Trött trött trött

Puhhh, det är bara två veckor sen jobbet började efter julledigheten och jag är redan helt slut! I fredags kväll bytte maken och jag roller i och med att jag somnade i soffan och han var vaken och tittade på filmen. Det tar ett tag att komma in i rytmen med tidig(are) kvällar och tidiga morgnar, eller kanske snarare i mitt fall, det tar ett tag innan jag ger upp försöken att anpassa mig ;)

Ikväll har jag haft några kollegor hemma på fördrink och tilltugg innan vi gick vidare till Hos Pelle (mycket god mat och sådär service fastän det inte var fullsatt). Det är faktiskt bara andra gången jag haft kollegor hemma, och förra gången var för två år sen, vilket kan ha något att göra med att alla våra renoveringen äntligen är färdiga... Det är så mycket roligare att bjuda hem folk när hemmet är enhetligt och ser ut som man vill istället för att befinna sig i ett halvt kaos eller mellan två renoveringsfaser :) 

De var bara här en dryg timma och bjöds på några sorters plockmat och mousserande vin, men ändå tog det sin lilla tid att planera och förbereda. Fast ska jag vara ärlig var den allmänna upprensningen med att flytta saker till sin rätta plats mer tidskrävande än matplaneringen och -lagningen. Det var verkligen trevligt, och tycktes uppskattat av alla. Utöver den tulpanbukett som inhandlades i helgen fick jag ikväll ytterligare två, och jag ser fram emot flera eftersom vi bara är i början av säsongen...

Tips på snittar:

• Västerbottenostkex (recept från Ica) med rökt lax och dill, ev. toppade med löjromscrème fraiche
• Knäckebrödsbitar (ex. Vilmas surdegsknäcke) med kräm på potatis, jordärtskockor och parmesanost toppade med färska räkor och dill.
• Knäckesticks (ex. Leksands Tre kullor eller Vilmas knäckesticks) med pepparrotsfärskost och bresaola, ev. färska örter som dekoration.
• Rostade tunnbrödsbitar (ex. Mörsjös tunnbrödskex) med svampstuvning (recept från Allt om mat och det går utmärkt med skogschampinjoner och portvin istället för kantareller och sherry) smaksatt med portvin / sherry och toppade med färsk timjan.

Sparrissäsong

Det finns många vårtecken, exempelvis i Göteborg är ett av dem att det blöta kalla övergår i ett något varmare blött... Ett annat, och roligare, sådant för en foodie är att sparrissäsongen börjar, faktiskt redan i slutet av april om vintern inte varit för hård. Då börjar Manfred's Brasserie servera sparris, specialimporterad från norra Tyskland, med egengjord hollandaisesås, tysk skinka och amandinepotatis.

Sparrisen är precis lagom kokt, hollandaisen smälter i munnen och skinkan ger ett trevligt sting med kraftiga, rökta smak.  Potatisen är inte helt motiverad - mer än mätt blir man ändå - och kanske är det därför den nuförtiden är reducerad till en halv per huvudrätt. Och åhhh, det är ljuvligt gott!

Det var en speciell helg när vi var där så blev det även en förrätt på kalixlöjrom med rökt lax, rödlök, gräddfil och blini. Säkert inget nytt, men att servera löjromen på en kall skifferplatta var mycket effektfullt, både visuellt och funktionellt - att hålla den kall. 

Det hade (kanske) kunnat bli en efterrätt också, om den hade funnits på menyn just den kvällen - Körsbärssufflé med strohrom. Tur i oturen - eftersom jag var göteborskt knökmätt efter förrätt och huvudrätt - så fanns det ingen sufflésmet just denna dag, så jag slapp välja :-) Istället ser jag fram emot ett återbesök en annan kväll!

Burriiiitoooo time

Den som har läst min bloggerprofil vet att jag är gift med en man som verkligen gillar chili och stark mat - jag har väl berättat om besöket på Restaurang Chilli? Nåja, efter en rundresa i Kalifornien för flera år sen fattade vi båda tycke för mexikansk mat, så det blir onekligen en del stark mat lagad hemma också.

Hittills har det inte funnits så många mexikanska restauranger i stan, men nu verkar det ha dykt upp flera, inte bara det svulstiga Puta Madre på Magasinsgatan (som varken jag eller maken testat än, trots att den funnits i flera år), utan även mexikanska ställen av hämtmat-/snabbmatstyp. Ett av de senaste tillskotten är TomToms Burritos på Prinsgatan och i lördags fick vi  anledning att testa dem. Maken valde en med långkokt fläskkött och den starkaste salsan, medan jag valde Espaldilla med nötkött och den milda salsan (tomat, koriander och lime). En trevlig IPA till, och mmmmmums! 

När jag såg burritosarna göras i ordning såg de inte sååå stora ut, men vi stod oss hela kvällen på det. Den färska och dagsinhandlade fisken fick bli söndagsmiddag istället, med de överblivna muffinsen från fredagsfikat till efterrätt. 

Bistro med finess

Det här inlägget har jag försökt skriva i flera veckor / månader, men tiden verkar aldrig riktigt räcka till, förrän nu. En av makens och mina favoritrestauranger i kategorin Mysig kvarterskrog är Rustik bistro. De har bara funnits i knappt ett år, och vi var där första gången i slutet av semestern. Nu är vi nog snart uppe i en handfull besök och varje gång har vi varit lika nöjda. Vad är det då som gör att det så trevligt där?

Maten

Vällagad, rustik mat, med finess. Ta exempelvis tartaren på savolax med omsorgsfullt uttänkta och tillagade tillbehör. Fina smaker i god balans. Mer finess än rustikt. 

Moules basquaise: En oväntad kombination med tomat, musslor och chorizo, som jag skrev om strax före jul också. Icke desto mindre god - faktum är att jag åt precis samma sak nu igen när vi var där med föräldrarna för ett par veckor sen. Och det var lika gott den här gången!

Även om detta inte är en pub, så är det som att något skulle ha saknats om de inte hade haft en hamburgare - på något sätt känns det bara så rätt med den här. Om jag ätit musslorna två gånger har nog maken ätit hamburgaren tre gånger, dvs. alla gånger han varit där - kan det stämma?!?! Nåja, den är i alla fall väldigt, väldigt god och serveras i en liten fin stekpanna av kolstål. Bland tillbehören finns tjockskurna pommes frites, majonnäs och coleslaw, precis som sig bör.

Anklåret har ingen av oss provat, men det ser gott ut. Kanske något för nästa besök?

Dryck

Bra urval av olika typer av öl från flera kända "mikrobryggerier" och viner i flera olika kategorier, både champagne, cava, och sött vin utöver ett flertal vita och röda viner. Det söta vinet säljs dessutom mycket sympatiskt per cl istället för per glas. 

Service

Personal som tar sig tid för gästerna och låter dem prata, ställa frågor osv., istället för att stressa på så de kan gå vidare till nästa bord. När jag var där med kollegorna beställde två av dem ett glas vin. Den första fick ett välfyllt glas, men det som var kvar i flaskan räckte bara till kanske 70% av vad den första fick. Några minuter senare kom kyparen tillbaka och fyllde på så att även kollega nr 2 fick ett fullt glas. Snyggt!

Stämning

Lagom hög musik, högt i tak, lagom många bord, sköna stolar, osv. Det blir sorligt, men aldrig så högljutt att man måste skrika, inte ens en fredagkväll i slutet av månaden. På sommaren finns en fin liten uteservering på trevligt avstånd från gatan men ändå såpass nära att det går att njuta av folklivet.

Krogvecka och kålvänner

Helt otroligt! Först försvann den ursprungliga texten när jag skulle lägga in en länk till restaurangen, och nu försvann den nya texten också :-(

Krogvecka till 16/2: Två rätter för 250 kr.

Hos Pelle: Bästa maten i kategorin "mellan michelinrestaurang och finare kvarterskrog". Mycket god måltid där de olika rätterna kan placeras in på michelinnivå, finare kvarterskrog och slutligen precis emellan de båda nivåerna. Liksom jag, en stor vän av kål i alla dess former.

Identitetskris 2

Något annat med oklar identitet är restaurangen vi besökte ikväll, La Bouffe. Tidigare har det varit god och habil mat och utkörningspizzan därifrån i somras var mycket bra, men ikväll hade det nog gått troll i det mesta. Efter att ha nappat på Book-a-tables email om La Bouffes bistromeny till bra pris bokade maken bord till kvällen. 

Vi kom sist av alla som bokat den tidiga sittningen (2h har man på sig för sin måltid om man bokar bord till kl 19). Men med 1h50min borde det ändå finnas god marginal för att äta en trerätters bistromeny, eller? Att beställa tog lite längre tid än vad som kändes rimligt, men fortfarande acceptabelt. Första varningsklockan ringde när servitrisen en stund efter beställningen kom tillbaka och frågade maken vilken dryck han beställt och på hans svar "Ett glas bordeaux" bekräftade servitrisen med "Är det ett vin?"... Detta är alltså på en fransk bistro!

Efter detta förtydligande av vinbeställningen tog det en bra stund innan vinerna och vattnet äntligen anlände. Våra olika glasviner luktade dock betänksamt lika och betänksamt ungt, vilket föranledde maken att fråga servitrisen om det verkligen var bordeaux, vilket hon dock bekräftade. Eftersom vinerna serverades upphällda i glasen var det svårt för oss att veta att vi verkligen fått rätt viner. 

Sen väntade vi, och väntade, och väntade, efter nästan 40 min kom varmrätten. Min kyckling med tryffelrisotto såg ut som kyckling på risgrynsgröt och smakade ungefär så också. Både maken och jag tyckte våra rätter hade en svårförklarlig doft och i mitt fall även smak, av kanel... man kan tycka att jag borde ha vetat bättre än att beställa en italiensk rätt på en fransk bistro, men makens boeuf bourgignon var inte mycket bättre utan smaklös med stekhett kött och ganska sval sås och tillbehör.

Efter varmrätten var servitrisen lätt stressad över att det bara var en halvtimma kvar till nästa sittning, och undrade om vi ville få in desserten direkt och om vi ville ha kaffe till. Vi ville vid det här laget mest komma därifrån så oss passade det bra. Dock hade vi inte väntat oss att få kaffet före desserten. 

När vi gick konstaterade vi båda, att tja, vi blev ju mätta i alla fall. Nästa gång vi vill ha fransk bistromat går vi till Ma Cuisine istället - deras Salade Provencale med rökt ankbröst gör oss alltid lika glada!