Vilken vårdag

Idag är det en stor dag - Gustavsbergs serviceman kom hit imorse igen, denna gång med vad han trodde var rätt reservdelar för att åtgärda spolknappsproblemet i badrummet. 15 min efter ankomst var han färdig, och knappen spolar numera helt utan anmärkning!

Det var en fröjd att därefter gå till jobbet i det finfina vårvädret med solsken och många plusgrader. Även om kvällens träning bestod av två yogapass (mage och ben) ser jag fram emot en springtur senare i veckan om vädret står sig.

Troll

Det har gått troll i mina försök att få ett par Merrell Ascend Glove GoreTex-skor. På samma sätt som det gått troll i spolknappen på vår badrumstoalett - före och efter renoveringen (spolknappsreparatören kommer hit imorgon bitti, beväpnad med reservdel, den rätta hoppas jag).

De skor som jag beställde från Gearforgirls saknar "fogning" längs tådelen mellan sula och sko. Hur det påverkar deras prestanda i regn återstår att se. Efter en del mailande med försäljaren, som erbjöd sig ta tillbaka dem och ersätta returfrakten, har jag ändå beslutat mig för att behålla dem - de går ju inte att få tag på i rätt storlek någon annanstans.

PS. Merrell svarade senare att de skulle komma in i lager igen i slutet av februari - men det är ju NU de är som mest användbara! DS.

It ain't over, until...

... it's over (or the fat lady sings)!

Idag skulle badrummet vara färdigt, så när som på duschdörrarna. Besvikelsen var därför stor när jag kom hem och såg att elektrikern inte ens hunnit klart det han i fredags sa att han skulle göra igår. Som den tidsoptimist jag är borde jag ha känt igen symptomen hos elektrikern, och inte ha tagit någon seger i förskott. Men det här är vecka nio, och entreprenören uppskattade totaltiden till åtta veckor, vilket såg ut att hålla för en vecka sen, så maken och jag börjar bli lite otåliga. Istället väntade ännu en kväll med kryssande genom byggplast för att ta oss fram i vårt hem.

Så, vad gör man när irritationen är på topp och tålamodet har kastat in handduken för länge sen? Antingen kapitulerar man i soffan med en stor portion av det engelsmännen kallar "comfort food" (sånt bra uttryck!), men elarbetena blir ju inte färdiga snabbare för att jag sitter och äter mig igenom frustrationen. Eller så rycker man upp sig och beger sig till gymet för att springa bort irritationen på löpbandet.

Sagt och gjort, 34 min och 5km senare kändes det bättre - åtminstone hade jag ju tränat, alltid något! Efter förra veckans debacle med de alldeles för små skorna, skulle jag vilja säga att detta var ett njutningsfullt springpass i mina för stora skor. Och det var det... nästan. Lite smuts hade smugit sig in under fotsulan och låg och skavde mot trampdynan. När jag var klar kunde jag knappt gå. 

Dagens tips: Ta bort synlig smuts från fotsulan innan sockarna sätts på.

Att hitta en rutin

Hur lång tid tar det att skapa en bra rutin - att få in träningen som en naturlig del i vardagen? 4-5 veckor för gymträning? 2-3 veckor för löppass? När man väl kommit in i en rutin är det ofta alltför lätt att stjälpa den - sjukdom, jobbet, resor, dåligt väder, årstidsskiften, osv.

Ett enkelt exempel: det tog nog 4 veckor innan jag kommit in i en bra träningsrutin nu i samband med badrumsrenoveringen. Senaste veckorna har det varit ett springpass på helgen, gymträning 1-2 gånger i veckan, TRX-pass en gång i veckan och ibland ett träningspass till, i snitt fyra träningspass per vecka, vilket känns ganska bra. När nu renoveringen nästan är färdig, samtidigt som det snart är jul (vilken historiskt sett nästan alltid brukar rasera mina träningsrutiner), kommer jag att lyckas upprätthålla gymbesöken?

I transportsystem och supply chains pratar man att bygga stabila processer som kan klara fluktuationer i flöden och godsmängder. När man tidigare pratade om rosbusthet pratas det numera om resilience (motståndskraft, i min värld ofta använt i betydelsen "snabb återhämtningsförmåga"), att de ständigt varierande volymerna är den nya normen som systemen måste anpassas efter. Så hur kan man bygga in resilience i träningsrutinerna? 

Andra advent

Ibland lyckas man tajma väder och aktiviteter, så det var helt rätt att sätta upp resterande ljusslingor och ta springturen igår, för idag är det riktigt trist väder med blötsnö som sen övergick i regn. Då var det skönt att kunna stanna inne och ta ett stretchingfokuserat yogapass för att sträcka ut springmusklerna.

Det blev ju ingen en (cypress) att sätta ljusslingan i, bl.a. för att vi insåg att den skulle behöva "översomras" någonstans, men varför inte utnyttja det som redan finns? Nu sitter ljusslingan och lyser upp grenarna i den största av de två aplarna och jag sitter inne och myser. Även om julpyntet inomhus inte hanns med i helgen så är nu det mesta av renoveringsdammet bortstädat och jag kan återigen gå barfota i hela hemmet.

Äntligen måndag

Handen på hjärtat, vad är poängen med måndagar??? Normalt tillhör jag kategorin som gärna skulle skippa konceptet "måndag" helt och hållet. Byt ut måndagarna mot en extra onsdag, eller varför inte drömma riktigt stort och ersätta dem med en bonuslördag varje vecka? Men, ingen regel utan undantag, och nu har jag äntligen hittat en anledning till måndagarna existens, eller åtminstone en anledning att acceptera dem: Renovering hemma.

Det är inte riktigt så att jag önskar att det inte fanns helger under dessa perioder, men bra nära. För under helgen händer absolut ingenting med bygget! Att vara ledig, men leva i en konstant röra, balansera genom dammfällor för att ta sig mellan rummen, nästan behöva skriva lista och packa väska för att slippa gå in och ut ur rummen så ofta, och ha ett halvstädat hem i flera veckor (eller månader) är inte roligt.

Desto roligare när det är klart. Och därför är måndagarna just nu så efterlängtade, för då väntar fem nya arbetsdagar som tar badrummet ännu närmare färdigställandet! 

Oförmåga att planera

"Hur svårt kan det vara?" Ofta följt av "Det är ju inte rocket science precis". Två lätt arroganta uttryck som jag hör (och ibland använder själv) mer och mer både på jobbet och privat.

Igår var alltså utsatt leveransdag för badrumsskåpen. Leverantören, för övrigt mycket bra och med en duktig konsulent som hjälpt oss med planering av både kök och badrum, har ett leveransplanerings- och transportupplägg som ur kundsynpunkt lämnar en del övrigt att önska. Själv anser jag mig ha hyfsat god förståelse för att det tar ca 4 veckor från beställning till leverans pga produktion mot order istället för mot lager, krav på att låsa produktionssekvens viss tid i förväg för att kunna säkerställa att allt ingångsmaterial finns på plats i god tid i förväg för att produktionslinan inte ska stoppas, osv. 

Vad jag däremot har noll förståelse för att vid orderläggning få ett beräknat leveransdatum i form av "vecka 46". En dryg vecka i förväg kom besked om leveransdag, i detta fall "onsdag mellan 10-15". Det är allt. Ingen öppning för att kunna ändra dag, eller få en mer specificerad tid. Vid orderläggningen kunde vi önska en viss leveransdag, men det kunde inte garanteras, vilket snabbt blev uppenbart då vi önskade måndag. Med så noggrann planering av produktionen kunde man tycka det vore rimligt att ha en lika god planering av utleveransen, och åtminstone kunna anpassa sig till kundens önskemål om att INTE få leverans en viss dag.

Naturligtvis var onsdagen den enda dagen som ingen, inte ens snickaren, kunde vara på plats hela dagen. Det bästa jag kunde göra var att ringa chaufförerna direkt på morgonen och stämma av med dem. Sagt och gjort, första samtalet gjordes strax före kl 8. En glad röst svarade och bad mig ringa tillbaka kl 10 när han satt i bilen och hade körordern framför sig. Med tanke på att det handlar om transportbranschen var det inte tal om att svara honom att "tyvärr, jag sitter mitt i ett möte då, kan du kolla lite tidigare så ringer jag strax före kl 9 innan mitt möte börjar?".

