Omstart

Nu har de flesta favoritserierna tagit sommarlov, House of Cards senaste säsong är avklarad och vädret har bättrat sig till något som åtminstone liknar sommar. Som planerat avslutade jag föregående träningsprogram förra veckan. Det var bara fyra korta pass, det femte hade försvunnit in i apparnas motsvarighet till bermudatriangeln. Totalt blev det ca 47 pass från mitten av januari till början av juni, vilket låter, om än inte bra, så åtminstone OK, tills man börjar räkna på det - i snitt 10 pass per månad => 2,25 pass per vecka :(

Så vad passar bättre än att börja en ny vecka med en ny träningsplan? I ett försök att hitta rätt nivå på planen, gjorde jag till och med vad MiCoach-appen kallar för en "assessment workout", där intensiteten ökas enligt talinstruktionerna i passet. Efter någon tömmas velande hit och dit, beslöt jag mig för ett program på nivå fyra (av sju). 

Nu finns 79 pass inlagda, fyra dagar i veckan och beräknat slutdatum 25e oktober. Med viss förskjutning borde planen räcka hela hösten. Målet? att klara en halvmara på vettig tid, men kanske inte lika snabbt som nivå fyra egentligen siktar mot. Det ska bli intressant att se om / hur mycket  träningsplanen kan sänka min snittid per km över längre sträckor.

Och jag börjar så sakteliga acceptera att jag måste lägga delar av träningen på morgonen, exempelvis korta, lugna löppass eller core / sjukgymnastik, för att hinna med något annat än träning på kvällarna...

Vårsäsong

Efter en veckas underbar skidsemester, bortsett från hemresans äventyr, kom vi hem till ett soligt Göteborg där balkongträdens små musöron blir större och större för varje dag, snart är de mer i kaninöronstorlek, och fyra nyinköpta tazetter / minipåskliljor står i full blom. Detta innebär att vårsäsongen har börjat på allvar!

Det korta, försiktiga löppasset förra tisdagen följdes upp att ett längre i söndags med maken som testade sina nya skor - Merrell Bare Access 3, pengamässigt billiga, men tidsmässigt dyrköpta på Stadiums 25%-rea på allt dagen före, kön var som en 60m bana... nästan. Vädret var alldeles perfekt, solsken, lagom vind och 10-13 grader i solen. Det var inte fel att ta av sig jackan och springa i kortärmat :-)

Igår var det tredje löppasset på vårsäsongen, och det var en så vacker kväll! Med utsikt över älven, en av stenafärjorna i torrdockan, ett annat fartyg längs varvskajen och de stora kranarna mot en mörkblå himmel i solnedgång... Göteborg i ett nötskal? Små saker som ändå ger ett sånt lugn och lycka över att bara vara. 

Brutal ärlighet

Dagen kunde ha börjat bättre: Stressig morgon för att hinna till tidigt morgonmöte, som förvisso jag hade begärt, men tidsförslaget kom från den andra mötesdeltagaren. Trist att personen i fråga tyckte det var OK att häva ur sig sin allmänna frustration över ett ansträngt resursläge och gå på defensiven när jag föreslog olika möjligheter att minska stressen avseende vårt samarbetsprojekt. Sen gick allt i ett, men när dagen var slut tyckte jag ändå att jag uppnått något. 

Igår var det så fint väder med solsken och ett tag tänkte jag att jag skulle ta en springtur igen efter jobbet, men när jag väl gick från kontoret var det kallt och solen hade nästan gått ned helt. Det blev en kväll hemma med diverse pyssel istället. Så med gårdagens överhoppade träningspass, och den tråkiga morgonen i färskt minne, var det träningsdags ikväll - kosta vad det kosta ville!

Ursprungsplanen var att gå till gymet för ett arm-, axel-, och benpass. Vädret var långt ifrån inbjudande, så när jag väl kommit hem, och maken började vackla i sin övertygelse om att gå till gymet, var det lätt att ge vika. I sådana lägen måste man ta till det som den första fästmön i Jerry Maguire benämner "brutal honesty": Det är precis så här vägen till soffpotatis börjar (åtminstone för maken och mig)!

Som jag skrev häromdagen - regn är inte alls lika jobbigt som stormvindar på en joggingtur, förutsatt att kläderna och skorna håller tätt, så jag lockade med mig maken på en 45-minutersrunda, med löfte om en god kvällsmat när vi kom hem igen. Och till bådas vår förvåning var vi långt ifrån ensamma att tycka det är helt OK att springa i regn - i söndags mötte jag inte någon annan joggare, men ikväll mötte vi bortåt 5-6 stycken. Är det månne så att de som ska springa Göteborgsvarvet har börjat komma ut?

Vårkänslor

Vad kunde vara bättre än att börja Alla hjärtans dag med 7 plusgrader, solsken och ljudet av vacker fågelsång? Vågar jag hoppas att våren är nära förestående, eller kommer det en köldchock i mars (som min massös försiktigt påminde mig om att det gjorde förra året)?

Som tidigare konstaterats - ju mer träning, desto mindre bloggning... Trist att vara tvungen att välja. Efter passet med luftstopp förrförra torsdagen blev det ett gympass på söndagen, men antagligen hade jag någon infektion i kroppen för därefter var det direkt ner i sängen för en tupplur. På tisdagen tog jag ett lugnt yogapass hemma, gympass på onsdagen och ett lugnt löppass på torsdagen. 

Igår eftermiddag när jag väl kom ut på min springtur var det inte riktigt samma vårkänsla - full storm och regn. Återigen konstaterar jag att regnet inte är det jobbigaste, åtminstone inte så här års när löparbyxorna är av sorten som står emot regn. Första planen att springa mot den höga bron slog jag ur hågen direkt när jag förberedde mig för att ge mig ut. Att springa upp på den något lägre bron kändes däremot fortfarande fullt möjligt. 

Det brukar blåsa på bron, till och med så att det är svårt att ta sig framåt och hålla riktningen, men igår var nog värsta gången på länge (någonsin för mig) - det kändes nästan som jag skulle blåsa omkull... Alla kläder fladdrade frenetiskt - nu förstår jag varför löpare ofta har så extremt tajta kläder och inte nöjer sig med endast "kroppsnära" - och även mössan, som sitter i princip som klistrad på huvudet. Hur det senare är möjligt är obegripligt! 

Dock är jag mycket nöjd med att alla kläder höll mig torra från regn: Salomon Momentum-byxor, Salomon Charvin-jacka, Asics-mössa i microfleece, North Face-vantar och Grip Grab-vantar. Skorna, som jag var tveksam till pga den till synes ofullständiga fogen mellan sula och tådelen av skon, har hittills stått emot yttre blöta, både under passen i snö, regn och på blöt mark. Det är skönt med utrustning som håller måttet.

Det kunde ha blivit ett löppass ikväll också - vädret var minst lika fint som i fredags, men något kallare. Hade jag kommit hem från jobbet lite tidigare hade jag säkert inte kunnat motstå en löptur för att få se den vackra solnedgången. Förhoppningsvis blir det bara fler och fler kvällar med "kodak moments" framöver...

Balansakt

Det har inte märkts på bloggen, annat än via avsaknaden av inlägg, men denna vecka har varit en ovanligt bra träningsvecka: Fyra löpträningspass enligt nya träningsplanen (21K Jun 2014) och ett styrketräningspass på gymet. Det jag är allra mest nöjd med är att alla löppassen genomförts utomhus, vädret till trots. Utöver löppasset i snön i tisdags, se tidigare inlägg, blev det även ett torsdags och sen två till i helgen, men då hade snön smält och det var barmark igen. 

Trots att torsdagens pass var det kortaste, bara 20 minuter långt, var det veckans jobbigaste. Det var fortfarande minusgrader så den göteborgska favorittekniken att försöka salta bort 15 cm snö var inte fullt ut effektiv, vilket alla som kommer från mer snörika delar av Sverige vet.... Detta resulterade i en rejäl snömodd, som gjorde att det kändes ungefär som att springa på en sandstrand, men förstås minus solen, värmen och de bara benen. 

Min erfarenhet av att gå på halt underlag utan att halka, är att sätta ner foten så plant som möjligt så vikten fördelas på hela foten vid isättningen. Samma metod har hittills fungerat bra vid löpning i halt väglag, och passar bra ihop med framfotslöpningen. Att springa i snömodden var en balansakt, men med denna teknik kunde jag undvika att halka runt och tappa fart.

Oavsett väder - något pass har det regnat halva tiden och ibland har det varit ganska kallt och lite blåsigt - och tid - kväll, eftermiddag eller mitt på dagen, har jag aldrig varit ensam joggare, utan det har alltid varit flera andra som varit ute och sprungit också. Jag kan bara anta att det är många som börjat löpträna inför Göteborgsvarvet - 20 veckor säger Adidas Micoach-appen är det mest idealiska för att träna inför en halvmara.

Snö

Det har snöat i natt. När jag gick och la mig igår var det alldeles orange ute eftersom stadsljuset reflekterades i de stora snöflingor som föll. Vid 6-tiden hördes det omisskännliga ljudet av metall som skrapar mot asfalt, och visst var det plogen som var ute och banade väg för gående och bilister i det ca 10 cm tjocka lagret nysnö.

Snö i all ära, men det är inte så kul för den som tänkt göra första passet i den nya träningsplanen (fantasifullt döpt till "21K Jun 2014" ;-) senare under dagen. Dessutom upptäckte jag på väg till jobbet att det blåste kallt, och istället för att kunna gå hem sent på eftermiddagen kom jag inte iväg från kontoret förrän eftermiddagen övergått i kväll. Inte alls bra!

Men skam den som ger sig! På väg hem blåste det nästan inte alls, och de flesta större gångbanor och trottoarer var saltade och således nästan helt snöfria. Och det kändes inte alls bra att behöva börja den nya planen med att skjuta upp första passet... Så det blev ett löppass i alla fall. De nya Merrell Ascend Glove GTX-skorna håller värmen inne och vätan ute än så länge. De var hala att gå i snömodden med, men betydligt bättre att springa med, vilket jag antar beror på att foten är i marken kortare tid åt gången än när man går. Det var tacksamt att dagens pass var ett progression run-pass istället för ex. ett intervallpass.

Det är vackert på vintern i mörkret också, men det blir tyvärr inte så fina bilder med mobilen. Noterar att flera större byggnader fått en fin fasadbelysning på senare år. Vill minnas att jag läste för några år sen hur Stadsbyggnadskontoret jobbade med att få till stånd fler fasadbelysningar, i stan och längs genomfarter, som är både vackra och funktionella, istället för de mer traditionella gatlyktorna. Av det jag sett hittills verkar de ha lyckats bra!

TIPS: Salomons webshop har rea, och för den som är intresserad av mössan Active Beanie Women kan jag tipsa att den mörka versionen är inte alls mörkgrå/svart som jag trodde, utan mörkblå. Den har även en liten öppning upptill/baktill för ev. hårtofs, på samma sätt som många med tofs låter den hänga ut genom kepsens öppning baktill.

Ny träningsplan

En av fördelarna med Adidas MiCoach är de gratis träningsplanerna som finns tillgängliga i webbgränssnittet. Förra året använde jag en för att försöka nå mitt mål om milen på 60 minuter, och ja, det vet vi ju hur det gick - målet missades helt. Nu har jag lagt upp en ny för att nå årets mål #3, dvs. att orka springa en halvmara i juni - 75 pass på 19 veckor. Ska bli intressant att se om det funkar bättre denna gång vad gäller måluppfyllelsen.

Träningsplanerna kan baseras antingen på pulsnivå eller hastighet. Fördelen med att ha en plan baserad på pulsnivå är att det är lättare att hålla en jämn intensitetsnivå, ex. i uppförsbackar. Om planen istället baseras på hastighet är appens röst på dig hela tiden om att öka tempot i sagda uppförsbackar.

Första löppasset blev därför på löpbandet, en sk assessment workout för att etablera en baseline för pulsintervallerna. Vad jag inte visste var att även takten skulle sättas på assessment workout, så idag blev det en sådan igen, utomhus med GPS:en på... vilken tur att det var dags att prova de nya skorna!

Några minusgrader och bara lite vind - det var faktiskt inte så kallt. De isfläckar som finns och den lilla snömodden som ligger ovanpå gjorde mig lite tveksam om det skulle funka att springa utan broddar. Bekräftelsen på att ja, det funkar kom efter att både igår och idag ha gjort bussrace, dvs. sprungit ca 300 m för att hinna med bussen till/från jobbet.

Dubbla byxor, dubbla tröjor, dubbla vantar, men bara ett lager sockar, en jacka, en mössa. Fast jag kunde gott ha haft en extra mössa på mig, och en buff att dra upp över kinderna i den lätta motvinden som faktiskt blev riktigt kall - något att tänka på till nästa gång. De nya Merrell Ascend Glove GTX-skorna var varma och sköna trots kylan. Extra bonus att jag inte halkade en enda gång, så de får med beröm godkänt! 

Just Do It

Så enkelt, "Just Do It". Undrar hur många timmars prestationsvånda det tog för det kreativa teamet på reklambyrån som tog fram Nikes slogan? Hur många sömnlösa nätter, övertidstimmar, pizzor och öl osv gick åt? Hur många andra förslag förkastades under vägen? Och sen, plötsligt, satt den bara där? 

Det är säkert över tjugo år sen jag såg den första gången och fortfarande är den lika inspirerande. Att släppa tanken på allt annat - familjen, hemmet, jobbet, världsproblemen, och bara fokusera på att "just do it". Ikväll var en sån typisk gång när det verkligen handlade om att bara ta tvärt av, och göra som Nike uppmanar oss till. 

Humöret sjönk redan på eftermiddagen när jag var tvungen att avboka kvällens TRX-pass för att hinna avsluta dagens uppgifter på jobbet. Ett par timmar senare insåg jag att jag stannat för länge för att det skulle vara realistiskt att ge sig av till gymet när jag kommit hem. Men, det var en så fin kväll, torrt väglag, precis över nollan och ingen vind. Kanske skulle jag försöka mig på ett löppass?

Tricket att faktiskt komma iväg när jag väl kommit hem och in i värmen är att inte sätta mig ner. Bokstavligt talat! Och om jag sätter mig ner måste jag upp igen snabbt. Annars blir jag sittande, försjunken i något, och så börjar jag slappna av, kroppstemperaturen sjunker och snart sitter jag där, kall och frusen. I det läget har kroppens önskan och behov av träning förlorat kampen mot hjärnan som säger att det varit en lång dag, det är kallt och mörkt ute, och imorgon är det återigen en tidig start som gäller. Således inget sitta ner ikväll när jag kom hem!

Varken det faktum att jag inte hade några bra springskor framme (mer om varför jag inte tog de vinterskorna i ett senare inlägg), eller att min mobil som pulsbandet funkar till hade lagt av, hindrade mig. Springskor lokaliserades snabbt till den mest lättåtkomliga lådan med vårskor och appen laddades ner till en annan mobil. 

Belöningen för att ha tagit mig över puckeln att gå ut igen när jag väl kommit hem, lät inte vänta på sig. Det kändes riktigt bra direkt när jag började springturen. Lagom varmt klädd från början till slut, lätta och sköna skor, inget ont i knäna trots lördagens misslyckade springtur och ganska bra studs i benen trots det långa uppehållet. Det var heller inte bara jag som tyckte det var en fin kväll för en springtur för så många andra joggare har jag nog aldrig mött på en runda.

Löparkläder

Eftersom jag inte har sprungit så många vinterpass än är det fortfarande lite svårt att hitta rätt klädsel för springturerna, men ikväll blev det en fullpott. Idag var det den sköna underströjan Asics Seamless LS, som jag fick en till av i julklapp, ihop med Asics Winter 1/2 zip och en tunn windbreaker som fick tjänstgöra upptill, vilket var en utmärkt kombination - jag blev varm och svettig, men aldrig blöt och kall. Salomonbyxorna är perfekta i temperaturer kring nollan, men för varma när det närmar sig 5 plus och uppåt.

Till skillnad från valet av byxor var skovalet inte helt självklart. Först tänkte jag ta Pace Glove-skorna, men var osäker på om de skulle hålla för temperaturen, så jag bytte till Bare Access Arc 2-skorna. Tur var det, för allt grus hade gjort Pace Glove-skorna obekväma eftersom de har så tunn sula där nästan alla små ojämnheter och gruskorn känns. Med både kompressionsstrumpor och vinterstrumpor var skorna nästan lagom stora ;-)

Kvällens ensemble toppades med en microfleecemössa och GripGrabhandskar. De senare är verkligen suveräna. De har nu testats både i regn och hård vind, liksom i torrt väder och temperaturer från nollgradigt upp till 5-6 plus. Fantastiskt nog funkar de lika bra i alla dessa situationer. De blir blöta i regnet men håller värmen ändå, trots vinden, och de blir kanske lite varma vid 5 plus, men då räcker det att öppna händerna så fläktar det skönt längs fingrarna. Blir det kallt är det bara att knyta händerna. Dessutom har de titthåll för tummarna och pekfingrarna så man kan använda dem på mobilens touchskärm. 

Siffror och statistik

Nu när det är nytt år är det återigen dags att se över det här med statistikuppföljningen av löppassen. Hur lockande är det inte att kunna följa upp alla årets pass på alla sätt och vis ;-) Undrar varför det ska vara så svårt att hitta en app som passar mina behov. Så unika krav har jag väl inte?

Must-have:

• GPS-loggning av rutten för att få sprungen sträcka
• Tid per löppass
• Hastighet per löppass
• Kompatibel med pulsband
• Möjlighet att följa upp sträcka och tid per år och per skopar

Nice-to-have:

• Loggning av sträcka sprungen på löpband
• Kompatibel med Adidas pulsband
• Möjlighet att följa upp sträcka och tid per vecka, månad.
• Möjlighet att följa upp hastighetsutveckling per månad, år
• Höjdprofil per löppass

Laddade ner en ny träningsapp för några dagar sen: Runtastic, men inte heller den verkar uppfylla alla mina krav. Tidigare har jag testat RunKeeper och Nike Running, utan att riktigt fastna för någondera, trots alla goda vitsord om RunKeeper. Merparten av mina löprundor är dessutom redan loggade via Adidas miCoach-appen.

Ett annat alternativ är förstås att manuellt för varje träningspass föra över den data jag vill följa upp till ett excelark och göra fina Pivot-tabeller och -diagram. Det kanske rentav är en god idé för att utveckla sin Pivot-tabell-kunskap ytterligare?

Morgonyoga

Jaha ja, dags att testa om det blir en bättre dag för att man börjar den med yoga. Att oplanerat och omotiverat vakna före sju en söndagsmorgon är inte kul. Desto mindre så när kroppen börjar bli rastlös av all vila pga förkylningar och annat. Tankarna börjar fara iväg åt alla möjliga håll och det blir svårt att hålla verkligheten utanför ledighetsbubblan stången. 

Så det var bara att gå upp och njuta av den fina gryningen - första gången på länge som det inte var grådasker och regn utanför fönstret. Ett lugnt yogapass för ryggen fick vara tillräcklig ansträngning för att mjuka upp kroppen i denna tidiga timma.

Gott Nytt År

Så har ännu ett år gått och jag minns fortfarande hur år 2000 kändes avlägset och stort när jag växte upp, och nu har det gått 14 år sen dess. Vissa säger att alternativet till att se ännu ett år passera är sämre, vilket förstås är sant, men jag kan ändå inte låta bli att bli lite blå av alla återblickar och reflektioner på året som gått, denna årets sista dag.  

Träningsmässigt har det varit ett bra år! Det började lite trevande i och med att jag bytte gym samtidigt som jag genomgick operationen i mars. Så fort jag kunde började jag med långa promenader - det blev så mycket promenerande att jag för första gången fick skoskav av mina supersköna promenadskor. 

Sen följde springpassen och den nya tekniken med framfotslöpning - vilken succé! Inget mer ont i knäna! I början av juni startade jag ett MiCoach-träningsprogram för att nå målet 10 km på 60 minuter. Det var roligt att ha ett program att följa, men svårt att hålla sig i skinnet och följa instruktionerna till punkt och pricka. Kanske var det därför jag heller inte nådde målet ... 

Ett mål som jag däremot nådde var mitt eget brolopp. Totalt drygt 15 km över stans största broar, längre än jag någonsin sprungit i ett svep tidigare. Trött när det var över men väldigt glad att ha klarat det. Tiden blev inte riktigt så bra som jag hoppats, men jag har intalat mig själv att det beror på de fotostopp jag inte kunde låta bli att göra längs vägen. Nästa gång får det bli utan såna stopp.

Tack vare det milda vädret har det varit kul att kunna fortsätta springa utomhus åtminstone någon gång varje vecka, även i november-december, också det något helt nytt för mig. När huvuddelen av träningen flyttades inomhus hittade jag ny inspiration på gymet i form av TRX- och kettlebellpassen. Bra variation till löpningen och den egna styrketräningen. 

Så, vad väntar 2014? Vilka träningsmål ska jag ha nästa år? Något att grunna på under de kommande dagarna.

2013 i siffror

För siffernörden hade det varit en önskedröm att nu kunna dra ut statistik på årets löpning på alla håll och kanter. Tyvärr begränsar MiCoach-appen detta ganska kraftigt, samtidigt som alla rundor inte loggats korrekt i appen och därför inte heller syns i nedanstående siffror.

Sträcka: ca 600-700 km

Tid: 76h 23 min 11 sek 

Kalorier: 44844

Mest använda skor: Nike Free Run+ 3

Mesta favvoskor: Merrell Ascend Glove GTX

Till sist, ett riktigt Gott Nytt År!

Julspring

Tomten hade med sig flera fina saker, bl.a. en Asics långärmad undertröja, en sån där som håller mig skönt varm och torr på uterundorna nu, ett par Grip Grab handskar för temperaturer runt nollan, och ett par 2XU kompressionsknästrumpor som håller benen varma och pigga i kallt väder (ja, även i varmt väder för den delen).

Med så många löparklappar kliade det i fötterna och benen för att komma ut på en löprunda och testa dem. Så på juldagen blev det en ordentlig löprunda, nästan 8 km. Regnet öste ner, men det var nästan vindstilla. Och det var flera som liksom jag tagit sig ut för att trotsa vädrets makter. Salomonjackan och -byxorna höll vätan ute expemplariskt. Skorna not-so-much, så nu funderar jag starkt på att gå tillbaka och reklamera dem. Trots att kroppen var tung, antagligen för att makens förkylning var på väg att sätta sig, var det en skön springtur.

Efter en höst utan förkylningar var det nu dags - så trist när det äntligen finns lite tid att komma ut och springa i dagsljus L men jag är glad att jag fått vara frisk hela hösten fram till nu. Med lite tur är förkylningen redan på väg över och i så fall blir det ett TRX-pass på söndag igen!

God Jul!

Efter träningsuppehåll i luciaveckan har det blivit ovanligt mycket springande - så många springrundor har jag inte gjort sen i början av hösten - fredagens snabbrusning för att hinna med bussen och lördagens för att precis missa spårvagnen (i regnet!!) ej medräknade. 

Enda smolken i glädjebägaren har varit att GPS-funktionen på MiCoach-appen inte funkade på senaste rundan - konstigt för det har funkat bra de senaste gångerna. Undrar om det finns ett samband mellan GPS-funktionen och pulsbandet? Tidigare har jag haft båda igång, men i lördags sprang jag utan pulsbandet.

Träningsveckan avslutades igår på gymet med ett rygg- och bröstmuskelpass på ny rekordtid och en kort séjour på löpbandet - vilken skillnad att springa i de superlätta Pace Glove-skorna mot de vinterbonade Ascend Glove GTX.

Så nu ser jag fram emot trevlig samvaro med familjen, äta god julmat, och kanske tomten har med sig några fina klappar för vinterns löpning? Om vädret tillåter och makens förkylning håller sig undan, hoppas jag få testa dem på juldagen!

God jul!

Prioriteringar

Hur är det möjligt? Varje år tycks tiden i december gå allt fortare. I år är inget undantag. Hela hösten har susat förbi och jag undrar vart den tog vägen. Mestadels tror jag det beror på vädret - att det är så milt, vilket gör att det fortfarande känns som det är oktober. Dunjackan har bara fått komma ut och lufta sig en 5-6 gånger hittills i år.

Det blev en heldag på kontoret mot den tidiga eftermiddagen jag hade hoppats på. Nu är det mycket att göra före julafton, och det råder strikt prioritering av saker som måste göras före jul. Julklappsinköp, inslagning av desamma, julbak och julgodis, matinköp, julkort osv. 

Så egentligen borde jag ha satt igång med julkorten och julbaket direkt ikväll. Det fanns verkligen inte tid att ge sig ut på en springtur (två pass ute denna vecka hittills!). Naturligtvis var det inte heller nödvändigt att putsa kakel och duschdörrar i badrummet, som blev helt klart igår. Eller att tillbringa en timma i badkaret och titta på "Pluras jul hos Måns" i paddan. Men det har varit en väldigt skön och trevlig kväll, så nu ser jag fram emot att intensifiera julförberedelserna imorgon!

Regnrusk

Igår var det en sån där dag när inget blir riktigt avslutat. Först var det en rad möten på jobbet, av typen som öppnar fler frågeställningar än de besvarar. Således var resultatet av varje möte en rad nya uppgifter och saker att fundera igenom, snarare än beslut och avslut. Sen var det julklappsinköp med förhinder - butiken tog inte kort, ve och fasa för den kontantlösa!

Lägg därtill att jag inte tränat sen förra tisdagen, och ägnat en långhelg till att äta gott och mycket. Det var med andra ord nödvändigt att få till ett träningspass, om inte annat så för husfridens skull. I ett anfall av överdriven optimism försökte jag intala mig själv att "Det regnar i princip inte alls - det är bara väldigt fuktmättad luft ikväll." och "Det är ju väldigt varmt - hela 8 grader!" och "Vilket bra tillfälle att testa kompressionstightsen i fuktigt väder!", osv.

Sagt och gjort, ut på en springtur. Första halvan gick riktigt bra - det regnade ju i princip inte och vinden måste ha kommit från sidan på något konstigt sätt, för den märktes verkligen inte alls. Andra halvan var däremot en kamp mot vädrets makter och jag tvingades se sanningen i vitögat - det var ett riktigt #@%&-väder att springa i, eller vara ute i alls för den delen. Regnet piskade mig i ansiktet, löpträningen förbyttes till coreträning när jag försökte hålla mig upprätt och i någorlunda rak kurs i kastvindarna och det plaskade rejält om fötterna.

Då är det bara att fokusera på 1. Det är bara vatten, 2. Motvind ger bra "bonusträning", 3. Tur att jag är på hemväg och inte på "utväg", och 4. Om jag går tar det ännu längre tid innan jag kommer hem och in i värmen. Framförallt nummer 4 är en stark drivkraft för att fortsätta springa. Och det var inte dumt att komma hem till ett i princip färdigrenoverat badrum med fungerande dusch!

Regntest av löparkläder

Kläderna klarade vädret bra - de höll mig varm hela rundan! En all-roundjacka från Salomon som är en kompromiss mellan vattentät och andningsbart material, 2XU-tightsen (som för all del var ganska blöta när jag kom hem, men de värmde bra hela tiden ändå), en Asics långärmad löpartröja som håller sig (och mig) otroligt torr trots att svetten rinner och ett par North Face-vantar.

Merrell Ascend Glove GTX-skorna har jag fått för mig läcker lite ovanför vänster stortå, men jag kunde inte riktigt belägga det när jag kom hem och jämförde med högerskon, så jag får väl fortsätta testa dem och se om jag får anledning att gå tillbaka och reklamera dem.

It ain't over, until...

... it's over (or the fat lady sings)!

Idag skulle badrummet vara färdigt, så när som på duschdörrarna. Besvikelsen var därför stor när jag kom hem och såg att elektrikern inte ens hunnit klart det han i fredags sa att han skulle göra igår. Som den tidsoptimist jag är borde jag ha känt igen symptomen hos elektrikern, och inte ha tagit någon seger i förskott. Men det här är vecka nio, och entreprenören uppskattade totaltiden till åtta veckor, vilket såg ut att hålla för en vecka sen, så maken och jag börjar bli lite otåliga. Istället väntade ännu en kväll med kryssande genom byggplast för att ta oss fram i vårt hem.

Så, vad gör man när irritationen är på topp och tålamodet har kastat in handduken för länge sen? Antingen kapitulerar man i soffan med en stor portion av det engelsmännen kallar "comfort food" (sånt bra uttryck!), men elarbetena blir ju inte färdiga snabbare för att jag sitter och äter mig igenom frustrationen. Eller så rycker man upp sig och beger sig till gymet för att springa bort irritationen på löpbandet.

Sagt och gjort, 34 min och 5km senare kändes det bättre - åtminstone hade jag ju tränat, alltid något! Efter förra veckans debacle med de alldeles för små skorna, skulle jag vilja säga att detta var ett njutningsfullt springpass i mina för stora skor. Och det var det... nästan. Lite smuts hade smugit sig in under fotsulan och låg och skavde mot trampdynan. När jag var klar kunde jag knappt gå. 

Dagens tips: Ta bort synlig smuts från fotsulan innan sockarna sätts på.

Att hitta en rutin

Hur lång tid tar det att skapa en bra rutin - att få in träningen som en naturlig del i vardagen? 4-5 veckor för gymträning? 2-3 veckor för löppass? När man väl kommit in i en rutin är det ofta alltför lätt att stjälpa den - sjukdom, jobbet, resor, dåligt väder, årstidsskiften, osv.

Ett enkelt exempel: det tog nog 4 veckor innan jag kommit in i en bra träningsrutin nu i samband med badrumsrenoveringen. Senaste veckorna har det varit ett springpass på helgen, gymträning 1-2 gånger i veckan, TRX-pass en gång i veckan och ibland ett träningspass till, i snitt fyra träningspass per vecka, vilket känns ganska bra. När nu renoveringen nästan är färdig, samtidigt som det snart är jul (vilken historiskt sett nästan alltid brukar rasera mina träningsrutiner), kommer jag att lyckas upprätthålla gymbesöken?

I transportsystem och supply chains pratar man att bygga stabila processer som kan klara fluktuationer i flöden och godsmängder. När man tidigare pratade om rosbusthet pratas det numera om resilience (motståndskraft, i min värld ofta använt i betydelsen "snabb återhämtningsförmåga"), att de ständigt varierande volymerna är den nya normen som systemen måste anpassas efter. Så hur kan man bygga in resilience i träningsrutinerna? 

Nollgradigt

Så jag längtat efter den här löprundan! Klar och hög luft med nollgradig temperatur, långt och upp på den största bron för att få se den vackra solnedgången över inloppet. Det har varit flera bra kandidatdagar de senaste helgerna, men tiden har inte räckt till för att komma ut i rätt tid. 

Idag, när badrummet nästan är klart, var det så dags. På med de varma GoreTexskorna, de tjockaste löparbyxorna, merionoulltröja och mest vindtäta löparjackan. Mössa och handskar därtill. Trots att jag bara sprungit 1, eller max 2 gånger per vecka senaste tiden flöt det på riktigt bra - sluttiden var ungefär som i somras. Efter någon km var kroppen varm och det som kändes svalt när jag gick ut var riktigt behagligt.

Målet var att ta en fin bild från brons högsta punkt. På vägen upp på bron var vinden såpass kall att jag kunde ana vinden genom skorna. Gissar därför att de klarar några minusgrader utan problem. Väl uppe fick jag min belöning - solen hade precis gått ned och det gick fortfarande att se den sista strimman av den. Hur många gånger jag än ser solnedgången över älven upphör jag aldrig fascineras av dess skönhet och föränderlighet. Noterar att till skillnad mot sommarsolen, som går ner bakom hamnen, går vintersolen ned bakom fastlandet. 

Sen blev det kallare och mörkret kom sakta krypande. Vägen hemåt gick i lugnt tempo och sista km var fötterna trötta, även om det för övrigt kändes bra. Väl hemma var det trevligt att se belysningen på köksbalkongen som jag hann sätta upp tidigare idag. Adidas Micoach-appen verkar ha uppdaterats för nu funkade GPS:en perfekt i viloläget. Höjdprofileringen fungerar också sen en tid tillbaka. Hoppas bara det håller i sig!

För små skor

Gårdagens träning blev 5km på löpband - svettigt värre! Både för kroppen och hjärnan. Att springa på löpband kräver en riktigt stor portion motivation. Gårdagens bestod i att testa en ny skomodell (Merrell Train Crush Glove), som var en stl mindre än den jag annars har i merrellskorna. Och den sista km gick på ren envishet för att kunna säga att jag sprungit 5km, uppvärmning och nedvarvning borträknat. 

Efter allt skrivande om skostorlekar på bloggen så lät jag mig övertalas att prova ett par i en hel stl mindre, dvs. stl 37. AJ AJ AJ AJ! De där förargliga pektårna, som sticker ut långt framför övriga tår, var inte glada efteråt. Det var inte heller undersidan av trampdynan som på något egendomligt sätt tryckts ihop från sidorna.  

Så just nu känns de skor jag har alldeles perfekta, trots att glappet framme vid tårna är något större än vad som är bekvämt. Men, om någon är intresserad av köpa dem (Merrell Bare Access Arc 2 resp Merrell Pace Glove, stl 38) till rabatterat pris så är jag öppen för att testa ett par i stl 37,5. 

PS. Pulsbandet ihop med Adidas MiCoach-appen har funkat felfritt senaste två löppassen. Antagligen för att jag varit rejält svettig så sensorerna blivit ordentligt fuktade. Däremot funkar GPS-funktionen fortfarande inte med multitasking, mycket störande. Helst vill jag slippa byta app eftersom alla mina löprundor finns loggade i MiCoach, så det får kanske bli en kontakt med IT-supporten :-/ DS.

Rise and shine

Onsdag igen och ännu ett TRX-pass inbokat till ikväll. Då kan det behövas en kul video för att motivera sig att ge det lilla extra.

Att våga testa, prova och vara öppen för nya möjligheter. Att våga öppna den där dörren som verkar spännande men samtidigt ligger långt utanför sin egen komfortzon. Att också våga säga efter att ha provat något "Intressant erfarenhet, men det var inget för mig". Men om man inte pressar sig, ger det där lite extra när det känns som alla krafterna är slut, då får man heller aldrig veta vad man klarar.