och växer. Med hösten kommer också tid för goda äppledesserter, mustiga grytor och traditionell husmanskost. Maken och jag har också hunnit besöka några nya trevliga restauranger och dryckesställen som kanske dyker upp i ett inlägg här.

Det finns således mycket att se fram emot, både här på bloggen, och IRL :)

Köksbänksodling

Vad önskar sig den som har alla möjliga och omöjliga prylar i födelsedagspresent? Kanske en kryddlåda med belysning? Efter lite otur med leveransen, är Ecosolutions Mini Plant Factory en mycket välkommen ljuskälla i kökets mörkaste hörn. Förhoppningen är att kunna ha egenodlad koriander, dill, basilika och ärtskott i den. Just nu pryds den av dill, koriander och citronmeliss från Maxi. Den senare hade dessutom extrapris på fröer, köp 5 betala för 4, så jag shoppade loss ordentligt ;)

Årets tomatodling

En av de saker maken och jag ofta ätit i Frankrike, och gärna velat hitta hemma också, är "oxhjärtetomater". Förra våren samlade vi fröer från en sådan tomat och tog med hem från skidresan. Tyvärr låg de slarvigt förpackade i hushållspapper, dvs. förvillande likt hushållspappersskräp, och efter några veckor på köksbänken försvann pappret ut med hushållssoporna. 

Nu har jag dock bestämt mig för att 2015 är året då vi ska ha dessa tomater i vår balkongodling. Efter tips från Linda på Växthusliv, och en del surfande på olika siter beställde jag till sist för att testa tre möjliga kandidater från Runåbergs fröer: Marmande, Brandywine och Costeluto Genovese. De två sistnämnda kategoriserade som "högväxande".... tur att vi har både stora krukor och "tomatspaljé" sen förra året. 

Strax efter att de levererats med posten sattes sex fröer av varje sort i små krukor. Marmande och Costeluto var snabba upp, och hittills har 5 resp. 4 fröer givit små plantor av dessa sorter. Brandywine är lite långsammare, men nu finns två tydliga små groddar även av denna sort. Det blir spännande att se hur de tar sig och oavsett om det är "rätt oxhjärtetomat" eller inte, ser jag fram emot nya, goda bekantskaper ;)

Dagen efter

Få dagar inbjuder lika mycket till att göra absolut ingenting som nyårsdagen. Häromdagen kom en uppdatering av pizza-online-appen, med hänvisning till att deras mest intensiva dag stod runt hörnet, nyårsdagen. Även om vi inte ätit pizza idag, utan njutit av rester från gårdagen och mammas hemgravade lax från julen, har resten av dagen gått i dundagens tecken: Sovmorgon, total avsaknad av träning och sjukgymnastik, lång séjour i soffan framför TV:n. 

Två undantag har dock gjorts från dundagens grundprinciper: Maken har satt årets första fröer och jag har målat ännu en omgång (kanske den sista) fönsterbänkar. Planteringarna inkluderar en hel pluggbox padrones - om alla 49 (!!) fröerna tar sig har vi vårens och sommarens gå-bort-presenter ordnade... samt en liten drivbänkslåda med italienska blodapelsinfrön, frön från gul kiwi och några chilisorter (Carolina Reaper, Golden Dagger, Long Slim Jalapeno och Black Scorpion Toungue). Tomatsådden får vänta ytterligare någon månad.

Några enkla lärdomar från igår, varav vissa helt uppenbart tål att upprepas igen:

• Hur utspädda med potatis jordärtskocksrätten än är, så blir man konstig i magen av dem.
• För att få oxfilén lagom stekt i Beef Wellington, förgrädda köttbiten till 40-45 graders innertemperatur, ta ut, låt stektermometern sitta kvar i köttbiten, klä in i smördeg tillsammans med svamp och dijonsenap, och grädda färdigt till 55 grader innertemperatur (blodig). För att minska problemet med att köttsaften blöter upp smördegen, testa att pensla hela smördegen med uppvispad äggvita innan köttet och övriga ingredienser läggs på. 
• Det är alltid en fördel att läsa hela receptet, även om jag skrivit det själv och tror jag kommer ihåg vad som står i det. Gäller särskilt rundeln av bakplåtspapper i botten av formen för moelleux au chocolat. Om detta ändå inte görs, men ex. kanterna klätts med bakplåtspapper, låt formarna stå en längre tid, 15-20 min, efter gräddningen, lossa bakelserna försiktigt med en bordskniv och håll tummarna att allt går bra.

Nyckelbenet är bättre idag, men jag har heller inte gjort något ansträngande, och dessutom särbehandlat armen så den haft stöd av kuddar, bord, etc. större delen av dagen. Kanske ska jag testa nyckelbenets status imorgon på en promenad, där armen får hänga utan stöd, vilket är den mest smärtframkallande av vardagsrörelserna. Oavsett blir det sjukgymnastik, och kanske ett corepass hemma. Löpningen får vänta någon dag eller så, eftersom jag har en lätt infektion i kroppen. 

Höstskörd

Det är redan en bit in i oktober, och ett vanligt år hade balkongodlingarna varit till ända nu. Dock har detta varit ett ovanligt år, inte minst vädermässigt, så det är egentligen föga förvånande att odlingarna fortfarande bär frukt, och att skördetiden är långt ifrån över. På bilden ovan tronar helgens skörd av tigerplommontomater och diverse chilifrukter (Anaheim, Lindas chili, Early Long Slim, Bhut Jolokia, Peter Pepper, Trinidad Moruga Scorpion).

Tomater har vi inte köpt sen slutet av juli, och att döma av tomatplantorna så har vi ytterligare någon eller några veckors skörd kvar om temperaturen håller sig som hittills. Alla makens chiliplantor har fått mogen frukt, och uppvisar fortfarande en imponerande färgprakt med gula, orange, röda och vita frukter. Citronträdets frukter är fortfarande vackert, men smått frustrerande, gröna efter att ha suttit där hela våren och sommaren, dock mycket större frukter nu och t o m smultronen växer fortfarande.

Något som verkligen överraskade var när fikonträdet började få konstiga utväxter i klykorna mellan blad och gren i slutet av sommaren. Det tog några veckor innan maken hojtade "det är ju fikon som växer där". Och visst hade han rätt - små, gröna och synnerligen söta, men ändå omisskännligen fikon. Nu har de blivit lite större, men har ändå en bit kvar till storleken och färgen på de som finns att köpa i affären.

Nu hoppas jag att jag hinner plantera om fikonträdet i en vinterbonad kruka innan temperaturen sjunker alltför lågt, såg att redan denna vecka ska det gå ner mot 5-6 grader nattetid. Citronträdet har redan börjat bo inomhus vissa nätter för att långsamt vänja sig vid inomhusklimatet - skam den som ger sig, i år ska jag göra allt för att lyckas övervintra det!

Skördemiddag

Solen värmer fortfarande gott på dagarna, och i helgen sprang jag i shorts och t-shirt igen, precis som en normalsvensk sommar. Ett tydligt tecken på att det ändå går mot höst är förra helgens skördemiddag: Lammytterfilé med portionsgratäng på potatis och jordärtskocka, hemodlade tomater och som pricken över i, hemgjord bearnaise. 

Helt uppriktigt, det hade inte blivit någon hemgjord bearnaise utan maken - själv hade jag aldrig haft nerver att göra en sås som innehåller 500g rent smör... även om jag anser att smör är något av det bästa som finns. Och dessutom en sås som är känd för att skära sig för minsta lilla, och som enligt boken tar 50 minuter att göra - inte bra för den som börjar förbereda middagen vid 19.30 en lördagskväll utan att ha ätit någon lunch.

Med tanke på hur slutresultatet blev är jag glad att maken stod på sig. Smaken var oslagbar, och inte tillstymmelse till stabilisatorer eller andra konstiga tillsatser. Receptet i såsboken funkade bra, framförallt räddningsplankan att hälla i ljummet vatten när såsen skär sig, för det gjorde den förstås. Däremot var den inte lika tydlig på att de koagulerade äggulorna skulle tas bort från vattenbadet när smöret tillsätts, något vi kom på efter en liten stund. 

Förrätten gick också i skördetidens tecken - hemodlade padrones, doppade i bearnaise... mmm. Ett tips är att skörda padrones när diametern är ca 3 cm, sen blir de faktiskt ganska heta. Konstigt nog tycker maken de är väldigt heta, medan jag tycker de är hanterbart / njutbart heta. Bhut Jolokia är en annan chili som vi har helt olika upplevelse av - även om vi båda tycker den är stark har jag lättare att hantera den än maken, för Moruga Trinidad Scorpion är rollerna omvända. Att upplevelsen av samma chilifrukt kan variera så!

Chilis på parad

Är det inte något alldeles särskilt tillfredsställande med att odla? Jag blir glad bara av att se hur citronerna växer (även om jag tycker de har hållt på väldigt, väldigt länge nu), att leka bi och hjälpa chilifrukterna och tomaterna på traven, så jag kan få fascineras av hur mycket de kan växa vissa dagar. Maken har hängt upp allehanda chilifrukter för naturligt torkning, och visst är det dekorativt?

Nu när växtsäsongen går mot sitt slut, kan jag dock inte annat än medge att jag börjar så smått se fram emot att bli av med en del av all grönska på balkongerna, om inte annat för att det knappt går att vara på dem. Fast några flyttar in för övervintring istället för att hamna i komposten, och så det är kanske egentligen inte bättre... Och i december är det dags att sätta nästa års chilis på grodd.

Maken har redan börjat ta in Carolina Reaper-plantan för att långsamt och försiktigt vänja den vid inneklimatet inför kommande övervintring. Den växte så fint hela våren och försommaren, tills den fick bladlöss och tappade alla blad av såpvattensprayningen. Sen kom den igen med nya blad och nu har den en halvcentimeterlång frukt. Undrar om den hinner mogna innan säsongen är över.

Själv har jag börjat läsa på om hur fikonträd övervintras bäst på våra breddgrader. På lappen som satt på plantan står att det klarar ner till -10 grader, och så kallt blir det inte så ofta här, inte ens en normal vinter. Så jag funderar på om jag kan vinterbona den stora krukan som jag släpade hem gåendes i våras och låta det stå på balkongen intill husväggen.

Sommarskörd

Odlandet har gått över förväntan i år och hittills har vi skördat tomater (Tigerplommon), jordgubbar, smultron, sockerärtor och Trinidad Moruga Scorpion (chili). Medan jag med spänning ser fram emot de gula cocktailtomaterna och de mildare chilisorterna Padrones och Anaheim, är maken mer förväntansfull angående Peter Pepper, Long Slim Early Jalapeno, Bhut Jolokia (gul), Chinese Golden Dagger, "Red Bitch" och Carolina Reaper.

Lite förvånande har jordgubbarna inte blommat om, så antagligen minns jag fel med flera blomningar per år. De nya blommor som dök upp bland jordgubbsplantorna var förra årets smultronplantor som vi trodde hade dött... Efter förra sommarens fiasko då larver åt upp alla jordgubbs- och smultronbladen har mycket tid i år ägnats åt att metodiskt avsyna bladens undersida på jakt efter gröna larver, ca 2 cm långa. Naturligtvis inte lika obehagligt som att leta mördarsniglar, men ändå...

Årets största utmaning vad gäller balkongodlingarna har annars varit att se till att de inte torkat ut i värmen och solskenet. Vattning, vattning och vattning har stått på schemat, helst både morgon och kväll. Maken gav till slut upp och köpte en mycket större vattenkanna. Vi har också haft god hjälp av Oasis bevattningssystem, som fungerat över förväntan. 

Med lite tur kan vi fortsätta skörda långt in i september och fortsätter det vara soligt borde de flesta chiliplantornas frukter hinna mogna. Och vem vet, kanske är det inte för sent än för en andra jordgubbsblommning?

Monstertomater

Har jag skrivit om årets monstertomater? Ända sen vi flyttade in här har vi odlat cocktailtomater på balkongen. Första åren köpte vi fröer i en vanlig livsmedelsaffär och hittade så småningom en sort med gula tomater i behändig storlek, både vad gäller plantorna och frukterna. När maken började odla chili gjorde han det genom att ta fröer från chilifrukter inköpta i samma livsmedelsaffär. Det gick alldeles utmärkt att torka fröerna i kaffefilter och spara till kommande odlingssäsong. Så varför inte göra detsamma med tomater?

Sagt och gjort, i höstas hittade vi fina, grön-rödrandiga mellanstora (större än cocktailtomater, men mindre än "vanliga" röda) tomater i affären och bestämde oss för att torka några fröer och sen plantera. I vintras åkte de ned i pluggboxen och till vår förvåning och glädje tog sig alla fröna.... och sen planterades de ut i krukor i slutet april/början av maj. Fint tänkte vi, nu klarar de sig bra, och vi såg fram emot att skörda framåt sensommaren.

Det gick ett par veckor och plantorna växte fint. Ytterligare ett par veckor och de såg ut att vara fullvuxna. Några veckor till och det gick inte att blunda längre för det faktum att de fortfarande växte och behövde omplantering till ännu större krukor... Då hade de också börjat få frukter och behövde stadgas upp med något mer rejält än de bambupinnar som brukat funka fint för de gula tomaterna.

Senare har jag konstaterat att sorten heter Tigerplommon, och den gör verkligen skäl för sitt namn. Plantorna är drygt 1,5 m höga och frukterna är stora och randiga. Vi har precis börjat skörda de första, och ser fram emot daglig skörd kommande veckor. 

I efterhand hade det förstås varit klokt att läsa på om sorten på nätet innan vi planterade fröna, men då hade vi kanske inte provat den, och gått miste om en ny och trevlig bekantskap. Nästa år kanske vi dock inte planterar fullt så många frön av den....

Grönskande balkong

Äntligen! Alla odlingarna är sen ett par veckor utflyttade på balkongerna. Här är årets odlingslista:

• Två blomlådor med blandade tomatplantor (gula och gröna cocktailtomater)
• En blomlåda med övervintrad lavendel och rosmarin
• En (för säsongen nyinköpt) Urban Garden-odlingslåda med vinrankeskotten, tillfällig uppställningsplats för tomatplantor som ska utlokaliseras hos föräldrarna och det nya fikonträdet. I den övre lådan samsas smultron (odlade från frö) och en inköpt planta bladpersilja
• En tagglös björnbärsbuske som inte blir mer än halvmeterhög - perfekt att sätta mellan vinrankorna?
• Ett större antal krukor med makens chiliplantor (ett flertal olika sorter)
• Mitt nya citronträd, som jag ska sköta om så duktigt... och ställa ut i trapphuset direkt när det blir för kallt för det att stå ute (eller om vi skulle göra om det minsta rummet till herbarium...).
• Två stora krukor med två olika sorters apelträd som övervintrat - tursamt med den milda vintern och diverse småplantor i krukorna, bl.a. övervintrade jordgubbsplantor.

Senaste kvällarna har det varit mycket såpvattenspray - både bladlöss och spinn har tyvärr markerat sin närvaro. Men översta citronen i citronträdet växer så det knakar, det är nästan märkbar skillnad från dag till dag. Dessutom glädjer jag mig åt att att jordgubbsplantorna blommar rikligt, och naturen verkar ha gjort sitt för nu har vi små, små jordgubbskart. Vågar jag hoppas att vi kalasar på egenodlade jordgubbar i Midsommar?

Awkward moments... igen

På något sätt hade jag förväntat mig att jag kommit förbi åldern för "awkward moments", men icke. Häromdagen var det åter dags när jag gått till möbelaffären för att köpa en krokrad till den nyrenoverade hallen, och istället kom hem med en stor och otymplig cementkruka. 

Först slog beslutsångesten till i full styrka - det finns ju väldigt många snygga krokrader nuförtiden. En personlig favorit är Eames "Hang-it-all" med flörtkuleliknande krokar i uppiggande kulörer, men det som ser snyggt ut rent generellt är inte alltid vad som är bäst lämpat i den aktuella situationen. 

Ganska snabbt insåg jag att det inte gick att ta beslutet just då, framförallt inte som maken och jag efter en del diskussioner - det här är absolut ett av livets stora beslut ;-) kommit överens om en viss krokrad, och att då komma hem med en helt annan utan förvarning...

Däremot fick jag syn på en snygg kruka som kunde passa vinrankorna vi fick av goda vänner för några veckor sen. Ett snabbt MMS med bild på den till maken och saken var klar - närmsta timman fylldes sen snabbt av awkward moments:

• Awkward moment 1: Att promenera 10-15 minuter i svag uppförsbacke, mitt i lördagsfolkvimlet med en "gigantisk" cementkruka i famnen. Det märktes snabbt att jag inte varit på gymet på väldigt länge. Mycket irriterande att sen komma hem och inte få den minsta sympati av maken, som glatt säger att "jamen så tung var den ju inte." GRRRR.....
• Awkward moment 2: Ungefär halvvägs hem insåg jag dessutom att vi antagligen behövde två krukor, eftersom det är två vinrankor. 
• Awkward moment 3: Efter en stunds funderande fram och tillbaka hemma bestämde vi oss för en annan variant med kruka och spaljé i ett till vinrankorna och behovet av cementkrukan var inte längre lika stort.

Helt bortkastat var dock inte inköpet, krukan kommer få en bra plats i hallen, bara vi kan hitta en lämplig krukväxt som klarar en relativt mörk plats.

Omplantering

Maken har planterat om alla små plantor i pluggboxarna till små krukor. Citronkärnorna han satte i vintras har kommit upp fint och de har så vacker mörkgrön färg på bladen. Om plantorna klarar sig får vi både gröna och gula tomater i sommar. De övervintrade chiliplantorna har fått större krukor och vi funderar som bäst på var vi ska ställa vinrankeskotten vi fick av goda vänner häromveckan.

Sagda vänner har både aprikosträd, fikonträd, citronträd och persikoträd inne i sin lägenhet. Just aprikosträd låter så exotiskt och påminner som semestrar på varmare breddgrader med färska, saftiga och stora aprikoser. Har påbörjat operation övertalning för att få maken att ge med sig så vi också kan få ett aprikosträd, men det får kanske vänta tills utesäsongen har börjat, för nu är det fullt inomhus!

Första sådderna

För några veckor sen tog vi en tur till Plantagen, och kom hem med pluggbox och ny växtlampa... Februari, har jag lärt mig, är rätt månad att så tomater, och chilli ska egentligen sås i december, eller åtminstone januari. Nu är det ju inte jag som står för hemmets gröna fingrar, men maken har faktiskt blivit riktigt duktig på att så och odla. 

Bänken som stod ute på balkongen i somras står nu inomhus med både en övervintrande chilliväxt, ett minidrivhus och en pluggbox. Allt rikligt belyst med två växtlampor med olika ljusfrekvens. Vår tomatsådd är blygsam, men inkluderar gröna cocktailtomater, sådda på frön från tomater vi åt i höstas, och gula cocktailtomater av den sort vi haft i flera år och som passar så bra till diverse mexikanskinspirerade salsor. 

Fröna för de gröna tomaterna har tagit sig över förväntan, och sex små plantor växer så det knakar. De gula tomaterna verkar dock lite mer tveksamma, och bara ett frö har grott hittills. Det är förvisso goda stunder än, men jag hoppas det kommer några fler plantor så det kan bli en fin skörd framåt sensommaren.

Pluggboxen är redan full av små gröna skott, och det börjar bli dags för första gallringen. Här gror allehanda chillifrön: "Red bitch" från Linda på Växthusliv, Hot Lemon, Long Slim Early Jalapeno och Padrones. De senare har inte kommit upp än, men är gröna, milda och perfekta som tillbehör till en god kötträtt. 

Övervintring

Det var länge sen jag skrev något om hur det går med övervintringen av balkongväxterna, så idag blir det en liten uppdatering.

De två chiliplantan som står i trapphuset verkar må relativt bra, mycket tack vare Lindas finfina tips om skruvpiparna att sätta på PET-flaskor som en självbevattningslösning. Däremot är det bara att konstatera att citronträdet är dött. Det senare är inte helt och hållet mitt fel - jag ville från början sätta ut det i trapphuset där det är svalare, men maken tyckte det kunde stå i köket, innanför balkongen, på golvvärmen (!!!!), och jag lyssnade på den av oss som är bättre på odling. Så det får bli ett nytt till våren, företrädesvis ett som inte luktar så mycket...

Tomattoppskotten överlevde tyvärr inte min hårdhänta behandling. Desto roligare att chiliplantan maken satt på övervintring i fönstret vid mitt skrivbord nu börjar blomma (?!?!?). Något annat jag glädjer mig åt är att de små bonsaiträden (citronfikus) jag blev så förtjust i förra våren verkar överleva vintern. Det ena har tappat nästan hela sin fina krona, men nu börjar båda få nya, vackra ljusgröna bladskott.

Fjärde advent

Det är inte bara jag som springer... tiden springer också - ifrån mig! Bortsett från ljusslingorna utomhus har det varit tunt med både julpynt och julpyssel i år. Återigen, jag skyller hämningslöst på badrumsrenoveringen! Veckans motionsval att ta tre utomhusspringturer och gå på ett TRX-pass har inte heller bidragit till att öka julstämningen hemma. 

De flesta julförberedelserna återstod därför när helgen började. Men, som vanligt när det är mycket att göra blev det till att sortera in saker i "måste göras före julafton" och "kan vänta till efter julhelgen" och börja beta av dem en och en. Det som är absolut förbjudet är att tänka på allt ihop på en gång och få fnatt! 

Nu är julkorten skrivna och postade, alla julklappar inköpta och inslagna, en ny omgång lussekatter ligger redo i frysen och chokladgodiset står i svalen och stelnar. Lagom till sista advent har också amaryllisens vackra blommor har slagit ut - en tacksam växt för den som är dålig på att vattna :-) Dessutom kommer det en stängel till på den ena, så jag hoppas få njuta av den fina blomsterprakten även på nyår. 

Variationer på citron

Förra söndagens lemon curd på hemgjorda citroner blev riktigt bra! Och makens hemgjorda glass som smaksattes med densamma, blev härligt krämig och fyllig! Tipset att hälla kokande vatten över skivade citroner gav rejält med citronsmak, så det ska jag absolut göra flera gånger. Tyvärr var citronerna kanske inte de mest lämpade för lemonad då deras parfymerade bismak blev väldigt genomträngande i drycken, men konstigt nog inte alls lika dominerande i lemonad curd:en.

Citronträdet, som har väldigt doftrika blommor, vilka gissningsvis är anledningen till den parfymerade bismaken, har fått en av de ljusaste platserna i hemmet. Tyvärr tycks inte det hjälpa mot dess snabba lövfällning. Det kommer bli en utmaning att lyckas övervintra det. Alla tips och råd mottages tacksamt!

PS. Tomattoppskotten överlevde inte min hårdhänta behandling, så det blir till att sätta nya frön i vinter. Kanske lyckas jag bättre nästa år, om ingen ny renovering kommer i vägen ;) DS.

Tomat, citron och grönkål

Ett gott dagsverke idag: Tomatskotten planterade, tre citroner skördade och en stor omgång grönkål tillagad! Dessutom var jag ute på balkongen och hämtade in, vad som måste vara årets sista, tomatskörd.

Inspirerad av Lindas blogginlägg på Växthusliv tog jag tre toppskott från tomatplantorna tidigare i höstas. De har sedan dess bott i ett vattenglas, även sedan rötterna bildats. Det är uppenbart att de inte trivts där och en av de tre sa i veckan bestämt ifrån genom att vissna och dö. De andra två har nu fått varsin liten vit kruka full med jord och står i så bra solläge jag kan erbjuda så här års. 

Som jag nämnde tidigare i veckan är även citronerna sedan länge färdiga för skörd, och jag fick ett tips om att skiva några och hälla över kokande vatten för att riktigt dra ur saft och smak från dem. Sagt och gjort, en karaff med (hittills) osockrad citronlemonad står nu i kylskåpet och väntar på att smakas av imorgon bitti. Eftersom maken idag faktiskt gjorde i ordning den där utlovade glassmeten användes några av citronerna till lemon curd, vilket brukar vara väldigt gott som smaksättning i hemgjord glass. Jag ser fram emot att få smaka på citronglassen imorgon kväll!

Och sist, men inte minst, grönkålen är här! Så trevligt att starta grönkålsätandet i god tid före jul för att få njuta av det goda extra länge. Mitt favorittillagningssätt kommer från Halland, via mamma: Sköljd och grovskuren grönkål kokas i buljong tills den är mjuk. Steks sen i smör och stuvas med grädde eller crème fraiche. Eftersom jag nästan aldrig kan hålla mig från att ständigt förbättra eller på annat sätt modifiera även ett bra grundrecept så blev dagens kok spetsat med lite vitt vin, både grönsaks- och oxfond samt en bit hackade purjolök. Buljongen fick sedan reducera och ska bli soppa lite senare i veckan.

Första egenodlade citronen!

Den första citronen har mognat - för länge sen! Helt egenodlad från blomma till frukt! Mycket näring, solljus och omtanke. Har lite dåligt samvete för att jag inte gjort något med den än. Jag skyller helt fräckt på badrumsrenoveringen, vilken får klä skott för det mesta som inte blir gjort här hemma just nu. Det är med nöd och näppe alla växter får vatten två snarare än en gång per vecka.

Den andra anledningen till att jag inte gjort något med den än är att en citron räcker inte till så mycket... Maken föreslog att jag skulle göra lemonad av den, men det blir lite lite med bara en citron samtidigt som det är hiskeligt sött. Snart har några citroner till mognat och då kanske det vore lämpligt att göra lemon curd, som maken sen kan smaksätta den där utlovade, hemgjorda, glassen med. Antar att han också gärna skyller på badrumsrenoveringen ;-)

Något annat bra tips på vad jag kan göra med dem?