Samtal nr 2 till chaufförerna: - Inga problem, vi kommer inte till dig förrän efter kl 12. - Utmärkt, då är snickaren tillbaka. Frid och fröjd, och jag kunde fokusera på mitt jobb, tills snickaren ringde vid 14-tiden: - Chaufförerna ringde just, de är inte här förrän om 1,5-2h och jag måste gå kl 16. Kan du komma hem om de inte är klara då? - Nej, det kan jag egentligen inte - jag ringer dem direkt och ber dem prioritera upp oss. 

Samtal nr 3 till chaufförerna, fortfarande en glad röst (eller är det bara så att danskan i sig låter glad, ungefär som norskan?): - Vi har haft lite problem, men nu är det löst och vi hinner till dig i tid. Tillbaka till snickaren: - De säger att de hinner till dig i tid, men har de inte ringt som utlovat i förväg måste du ringa mig så jag kan ta mig hem. Med hjärtat i halsgropen och en puls som på tuffaste intervallpasset var det lite svårt att fokusera på jobbet. Klockan gick, deadline för att hinna hem till k l6 passerade, och kvart i fyra ringde snickaren: - De är precis klara nu och har just gått. Puuhhh, vilken lättnad! 

Tack och lov står skåpen där nu, redo och bara väntar på att resten av badrummet ska bli tillräckligt färdigt för att sätta upp dem... Men hur svårt ska det vara att hålla sig inom sitt tidsspann när man först väljer dag själv, sen ger sig själv ett fem timmar långt tidsspann, och sedan i början av sagda tidsspann reduceras till ett tretimmarsintervall, och till sist slutför leveransen nästan en timma efter det ursprungliga femtimmarsspannet. Det är ju inte rocket science precis ;-)

Mål nr 1

Idag (igår - ser att klockan passerat midnatt) sprang jag en långtur i det sköna höstvädret. 5 grader plus, ingen vind och mulet, men uppehåll. Med ordentligt med kläder på var det faktiskt riktigt skönt, trots ännu ett jobbigt gruppträningspass igår (Kettlebellpass lett av min PT). Trots att maken inte sprungit på länge höll vi god takt hela tiden med en snittid ungefär som vi brukar. Dock gjorde vi en rusch på slutet, vilket resulterade i dagens snabbaste km: 4,54 minuter, vilket är nytt rekord för mig.

Hade det för övrigt inte varit för min man, hade jag inte kommit ut alls. Badrumsrenoveringen börjar gå mig på nerverna (vecka 4 av 8 avklarad) och jag inbillar mig att jag mår dåligt av allt damm och ämnen i luften som kommer från byggmaterialen. Efter en tupplur och när maken till slut gav upp och sa att han skulle ge sig ut utan mig, fick jag äntligen fart och gjorde mig i ordning. Adidas Micoach-app funkade utmärkt - så länge jag inte satte telefonen i viloläge - hoppas det kommer en fix för detta snart. 

Varje gång jag lyckas ta mig ut och springa nu känns som en seger över min instinkt att gå i idé tills våren är här. På vardagarna är det mörkt långt innan jag kommit hem från jobbet och senaste veckorna har det regnat ganska mycket. Så jag har börjat acceptera att det blir inte mer än ett löppass i veckan, och snart blir det nog inte ens det. Men kan jag springa nästa helg också så tror jag det första målet jag skrev om på bloggen är uppfyllt, dvs. att springa ute till mitten av november. 

Första egenodlade citronen!

Den första citronen har mognat - för länge sen! Helt egenodlad från blomma till frukt! Mycket näring, solljus och omtanke. Har lite dåligt samvete för att jag inte gjort något med den än. Jag skyller helt fräckt på badrumsrenoveringen, vilken får klä skott för det mesta som inte blir gjort här hemma just nu. Det är med nöd och näppe alla växter får vatten två snarare än en gång per vecka.

Den andra anledningen till att jag inte gjort något med den än är att en citron räcker inte till så mycket... Maken föreslog att jag skulle göra lemonad av den, men det blir lite lite med bara en citron samtidigt som det är hiskeligt sött. Snart har några citroner till mognat och då kanske det vore lämpligt att göra lemon curd, som maken sen kan smaksätta den där utlovade, hemgjorda, glassen med. Antar att han också gärna skyller på badrumsrenoveringen ;-)

Något annat bra tips på vad jag kan göra med dem?

Måndagsträning

Måndagar brukar vara sämsta dagen för gymträning, ur alla tänkbara synvinklar:

• Det är måååndag! Räcker inte det?
• Knökfullt på gymet! Alla ska träna bort helgens excesser...
• Söndagstrött! Om man är uppe lite längre söndag kväll varar helgen längre, eller?!?! 
• Tidig dag på jobbet! Vem tyckte att måndagsmöten var en god idé och framförallt, varför måste de börja kl. 8.30? 
• osv., listan kan göras oändligt lång.

Idag var i och för sig inget undantag, men när maken messade "Ska du träna ikväll?" strax innan jag gick från jobbet, var det svårt, för att inte säga omöjligt, att messa tillbaka "Neeej, det är ju alltid så mycket folk på gymet på måndagar och jag hade tänkt mig en skön kväll i soffan med något kul på Netflix, en kopp te och några goda kex / småkakor." Helst hade jag förstås velat ge mig ut på en springtur, men när mörkret lade sig i god tid innan jag lämnade kontoret och det blåste småkallt när jag sen kom ut därifrån, så insåg jag att nä, det blir nog ingen löpning idag.

Maken påpekade att jag inte alls var tvungen att gå med till gymet bara för att han skulle gå, men jag vidhåller att i praktiken hade jag inget val! Framförallt som jag ändå var tvungen att någon gång under kvällen ge mig iväg och duscha på det ena eller det andra gymet (helt uppriktigt, det börjar kännas väldigt passé med badrumsrenoveringen... är den inte klar snart?!?!), så varför inte ta tillfället i akt och få lite träning samtidigt? Sagt och gjort, väl hemma var det bara att snabbt byta om och packa väskan. 

Naturligtvis var det knökfullt på gymet - varför skulle något ha ändrat sig på alla de måndagar senaste 3-4 åren som jag undvikit att träna? Det gick ändå ganska bra tack vare att övningar med skivstänger och fria vikter ger en bra flexibilitet i vilken övning som görs när. Det blev till slut en blandning mellan maskiner, skivstång och fria vikter. Dagens facit: Tre ryggövningar, två bröstövningar, en axelövning och tre benövningar inkl. marklyft.

Träffade också "min" PT (som jag varken har bokat ny tid hos eller köpt pass till) som just avslutat ett TRX-gruppass. Nästa går på onsdag och då tänkte jag vara med. Första passet för mig sen de misslyckade försöken att gilla och lära mig aerobics på 90-talet. Ska bli spännande - om jag inte ångrar mig och avbokar...

Nu ser jag fram emot en härlig träningsvärk imorgon!

Balkonghöst

Med allt renoveringsarbete och därmed förvaring av allehanda hall- och badrumsskåp i köket, har jag knappt noterat förändringarna hos våra träd på köksbalkongen. De var sommarfina väldigt länge, och en chiliplanta (julfrön från Linda) som maken planterade i den ena trädkrukan, bar frukt långt in i oktober. Men nu ser chiliplantan avgjort vissen ut och det gröna trädets blad har övergått i både gult och orange för att nu börja falla ner. 

Träden är små aplar, det ena med gröna löv och (tror jag) vita och rosa blommor medan det andra har röda löv och rosa blommor. Det röda har burit frukt i form av små, små miniäpplen. En tanke var att försöka göra gélé på dem, men det får vänta till en höst utan renoveringar. Huvudsyftet med träden är dekoration och att det kändes så annorlunda med balkongträd - själva tanken att plantera träd i kruka istället för på friland och ställa dem på en balkong. 

På den andra balkongen lever fortfarande tomaterna. Några frukter finns kvar, men huruvida de kommer mogna är oklart. Så snart andan faller på (läs: när juldekorationerna ska sättas upp) ska vi riva ner tomatplantorna så båda balkongerna är färdiga för vintern och nya planteringar nästa vår. 

Maken föreslog en "jul-en" på köksbalkongen, något vi brukade ha för många år sen, fast då i form av en liten en som kunde stå på ett bord inomhus. Direkt såg jag för mitt inre hur skulle en riktigt stor en och dekorera med belysning mm. När jag sa det undrade maken hur jag hade tänkt att belysningen skulle sättas eftersom de ljusslingorna är ganska långa... Det stod snart klart för oss att dimensionen på enarna skiljde sig drastiskt - där jag tänkte mig en meterhög eller mer tänkte han sig fortfarande en i bordsstorlek...

Äntligen ett löppass

Efter en natt med öppet fönster och konstant rasslande i träden och smattrande regn utanför, fick vi äntligen tillbaka den där timman som försvann i våras! Snart 20 år efter EU-inträdet har jag fortfarande svårt att acceptera att sommartiden håller på ända till slutet av oktober istället för att försvinna i slutet av september (när den där extra timman faktiskt gör skillnad!). 

Och idag hade jag bestämt mig, kosta vad det kosta ville - idag skulle jag ut och springa! Det blåste fortfarande rejält, tydligen beräknas första höststormen komma in om ca 1 dygn, men termometern visade på 14 grader - i slutet av oktober! Det är ju nästan samma temperaturer som på sommaren ;-) De långa löpartightsen hade lätt kunnat ersättas av de somriga 3/4-byxorna och merparten av rundan genomfördes med löparjackan knuten runt magen.

Förra lördagen och igår blev det 5 minuters uppvärmning på löpbandet i Fivefingersskorna, men bortsett från det är det två-tre veckor sen senaste löppasset utomhus. Men det kändes riktigt bra idag! Tiden blev också förvånansvärd bra med tanke på att några minuter i början och slutet som gick bort för uppvärmning. Snabbaste km gick på 5.53 min!

Sist skrev jag att MiCoach-appen varit buggig en längre tid, men nu funkade höjdmätaren utmärkt så jag kunde se höjdprofilen för passet efteråt. Lite krångligt att behöva gå iväg och duscha på gymet efter avslutad löptur, men återigen - det var det värt! Hittills har jag aldrig ångrat de gånger jag gett mig ut på en springtur, men däremot har jag ångrat flera gånger senaste veckorna att jag inte kommit iväg ut.

När är badrummet klart?

Jag vill ha mitt nya badrum NU! Uff, så själviskt och småbarnsaktigt det låter :-( Men det är faktiskt en stor utmaning att bo utan fungerande badrum och toalett samtidigt som man ska vara hel och ren på jobbet varje dag... 

Vi har nu avslutat vecka 2 av de ca 8 veckorna entreprenören beräknat hela byggtiden till. 25% av tiden avklarad och 75% kvar, vilket känns som en hel evighet. Och då har jag ändå bott på hotell en del tiden hittills.

Det har verkligen hänt mycket denna vecka i badrumsbygget - nya avloppsrör dragna, golvet är uppbyggt, rumsindelningen är tydlig, väggskivor börjar komma upp och snickaren bad mig sätta upp lappar i helgen där strömbrytare och eluttag ska sitta. 

Så allt fortskrider enligt plan och hantverkarna jobbar på i bra takt - ingen skugga över dem! Oavsett, kan jag ändå inte låta bli att önska att allt vore klart nu, genast, pronto!

Hotellyx

Att bo på hotell i sin egen stad ger en särskild känsla av lyx. Att ha en bostad men ändå överge den för en natt eller två till förmån för ett trevligt hotell? Maken och jag gör det alldeles för sällan. Jag kan lätt räkna de två tillfällen vi gjort det. Första gången när vi flyttade till vår nuvarande bostad, vilket är ett antal år sen och andra gången nu, för att få några dagars avlösning från röran hemma under badrumsrenoveringen. 

När vi flyttade var det en så skön känsla, att ha fått in alla möbler och flyttlådor i nya bostaden och sen kunna gå iväg till ett trevligt hotell där allt var prydligt och rent med nybäddad säng, inkopplad TV och stor, lyxig frukostbuffé nästa morgon. Dessutom var vi förstås mycket upprymda och glada över vår nya bostad och såg fram emot att komma hem igen efter natten på hotell.

Denna gång är hotellet förvisso välhållet, men av betydligt enklare slag - inget jag skulle boka för en avkopplande helg på hotell. Å andra sidan uppskattar vi möjligheten att ha direkttillgång till egen dusch, vattentoalett där man inte måste spola med en hink, och att slippa öppna och stänga dammfällorna som sitter uppsatta vid varje innerdörr hemma. Så längtan hem infinner sig inte riktigt på samma sätt denna gång...

Men bygget går framåt och både nya avloppsör, golv och väggbalkar är uppsatta. Och visst har vi något att se fram emot denna gång också, även om det inte är klart efter några nätters hotellboende.

Längtan och väntan

Just nu är det mycket längtan och väntan:

• Vintertid: Äntligen en extra timmas sömn (nästa helg)!
• Gästtoaletten: Att ha en fungerande, riktig toalett istället för kemtoan (om 3 veckor, kanske)!
• Badrummet: Dusch! Badkar! Golvvärme (om kanske 6-7 veckor)!
• Våren: Att kunna ta en kvällstur i vårskymningen och känna hur värmen och livet är på väg tillbaka (om många, långa, mörka dagar och veckor)!

Som framgår av denna lista behövde jag lite extra uppmuntran i fredags, och för att jag behövde ett par nya gymskor när jag nu skulle träffa min personliga tränare i lördags igen... Löparskor är faktiskt bäst att springa i och inte helt idealiska på gymet där man behöver ett par skor utan snubbelfaktor. 

I fredags blev det således en shoppingtur efter jobbet. Har inte riktigt kunna släppa tanken på Merrell Pace Glove-skorna som jag provade, köpte från Zalando, returnerade eftersomde hade ett fabrikationsfel och sen istället köpte Saucony Hattori LC. Inte för att de senare inte är bra - jag är verkligen mycket nöjd med dem - men Pace Glove känns som "the one pair of shoes that got away". 

Det enda jag var säker på, och hade sagt till maken som lite retsamt frågat mig på morgonen, var att jag INTE skulle köpa ett par Vibram Fivefingers. Sagt och gjort, jag begav mig till Femmans Sport och provade Pace Glove, stl 38. Satt mycket skönt på foten, kändes riktigt bra och var som väntat helt perfekta... för löpning. För att sitta bra för gymträning hade jag behövt en halvstorlek mindre.

Försäljaren hade också hakat på trenden med barfotalöpning så efter en stunds trevligt samtalande om fördelarna med detta såg han sitt tillfälle och undrade om jag inte skulle prova Fivefingersskorna? Tja, sa jag, varför inte, eftersom jag ändå mödosamt tagit av mig de trevliga men ganska komplicerade snörkängorna. Men bara för att testa - ABSOLUT INTE för att köpa!

Mina tår är, som syns tydligt på mitt profilfoto här på bloggen, ganska sneda. Fotortopeden säger att det är för att mitt fotfall håller på att kollapsa - jag tänker mig det hela ungefär som en döende stjärna som kollapsar och faller in i sin egen massa och blir ett svart hål, men naturligtvis är det inte så dramatiskt ;-) Dessutom är min "pektå" längre än stortån. Sammantaget innebär detta att jag inte trodde fivefingerskorna skulle vara för mig. Men det var de!

Vilken grym känsla att få på sig dessa skor (Vibram Fivefingers Bikila LS), som verkligen passar som hand i handske, eller för att vara lite jobbigt göteborskt - som fot i skon.... Så jag fick ett par nya gymskor och maken fick sig ett gott skratt när jag kom hem och visade upp inköpet.

Det blev en kort tur på löpbandet på gymet som uppvärmning inför passet, och de kändes riktigt bra där. Dock är det stor skillnad mellan att springa på ett mjukt löpband och på hård asfalt. Men jag längtar och längtar tills våren kommer och jag kan ta ut dem för ett test i asfaltsdjungeln! Btw, det gick att styrketräna i dem också ;-)