Så enkelt, "Just Do It". Undrar hur många timmars prestationsvånda det tog för det kreativa teamet på reklambyrån som tog fram Nikes slogan? Hur många sömnlösa nätter, övertidstimmar, pizzor och öl osv gick åt? Hur många andra förslag förkastades under vägen? Och sen, plötsligt, satt den bara där?
Det är säkert över tjugo år sen jag såg den första gången och fortfarande är den lika inspirerande. Att släppa tanken på allt annat - familjen, hemmet, jobbet, världsproblemen, och bara fokusera på att "just do it". Ikväll var en sån typisk gång när det verkligen handlade om att bara ta tvärt av, och göra som Nike uppmanar oss till.
Humöret sjönk redan på eftermiddagen när jag var tvungen att avboka kvällens TRX-pass för att hinna avsluta dagens uppgifter på jobbet. Ett par timmar senare insåg jag att jag stannat för länge för att det skulle vara realistiskt att ge sig av till gymet när jag kommit hem. Men, det var en så fin kväll, torrt väglag, precis över nollan och ingen vind. Kanske skulle jag försöka mig på ett löppass?
Tricket att faktiskt komma iväg när jag väl kommit hem och in i värmen är att inte sätta mig ner. Bokstavligt talat! Och om jag sätter mig ner måste jag upp igen snabbt. Annars blir jag sittande, försjunken i något, och så börjar jag slappna av, kroppstemperaturen sjunker och snart sitter jag där, kall och frusen. I det läget har kroppens önskan och behov av träning förlorat kampen mot hjärnan som säger att det varit en lång dag, det är kallt och mörkt ute, och imorgon är det återigen en tidig start som gäller. Således inget sitta ner ikväll när jag kom hem!
Varken det faktum att jag inte hade några bra springskor framme (mer om varför jag inte tog de vinterskorna i ett senare inlägg), eller att min mobil som pulsbandet funkar till hade lagt av, hindrade mig. Springskor lokaliserades snabbt till den mest lättåtkomliga lådan med vårskor och appen laddades ner till en annan mobil.
Belöningen för att ha tagit mig över puckeln att gå ut igen när jag väl kommit hem, lät inte vänta på sig. Det kändes riktigt bra direkt när jag började springturen. Lagom varmt klädd från början till slut, lätta och sköna skor, inget ont i knäna trots lördagens misslyckade springtur och ganska bra studs i benen trots det långa uppehållet. Det var heller inte bara jag som tyckte det var en fin kväll för en springtur för så många andra joggare har jag nog aldrig mött på en runda.
Löparkläder
Eftersom jag inte har sprungit så många vinterpass än är det fortfarande lite svårt att hitta rätt klädsel för springturerna, men ikväll blev det en fullpott. Idag var det den sköna underströjan Asics Seamless LS, som jag fick en till av i julklapp, ihop med Asics Winter 1/2 zip och en tunn windbreaker som fick tjänstgöra upptill, vilket var en utmärkt kombination - jag blev varm och svettig, men aldrig blöt och kall. Salomonbyxorna är perfekta i temperaturer kring nollan, men för varma när det närmar sig 5 plus och uppåt.
Till skillnad från valet av byxor var skovalet inte helt självklart. Först tänkte jag ta Pace Glove-skorna, men var osäker på om de skulle hålla för temperaturen, så jag bytte till Bare Access Arc 2-skorna. Tur var det, för allt grus hade gjort Pace Glove-skorna obekväma eftersom de har så tunn sula där nästan alla små ojämnheter och gruskorn känns. Med både kompressionsstrumpor och vinterstrumpor var skorna nästan lagom stora ;-)
Kvällens ensemble toppades med en microfleecemössa och GripGrabhandskar. De senare är verkligen suveräna. De har nu testats både i regn och hård vind, liksom i torrt väder och temperaturer från nollgradigt upp till 5-6 plus. Fantastiskt nog funkar de lika bra i alla dessa situationer. De blir blöta i regnet men håller värmen ändå, trots vinden, och de blir kanske lite varma vid 5 plus, men då räcker det att öppna händerna så fläktar det skönt längs fingrarna. Blir det kallt är det bara att knyta händerna. Dessutom har de titthåll för tummarna och pekfingrarna så man kan använda dem på mobilens touchskärm.
