Mål 2017

Trots avsaknaden av blogginlägg hittills i år kvarstår målen från förra året, dvs.:

• 5 ggr/vecka träning totalt, nedbrutet på:
• 2 ggr/v gym
• 2 ggr/v core
• 1 ggr/v intervallöpning
• 1 ggr/v recovery run / 'vanlig' runda
• gärna ett långlöppass
• 5 dagar/vecka med minst 10 000 steg

Möjligen skulle antalet corepass per vecka sänkas till 1, så totala målet faktiskt är summan av delmålen - något att fundera på.

En nackdel som jag noterat är att stegmålet slår åt båda hållen, dvs när det dagliga målet uppnåtts finns en viss tendens att inte gå fler steg, i mitt fall, att skjuta upp löprundan till nästa dag och därmed kanske inte bli av. Att träningsmålen är lika viktiga att uppnå som stegmålet, och att det faktiskt är OK att överträffa målen tycks inte alltid räcka som motivation.... Annars är tanken att stegmålet och träningsmålet ska balansera och komplettera varandra, som en sorts 'maktbalans' för att maximera träning och motion. 

Konsten att hålla tätt....

För att lättare hinna med långpassen sprang jag hem från jobbet några gånger i höstas. Det finns två rutter hem där den långa är på ca 10 km och den andra trodde jag var på 7,5 km, vilket är en trevlig längd för mig.  Planen var att ta upp vanan i våras, men av olika orsaker blev det inte av, förrän nu. 

Således packade jag min fina löparryggsäck med löparkläder och skor, planerade klädseln i övrigt så jag skulle kunna ta hem delar av den och lämna kvar en del till nästa dag. I slutet av arbetsdagen bytte jag om, tog på mig hörlurarna med joggingspellistan och gav mig iväg på den som jag trodde, lagom långa turen hem. Det skulle senare visa sig att det var en betydligt kortare tur på 5,5 km, men tur var det med tanke på vad som väntade. 

Ofta brukar jag dricka dåligt på jobbet, så för att vara säker på att ha ordentligt med vätska för löpturen hade jag med mig en vätskeblåsa - ryggan har ett särskilt fack för detta närmst ryggen. Och för att kunna använda samma vätskeblåsa i två olika ryggsäckar har jag valt en från en tredjepartstillverkare, Platypus. Denna är konstruerad med påfyllningsöppningen längst ner...

Temperaturen var behaglig för kortärmat och kortbenat, men regnet hängde i luften och det kom några droppar då och då. Helt plötsligt märker jag hur det känns väldigt blött på baksidan av benet, och konstigt nog även i skorna. Så mycket regnade det ju inte och vinden om dessutom framifrån. Så egendomligt. 

En stund senare noterade jag att det är väldigt blött om rumpan. Det kändes inte alls bra . Allehanda tankar på vad som kunde ha hänt for genom huvudet - ingen av dem trevliga och alla varianter på att någon kroppsfunktion inte var som den skulle. Fast borde jag inte ha märkt något tidigare i så fall? Och vid närmre eftertanke, var inte tröjan blöt i ryggslutet också - då kunde det väl inte vara något med magen?

Mysteriet fick en helt odramatisk upplösning när jag undersökte ryggsäcken - jodå, vätskeblåsans förslutning, som är en gängad variant med dryckesslangen i, hade gått upp. Antingen hade jag inte skruvat åt den ordentligt, eller så hade den gängat upp sig av allt skumpande mot min rygg. Så jag antar att det finns en anledning till att de flesta vätskeblåsor har sin förslutning högst upp, precis strax nedanför upphängningsanordningen. 

Så, jag lärde mig något om vikten av att skruva åt korken ordentligt (om jag inte redan visste det), och fick samtidigt ett gott skratt som fotot visar - någon behöver uppdatera sina stavningskunskaper, men jag hoppas det inte är jag ;)

Bra början på träningsåret

Då har halva första veckan av 2016 passerat. Hittills har det varit ett fantastiskt träningsår - förra veckan hann jag med fyra gymbesök och tre corepass. Den här veckan har jag hittills hunnit med två långsamma löprundor, ett gympass, ett corepass och två dagar med över 10 000 steg. Den extra svängen på dagens löptur till trots ligger jag i skrivande stund forfarande 300 steg under målet och det är tveksamt om jag hinner gå så många steg innan dagen tar slut. Men det är nu när ledigheten är över som den verkliga träningsutmaningen börjar...

Idag var det så fint väder, och jag har mjukstartat jobbet hemifrån. Det var mörkt när jag slutade, men ändå ville jag ge mig ut. Och då hade det börjat snöa :) Även om det var några minusgrader och ingen is under, blev det ändå lite halt när snön satte sig i skosulornas spår. Men det gick bra - inga incidenter idag. Eftersom det inte var så mycket vind kändes det inte så kallt - har märkt att det oftare är vinden som får mig att frysa snarare än antalet grader. 

Addendum: Med 14 minuter till godo hann jag få ihop mina 10 000 steg :)

Där satt den

Det var så fint väder igår. Varje gång jag tittade ut på eftermiddagen var det hög och klar luft och ju längre den led, desto vackrare blev ljuset. Och det enda jag kunde tänka på var att ikväll måste jag ge mig ut och springa :) 

Med så vacker himmel följer låg temperatur, och termometern visade bara två grader när jag kom iväg. Men med mina noggrant och omsorgsfullt införskaffade löparkläder och -utrustning är vädret faktiskt inget hinder (eller ursäkt). Vinterfodrade löpartights, ett tjockare mellanlager och trotjänaren Salomon Parmelan som skaljacka, mössa, vantar och Merrell Bare Access Trail GTX höll mig behagligt varm hela löprundan.

Antagligen eftersom det var en dryg vecka sen senaste löprundan hade jag sån bra studs i fötterna och benen. Det kändes som att flyta fram - vilken underbar runda på en underbar kväll. Löprundor som denna gör det värt besväret alla gånger jag kämpar mig igenom ett pass och tyckt att fötterna är som blyklumpar och hela kroppen motarbetar mig. Att få titta på alla fina juldekorationer under löprundan var ett extra plus!

SportBH

Hittills har jag skrivit om diverse löparkläder för olika säsonger - långa varma byxor, mellanvarma tights, korta shorts och löparkjolar, mellanlager, jackor, mössor och vantar - och en uppsjö olika skor. Och nu har turen äntligen kommit till sportBH, denna nödvändighet för den kvinnliga delen av befolkningen som gillar att motionera. 

Efter att under många år ha provat en uppsjö olika mer eller mindre funktionella och smidiga sportBHs fastnade jag för ett 10-tal år sen för den engelska tillverkaren Shock Absorbers modell Active Multisport. Länge fanns den bara i svart med vita kanter, men för några år sen började de med alla möjliga olika färgkombinationer - varför skulle sportBHs inte kunna vara lika färgglada som alla andra typer av sportkläder :) Det här är min go-to-modell för alla typer av sporter utom löpning - funkar lika bra i skidbacken som på gymet eller för dykning 30m under vattenytan.

Ungefär samtidigt som jag upptäckte framfotslöpning upptäckte jag att Shock Absorber hade en ny modell, specifikt framtagen för löpning, Ultimate Run Bra, och finns även den i flera fina färgkombinationer. Och den funkar faktiskt riktigt bra till löpning. Däremot är den inte alls lika skön att ha på gymmet eller yogapasset. Båda modellerna finns hos både svenska sportklädes-e-handlare och hos amazon.co.uk - i flera nya färger.

En löparväns hustru har rekommenderat VSX Sport av Victoria's Secret, men jag har inte anledning att byta ut mina Shock Absorbers än. Kanske nästa gång?

Höst

Hösten är här, även om den är ovanligt mild än så länge, och med återgång till vintertiden förrförra helgen är morgnarna marginellt ljusare och kvällarna avsevärt mycket mörkare. Det enda jag vill göra är att kura ihop mig i soffan under varma filtar med något gott att dricka (te på vardagen, en fin porter/stout eller gott vin till helgen) och en bra bok eller film. Men det får jag ju inte.

Själv tillhör jag den delen av befolkningen som aldrig har kunnat äta obegränsat utan att svälla upp utan har alltid varit tvungen att tänka på vad jag stoppar i mig. Inte så lätt för någon som är mycket förtjust i god mat och dryck... Hela våren och sommaren har kläderna blivit tightare och tightare. Kanske är det en fördröjd effekt av träningsavbrottet till följd av nyckelbensfrakturen och kristallsjukan, kanske är det åldern som börjar ta ut sin rätt genom ändrad ämnesomsättning eller kanske är det en obestämbar känsla av stress / nedstämdhet som envist dröjer sig kvar. Oavsett orsak, gäller det att fortsätta träna och komma ihåg att sluta äta när jag är mätt, och inte fortsätta för att det är gott. 

Här är tips på mina favoritträningsappar för den mörka årstiden:

• Sworkit: Välj själv vilken typ av träning och längd på passet. Allt från core, styrka, low impact för oss som bor i lägenhet, pilates och yoga. Perfekt på yogamattan framför tv:n när man inte vill gå utanför dörren.
• All-in-yoga: Trevliga yogapass från 15 min och uppåt. De mer träningsinriktade passen är omkring 30-60 minuter. Också utmärkt att göra hemma framför tv:n.
• MiCoach: Numera inklusive träningsplaner för att springa lopp av olika sträckor, generell löpträning i 30-minuters pass med välbefinnande som enda mål, styrke- och coreträning. De senaste uppdateringarna har funkat felfritt och jag uppskattar att appen, trots att den tillhandahålls av Adidas, funkar ihop med tredjepartspulsmätare.

Och slutligen, logga träningen - lika viktigt som att se framåt och hänga i är det att uppmärksamma framstegen och det som har åstadkommits. Min träningslogg är en utskrift av enkel exceltabell med en streck i,  sammanräknade per vecka - det behöver inte vara mer avancerat än så.

Brrrrrrrrrrrrrr

Lika fint som vädret var för några veckor sen, lika kallt och mörkt är det nu. Hösten har kommit till stan. Ljuset försvinner redan vid 19-tiden, och det är vantar på när jag går till jobbet på morgonen. Nåja, förra veckan var vi på vinresa i Frankrike och besökte Sancerre, Chablis och Champagne. Ett hektiskt schema med upp till tre provningar per dag och middagsbokningar nästan varje kväll. Som motvikt hade vi med oss löparskorna, och när jag summerar löpturerna inser jag att det blev en löptur på varje ställe.

Efter en lättare förkylning i början av veckan har jag försökt peppa mig själv att ta mig ut och springa efter jobbet. Idag blev det av, om än bara ett kort pass. Halvmörker, 10 plus, duggregn, men tack och lov hade det slutat storma. Upptäckte att vinterbyxorna var lite för varma, sommarskorna Merrell Bare Access Ultra funkade fortfarande fint, det är snart dags att byta kepsen mot mössa för att hålla öronen varma, men vantarna kan vänta ytterligare några veckor.

Hittills har jag kommit ungefär halvvägs genom träningsplanen, som jag satte upp i somras, och jag funderar på om jag ska skippa resten och istället köra ad-hoc pass resten av hösten och vintern. Fast jag gillar ju inte att avbryta halvvägs när jag väl har gett mig in i något ;)

Äntligen måndag?

Måndagar är inte min favoritdag - frågan är om det är någons favoritdag. Boomtown Rats skrev t o m en hel låt om hur mycket de hatar måndagar. Måndag innebär att helgen är slut, att det är fem dagars arbete till nästa och att det är dags att ta tag i alla saker som sköts upp till morgondagen, eller börja på alla nya goda vanor och sluta med alla dåliga (roliga). Det senare manifesteras av antalet personer som går till gymmet på måndagar, och allteftersom veckan går blir det färre och färre.

Löpträningsprogrammet jag följt sen juni inkluderar en långlöpning per vecka, och nu börjar den komma upp i tider om 1h10 och 1h30 min. Med 8h arbetsdag, restid, tidigare solnedgång osv. är det svårt att hinna med sådana långpass på vardagskvällarna samtidigt som det är lite för långa pass för att få plats på helgerna. Min lösning är att springa hem från jobbet en dag i veckan, ex. måndagen, så blir det samtidigt något att se fram emot. 

Att springa hem från jobbet kräver viss förberedelse i form av packning och klädval, men har funkat väldigt bra och efter avslutat pass har jag både kommit ända hem och är färdigtränad för dagen :) Den lilla löparryggsäcken (Salomon Agile 12) som maken gav mig på sensommaren har funkat alldeles utmärkt. Trots sin storlek rymmer den både merparten av arbetskläderna samt extra jacka utifall att det blir kallt / börjar regna. Och vad kan väl vara en bättre start på veckan än ett uppfriskande långpass? 

Bloggplaner

Helt oplanerat blev det ett långt blogguppehåll i år också, till och med en månad längre än förra året - fortsätter jag på samma sätt kommer år 2025 att bli ett helt bloggfritt år... Och det är egentligen inte för att inspirationen tryter, så mycket som för att lusten att sitta framför datorn försvinner efter att ha spenderat hela arbetsdagen framför den. Dessutom skulle jag inte hinna träna alls :( 

Vad är det då som ligger i pipeline för träningsbloggandet? Recension av Mio Fuse, ett inlägg om mina fina Merrell Bare Access Ultra som jag fick specialleverans av i våras, varför morgonjogging inte passar mig, att springa hem från jobbet, sporthörlurar som tål / inte tål vatten, min nästan-anmälan till halvmaraton och för att hänga med i tiden, ett inlägg om joggingkläder ur ett genusperspektiv (läs sport-BH).

Odlingsmässigt blir det något inlägg om årets tomatskörd, de fina bönorna vi sådde för någon månad sen och kanske om cederträdet som växer och växer. Med hösten kommer också tid för goda äppledesserter, mustiga grytor och traditionell husmanskost. Maken och jag har också hunnit besöka några nya trevliga restauranger och dryckesställen som kanske dyker upp i ett inlägg här.

Det finns således mycket att se fram emot, både här på bloggen, och IRL :)

Välkommen till Göteborg

... alla seglare, smäckra segelbåtar och turister! Första dagen på hela året som det knappt blåste alls,  vilket innebar att mållinjen flyttades ut från Frihamnen för att båtarna skulle komma i mål i rimlig tid, vilket nu blev vältajmat på lunchtid.

Tyvärr bjöd eftermiddagen och kvällen på en hel del regn. Tråkigt för segelfesten, men inget som hindrade kvällens löprunda. Har nog skrivit det tidigare också, men jag nästan gillar att springa när det regnar, och har jag bara rätt kläder, känner jag mig riktigt bekväm i regnet. Just den kommentaren fick jag också i förra veckan på sommaravslutningen hos en kollega på landet.

Instruktionen hade sagt gummistövlar och regnkläder, och ordentlig som jag är tog jag med mig både stövlar, regnbyxor, regnhatt och Gore Tex-jacka. Eftersom onsdagen bjöd på konstant hällregn blev det inget av frågepromenaden, men några av oss gick ut på en kortare promenad. När vi kom tillbaka var det flera som var tvugna att låna torktumlaren och mysbyxor av ägarinnan. 

Ikväll såg jag regnmolen på långt håll innan jag gav mig ut och beväpnade mig med både löparkeps, för att slippa få allt regn rakt ner i ansiktet, och Merrell Gore Tex-skorna - jag är så glad över alla fina och ändamålsenliga löparprylar jag har samlat på mig. Mycket riktigt, när jag precis vänt för att springa tillbaka över bron kom hällregnet. Tack och lov var det ganska varmt, 16-17 grader så det var mer svalkande än kylande. 

Desto tråkigare var det att så få var i Volvo Ocean Race Village, men jag tror det blir några fler på onsdag när ikonerna Electric Banana Band ska spela :D

Premiärrunda: Vätskeväst

Efter att ha tillbringat större delen av den fina sommardagen inomhus förberedde jag mig för ett dubbelpass - kort och lugn löprunda som skulle avslutas med ett pass på gymmet. Maken bestämde sig för att vara osolidarisk och gå direkt till gymmet - till hans försvar så erbjöd han sig att ta med mina gymsaker, men jag kom på en bättre lösning - det var dags att testa vätskevästen (Salomon S-Lab Adv Skin).

Alla som haft förmånen att få ett par nya skor vet att man aldrig tar nya skor på en långpromenad eller på en lång och viktig dag på jobbet. Nya skor måste gås in först, till en början i korta perioder och sedan längre stunder. Samma sak gäller löparskor och annan utrustning. Även om det kändes fånigt - på gränsen till ett "awkward moment" - att ta vätskevästen på en 30 minuters löptur var det värt det.

När västen var packad med lagom mycket saker satt den riktigt bra på ryggen och märktes knappt av alls. Skillnaden mot en ryggsäck, hur liten och smidig den än må vara, var markant. Där ryggsäcken hamnar i otakt och blir ett hinder i löpningen var vätskevästen följsam och smidig, helt integrerad med överkroppen. Det kändes riktigt bra... de första 15 minuterna.

Sen fick jag uppleva det alla långdistanslöpare berättar om, dvs. "chafing" - skavande - på insidan av höger överarm. Det var bara femton minuter kvar av löppasset, och ändå hann det bli ett 3 centimeter långt rött streck på armen. Hur är det möjligt? En närmare studie av västens utformning vid skavet visar att det är meshtyget och/eller bankantningen i armhålets underdel som skaver. Funderar på att sy dit en lapp i mjuk fleece eller likande, alternativt skaffa t-shirts med längre ärm - tänk att det alltid finns något nytt att sätta på önskelistan ;)

Gymmet hade dessutom stängt, så det fick bli ett corepass och sjukgymnastik hemma istället med fönstret på vid gavel så sommarvärmen kunde svalka - underbart!

Midsommarnöjen

Så var årets längsta dag över och det går mot mörkare tider igen, och semestern är fortfarande några veckor bort. I år tillbringade vi midsommarafton hos goda vänner i skärgården. Ett avslappnat firande där lunchen skulle börja vid 13 men när alla satt sig och fått sill och potatis var klockan bortåt 16. Ett behagligt firande utan midsommarstång men desto mer umgänge med nya och gamla bekantskaper. Och det bästa av allt, att få komma hem och sova i sin egen säng på kvällen :)

Idag stod ett kort träningspass i gröna zonen på programmet, men vädret var fint och det fanns lediga tider på golfbanan så det blev 18 hålsrunda istället. En runda som både maken och jag helst vill glömma - poängen var visserligen tvåsiffriga, men långt under skamgränsen. Första halvan blåste det konstant motvind - hur det är möjligt på en bana som går fram och tillbaka är ännu ett av livets små mysterier - och andra halvan var det vindstilla vilket innebar att det blev oväntat varmt och klibbigt. 

Redan strax efter halva rundan började det ta emot, trots att midsommarfirandet varit lugnt och behagligt. Benen var trötta, blodsockret hade bara höjts marginellt via en ynka korv med bröd och lite jordnötter i 9:ans kiosk (står det "max 8 korvar i grytan" så fyller man upp när man tagit sina - man lämnar inte endast tre ynka korvar till nästa kund!!!). Det var nästan en befrielse att slå bollen ur spel och slippa håla ur - ett steg närmre att få åka hem. 

Och vad smakar bättre när man kommer hem än en rejäl sundae med italiensk glass från nya glasstället som har take-away, skivade svenska jordgubbar, mörka chokladpluppar och chokladkrisp samt smulad, hembakad brownie? Välförtjänt, I think so! Imorgon blir det löpning igen.

Omstart

Nu har de flesta favoritserierna tagit sommarlov, House of Cards senaste säsong är avklarad och vädret har bättrat sig till något som åtminstone liknar sommar. Som planerat avslutade jag föregående träningsprogram förra veckan. Det var bara fyra korta pass, det femte hade försvunnit in i apparnas motsvarighet till bermudatriangeln. Totalt blev det ca 47 pass från mitten av januari till början av juni, vilket låter, om än inte bra, så åtminstone OK, tills man börjar räkna på det - i snitt 10 pass per månad => 2,25 pass per vecka :(

Så vad passar bättre än att börja en ny vecka med en ny träningsplan? I ett försök att hitta rätt nivå på planen, gjorde jag till och med vad MiCoach-appen kallar för en "assessment workout", där intensiteten ökas enligt talinstruktionerna i passet. Efter någon tömmas velande hit och dit, beslöt jag mig för ett program på nivå fyra (av sju). 

Nu finns 79 pass inlagda, fyra dagar i veckan och beräknat slutdatum 25e oktober. Med viss förskjutning borde planen räcka hela hösten. Målet? att klara en halvmara på vettig tid, men kanske inte lika snabbt som nivå fyra egentligen siktar mot. Det ska bli intressant att se om / hur mycket  träningsplanen kan sänka min snittid per km över längre sträckor.

Och jag börjar så sakteliga acceptera att jag måste lägga delar av träningen på morgonen, exempelvis korta, lugna löppass eller core / sjukgymnastik, för att hinna med något annat än träning på kvällarna...

En hjälpande hand

Hela våren, eller i skornas fall hela vintern, har jag haft två saker på önskelistan för löpargrejor:

• En vätskeväst att använda vid längre pass, över 1-1,5 timmar. 
• Merrell Bare Access Ultra-skorna, som är anpassade för långa pass på asfalt.

Först funderade jag på Ultimate Direction's Ultra Vesta, men osäkerhet angående storleksangivelsen (fadäsen med Mio's mall för storlek på pulsklocka har gjort mig lite försiktigare) gjorde att jag avvaktade. En utflykt till en av mina favoritaffärer, Salomons outlet hos Freeport, och jag bestämde mig snabbt för att även favoritmärket för löparkläder fick tillgodose mitt behov även i kategorin vätskeväst - vem kan motstå en ljusblå väst i lagom storlek (S-Lab Advanced Skin 2), även om det råkar vara förra säsongens modell?

Och idag kom mina efterlängtade merrellskor, nummer fem i det aktiva löparskostallet, och nummer sju totalt, tror jag. Hur jag lyckades få hit skorna, som egentligen inte säljs i Europa, åtminstone inte i halvnummer (jag har hittat en e-handelsbutik som faktiskt säljer dem i helstorlekar på svenska marknaden), är en historia för sig. 

Historien började i höstas när jag såg att Merrell hade ett par skor för långlöpning på asfalt på sin amerikanska hemsida. Med 12 mm dämpning, mot 8 mm i modellerna Bare Access Arc och Bare Access Trail, måste dem passa mig perfekt, framförallt om jag ska orka springa längre sträckor som en halvmara eller till och med ett maraton. 

Efter många turer hit och dit, kontakter med olika e-handelssiter på båda sidor pölen och fysiska butiker, tvingades jag inse att skorna inte skulle gå att köpa på ett enkelt sätt. Ett tag funderade jag på att be om hjälp från kollegorna på kontoret i USA, eller be min svåger som skulle dit i maj försöka köpa ett par, eller boka en långweekend i New York City... men det blev ingetdera alternativet.

Det enkla sättet hade förstås varit att köpa ett par skor av ett annat märke, men eftersom jag är så nöjd med mina merrellskor bar det emot mycket att behöva göra det. Framförallt som jag redan köpt ett par alternativa skor och inte blivit riktigt nöjd (Asics Gel J33). Dessutom är det väldigt få som har nolldrop, mjuka och flexibla sulor som tillåter god kontakt med underlaget, och välbehövlig dämpning för fötter och kroppar som passerat 25-årsstrecket.  

Till slut kom de efterlängade Bare Access Ultra-skorna (i turkosgrönt!) ändå ända hem till mig, via ett långt brev om min löpning och löparhistoria till Merrells moderkoncern, Wolverine Worldwide, en hjälpande hand (både bokstavligt och bildligt) från Merrells nordiska försäljningsorganisation, och flera veckors otålig väntan. Skorna har redan varit ute på en 45 minuters premiärtur och de uppfyllde alla förväntningar :)

Så är jag fullt utrustad för långa löppass, och det är bara att sätta igen, vad väntar jag på?

Slutet på början

Vilket magnifikt oväder som landade över stan ikväll - och jag som hade ett dubbelpass på lut. Turligt nog såg jag hur molnen tornade upp sig och mörknade innan jag gav mig iväg, och kunde således klä mig därefter. Däremot hade jag inte räknat med att det skulle komma hagel samtidigt som jag var ute på en raksträcka med sidvind. Det var som småspik eller häftstift som träffade örat och sidan av ansiktet :( Då är det extra skönt att ha varma och regntåliga kläder och skor!

Nåja, oväder eller inte, senaste veckorna har det kliat i fingrarna att starta ett nytt träningsprogram, med siktet inställt på att kunna springa distansen halvmara till hösten... Men eftersom jag är i sluttampen av vinterns träningsprogram, med 41 av 47 pass gjorda, vill jag inte riktigt bara avbryta. Inte för att det spelar någon roll, men det är alltid så skönt att kunna göra färdigt, bocka av det och sen gå vidare till nästa sak. 

Det nya programmet får helt sonika vänta medan jag ger mig själv en vecka till att avsluta de sista 5 passen (pass nr 44 är mystiskt försvunnet, men pass nr 33 och 34 har jag tydligen sprungit två gånger vardera... ett av livets små vardagsmysterier). Egentligen skulle vinterns träningsprogram vara avslutat för länge sen, men med alla förkylningssymptom har det tagit ungefär en månad extra. Nu ser jag fram emot slutet på en lång början, eller försäsong. Låt sommarsäsongen börja!

Allergisäsong

Hela senvintern och våren har jag varit småförkyld och infekterad. Ungefär sådär som man brukar känna sig precis innan helvetet bryter loss i en riktigt stor förkylningsurladdning. Sen är man hemma några dagar från jobbet, nyser, överanvänder nässprayen, hostar och är allmänt slemmig och ofräsch, innan det efter övergår i rinnsnuva och sen några veckors irriterande rethosta och lika hes röst som en nattklubbssångerska à la Jessica Rabbit. 

Det konstiga med den här vintern och våren är att det aldrig blivit någon urladdning, helvetets portar har lugnt förblivit stängda, och istället har jag bara känt mig allmänt ur form, och lätt ansträngd i bröstet vid inandning. Några dagar har det känts helt bra vilket lett till att jag tagit ett ordentligt träningspass och några dagar senare har det varit samma sak igen med lågintensiv förkylning. Nu är vi framme i slutet av maj, och maken tyckte jag borde kolla upp det - att vara småförkyld i flera månader är inte likt mig. 

Sagt och gjort, i måndags gjorde jag slag i saken och ringde vårdcentralen. En vänlig sköterska undrade om jag hade några allergier - ja, det har jag, men huvudsakligen sådant som jag kan undvika, och inga allergener som borde ha varit i omlopp i februari. Trodde jag ja, men hon hävdade bestämt att det är då det börjar med alla olika pollensorter nu när vintern varit mild. Det kunde inte skada att testa i alla fall.

Nu är det dag tre, med allergitablett varje morgon, och en dos Nasonex i vardera näsborren morgon och kväll. Peppar peppar, ta i trä - hittills verkar det fungera. Sjuksköterskans andra rekommendation var att göra en astmakontroll eftersom jag är allergiker. Och kanske skulle det förklara en del av de fenomen jag upplevt när jag sprungit, ex. luftstoppet förra vintern, att det alltid känns som att det är min förmåga till luftintag som begränsar mig när jag springer lite snabbare, snarare än att musklerna inte orkar, osv. 

Det vore i alla fall bra att få en uppdatering av vad jag är allergisk mot, utöver det jag vet / av misstag råkat testa genom åren. Och min stora förhoppning är att det ska visa sig att jag, liksom kollegan på jobbet, är allergisk mot häst och katt, men inte mot just hund...

Tro vs vetenskap

Den observante noterade en liten passus om mina kära merrellskor i förra inlägget (Stafettvarvet). Under träningen inför den stora händelsen hade jag förmånen att kunna springa samma varv med några dagars mellanrum och i olika skor. Det visade sig att, även om asicsskorna (Asics Gel Super J33) klämde förskräckligt på tårna från båda sidor, var den rundan något snabbare än den med Merrell Bare Access 3. 

I vetenskapen ställs krav på repeterbarhet, noggrann kontroll av jämförbara förutsättningar och justering för ev. avvikande omständigheter osv. för att kunna bevisa en hypotes. Även om jag inte på något sätt vill hävda att mitt experiment uppfyller dessa kriterier, har jämförelsen ändå legat och gnagt i bakhuvudet. Dessutom har maken antytt något liknande i jämförelser mellan sina skor. 

Och ändå valde jag till slut att springa i ett par merrellskor (Bare Access Trail GTX), och jag har ytterligare ett par på ingång. Som jag varit inne på i ett tidigare inlägg det handlar inte alltid om vilken utrustning som är bäst på pappret, dyrast, har senaste teknologin / materialen, eller ens om vilka som kanske är bevisat bäst i praktiken. Istället handlar det lika mycket om känsla och förtroende - eller väl utarbetad livsstilsmarknadsföring för den som är cynisk :). 

Så när mina nya skor snart anländer, kommer jag ändå tycka att detta är de absolut bästa bästa skorna, och hoppas att de är skorna med stort S som ska ta mig mot mitt långsiktiga mål att springa (något) längre och något fortare.

Stafettvarvet

Vädergudarna var oss mer än nådiga - vilken fin kväll det blev för att springa Stafettvarvet med kollegorna :) Efter en dag med åska, störtregn och hagel vid lunch och stora hotande moln på vägen till Slottsskogen, sprack himlen upp, solen kom fram, och temperaturen höll sig till behagliga 13-14 grader. Hejarklacken (icke-springande kollegor) etablerade basläger med filtar och picknick. Precis innan vi gick hem kom ytterligare ett vårtecken i form av en väldigt speciell luftballong - Logistik- och transportmässan, som i år inkluderar truckhantering, går på Svenska Mässan just nu. 

Vädrets osäkerhet gjorde valet av skor extra svårt. Mitt förstahandsval var Merrell Bare Access 3, men samtidigt har några jämförbara löprundor med olika skor indikerat att asicsskorna kanske, möjligen, eventuellt är något snabbare än merrellskorna, ve och fasa - jag som har ytterligare ett par på väg hit. Dock hade jag asicsskorna till gymmet häromdagen, och de klämde förskräckligt obekvämt på tårna. Risken för regn gjorde att valet till slut föll på Merrell Bare Access Trail GTX-skorna. 

Första sträckan föll på mig, och med som tävlingsovan lät jag mig förstås ryckas med i de andras tempo när startskottet gått, ett för mig mycket för högt tempo. Pulsen låg långt in i det röda området hela tiden. Intressant vilken skillnad det är att ligga på i princip maxpuls, kontra två-tre slag lägre - skillnaden mellan att tro man ska dö där och då respektive superjobbigt, men orkar nog en bit till. 

Det hjälpte inte heller att vi sprang det jobbiga varvet, med den lågintensiva uppförsbacken förbi Slottsskogsvallen bort mot Majvallen, och sen den korta, medelintensiva uppförsbacken till toppen. Avslutningen gjordes via en extrasväng för att få banan lite närmre de utlovade "ca 4 km", och ändå klockade Adidas Micoach-appen bara 3,68 km.

Sammanfattningsvis kändes det som jag skulle trilla ihop och dö vilken sekund som helst, men tiden blev fantastiskt bra, även om sträckan var kort: Både snittid och snabbaste km låg 30-40 sekunder snabbare än hittills i år.  

Den tunna blå linjen

Så var det dags igen. Idag målades den blå linjen upp som markerar Göteborgsvarvets bana. Och liksom varje år kommer jag inte stå på startlinjen, men jag hittade ett par intressanta siter (city marathons respektive maratonkalender) med länkar till en mängd maraton- och halvmaratonlopp runt om i Europa. Köpenhamn på hösten skulle kanske inte vara så dumt?

Efter en vår full med segdragna, lågintensiva förkylningar har jag äntligen kommit igång igen. Förra veckan blev det hela tre löppass. Alla tre företogs i Slottsskogen, i akt och mening att träna in mig på samma bana som jag ska springa med kollegorna i Stafettvarvet. En tävling på det populära konceptet 5-6 löpare per lag, 4-5 km löprunda och picknickkorg till laget. 

För några dagar slog det mig att, till skillnad från de andra loppen springs detta som en stafett, vilket innebär att vi teoretiskt sett borde vänta på att alla ska komma i mål innan vi äter picknicken, eller åtminstone innan var och en går hem. Med 4 km per person och totalt fem personer lär det ta ett par timmar. Hoppas att vädergudarna är oss nådiga...

Klädkod

Efter ett par veckor med skönt vårväder och ljusare dagar (det är faktiskt inte helmörkt på bilden ovan, trots att klockan var en bit efter sju på löprundan förra veckan) återtog Kung Bore sitt grepp om oss förra veckan. Det var till och med snö i luften i helgen. Dock väljer jag att se det som ett högst tillfälligt bakslag - vårdagjämningen var i fredags, och på söndag börjar sommartiden. Således är det hög tid att skriva upp alla tips för vinterlöpningen, så jag åtminstone ger mig själv möjligheten att slippa göra samma misstag nästa vinter igen.

Temperatur närmre 10 grader än 5:

• Mössa och tunna vantar om det är kväll, eller blåser / regnar.
• Solkeps om det är soligt och endast lätt vind.
• Jacka med viss värmehållning, ex. Salomon parmelanjackan.
• Tunt mellanlager, ex. jockeytröja/-munkjacka
• T-shirt
• Antagligen långa tights. Kanske Salomons momentumbyxor om det blåser rejält / regnar.
• Goretexskor lite i varmaste laget, om det inte blåser / regnar, men funkar.
• Vanliga sommarskor om det är soligt och endast lätt vind.
• Sommarsockar eller vintersockar

Temperatur strax ovanför nollan:

• Mössa och tunna vantar, eller tjocka vantar om det blåser mycket / regnar.
• Jacka med viss värmehållning, ex. Salomon parmelanjackan.
• Tjockt mellanlager, ex. Asics winter half zip-tröjan eller Acteryx munkjacka
• T-shirt eller långärmad t-shirt, beroende på om det regnar / blåser mycket.
• Varma byxor, ex. Salomons momentumbyxor.
• Goretexskor.
• Vintersockar

Temperatur strax under nollan:

• Mössa och tjocka vantar
• Salomon parmelanjacka, eller den tjockare salomonjackan
• Tjockt mellanlager
• Långärmad t-shirt
• Varma byxor
• Goretexskor
• Vintersockar

Temperatur mycket under nollan:

• Träna inomhus! Eller kryp upp i soffan med en varm filt, en god kopp te och favoritprogram på TV:n, alternativt något trevligt att läsa!

Och på hösten gäller nästan alltid lättare klädsel vid samma temperatur än på våren, eller är det tvärtom?!?! Minnet kort vad gäller temperaturer och väder, kopplat till månader och kläder.