1,2 kg M&M's

Det var extrapris. Det var allt jag kunde säga till mitt försvar när jag i början av september kom hem med 1,2 kg M&Ms och strängt förmanade maken att han inte fick äta några av dem för jag ska ha dem till mitt pepparkakshus i jul.

Förra årets (eller egentligen årets, eftersom det gjordes precis efter nyår) upplaga höll på att sluta i gråt och tandagnisslan när jag efter att ha gjort färdigt takbeklädnaden till 70% upptäckte att de röda och gröna M&Ms inte skulle räcka. Needless to say tänker jag inte göra om samma misstag i år. Tacksamt nog är industrigodis extremt hållbart - dessa förväntas vara bäst före någon gång i mars 2017, och till dess ska väl även jag ha hunnit göra färdigt mitt pepparkakshus ;)

Nu är det (snart) jul igen

Det lackar mot jul igen, och jag tänkte faktiskt på det redan när vi höstade balkongerna - ska jag sätta upp julljusslingorna nu när vädret är bra, men låta dem vara släckta fram till advent, eller ska jag vänta och riskera att få göra det om en månad i ösregn. Det blev det senare. Tur då att det finns andra påminnelser om julen att införskaffa...

Som jag berättat tidigare har vi en tradition med chokladjulkalendrar. Det enda problemet är jag faktiskt inte är särskilt förtjust i sötsaker - och det handlar inte främst om tillsatser mm (även om jag inte gillar det heller), utan helt enkelt att det smakar för sött. Ungefär som jag gillar idén med varm choklad en kall vinterdag, men sen tycker den smakar alldeles för sött och på tok för lite choklad när jag väl har den framför mig. Att jag ändå haft svårt att ge upp chokladkalendrarna eftersom jag gillar idén med julkalender - en ny lucka att öppna varje dag för att sprida ut förväntan och glädjen med julen. 

Så i år har jag köpt en annan typ av julkalender till mig, en "skönhetskalender". När jag gick genom Åhléns City häromdagen stod den där, rakt framför mig, uppställd på ett ställ och viftade förföriskt med sina flärpar "kom och titta på mig, läs om alla fina små miniatyrer jag innehåller". Och väl medveten om vad den höll på med gick jag med darrande och förväntansfulla steg rakt fram till den och tittade.... 

För någon som verkligen älskar miniatyrer av alla dess slag var detta som himmelriket - 24 luckor fyllda med små förpackningar av allt jag kunde tänka mig - handkräm, duschgel, body lotion, ansiktsmasker, och en uppsjö andra produkter som jag knappt känner till. Något att se fram emot i höstmörkret :)

Recension av Fitbit Charge HR

Med risk för att verka lite efter min tid, kommer här ett inlägg om Fitbit Charge HR. Egentligen skulle inlägget ha skrivits och publicerats i vintras, som en julklappsrecension. Kanske blir det här istället ett julklappstips om efterföljaren Fitbit Charge 2 till den prylintresserade?

Kortversion av detta inlägg: Ja, det är en riktigt bra helhetslösning med aktivitetsloggning, pulsmätning och app. Troligen skulle jag köpa uppföljaren om min gick sönder.

Även om den här var en julklapp, gav maken mig lov att börja använda den direkt vid inköp i slutet av november förra året (Webhallen hade extrapris...). Således, efter att ha använt den i en månad slog jag omsorgsfullt in den i sin originalförpackning och presentpapper dagen före julafton, för att sedan öppna den igen ett dygn senare (och därmed få ett dygns avbrott i min statistik, grrr...).

Att jag alls ville ha en (annan) pulsklocka berodde på att jag förra hösten, specifikt i slutet av november när julklappsshoppingen drog igång, var trött på min Mio Fuse som ungefär varannan löprunda spikade och tappade kontakten med antingen min puls eller min telefon (ett problem som sedemera lösts på ett mycket snyggt sätt av Mio). Det jag verkligen visste att jag ville ha var en pulsklocka med ljusavläsning på handleden, samtidigt som jag varken ville ha en smart watch, eller betala det höga priset för en Apple Watch.

Ett aktivitetsarband var jag egentligen inte så intresserad av - det här med "the quantified self" har inte riktigt tilltalat mig, men så här i efterhand, oklart varför för jag är oerhört förtjust i min Fitbit Charge HR och all rolig statistik jag kan få ut om mig själv och mina vardagsvanor. Armen känns väldigt bar när min Fitbit inte sitter där... 

Vad gillar jag med Fitbit Charge HR:

• Batteritiden. Efter 10 månaders 24/7-användning håller den ca 4 dagar med två 30-60 min löprundor, eller 5 dagar med bara en kortare löprunda. Laddningen tar ca 1,5h.
• Tillförlitlig mätning. 
• Stegräkning: Steglängden går att justera manuellt både för gång och löpning för att få den mer exakt. 
• Sömnmätning: Mestadels väldigt bra. Har jag haft en natt med dålig sömn och mycket uppvaknanden syns det i nattens sömnstatistik och likaså om jag sovit som en stock hela natten. Det kan ibland vara liten avvikelse på insomnings- och uppvakningstider om jag ligger väldigt stilla innan jag somnar / efter att jag har vaknat. 
• Aktivitetsmätning: Den känner automatiskt av aktiviteter, ex. promenad eller löpning (vilket är de aktiviteter jag gör). Dock är jag inte så intresserad av den här funktionen av orsaker som jag kommer till längre ner.
• Utseendet. Den är smal och smäcker på ett sätt som få andra med pulsmätning på handleden var när den kom, som jämförelse är min Mio nästan dubbelt så bred. 
• Eftersom den bygger nästan 1 cm på tjockaste stället kan den vara svår att få plats med under skjortmanschetter - själv löser jag det genom att ha manschettknappen oknäppt och vika upp den. Under vissa tajta träningströjor med lång ärm kan den vara lite knölig, men inget jag uppfattat som något direkt problem.
• Bra app med snyggt gränssnitt. Efter uppdateringen av dashboard är det enkelt att se hur jag ligger till med dagens aktiviteter och mätetal. Hittills har jag inte haft några större problem med buggar eller liknande. Det enda som är aningen irriterande är att pulsdataöverföringen laggar lite jämfört med överföringen av antal steg, trappor, mm.
• Intressant och rolig statistik. För att läsa mer om exakt vad den mäter hänvisar jag till Fitbits produkthemsida, se länk i början av inlägget. Mat- och dryckesvanor loggar jag inte eftersom det kräver manuell inmatning i appen snarare än automatisk loggning via armbandet.
• Väckning genom att armbandet vibrerar vid inställd tid efter eget önskemål (tidpunkt, vilka dagar).
• Tålig. Den går att tvätta i tvål och vatten utan problem. Silikonarbandet är väldigt tåligt. Displayen däremot är i plast och blir snabbt ganska repig, främst på sidorna - fortfarande inga problem att läsa den dock. 
• Trevligt vibrerande och litet fyrverkeri i displayen när jag nått dagens mål om 10 000 steg.

Vad jag inte gillar med Fitbit Charge HR:

• Det jag ogillar mest är att den saknar realtidsuppkoppling utan synkning görs i efterhand genom att öppna Fitbit-appen. Det står på hemsidan att den kan kopplas ihop med en uppsjö träningsappar, men jag är osäker på om det innebär synkning i efterhand, eller realtidsuppkoppling. Kanske har detta ändrats i Fitbit Charge 2.
• Detta innebär att jag inte kan använda den för mina löppass med coachning efter pulszon i Adidas Train&Run (som f ö inte är en av de appar som kan kopplas ihop med Fitbit). Istället använder jag den nya Mio Fuse som Mio skickade till mig i utbyte, för mina löppass eftersom den har ett öppet gränssnitt och enkelt kan kopplas till adidasappen så jag kan få min coachning och veta när jag ligger i fel pulszon på löppasset.
• Ja, detta innebär att jag känner mig ganska fånig som har en pulsklocka på vardera handleden när jag springer ;)
• Att väckningsfunktionen som lanserades strax före semestern, inte går att ändra pga någon bugg (oklart om den är åtgärdad än), och följaktligen väcktes jag varje vardag under semestern kl 6.35... Nu i mitten av hösten är detta förstås ett icke-problem.

Övriga kommentarer:

• Armbandets längd. Tyvärr fanns det ingen affär som tillät mig att testa armbandets längd, så jag fick måtta och chansa. Jag har ganska kraftiga handleder, ca 16cm i omkrets precis ovanför den lilla handledsknölen, men kan ändå ha stl small. 
• Till vardags har jag låspiggen på näst yttersta hålet. Då sitter bandet löst, utan att uppfattas som tryckande (det blir ett svagt tryckmärke i huden) och pulsmätningen fungerar bra. 
• För styrketräning har jag samma inställning och det fungerar bra med både hantelövningar och diverse maskinövningar i gymmet.
• Vid löpning, för att försäkra mig om att det inte ska glida ner när jag blir varm, drar jag åt det ett snäpp, så det är två hål till godo. Då låser även "hällan" fast den överflödiga delen av armbandet eftersom hällans pigg går ner i yttersta hålet.
• Vilopulsen mäts på ett svårförståeligt sätt, som ett snittvärde via någon algoritm. Generellt sett, men särskilt för vilopulsen fokuserar jag på trenden snarare än att se varje enskilt värde som en absolut sanning. 
• Sist jag kollade gick inte Fitbits att koppla ihop med Apple Health. Inget jag stör mig på eftersom jag inte använder den senare.
• Fitbit Charge HR har ingen GPS, så jag kan i appen inte se löprundans geografiska utsträckning eller höjdprofil. Heller inget som stör mig eftersom jag ändå måste ha en workaround med annan pulsklocka och får detta via adidasappen. 

Slutsats

Om jag skulle välja en ny aktivitetsklocka idag, vad skulle jag välja? Utan att ha gjort en omfattande studie av marknaden, skulle jag antagligen välja Fitbit Charge 2 just för allt jag gillar med min befintliga, samtidigt som den har nya funktioner som GPS, och för att jag huvudsakligen vill ha ett aktivitetsarmband, inte en smart watch - jag gillar fortfarande att ha en klassisk klocka för att se tiden... Dessutom är de nya så fina och kommer med utbytbara armband osv.

Adventskaleder

Det tidigare inlägget om advent var inte helt sanningsenligt - först ut av julförberedelserna var införskaffandet av årets julkalendrar. Maken har varje år sen vi träffades fått en chokladjulkalender, och på senare år har utbudet förbättrats markant - från lågkvalitetskalendern för 19,90kr till de senaste årens varianter med mörk choklad eller till och med tryfflar från någon av stans chocolatiers.

Däremot har jag inte fått en julkalender varje år - helt uppriktigt har jag inte varit så intresserad. Förra året köpte vi en på Freeport, några dagar in i december när priserna på dem föga förvånande sjunkit drastiskt. Som vuxen går det ju bra, och chokladen är ju precis lika god oavsett om kalendern inhandlas före decembers början, eller en bit in i månaden. Men jag kan tänka mig att det som barn skulle vara svårt att förstå de vuxnas argumentation om priser, julens kommersialisering, hållbarhet och "det går lika bra.." ;)

I år fick maken sin sedvanliga chokladkalender, denna gång Valrhonas, medan jag, som gillar både choklad och lakrits fick den både för ögat och gommen tilltalande lakritskalendern från Johan Bülow :) innehållandes diverse smakprov ur deras ordinarie sortiment. Årets jullakrits är guld (hallon, vit choklad och sötlakrits), silver (mint, mörk choklad, saltlakrits) och brons (dulce de leche, halvmörk choklad, saltlakrits). Till min stora förvåning är dulce de leche-varianten min tvåa - mint och mörk choklad är alltid en given etta ;) - imponerande välbalanserade smakkombinationer!

Det lackar mot jul

 

Så är det nästan jul, i år igen. Mildare än vanligt, men lika välkommet och efterlängtat. Det ska bli skönt med en paus - på något sätt har jag aldrig kommit ur vanan med "jullov" :)

Förförra helgen tog maken och jag en "mörkerpromenad" genom stan med kameror och stativ för att få fina bilder att använda som julkort, eller bara för att dokumentera hur vacker stan faktiskt är även så här års. Åtminstone de dagar som regnet och grådasket håller sig borta. Och det var ett nöje att gå på Liseberg, trots att det var knökat eftersom det var en av få dagar hittills under julsäsongen med uppehåll. Maken klarade nästan en timma i allt folkvimmel och trängsel.

Det har varit glest mellan blogginläggen, men lite träning har jag hunnit med också - förutom förra veckan har det nog varit löpning två gånger i veckan, och ett till två pass på gymmet per vecka. Och idag var det första löppasset på nästan två veckor efter att ha varit ur form och småförkyld. Ser fram emot att kunna träna mer under julledigheten.

Önskar alla som hittar till bloggen en riktigt GOD JUL! Förhoppningsvis ses vi igen före nyår.

Där satt den

Det var så fint väder igår. Varje gång jag tittade ut på eftermiddagen var det hög och klar luft och ju längre den led, desto vackrare blev ljuset. Och det enda jag kunde tänka på var att ikväll måste jag ge mig ut och springa :) 

Med så vacker himmel följer låg temperatur, och termometern visade bara två grader när jag kom iväg. Men med mina noggrant och omsorgsfullt införskaffade löparkläder och -utrustning är vädret faktiskt inget hinder (eller ursäkt). Vinterfodrade löpartights, ett tjockare mellanlager och trotjänaren Salomon Parmelan som skaljacka, mössa, vantar och Merrell Bare Access Trail GTX höll mig behagligt varm hela löprundan.

Antagligen eftersom det var en dryg vecka sen senaste löprundan hade jag sån bra studs i fötterna och benen. Det kändes som att flyta fram - vilken underbar runda på en underbar kväll. Löprundor som denna gör det värt besväret alla gånger jag kämpar mig igenom ett pass och tyckt att fötterna är som blyklumpar och hela kroppen motarbetar mig. Att få titta på alla fina juldekorationer under löprundan var ett extra plus!

Redo för advent

Förra året tjuvstartade jag juldekorationerna i och med att jag var sjukskriven och ville få dem klara innan jag gick tillbaka till jobbet. I år tjuvstartade jag bara för att jag ville :) Det är så mörkt den här tiden på året och än mer så här eftersom vi sällan får snö före nyår - novembersnöstormen 1995 undantagen. 

Ljusslingan med fuskgranris och förra årets nytillskott i form av ljusslinga med små, frostade bollar som lysdioder pryder räcket på den ena balkongen och på den andra lyser både en fuskgranrisljusslinga runt räcket och två små batteridrivna ljusslingor i cederträdet. Första året drog jag hem riktigt granris att linda runt räcket, men det var en gång och aldrig mer - så det skräpade genom lägenheten, från ytterdörren i ena änden till balkongen i den andra. Cederträdet har för övrigt inte bara överlevt vintern och sommaren, utan till och med frodats och växt några decimeter på höjden. Funderar fortfarande på när det är rätt tid att beskära det så grenarna blir kraftiga och fina...

Inomhus är det de sedvanliga tomtarna som av olika skäl, främst nostalgiska sådana, som ställts fram. För att balansera tomtarna har jag, inspirerad av en dekoration på en konferens förra året, placerat ut höga cylindervaser med en blandning av olika julgranskulor i. Tack vara ett extra tillskott av röda och silverfärgade från mamma räckte det till både en silver-röd vas och en silver-blå. Och jag är så glad att våra saknar den fula gjutsträngen som de jag sett i affärerna senaste åren har. 

Maken inventerade glöggförrådet i veckan, och konstaterade att en tre år gammal bag-in-box med vinglögg fortfarande är drickbar. Han noterade också att vi har en Blossa 2012 årgångsglögg med oklar smaksättning samt förra årets glögg med fläder och citron. Efter lite letande i andra skåp hittade han även min favorit, Blossa starkvinsglögg spetsad med rom. Helt uppenbart ligger i efter i vårt glöggdrickande, eller åtminstone fylls förrådet på snabbare än vi gör åt det...

Igår gjorde jag den sista, men icke desto mindre viktiga, förberedelsen inför advent: Lussebullarna! Och jag vet att även det är väldigt tidigt, men varför ska något så gott bara få avnjutas under ett par veckor mellan Lucia och jul? Efter förra årets fiasko med det i all välvilja överdrivna degknådandet var jag väldigt noga med att inte överarbeta degen. Som belöning fick jag tre plåtar fluffiga och luftiga lussebullar som jäste fantastiskt fint genom hela bakprocessen. 

Så nu är hemmet redo för advent.

Kom-ihåg till nästa jul

Det är inte bara Göteborg som stoltserar med vackra morgnar - så här fint var det på något nordligare breddgrad dagen efter julhelgen. Den sortens vackra vita väder som vi sällan ser här. När vi kom tillbaka till Göteborg efter julhelgen möttes vi av 8 minusgrader och sedvanligt oplogade, men rikligt saltade gator, med isbark och snömodd som följd. Tack och lov för fyrhjulsdrift och dagens blidväder!

Alla julförberedelser som inte hunnits med tidigare skulle göras förra måndagen, ex. att skicka alla julkort - det var med andra ord inte den idealiska dagen att spendera en extra timme att leta efter pyssellådan. Samtidigt var det några saker som överraskade när vi kom hem efter julfirande på annan ort. Min förhoppning är att jag ska komma ihåg att titta på följande minneslista nästa år:

1. Pyssellådan med alla stämplar, stämpeldynor, lack och lacksigill, presentsnören, specialpennor, de snygga julklappsetiketterna osv. står inte där jag logiskt sett tror att den står (vid andra skrivpapper och julkort), utan i köket, högst upp i överskåpet ovanför kylskåpet.
2. Batteriljusslingorna har timer, lyser i sex timmar och går sen på samma tid varje dag. Det är alltså ingen egendomlig "inbrottstjuv" som har låst upp dörren, stängt av larmet, tänt ljusslingorna, slagit på larmet, låst dörren och gått igen utan att ta något av värde. Till vårt försvar är dessa ljusslingor nyinköpta för året och det stod inte tydligt på lådan de kom i (eller så läste vi inte instruktionen ;)
3. Om någon kom ihåg att stänga av vattnet till tvättmaskinen innan vi åkte, måste vattnet också slås på innan tvättmaskinen körs igång. Tekniskt sett inte nödvändigt - maskinen går igång ändå, men ska tvätten bli ren, vilket naturligtvis är syftet med att alls sätta igång tvättmaskinen, måste vattnet slås på.
4. Överarbeta inte lussebullsdegen, se föregående inlägg...

Nu är ska jag bara komma ihåg att läsa detta nästa jul....

Lussebullar med förhinder...

... eller mysteriet med degen som föll sönder...

Hittills har det bara blivit en omgång lussebullar, så idag skulle jag baka en omgång till. Döm om min irritation när även denna "bryter" och faller sönder. Lite googlande ger vid handen att det antagligen beror på överarbetning av degen, dvs. för mycket och för lite skämmer det mesta och så även denna gång. I min ambition att arbeta degen ordentligt - vilket jag inte brukar göra - har maskinen fått köra på högsta hastighet i kanske 10 min. Detta i kombination med ekologiskt mjöl var tydligen inte alls bra eftersom dessa mjöler inte tål lika kraftig knådning som icke-ekologiska varianter.

Så nu står jag här med ännu en deg att hälla ut, och konstaterar lite sorgset att "if it ain't broken, don't fix it" gäller även för lussebullar. Istället för att bli nedstämd över att utveckling och försök att förnya sig inte lönar sig, försöker jag tänka positivt: Den som inte testar, lär sig inget nytt.

Addendum: Kvällens coreträning byttes mot lussebak, och nu var det inte bara hemmets försörjning av lussebullar som stod på spel, utan hela mitt rykte som hemmabagare. Och nu, halv elva på kvällen, tre dagar efter julhelgen, är lussebullarna äntligen klara, och precis sådär gyllene, luftiga och lätta som de ska vara, med krispig yta, mjukt och saftigt inkråm som fjädrar när jag trycker på dem. Maken är ovanligt tystlåten, och tuggar belåtet på sin fjärde bulle, eller är det hans femte? Ibland är lycka något så enkelt som gult, saffransdoftande vetebröd :)

One of these mornings...

December har tidvis bjudit på riktigt grått, regnigt, stormigt och tråkigt väder - minns en sådan söndag när maken och jag trotsade vädret och tog en springtur på ren pin kiv. Men, så gör vädret en helomvändning och bjuder på fantastiska morgnar som den på bilden ovan, och jag förlåter allt dåligt väder, alla sönderblötta finskor och alla gånger jag kommit hem med hela stans rännstensvatten på/i byxbenen.

Senaste veckorna har jag kommit igång med träningen också - ju mer träning, desto mindre bloggande, tyvärr. Sjukgymnasten har lagt upp ett 40-min program att göra hemma fem dagar i veckan, och utöver det vill jag gärna hinna med ett par springpass, ett par gympass och helst något corepass också. Gympasset för rygg och bröst kan nog ersätta ett sjukgymnastikpass, men det är ändå ett ganska tufft schema. Håller jag mig frisk, samtidigt som det inte blir halt och många minus ute kan det kanske funka.

Två lussebullsbak senare fick vi äntligen något som liknade lussebullar. Har aldrig varit med om något liknande och skyller allt på dåligt mjöl :/ Igår kväll stod vårt bidrag till julbordet, i form av västerbottensostpaj, färdigt och ett dygn senare hade maken avslutat pralinetillverkningen. Årets tre varianter är fyllda med ganache smaksatt med rivet apelsinskal, mint respektive päronkonjak.

Och avslutningsvis vill jag önska alla som hittat hit en avkopplande och njutningsfull julhelg!

God Jul!

Det här var ju tråkigt

Ja, de här lussebullarna skulle kanske kunnat platsa i David Batra's show. För roliga är de ju inte. Torra och knapriga, ungefär halvvägs till biscottikex. De fina glutentrådarna lyste med sin frånvaro och degen var bara platt och klarade ingen dragkraft alls. Möjliga felkällor: Vetemjölet för gammalt - nja, inköpt i höstas iaf; för lite smör - nja, knappast med 200g smör; avsaknad av ägg i smeten - kanske det troligaste i detta fall; lite för mycket "höftning"? Nästa lussebak lär bli enligt receptet till punkt och pricka - "if it ain't broken, don't fix it".

Och gårdagens vattniga och smaklösa tiramisun, enligt äkta italienares recept (och som var så god när vi bjöd vänner på den i våras/vintras), gjorde heller ingen glad - utom möjligen en snäll och kärleksfull make. Med tanke på makens goda chokladmousse förra helgen, fint serverad i martiniglas, kanske jag skulle lämna dessertmakeriet till honom istället?

Tidiga juldekorationer

Det tycks inte bara vara hos oss som juldekorationerna kom upp ovanligt tidigt i år? Hos oss började juldekorationerna när jag för ett par veckor sen hittade en så fin ljusslinga med frostade LED-lampor för utebruk. Vi har redan några ljusslingor, men med två balkonger och där bara hälften av lamporna lyser på den ena ljusslingan tyckte jag vi kunde behöva en till. Och eftersom jag fortfarande var sjukskriven, men snart skulle börja jobba igen var det lika bra att sätta upp den medan tiden och vädret tillät. 

Därav att vi i år hade första ljusslingan uppe redan i början av november... och ja, jag skämdes över att vara som det stora blågula varuhuset som börjar med julskyltning så fort alla kommit tillbaka till jobbet från semestern. Döm därför om min förvåning över att bara en vecka senare se att alla ljusdekorationerna kommit upp på gårdsgatorna runt Domkyrkan. Och häromdagen kom ett email där det stora varuhuset, som alltid brukar avtäcka sin julskyltning på skyltsöndagen, bjöd in till årets julskyltning och tomteträff redan idag. Vart är världen på väg ;) 

Fast om jag ska vara helt uppriktig, har jag inget emot att tjuvstarta med ljusdekorationerna direkt efter Allhelgonahelgen. De lyser upp så trevligt i mörkret, framförallt här i Göteborg där vi knappast kan räkna med snö som lyser upp. Dessutom har Göteborgs stad blivit så duktiga på att ljussätta de små broarna inne i stan, fasader, och därutöver den stora satsningen på julstaden Göteborg med dekorativ ljusutsmyckning, de senaste åren att det är en ren fröjd att promenera omkring och bara njuta av den vackra belysningen.

Förberedelser

Makens förkylning sitter fortfarande i, både hos honom och mig, så det blev inget TRX-pass idag och inte imorgon heller - det får bli nya tag nästa år. Istället har jag roat mig med att spana in träningskläder (föga förvånande har mitt fokus legat på sockar och skor) på mellandagsreorna, både på stan och på nätet, röja i det kaos vi lämnade efter oss inför julfirandet, och planera nyårsmenyn.

Just nu ser huvudbeståndsdelarna i nyårsmiddagen ut att bli pilgrimsmussla, ankleverterrin, oxfilé och choklad. Dessa kompletteras med, i tur och ordning, citrus, västerbottenostkex, jordärtskocksgratin och portvinssky, samt körsbär i rom. Kanske inte så originellt, men de är inte klassiker för inte... och vem vill riskera en nyårsmeny som smakar "affe"?

Min vän i köket, maken ej medräknad, är P1 med alla sina tankeväckande dokumentärer och intervjuer. Ofta trillar jag in i något program som ger nya perspektiv eller vinklar på något samtidsfenomen, men senaste söndagskvällarna har inte varit någon höjdare. Förra veckan, när jag var som mest i farten med julförberedelserna i köket återutsändes Ibsens Hedda Gabler i en inspelning från 1950-talet, och ikväll när jag höll på med middagen och förberedelser för nyårsmaten var det Pär Lagerkvists Barabbas. Säkert mycket bildande, men knappast stämningshöjande i dessa storhelgtider.

Julspring

Tomten hade med sig flera fina saker, bl.a. en Asics långärmad undertröja, en sån där som håller mig skönt varm och torr på uterundorna nu, ett par Grip Grab handskar för temperaturer runt nollan, och ett par 2XU kompressionsknästrumpor som håller benen varma och pigga i kallt väder (ja, även i varmt väder för den delen).

Med så många löparklappar kliade det i fötterna och benen för att komma ut på en löprunda och testa dem. Så på juldagen blev det en ordentlig löprunda, nästan 8 km. Regnet öste ner, men det var nästan vindstilla. Och det var flera som liksom jag tagit sig ut för att trotsa vädrets makter. Salomonjackan och -byxorna höll vätan ute expemplariskt. Skorna not-so-much, så nu funderar jag starkt på att gå tillbaka och reklamera dem. Trots att kroppen var tung, antagligen för att makens förkylning var på väg att sätta sig, var det en skön springtur.

Efter en höst utan förkylningar var det nu dags - så trist när det äntligen finns lite tid att komma ut och springa i dagsljus L men jag är glad att jag fått vara frisk hela hösten fram till nu. Med lite tur är förkylningen redan på väg över och i så fall blir det ett TRX-pass på söndag igen!

God Jul!

Efter träningsuppehåll i luciaveckan har det blivit ovanligt mycket springande - så många springrundor har jag inte gjort sen i början av hösten - fredagens snabbrusning för att hinna med bussen och lördagens för att precis missa spårvagnen (i regnet!!) ej medräknade. 

Enda smolken i glädjebägaren har varit att GPS-funktionen på MiCoach-appen inte funkade på senaste rundan - konstigt för det har funkat bra de senaste gångerna. Undrar om det finns ett samband mellan GPS-funktionen och pulsbandet? Tidigare har jag haft båda igång, men i lördags sprang jag utan pulsbandet.

Träningsveckan avslutades igår på gymet med ett rygg- och bröstmuskelpass på ny rekordtid och en kort séjour på löpbandet - vilken skillnad att springa i de superlätta Pace Glove-skorna mot de vinterbonade Ascend Glove GTX.

Så nu ser jag fram emot trevlig samvaro med familjen, äta god julmat, och kanske tomten har med sig några fina klappar för vinterns löpning? Om vädret tillåter och makens förkylning håller sig undan, hoppas jag få testa dem på juldagen!

God jul!

Fjärde advent

Det är inte bara jag som springer... tiden springer också - ifrån mig! Bortsett från ljusslingorna utomhus har det varit tunt med både julpynt och julpyssel i år. Återigen, jag skyller hämningslöst på badrumsrenoveringen! Veckans motionsval att ta tre utomhusspringturer och gå på ett TRX-pass har inte heller bidragit till att öka julstämningen hemma. 

De flesta julförberedelserna återstod därför när helgen började. Men, som vanligt när det är mycket att göra blev det till att sortera in saker i "måste göras före julafton" och "kan vänta till efter julhelgen" och börja beta av dem en och en. Det som är absolut förbjudet är att tänka på allt ihop på en gång och få fnatt! 

Nu är julkorten skrivna och postade, alla julklappar inköpta och inslagna, en ny omgång lussekatter ligger redo i frysen och chokladgodiset står i svalen och stelnar. Lagom till sista advent har också amaryllisens vackra blommor har slagit ut - en tacksam växt för den som är dålig på att vattna :-) Dessutom kommer det en stängel till på den ena, så jag hoppas få njuta av den fina blomsterprakten även på nyår. 

Prioriteringar

Hur är det möjligt? Varje år tycks tiden i december gå allt fortare. I år är inget undantag. Hela hösten har susat förbi och jag undrar vart den tog vägen. Mestadels tror jag det beror på vädret - att det är så milt, vilket gör att det fortfarande känns som det är oktober. Dunjackan har bara fått komma ut och lufta sig en 5-6 gånger hittills i år.

Det blev en heldag på kontoret mot den tidiga eftermiddagen jag hade hoppats på. Nu är det mycket att göra före julafton, och det råder strikt prioritering av saker som måste göras före jul. Julklappsinköp, inslagning av desamma, julbak och julgodis, matinköp, julkort osv. 

Så egentligen borde jag ha satt igång med julkorten och julbaket direkt ikväll. Det fanns verkligen inte tid att ge sig ut på en springtur (två pass ute denna vecka hittills!). Naturligtvis var det inte heller nödvändigt att putsa kakel och duschdörrar i badrummet, som blev helt klart igår. Eller att tillbringa en timma i badkaret och titta på "Pluras jul hos Måns" i paddan. Men det har varit en väldigt skön och trevlig kväll, så nu ser jag fram emot att intensifiera julförberedelserna imorgon!

Tredje advent

Den här veckan har det varit mindre gym- och löpträning och mer mat, närmare bestämt belgisk mat, dryck och choklad, dvs. träning av de andra magmusklerna :-) Trots att jag gillar att ta med springskorna på resor fick de stanna hemma den här gången - maken la in sitt veto. Dessutom är vädret i Bryssel så här års ungefär som hemma - soligt och härligt, eller råkallt, regnigt och blåsigt. Vi hade tur! 

Många verkar tycka att Bryssel är så tråkigt med en massa EU-byråkrater och trist väder, men för den som gillar mat och öl är Bryssel (och Belgien) ett drömresmål! En av mina belgiska kollegor berättade första gången vi åt ute tillsammans att det finns nio (!!) nivåer för att beskriva hur man vill få sitt kött stekt. Det börjar med rått och kallt inuti, går vidare med rått och varmt inuti, och slutar sex nivåer senare med genomstekt. Och vad använder vi i Sverige: Blodig, rosa och genomstekt?

Så, maten är viktig i Belgien, liksom drycken. Så många klosteröl med månghundraåriga vanor finns väl inte någon annanstans? Kan man rentav säga att klosterölet har sitt ursprung i Belgien? Även om klosteröl inte är min absoluta favorit, smakar det väldigt gott när det är lite småkyligt ute och man sitter inne på ett stojigt och glatt ölcafé och ser alla julhandlare gå förbi utanför.

Och naturligtvis, chokladen: Ahhh, ljuvligt! Så många duktiga chocolatiers var man än går! Ett litet smultronställe är Maison Renardy, som ligger på ett av de mest oväntade ställena, mitt i en av de afrikanskdominerade stadsdelarna. Tydligen har de legat där sen 1912. Deras varma choklad är den bästa jag smakat! Inte minsta tillstymmelse till skiktning där chokladen faller till botten. Finns i fyra kakaohalter med kakaobönans ursprung angivet. Och deras ganacher kan mäta sig med de absolut bästa!

Men, imorgon är det måndag, och sista veckan med TRX-pass före jul. Har bokat in mig på två stycken, återstår att se om jag går på båda eller bara på det ena. Med det höstlika vädret och milda temperaturerna kanske det blir ett springpass utomhus också / istället?

Andra advent

Ibland lyckas man tajma väder och aktiviteter, så det var helt rätt att sätta upp resterande ljusslingor och ta springturen igår, för idag är det riktigt trist väder med blötsnö som sen övergick i regn. Då var det skönt att kunna stanna inne och ta ett stretchingfokuserat yogapass för att sträcka ut springmusklerna.

Det blev ju ingen en (cypress) att sätta ljusslingan i, bl.a. för att vi insåg att den skulle behöva "översomras" någonstans, men varför inte utnyttja det som redan finns? Nu sitter ljusslingan och lyser upp grenarna i den största av de två aplarna och jag sitter inne och myser. Även om julpyntet inomhus inte hanns med i helgen så är nu det mesta av renoveringsdammet bortstädat och jag kan återigen gå barfota i hela hemmet.

Nollgradigt

Så jag längtat efter den här löprundan! Klar och hög luft med nollgradig temperatur, långt och upp på den största bron för att få se den vackra solnedgången över inloppet. Det har varit flera bra kandidatdagar de senaste helgerna, men tiden har inte räckt till för att komma ut i rätt tid. 

Idag, när badrummet nästan är klart, var det så dags. På med de varma GoreTexskorna, de tjockaste löparbyxorna, merionoulltröja och mest vindtäta löparjackan. Mössa och handskar därtill. Trots att jag bara sprungit 1, eller max 2 gånger per vecka senaste tiden flöt det på riktigt bra - sluttiden var ungefär som i somras. Efter någon km var kroppen varm och det som kändes svalt när jag gick ut var riktigt behagligt.

Målet var att ta en fin bild från brons högsta punkt. På vägen upp på bron var vinden såpass kall att jag kunde ana vinden genom skorna. Gissar därför att de klarar några minusgrader utan problem. Väl uppe fick jag min belöning - solen hade precis gått ned och det gick fortfarande att se den sista strimman av den. Hur många gånger jag än ser solnedgången över älven upphör jag aldrig fascineras av dess skönhet och föränderlighet. Noterar att till skillnad mot sommarsolen, som går ner bakom hamnen, går vintersolen ned bakom fastlandet. 

Sen blev det kallare och mörkret kom sakta krypande. Vägen hemåt gick i lugnt tempo och sista km var fötterna trötta, även om det för övrigt kändes bra. Väl hemma var det trevligt att se belysningen på köksbalkongen som jag hann sätta upp tidigare idag. Adidas Micoach-appen verkar ha uppdaterats för nu funkade GPS:en perfekt i viloläget. Höjdprofileringen fungerar också sen en tid tillbaka. Hoppas bara det håller i sig!