Tidiga juldekorationer

Det tycks inte bara vara hos oss som juldekorationerna kom upp ovanligt tidigt i år? Hos oss började juldekorationerna när jag för ett par veckor sen hittade en så fin ljusslinga med frostade LED-lampor för utebruk. Vi har redan några ljusslingor, men med två balkonger och där bara hälften av lamporna lyser på den ena ljusslingan tyckte jag vi kunde behöva en till. Och eftersom jag fortfarande var sjukskriven, men snart skulle börja jobba igen var det lika bra att sätta upp den medan tiden och vädret tillät. 

Därav att vi i år hade första ljusslingan uppe redan i början av november... och ja, jag skämdes över att vara som det stora blågula varuhuset som börjar med julskyltning så fort alla kommit tillbaka till jobbet från semestern. Döm därför om min förvåning över att bara en vecka senare se att alla ljusdekorationerna kommit upp på gårdsgatorna runt Domkyrkan. Och häromdagen kom ett email där det stora varuhuset, som alltid brukar avtäcka sin julskyltning på skyltsöndagen, bjöd in till årets julskyltning och tomteträff redan idag. Vart är världen på väg ;) 

Fast om jag ska vara helt uppriktig, har jag inget emot att tjuvstarta med ljusdekorationerna direkt efter Allhelgonahelgen. De lyser upp så trevligt i mörkret, framförallt här i Göteborg där vi knappast kan räkna med snö som lyser upp. Dessutom har Göteborgs stad blivit så duktiga på att ljussätta de små broarna inne i stan, fasader, och därutöver den stora satsningen på julstaden Göteborg med dekorativ ljusutsmyckning, de senaste åren att det är en ren fröjd att promenera omkring och bara njuta av den vackra belysningen.

Äntligen

Fem veckor och två dagar, så lång tid tog det tills jag gav mig ut på första löparrundan efter olyckan. Efter måndagens positiva testrunda har en löptur stått på önskelistan hela veckan, men först sent i eftermiddags blev det tid att ge mig ut. Trist novemberväder med duggregn som blöter ner allt som inte blir blött av svett, men det var vindstilla och nästan 10 plusgrader, vilket sammantaget är ganska bra springväder. Att springa i regn kan rent av ge en extra boost med känslan av att övervinna vädrets makter och allt sånt ;)

Däremot ställer regnlöpning större krav på vattenavvisande och andningsaktiva kläder och skor. Än en gång fick jag nöjet att använda mina Merrell Ascend Glove GTX och komma hem både torr och varm om fötterna - de är fortfarande samma favoriter efter ett drygt års löpning i dem. Ska jag vara lite petig så är de fortfarande onödigt varma och gör sig egentligen allra bäst i ännu kallare väder, ner till kanske 5-6 minusgrader.

Salomons olika andningsaktiva jackor är storfavoriter i både vått och torrt, medan det var premiär för dagens löpartights från The North Face - ett fynd hos Stadium tidigare idag. Det var även höstpremiär för mössa och vantar. Mössan fungerade utmärkt i symbios med pannlampan. Trots att pannlampan bara behövdes vid ett par tillfällen, var den till god hjälp där gatubelysningen inte räckte till. Resten av tiden kändes det dock tämligen nördigt att ha den sittandes mitt i pannan.... å andra sidan är det inte mycket som inte känns nördigt när jag springer, så det är bara att bita ihop och acceptera nördstatusen.

Nåja, jag lyckades hålla mig springande i 45 minuter, varav de sista 10 med ömmande senor på utsidan av knäna, fast idag är jag glad att det var knäna och varken huvudet, nacken eller nyckelbenet/axeln som satte stopp för fortsättningen. Snittiden var naturligtvis inte bra, men det var inte den som var viktig den här gången....

Milstolpe

Första trevande löpstegen efter olyckan på kombinerad gå-springtur. Kändes förvånansvärt bra, antagligen för att axlar, nacke får skaka loss med ökat blodflöde o syresättning resultat, vilket sägs påskynda läkningsprocessen. Nästa utmaning: att få på sig en riktig sportBH.

Inte lika förvånande att långa arbetsdagar vid skrivbordet inte känns lika bra ;) men det är ändå märkligt trevligt att vara tillbaka på jobbet. Kanske för att det väntar många och stora förändringar där efter nyår... Den som väntar på något gott...

Hur tätt kan man sitta i en soffa?

Att det finns större och mindre skillnader mellan olika kulturer vet förstås alla, och det jag skriver om här är inget nytt, men medan företagslitteraturen ofta fokuserar på hälsnings- och mötesetikett i olika kulturer och dagspressen fokuserar på integration och religion, handlar mitt exempel om mer vardagliga saker.

Vi hade goda vänner från Tyskland på besök i somras, där han är tysk och hon är spanjorska. Det var sista helgen på fotbolls-VM och vi hade även bjudit hem ett annat gemensamt vänpar för att titta på finalen tillsammans. Kvällen innan hade vi sett semifinalen bara vi fyra ihop, och då "klämt" ihop oss alla fyra i vår 2,5-sitssoffa som teoretiskt skulle kunna rymma fem normalbyggda vuxna, men då får någon sitta på skarven mellan plymåerna i mitten.

När vi ätit färdigt och skulle sätta oss att titta på finalen, började maken och jag samt det andra svenska paret att snegla på soffan och fåtöljerna i rummet. Maken skickades snabbt att hämta in två fåtöljer från en annat rum, och vi slog oss ner - våra tyska vänner i ena halvan av soffan, en av de svenska vännerna i den andra, och vi tre övriga i varsin fåtölj. 

De tyska vännerna fnissade och tittade frågande på oss, eller ja, mannen har pluggat i Sverige och är van vid svenskar och våra (o)vanor, men hans spanska hustru såg (med rätta) mycket frågande ut. Så vi var tvungna att förklara: Det går helt enkelt inte att sitta fyra vuxna svenskar i soffan - det blir för trångt för att vara bekvämt för den svenska personlighetens krav på "behagligt avstånd till sin nästa".

Och när jag tänker tillbaka har det nog faktiskt aldrig suttit mer än tre vuxna svenskar i den soffan, ett par i ena halvan och en person i den andra. Att vi ändå satt fyra vuxna i soffan dagen innan berodde naturligtvis på att två av dem inte var svenskar... Så, hur internationella vi än anser oss vara, finns det vissa oskrivna regler vi ogärna tummar på, som till exempel att sitta axel mot axel med icke-familjemedlemmar i en soffa :)

Retrospektiv: Göteborg

Hur lång tid ska man ha bott i en stad för att kunna säga att "jag är från .... " istället för "jag kommer ursprungligen från ...., men har bott här i stan sen...."? 5 år, 10 år, 20 år, aldrig? 

Denna höst är det 20 år sen jag flyttade till Göteborg, och fortfarande betraktar jag mig inte som göteborgare. Ändå har jag sett stan omvandlas ett flertal gånger, är starkt lokalpatriotisk och hävdar bestämt att det här är Sveriges framsida, att det inte alls regnar så mycket som ryktet säger, osv. Stockholm besöker jag väldigt sällan, säkert en förlust för mig, men varje gång jag varit där i vuxen ålder känner jag mig som kusinen från landet. När jag sen kommer hem igen till en vacker kväll med solnedgång över vattnet (eller Hisingen om man är petig, se tidigare inlägg om geografins relativitet), känns det så mycket bättre - naturligtvis regnar det aldrig just de dagar jag varit i Stockholm ;)

När jag tittar tillbaka på dessa 20 år är det mycket som har ändrats. Det var precis efter den djupa lågkonjunkturen och många nyutexaminerade som fått jobb på annan ort fick sälja sina små lägenheter på Johanneberg med brakförlust för ett par hundratusen. Sen dess har priserna på bostadsrätter i attraktiva områden mångdubblats. Då fanns det fortfarande många hyresrätter i city jämfört med i Stockholm, medan det idag antagligen är mer utjämnat mellan städerna. 

Då var det en stor småstad med "en av varje" istället för alla otaliga kedjor som idag har filialer i varje gathörn, och lunchstängt i de små butikerna. På söndagarna åkte man in till stan och gick på kondis för allt annat var stängt. Idag heter det café, och vissa har öppet hela natten samtidigt som fler och fler butiker har öppet längre på vardagarna och söndagsöppet.

Då fanns ett Billhälls i nästan varje stadsdel i stan och nu är det Axfood's Hemköp som dominerar i innerstan medan de andra två stora livsmedelsdetaljisterna, trots tappra försök inte lyckas expandera nämnvärt. Redan på den tiden, eller kanske hade de aldrig gått ur modet i Göteborg, fanns en delikatessdisk i varje liten Ica-butik, något som för länge sen hade försvunnit i den lilla ort jag kom från. Glädjande nog har delikatessdiskarna vunnit striden mot färdigförpackat, och idag är de lika vanliga som när jag växte upp, både här och där.

Då fanns det nio spårvagnslinjer och 4:ans vagn gick till Saltholmen, medan vi nu har 13 linjer (14 när nya linjen längs södra älvstranden är klar?), ett antal stombusslinjer och 11:an går till Saltholmen. I samma veva som linjerna utökades och drogs om flyttades fontänen och de första (?) japanska körsbärsträden planterades på det ombyggda Järntorget. Nu är hela staden full av vackra rosa körbärsträd i april.

Då fanns ett Volvo, som gjorde både person- och lastvagnar, under ledning av P G Gyllenhammar. Nu finns två Volvo där båda bytt ägare / ledare ett flertal gånger. Då fanns viss varvsindustri kvar, och nu är den snart helt borta, i och med likvideringsprocessen som Damen Götaverken inledde för någon månad sen.

Då fanns inget casino eller Götatunnel och trafiken var tung längs södra älvsstranden. Nu börjar planerna på att bygga om norra och södra älvstränderna till blandområden att realiseras, och oavsett om man gillar det eller ej, kan jag inte låta bli att undra:  Har månne den stora småstaden växt upp och blivit en liten storstad?

Lighten up

Innan jag föll som en fura på cykelbanan hann jag med en springtur till i mörkret. Förra hösten testade jag reflexväst, men tyckte det var överflödigt bland stadens gatljus. Med alla vägarbeten är belysningen sämre än vanligt, men reflexband och små diodlampor gör mig ändå väl synlig (läs: upplyst som en springande julgran) för medtrafikanterna. 

Vad jag däremot inte räknat med var att det faktiskt var svårt att se alla ojämnheter utmed min springrunda, orsakat av allehanda vägarbeten i stan med sämre gatubelysning och tillfälliga lagningar som följd. Helt plötsligt verkade pannlampa inne i stan inte fullt lika nördigt och onödigt som tidigare. Och med tanke på att min utrustning för övrigt är i det närmaste helt komplett, så finns inte så många andra prylar kvar på önskelistan för höst- och vinterlöpningen.

Som vanligt visar en snabb koll på nätet att det går att lägga nästan hur lite som helst, och hur mycket som helst på en pannlampa. Frågan är bara vilken som ger mest valuta för pengarna utifrån mina ganska modesta behov. Stalltipset från en löparvän är Silva Trail Runner II, och efter lite googlande hittade jag denna uppdaterade version med uppladdningsbart batteri via USB-kontakt hos Stadium.

Min snälla make lät mig använda sin ansamlade stadiumbonus för att köpa lampan lite billigare, så nu ligger den i garderoben och väntar på att sin premiärtur. Det lär dock dröja, efter att nyckelbenet initialt var ganska hanterbart, så är det nu både stelare och svårare att få det i viloläge utan mitellan, så det blir bara korta pass framför datorn, alternativt skriva med endast högerhanden. Men en pannlampa går att använda till annat också, som att skrämma maken i inomhusmörkret.

Bryssels maraton

Förra söndagens löptur företogs i Bryssel, dock helt utom tävlan. Det var en ren slump att Bryssels maraton (och halvmaraton) inföll samma helg som höstens brysselbesök. Fredagskvällen och lördagen var ljuvligt soliga och sommarljumma - barbent och kortärmat fungerade utmärkt :) 

På söndagsmorgonen var vädret lite svalare och regnet hängde i luften - helt perfekt för löprunda. För att inte krocka med maratonbanan, sprang jag i ett helt annat område än jag tidigare sprungit i. Det hade varit bra att ha med sig metrokortet. Inte för att jag var stressad av att inte veta var jag befann mig, snarare för att maken en timma senare fortfarande satt på hotellet och väntade på mig (och frukosten) medan jag försökte gena tillbaka från det som skulle ha varit "en kort runda". 

Det som alltid slår mig med Bryssel är hur likt det är Göteborg såtillvida att det är den känns som en småstad fastän den förstås är ganska stor. Istället för renodlade affärs- och shoppingkvarter, tycks nästan hela stan vara blandad bebyggelse med boende, kontor och affärer. Dessutom går det enkelt att promenera genom stan, dvs. avstånden är inte avskräckande. Och naturligtvis all mat, kaféer, ölserveringar, bagerier osv. Ingen risk att behöva gå hungrig och törstig....

Tips för att en springtur på okänd ort:

• Fulladdad telefon med GPS påslagen
• Kollektivtrafikkort
• Dagsljus
• