Så jag längtat efter den här löprundan! Klar och hög luft med nollgradig temperatur, långt och upp på den största bron för att få se den vackra solnedgången över inloppet. Det har varit flera bra kandidatdagar de senaste helgerna, men tiden har inte räckt till för att komma ut i rätt tid.
Idag, när badrummet nästan är klart, var det så dags. På med de varma GoreTexskorna, de tjockaste löparbyxorna, merionoulltröja och mest vindtäta löparjackan. Mössa och handskar därtill. Trots att jag bara sprungit 1, eller max 2 gånger per vecka senaste tiden flöt det på riktigt bra - sluttiden var ungefär som i somras. Efter någon km var kroppen varm och det som kändes svalt när jag gick ut var riktigt behagligt.
Målet var att ta en fin bild från brons högsta punkt. På vägen upp på bron var vinden såpass kall att jag kunde ana vinden genom skorna. Gissar därför att de klarar några minusgrader utan problem. Väl uppe fick jag min belöning - solen hade precis gått ned och det gick fortfarande att se den sista strimman av den. Hur många gånger jag än ser solnedgången över älven upphör jag aldrig fascineras av dess skönhet och föränderlighet. Noterar att till skillnad mot sommarsolen, som går ner bakom hamnen, går vintersolen ned bakom fastlandet.
Sen blev det kallare och mörkret kom sakta krypande. Vägen hemåt gick i lugnt tempo och sista km var fötterna trötta, även om det för övrigt kändes bra. Väl hemma var det trevligt att se belysningen på köksbalkongen som jag hann sätta upp tidigare idag. Adidas Micoach-appen verkar ha uppdaterats för nu funkade GPS:en perfekt i viloläget. Höjdprofileringen fungerar också sen en tid tillbaka. Hoppas bara det håller i sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar