1,2 kg M&M's

Det var extrapris. Det var allt jag kunde säga till mitt försvar när jag i början av september kom hem med 1,2 kg M&Ms och strängt förmanade maken att han inte fick äta några av dem för jag ska ha dem till mitt pepparkakshus i jul.

Förra årets (eller egentligen årets, eftersom det gjordes precis efter nyår) upplaga höll på att sluta i gråt och tandagnisslan när jag efter att ha gjort färdigt takbeklädnaden till 70% upptäckte att de röda och gröna M&Ms inte skulle räcka. Needless to say tänker jag inte göra om samma misstag i år. Tacksamt nog är industrigodis extremt hållbart - dessa förväntas vara bäst före någon gång i mars 2017, och till dess ska väl även jag ha hunnit göra färdigt mitt pepparkakshus ;)

Nu är det (snart) jul igen

Det lackar mot jul igen, och jag tänkte faktiskt på det redan när vi höstade balkongerna - ska jag sätta upp julljusslingorna nu när vädret är bra, men låta dem vara släckta fram till advent, eller ska jag vänta och riskera att få göra det om en månad i ösregn. Det blev det senare. Tur då att det finns andra påminnelser om julen att införskaffa...

Som jag berättat tidigare har vi en tradition med chokladjulkalendrar. Det enda problemet är jag faktiskt inte är särskilt förtjust i sötsaker - och det handlar inte främst om tillsatser mm (även om jag inte gillar det heller), utan helt enkelt att det smakar för sött. Ungefär som jag gillar idén med varm choklad en kall vinterdag, men sen tycker den smakar alldeles för sött och på tok för lite choklad när jag väl har den framför mig. Att jag ändå haft svårt att ge upp chokladkalendrarna eftersom jag gillar idén med julkalender - en ny lucka att öppna varje dag för att sprida ut förväntan och glädjen med julen. 

Så i år har jag köpt en annan typ av julkalender till mig, en "skönhetskalender". När jag gick genom Åhléns City häromdagen stod den där, rakt framför mig, uppställd på ett ställ och viftade förföriskt med sina flärpar "kom och titta på mig, läs om alla fina små miniatyrer jag innehåller". Och väl medveten om vad den höll på med gick jag med darrande och förväntansfulla steg rakt fram till den och tittade.... 

För någon som verkligen älskar miniatyrer av alla dess slag var detta som himmelriket - 24 luckor fyllda med små förpackningar av allt jag kunde tänka mig - handkräm, duschgel, body lotion, ansiktsmasker, och en uppsjö andra produkter som jag knappt känner till. Något att se fram emot i höstmörkret :)

Måluppföljning vecka 6

Tiden springer iväg och vi har redan passerat årets sjätte vecka! Dagarna blir längre och jag njuter av att både få gå till jobbet och hem därifrån i (nästan) fullt dagsljus. Bilden är från i fredags efter en frukostdate på stan, som omväxling de vanligare lunchdaterna. Ett mycket trevligt att inleda veckans sista arbetsdag på :) Den som är uppmärksam noterar att kranarna i torrdockan är halvvägs nedmonterade - undrar hur länge den får vara kvar...

Veckans resultat: 

• 3 gympass (150% av målet)
• 0 corepass (2 ggr från)
• 1 löppass (50% av målet om jag är snäll - på vintern är det OK med två pass i veckan som mål)
• 2 dagar med steg > 10 000 (40% av målet :(
• 0 dagar med sjukgymnastik (2 ggr från målet)

Måluppföljning vecka 2

Och hux flux var den härliga julledigheten slut, alla julprydnader nedpackade i jullådan igen, och jag är tillbaka i vardagen. Veckan har förvisso gått snabbt med extraordinära händelser som en tjänsteresa till något nordligare breddgrader med flera decimeter fin snö, och ett intressant och kul besök på företagets democenter för att få prova på våra produkter, vanligtvis förbehållet kunder.

Avigsidan av dessa roliga saker är att träningen blivit lidande. Som jag skrev förra veckan är det ingen större konst att hålla sina träningsmål när man (jag) är ledig. Det är när man är tillbaka i vardagen som utmaningen börjar. 

Veckans resultat: 

• 1 gympass (50% av målet)
• 2 corepass (on target)
• 1 löppass (50% av målet om jag är snäll - på vintern är det OK med två pass i veckan som mål)
• 3 dagar med steg > 10 000 (60% av målet)
• 2 dagar med sjukgymnastik (on target)

Idag blev det i alla fall en härlig promenad i kylan och solen. Nästan helt vindstilla och tunn is på älven. Kan det bli mycket vackrare?!?!

Bra början på träningsåret

Då har halva första veckan av 2016 passerat. Hittills har det varit ett fantastiskt träningsår - förra veckan hann jag med fyra gymbesök och tre corepass. Den här veckan har jag hittills hunnit med två långsamma löprundor, ett gympass, ett corepass och två dagar med över 10 000 steg. Den extra svängen på dagens löptur till trots ligger jag i skrivande stund forfarande 300 steg under målet och det är tveksamt om jag hinner gå så många steg innan dagen tar slut. Men det är nu när ledigheten är över som den verkliga träningsutmaningen börjar...

Idag var det så fint väder, och jag har mjukstartat jobbet hemifrån. Det var mörkt när jag slutade, men ändå ville jag ge mig ut. Och då hade det börjat snöa :) Även om det var några minusgrader och ingen is under, blev det ändå lite halt när snön satte sig i skosulornas spår. Men det gick bra - inga incidenter idag. Eftersom det inte var så mycket vind kändes det inte så kallt - har märkt att det oftare är vinden som får mig att frysa snarare än antalet grader. 

Addendum: Med 14 minuter till godo hann jag få ihop mina 10 000 steg :)

Det lackar mot jul

 

Så är det nästan jul, i år igen. Mildare än vanligt, men lika välkommet och efterlängtat. Det ska bli skönt med en paus - på något sätt har jag aldrig kommit ur vanan med "jullov" :)

Förförra helgen tog maken och jag en "mörkerpromenad" genom stan med kameror och stativ för att få fina bilder att använda som julkort, eller bara för att dokumentera hur vacker stan faktiskt är även så här års. Åtminstone de dagar som regnet och grådasket håller sig borta. Och det var ett nöje att gå på Liseberg, trots att det var knökat eftersom det var en av få dagar hittills under julsäsongen med uppehåll. Maken klarade nästan en timma i allt folkvimmel och trängsel.

Det har varit glest mellan blogginläggen, men lite träning har jag hunnit med också - förutom förra veckan har det nog varit löpning två gånger i veckan, och ett till två pass på gymmet per vecka. Och idag var det första löppasset på nästan två veckor efter att ha varit ur form och småförkyld. Ser fram emot att kunna träna mer under julledigheten.

Önskar alla som hittar till bloggen en riktigt GOD JUL! Förhoppningsvis ses vi igen före nyår.

Där satt den

Det var så fint väder igår. Varje gång jag tittade ut på eftermiddagen var det hög och klar luft och ju längre den led, desto vackrare blev ljuset. Och det enda jag kunde tänka på var att ikväll måste jag ge mig ut och springa :) 

Med så vacker himmel följer låg temperatur, och termometern visade bara två grader när jag kom iväg. Men med mina noggrant och omsorgsfullt införskaffade löparkläder och -utrustning är vädret faktiskt inget hinder (eller ursäkt). Vinterfodrade löpartights, ett tjockare mellanlager och trotjänaren Salomon Parmelan som skaljacka, mössa, vantar och Merrell Bare Access Trail GTX höll mig behagligt varm hela löprundan.

Antagligen eftersom det var en dryg vecka sen senaste löprundan hade jag sån bra studs i fötterna och benen. Det kändes som att flyta fram - vilken underbar runda på en underbar kväll. Löprundor som denna gör det värt besväret alla gånger jag kämpar mig igenom ett pass och tyckt att fötterna är som blyklumpar och hela kroppen motarbetar mig. Att få titta på alla fina juldekorationer under löprundan var ett extra plus!

Redo för advent

Förra året tjuvstartade jag juldekorationerna i och med att jag var sjukskriven och ville få dem klara innan jag gick tillbaka till jobbet. I år tjuvstartade jag bara för att jag ville :) Det är så mörkt den här tiden på året och än mer så här eftersom vi sällan får snö före nyår - novembersnöstormen 1995 undantagen. 

Ljusslingan med fuskgranris och förra årets nytillskott i form av ljusslinga med små, frostade bollar som lysdioder pryder räcket på den ena balkongen och på den andra lyser både en fuskgranrisljusslinga runt räcket och två små batteridrivna ljusslingor i cederträdet. Första året drog jag hem riktigt granris att linda runt räcket, men det var en gång och aldrig mer - så det skräpade genom lägenheten, från ytterdörren i ena änden till balkongen i den andra. Cederträdet har för övrigt inte bara överlevt vintern och sommaren, utan till och med frodats och växt några decimeter på höjden. Funderar fortfarande på när det är rätt tid att beskära det så grenarna blir kraftiga och fina...

Inomhus är det de sedvanliga tomtarna som av olika skäl, främst nostalgiska sådana, som ställts fram. För att balansera tomtarna har jag, inspirerad av en dekoration på en konferens förra året, placerat ut höga cylindervaser med en blandning av olika julgranskulor i. Tack vara ett extra tillskott av röda och silverfärgade från mamma räckte det till både en silver-röd vas och en silver-blå. Och jag är så glad att våra saknar den fula gjutsträngen som de jag sett i affärerna senaste åren har. 

Maken inventerade glöggförrådet i veckan, och konstaterade att en tre år gammal bag-in-box med vinglögg fortfarande är drickbar. Han noterade också att vi har en Blossa 2012 årgångsglögg med oklar smaksättning samt förra årets glögg med fläder och citron. Efter lite letande i andra skåp hittade han även min favorit, Blossa starkvinsglögg spetsad med rom. Helt uppenbart ligger i efter i vårt glöggdrickande, eller åtminstone fylls förrådet på snabbare än vi gör åt det...

Igår gjorde jag den sista, men icke desto mindre viktiga, förberedelsen inför advent: Lussebullarna! Och jag vet att även det är väldigt tidigt, men varför ska något så gott bara få avnjutas under ett par veckor mellan Lucia och jul? Efter förra årets fiasko med det i all välvilja överdrivna degknådandet var jag väldigt noga med att inte överarbeta degen. Som belöning fick jag tre plåtar fluffiga och luftiga lussebullar som jäste fantastiskt fint genom hela bakprocessen. 

Så nu är hemmet redo för advent.

Höst

Hösten är här, även om den är ovanligt mild än så länge, och med återgång till vintertiden förrförra helgen är morgnarna marginellt ljusare och kvällarna avsevärt mycket mörkare. Det enda jag vill göra är att kura ihop mig i soffan under varma filtar med något gott att dricka (te på vardagen, en fin porter/stout eller gott vin till helgen) och en bra bok eller film. Men det får jag ju inte.

Själv tillhör jag den delen av befolkningen som aldrig har kunnat äta obegränsat utan att svälla upp utan har alltid varit tvungen att tänka på vad jag stoppar i mig. Inte så lätt för någon som är mycket förtjust i god mat och dryck... Hela våren och sommaren har kläderna blivit tightare och tightare. Kanske är det en fördröjd effekt av träningsavbrottet till följd av nyckelbensfrakturen och kristallsjukan, kanske är det åldern som börjar ta ut sin rätt genom ändrad ämnesomsättning eller kanske är det en obestämbar känsla av stress / nedstämdhet som envist dröjer sig kvar. Oavsett orsak, gäller det att fortsätta träna och komma ihåg att sluta äta när jag är mätt, och inte fortsätta för att det är gott. 

Här är tips på mina favoritträningsappar för den mörka årstiden:

• Sworkit: Välj själv vilken typ av träning och längd på passet. Allt från core, styrka, low impact för oss som bor i lägenhet, pilates och yoga. Perfekt på yogamattan framför tv:n när man inte vill gå utanför dörren.
• All-in-yoga: Trevliga yogapass från 15 min och uppåt. De mer träningsinriktade passen är omkring 30-60 minuter. Också utmärkt att göra hemma framför tv:n.
• MiCoach: Numera inklusive träningsplaner för att springa lopp av olika sträckor, generell löpträning i 30-minuters pass med välbefinnande som enda mål, styrke- och coreträning. De senaste uppdateringarna har funkat felfritt och jag uppskattar att appen, trots att den tillhandahålls av Adidas, funkar ihop med tredjepartspulsmätare.

Och slutligen, logga träningen - lika viktigt som att se framåt och hänga i är det att uppmärksamma framstegen och det som har åstadkommits. Min träningslogg är en utskrift av enkel exceltabell med en streck i,  sammanräknade per vecka - det behöver inte vara mer avancerat än så.

Slutet på början

Vilket magnifikt oväder som landade över stan ikväll - och jag som hade ett dubbelpass på lut. Turligt nog såg jag hur molnen tornade upp sig och mörknade innan jag gav mig iväg, och kunde således klä mig därefter. Däremot hade jag inte räknat med att det skulle komma hagel samtidigt som jag var ute på en raksträcka med sidvind. Det var som småspik eller häftstift som träffade örat och sidan av ansiktet :( Då är det extra skönt att ha varma och regntåliga kläder och skor!

Nåja, oväder eller inte, senaste veckorna har det kliat i fingrarna att starta ett nytt träningsprogram, med siktet inställt på att kunna springa distansen halvmara till hösten... Men eftersom jag är i sluttampen av vinterns träningsprogram, med 41 av 47 pass gjorda, vill jag inte riktigt bara avbryta. Inte för att det spelar någon roll, men det är alltid så skönt att kunna göra färdigt, bocka av det och sen gå vidare till nästa sak. 

Det nya programmet får helt sonika vänta medan jag ger mig själv en vecka till att avsluta de sista 5 passen (pass nr 44 är mystiskt försvunnet, men pass nr 33 och 34 har jag tydligen sprungit två gånger vardera... ett av livets små vardagsmysterier). Egentligen skulle vinterns träningsprogram vara avslutat för länge sen, men med alla förkylningssymptom har det tagit ungefär en månad extra. Nu ser jag fram emot slutet på en lång början, eller försäsong. Låt sommarsäsongen börja!

Allergisäsong

Hela senvintern och våren har jag varit småförkyld och infekterad. Ungefär sådär som man brukar känna sig precis innan helvetet bryter loss i en riktigt stor förkylningsurladdning. Sen är man hemma några dagar från jobbet, nyser, överanvänder nässprayen, hostar och är allmänt slemmig och ofräsch, innan det efter övergår i rinnsnuva och sen några veckors irriterande rethosta och lika hes röst som en nattklubbssångerska à la Jessica Rabbit. 

Det konstiga med den här vintern och våren är att det aldrig blivit någon urladdning, helvetets portar har lugnt förblivit stängda, och istället har jag bara känt mig allmänt ur form, och lätt ansträngd i bröstet vid inandning. Några dagar har det känts helt bra vilket lett till att jag tagit ett ordentligt träningspass och några dagar senare har det varit samma sak igen med lågintensiv förkylning. Nu är vi framme i slutet av maj, och maken tyckte jag borde kolla upp det - att vara småförkyld i flera månader är inte likt mig. 

Sagt och gjort, i måndags gjorde jag slag i saken och ringde vårdcentralen. En vänlig sköterska undrade om jag hade några allergier - ja, det har jag, men huvudsakligen sådant som jag kan undvika, och inga allergener som borde ha varit i omlopp i februari. Trodde jag ja, men hon hävdade bestämt att det är då det börjar med alla olika pollensorter nu när vintern varit mild. Det kunde inte skada att testa i alla fall.

Nu är det dag tre, med allergitablett varje morgon, och en dos Nasonex i vardera näsborren morgon och kväll. Peppar peppar, ta i trä - hittills verkar det fungera. Sjuksköterskans andra rekommendation var att göra en astmakontroll eftersom jag är allergiker. Och kanske skulle det förklara en del av de fenomen jag upplevt när jag sprungit, ex. luftstoppet förra vintern, att det alltid känns som att det är min förmåga till luftintag som begränsar mig när jag springer lite snabbare, snarare än att musklerna inte orkar, osv. 

Det vore i alla fall bra att få en uppdatering av vad jag är allergisk mot, utöver det jag vet / av misstag råkat testa genom åren. Och min stora förhoppning är att det ska visa sig att jag, liksom kollegan på jobbet, är allergisk mot häst och katt, men inte mot just hund...

Klädkod

Efter ett par veckor med skönt vårväder och ljusare dagar (det är faktiskt inte helmörkt på bilden ovan, trots att klockan var en bit efter sju på löprundan förra veckan) återtog Kung Bore sitt grepp om oss förra veckan. Det var till och med snö i luften i helgen. Dock väljer jag att se det som ett högst tillfälligt bakslag - vårdagjämningen var i fredags, och på söndag börjar sommartiden. Således är det hög tid att skriva upp alla tips för vinterlöpningen, så jag åtminstone ger mig själv möjligheten att slippa göra samma misstag nästa vinter igen.

Temperatur närmre 10 grader än 5:

• Mössa och tunna vantar om det är kväll, eller blåser / regnar.
• Solkeps om det är soligt och endast lätt vind.
• Jacka med viss värmehållning, ex. Salomon parmelanjackan.
• Tunt mellanlager, ex. jockeytröja/-munkjacka
• T-shirt
• Antagligen långa tights. Kanske Salomons momentumbyxor om det blåser rejält / regnar.
• Goretexskor lite i varmaste laget, om det inte blåser / regnar, men funkar.
• Vanliga sommarskor om det är soligt och endast lätt vind.
• Sommarsockar eller vintersockar

Temperatur strax ovanför nollan:

• Mössa och tunna vantar, eller tjocka vantar om det blåser mycket / regnar.
• Jacka med viss värmehållning, ex. Salomon parmelanjackan.
• Tjockt mellanlager, ex. Asics winter half zip-tröjan eller Acteryx munkjacka
• T-shirt eller långärmad t-shirt, beroende på om det regnar / blåser mycket.
• Varma byxor, ex. Salomons momentumbyxor.
• Goretexskor.
• Vintersockar

Temperatur strax under nollan:

• Mössa och tjocka vantar
• Salomon parmelanjacka, eller den tjockare salomonjackan
• Tjockt mellanlager
• Långärmad t-shirt
• Varma byxor
• Goretexskor
• Vintersockar

Temperatur mycket under nollan:

• Träna inomhus! Eller kryp upp i soffan med en varm filt, en god kopp te och favoritprogram på TV:n, alternativt något trevligt att läsa!

Och på hösten gäller nästan alltid lättare klädsel vid samma temperatur än på våren, eller är det tvärtom?!?! Minnet kort vad gäller temperaturer och väder, kopplat till månader och kläder.

Det ljusnar

Det har varit meteorologisk vår sen mitten av februari, och ändå var det länge sen jag frös lika mycket som senaste dagarna. Efter söndagens eftermiddagsspringtur med tunnare mellanlager och premiärtur för solkepsen maken gav mig i julklapp, har det varit full vintermundering igen på veckans kvällsturer, och idag har jag suttit i en överdimensionerad konferenslokal med underdimensionerat värmesystem.

Att det stadigt blivit ljusare på eftermiddagen och kvällen sen januari märks tydligt, men trots att solen varit framme flera dagar i rad har jag ändå inte hunnit hem, byta om och ge mig ut på en springtur i tid för att ta del av dagsljuset. Och det är just ljuset jag saknar mest, alla fina och funktionella löparkläder för kyla till trots, det är  tungt att ge sig ut i mörkret. 

Så nu längtar jag så efter VVSS (vår, värme, sol och sommar)! Att få testa mina nya löparskor från Freeports före-jul-rea och min fina löparklänning, att slippa dra på mig flera lager långärmade tröjor, jacka, mössa och vantar och tjocka GoreTex-skor. Att bara kunna ge mig ut och inte behöva frysa de första 10 minutrarna innan kroppen fått upp värmen ordentligt. Att inte vara tvungen att vända tillbaka in och hämta reflexband och lysdioder. Osv, osv.

Även om jag fortfarande tycks befinna mig ute i kylan ;) går vi mot varmare tider, ex. såg jag två manliga löpare i 3/4-långa byxor häromdagen. Meteorologerna har utlovat värme och sol i helgen. Söndag ska tydligen bli en höjdardag med upp till 11 plusgrader. Vilket sammanträffande att jag planerat in en långtur just den dagen...

Årets tomatodling

En av de saker maken och jag ofta ätit i Frankrike, och gärna velat hitta hemma också, är "oxhjärtetomater". Förra våren samlade vi fröer från en sådan tomat och tog med hem från skidresan. Tyvärr låg de slarvigt förpackade i hushållspapper, dvs. förvillande likt hushållspappersskräp, och efter några veckor på köksbänken försvann pappret ut med hushållssoporna. 

Nu har jag dock bestämt mig för att 2015 är året då vi ska ha dessa tomater i vår balkongodling. Efter tips från Linda på Växthusliv, och en del surfande på olika siter beställde jag till sist för att testa tre möjliga kandidater från Runåbergs fröer: Marmande, Brandywine och Costeluto Genovese. De två sistnämnda kategoriserade som "högväxande".... tur att vi har både stora krukor och "tomatspaljé" sen förra året. 

Strax efter att de levererats med posten sattes sex fröer av varje sort i små krukor. Marmande och Costeluto var snabba upp, och hittills har 5 resp. 4 fröer givit små plantor av dessa sorter. Brandywine är lite långsammare, men nu finns två tydliga små groddar även av denna sort. Det blir spännande att se hur de tar sig och oavsett om det är "rätt oxhjärtetomat" eller inte, ser jag fram emot nya, goda bekantskaper ;)

Ny leksak

När fåglarna kvittrar, solen skiner från (nästan) klarblå himmel, dagen är 15 min längre än förra veckan och termometern visar på 4 plus på morgonen, då börjar vårkänslorna spira och önskan att ge sig ut och springa blir ännu större. Dessutom har jag en ny leksak att testa :)

Beställningen av Mio Fuse gjordes på mioglobal.com i torsdags kväll, packades i fredags fm och skickades från England samma dag. Idag på förmiddagen fick jag ett mail från receptionen på kontoret att jag hade ett paket att hämta. Woohooo! Så snabbt har jag aldrig fått en leverans från annat land tidigare, framförallt inte utan att betala extra för frakten.

Klockan behövde laddas direkt, men med endast 30-40 minuters laddtid hindrade det mig inte från att börja leka med den. Bandet är längre än storleksguiden hos Mio indikerar, så det mindre bandet hade nog passat mig, och det stora bandet passade maken gott och väl - det passar mig också, men det hade varit trevligt att ha det blå istället samtidigt som det varit praktiskt om vi inte hade haft precis likadana... 

Efter lite inledande problem pga missförstånd från min sida lyckades jag para ihop Mio Fuse pulsklockan med Adidas MiCoach. OBS! I appen, välj Devices, scrolla till miCoach Heart Rate Monitor och klicka på Select. Tvärtemot vad man kan tro, parar appen ihop sig med klockan även om namnen inte stämmer. Det hela möjliggörs av att klockans Bluetooth Smart-koppling ansluter till telefonens dito, och appen känner bara av att pulsklockan har denna, dvs. inte vilket fabrikat det är. 

Testet hem från kontoret visade en stabil pulsregistrering, inklusive den korta ruschen när jag trodde jag skulle hinna med bussen, och sedan det flera minuter långa stoppet när jag väntade på nästa avgång. Test nr två inkluderade promenad till gymmet, styrketräning och promenad hem igen.

Klockan kan sitta närmre den lilla knölen på handleden och ändå ge en korrekt pulsmätning, än vad som anges i produktbeskrivningen. Den kan också sitta på undersidan av handleden, så länge musklerna på undersidan inte är spända, eftersom sensorn behöver sitta dikt an mot huden för att mäta korrekt. 

Nästa test blir ett springpass - grönt pass i träningsplanen - i det,förhoppningsvis, milda och fina vädret som meteorologerna utlovat imorgon. Åhhh, så jag ser fram emot att slippa bandet runt bröstkorgen!!!

Fredagslöpning

Fredagskvällar är som kvällen efter sista arbetsdagen före semestern, fast i miniatyr. Hela helgen breder ut sig framför mig, fylld med förhoppningar och löften. Till och med träningen går lättare på fredagskvällarna eftersom huvudet är fullt av glada tankar på roliga saker att göra i helgen (och de tråkiga sakerna som att städa stängs in i ett trångt hjärnskrymsle långt bak). Det är alltid tillfredsställande att träna, men just fredagskvällar är något speciellt, plus det är alltid gott om plats på gymet då, med bara de verkligt dedikerade där ;)

Hittills i år har det blivit ganska många fredagslöppass. Så även ikväll, och även denna gång ett dubbelpass. Först intervaller och sedan ett lugnt pass. Med fyra plus, vindstilla och all is smält var det skönt att komma ut igen. De relativt nya Merrell Bare Access Arc GTX känns fortsatt bra, och den extra studsen från 2mm extra stötdämpning jämfört med Merrell Ascend Glove GTX var välbehövlig.

Ikväll försökte jag lura pulsbandet för att slippa de inledande 10 min när det stabiliserar sig, genom att starta ett träningspass i MiCoachappen när jag fortfarande var hemma och förberedde mig. Smart tyckte jag, men inte pulsbandet. Samma inledande 10 min där den registrerade pulsen glatt hoppar mellan lätt ansträngning och borde-resultera-i-en-snabb-död. Faktum är att bara denna stabiliseringsperiod är anledning nog att köra dubbelpass... och glädjas åt att Mio Fuse skickats från England idag.

Och efter senaste veckornas konstanta eftersläpning i löpträningsplanen, där isgatorna inte direkt hjälpte, har jag ändrat från 4 löppass per vecka till 3. Tack och lov gick det att göra enkelt i MiCoach's webgränssnitt, men av någon outgrundlig anledning har löppass nummer 9 försvunnit ut i cyberrymden....

Prylar prylar prylar

Den som följt bloggen vet att jag haft en hel del problem med mitt Adidas MiCoach pulsband, så mycket att jag tidigare klagade hos Adidas och faktiskt fick bröstremmen utbytt utan kostnad. Min svärfar tipsade också om Blågel från apoteket för att underlätta dess ledningsförmåga. Detta hjälpte till viss del, men det är fortsatt problem vid uppstart och vanligtvis tar det 10 minuter innan bandet har stabiliserat sig. Dessutom är det ett aber att ha ytterligare ett band rund bröstkorgen, utöver sport-BHn.

Det jag väntat på är ett pulsband som mäter via handleden, och nu finns det sådana! Första gången jag såg det var hos Löplabbet i höstas, där TomToms Runner Cardio GPS-klocka finns. Nu när jag åter börjat springa med pulsband, och de där inledande 10 min faktiskt blir ett hinder i träningen, blev jag nyfiken och googlade på det. Först kom TomTom-klockan upp, men den har fler funktioner än jag vill ha - det enda jag egentligen behöver är ett pulsband som kan sända till mobiltelefonens Adidas MiCoach-app. 

Nästa alternativ som kom upp var Adidas MiCoach FitSmart-band, men det var nästan lika dyrt som TomToms klocka.... Båda två inkluderar optisk pulsmätare, licensierad från Mio, ett företag som ordnade sin finansiering via crowdfunding hos Kickstarter. Någon recension av de förstnämnda nämnde att Mio också har egen produktion av pulsband... Och till slut, med hjälp av  recensioner hos dcrainmaker.com hittade jag pulsbandet Mio Fuse, som via ANT+ och Bluetooth Smart kan koppla ihop sig med både löparklockor och mobilappar. Dessutom är det just nu 50% rabatt på det ena vid köp av två hos Mio, och gratis frakt till Sverige. Hmm, kanske maken också behöver uppgradera sig?

Jodå, maken var inte helt nödbedd, även om hans pulsband faktiskt fungerar bra - liksom jag gillar han prylar, kanske är det därför vi trivs så bra ihop ;) Däremot gillade han inte färgen på det större bandet "rött är en tjejfärg", men det blå, trots att jag förklarade för honom att det var inte kornblått utan snarare turkosblått, tyckte han var mycket mer manligt ... Ibland undrar jag om han kanske inte ändå är lite färgblind ;) Det hela tycks dock kunna bli en "icke-fråga" eftersom inte ens det större, röda bandet verkar vara tillräckligt för hans handled - varför tror producenterna att det bara är pinnsmala ultrarunners som gillar löpar- och träningsprylar?!?!

Så nu har vi skickat en fråga till Mio om armbandets storlek, och vad som egentligen gäller eftersom maken och jag, trots varsin examen från teknisk högskola, inte förstår varför maxmåttet för handleden är 208 mm när bandets totallängd är 259 mm (= samma längd som för vanlig sportklocka). Om svaret blir positivt blir det varsitt band, om inte blir det bara ett till mig. 

Och via recensionen hos dcrainmaker fick jag också en förklaring till varför mitt pulsband behöver 10 min för att stabilisera sig - det tar längre tid för det att känna av pulsen och ställa in sig när det är kallt ute, vilket det bevisligen är nu.

Dubbelpass

Efter is kommer regn, regn, och mera regn eller hur? Gårdagens isgata hade i morse förvandlats till fläckvis is, och ikväll var isen i huvudsak borta. Fördelen med regnet är att isen regnar bort, men vattnet stod högt i varje tänkbar fördjupning i gatan. För den som inte ville ha hela rännstenen med sig hem var det bara att stanna hemma. Vilken tur att jag hann ut på ett dubbelpass i fredags kväll, annars hade jag legat nästan en vecka efter i löpträningsplanen, efter bara två veckor... I efterhand var det inte så smart att lägga in löpning den enda dag jag har bokat in en kvällskurs varje vecka fram till mitten av mars.

Dubbelpass i all ära, men när man gjort ett par stycken inser man varför de egentligen är tänkta att genomföras som enkelpass, dvs. någon har tänkt till... även om inte jag gjort det ;) Första passet var ett enkelt intervallpass med blå och gröna intervaller, dvs. nivå ett och två på en fyrgradig skala där intensiteten ökar med talet. Andra passet var ett recovery-pass i det gröna intervallet. Ingetdera passet var längre än 25 minuter, och ändå var benen väldigt glada när de fick komma hem.

Fördelen med träningsplanens pass är att jag måste hålla mig inom ett visst hastighetsintervall och att jag tvingas springa intervallpass - bra både för hastigheten och hälsan. Blå intervall, som inleder och avslutar varje löppass, är hopplöst långsamma men ger väldigt bra vadträning - nyttigt för den som tycker det är tråkigt att träna vader på gymet. Det som förvånar mest är hur det känns näst intill oöverstigligt jobbigt att efter avslutat pass fortsätta springa eller till och med öka hastigheten lite de sista minuterna hem.

Sköna söndag....

...eller?!?! Efter den senaste veckans hektiska schema skulle vi idag i lugn och ro göra månadens pappersexercis, laga en riktigt god söndagsmiddag och gå ut i det fina vintervädret med solsken. Det börjar med alla nätverksuppkopplingar krånglar, maken visar sig ha en släng av magsjuka och isbarken ligger tjock på trottoarer och gator.

Första försöket att genomföra dagens löppass slutade med att jag efter 20 meter vände tillbaka och bytte till mina icebugskor med dubbar, vilka jag nöjt införskaffade till halva priset förra vintern och aldrig fick tillfälle att testa då. Andra försöket tog mig hela vägen till närmsta brevlåda och ett varv runt kvarteret. Några försiktiga, trevande löpsteg och jag var tvungen att acceptera att det inte var bästa förutsättningar för ett intervallpass ute idag - det är visserligen nytt år, men att bryta något mer ben står inte på min önskelista för 2015.

Skornas karbiddubbar hjälpte mig visserligen att hålla mig på benen på isgatan, men att ha ett avslappnat, lätt och ledigt löpsteg var inte att tänka på. Snopet tvingades jag inse att jag återigen hamnar efter i mitt löpträningsprogram och satsa på några träningspass framför TV:n istället. Sjukgymnastik, en stunds core och ett kort yogapass som avslutning var alldeles lagom för att återse en gammal favorit, Grosse Pointe Blank. 

Nu håller jag tummarna för att maken och vädret blir bättre, samt att jag slipper magsjukan...

One of these mornings...

December har tidvis bjudit på riktigt grått, regnigt, stormigt och tråkigt väder - minns en sådan söndag när maken och jag trotsade vädret och tog en springtur på ren pin kiv. Men, så gör vädret en helomvändning och bjuder på fantastiska morgnar som den på bilden ovan, och jag förlåter allt dåligt väder, alla sönderblötta finskor och alla gånger jag kommit hem med hela stans rännstensvatten på/i byxbenen.

Senaste veckorna har jag kommit igång med träningen också - ju mer träning, desto mindre bloggande, tyvärr. Sjukgymnasten har lagt upp ett 40-min program att göra hemma fem dagar i veckan, och utöver det vill jag gärna hinna med ett par springpass, ett par gympass och helst något corepass också. Gympasset för rygg och bröst kan nog ersätta ett sjukgymnastikpass, men det är ändå ett ganska tufft schema. Håller jag mig frisk, samtidigt som det inte blir halt och många minus ute kan det kanske funka.

Två lussebullsbak senare fick vi äntligen något som liknade lussebullar. Har aldrig varit med om något liknande och skyller allt på dåligt mjöl :/ Igår kväll stod vårt bidrag till julbordet, i form av västerbottensostpaj, färdigt och ett dygn senare hade maken avslutat pralinetillverkningen. Årets tre varianter är fyllda med ganache smaksatt med rivet apelsinskal, mint respektive päronkonjak.

Och avslutningsvis vill jag önska alla som hittat hit en avkopplande och njutningsfull julhelg!

God Jul!