21 juni 2015

Premiärrunda: Vätskeväst

Efter att ha tillbringat större delen av den fina sommardagen inomhus förberedde jag mig för ett dubbelpass - kort och lugn löprunda som skulle avslutas med ett pass på gymmet. Maken bestämde sig för att vara osolidarisk och gå direkt till gymmet - till hans försvar så erbjöd han sig att ta med mina gymsaker, men jag kom på en bättre lösning - det var dags att testa vätskevästen (Salomon S-Lab Adv Skin).

Alla som haft förmånen att få ett par nya skor vet att man aldrig tar nya skor på en långpromenad eller på en lång och viktig dag på jobbet. Nya skor måste gås in först, till en början i korta perioder och sedan längre stunder. Samma sak gäller löparskor och annan utrustning. Även om det kändes fånigt - på gränsen till ett "awkward moment" - att ta vätskevästen på en 30 minuters löptur var det värt det.

När västen var packad med lagom mycket saker satt den riktigt bra på ryggen och märktes knappt av alls. Skillnaden mot en ryggsäck, hur liten och smidig den än må vara, var markant. Där ryggsäcken hamnar i otakt och blir ett hinder i löpningen var vätskevästen följsam och smidig, helt integrerad med överkroppen. Det kändes riktigt bra... de första 15 minuterna.

Sen fick jag uppleva det alla långdistanslöpare berättar om, dvs. "chafing" - skavande - på insidan av höger överarm. Det var bara femton minuter kvar av löppasset, och ändå hann det bli ett 3 centimeter långt rött streck på armen. Hur är det möjligt? En närmare studie av västens utformning vid skavet visar att det är meshtyget och/eller bankantningen i armhålets underdel som skaver. Funderar på att sy dit en lapp i mjuk fleece eller likande, alternativt skaffa t-shirts med längre ärm - tänk att det alltid finns något nytt att sätta på önskelistan ;)

Gymmet hade dessutom stängt, så det fick bli ett corepass och sjukgymnastik hemma istället med fönstret på vid gavel så sommarvärmen kunde svalka - underbart!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar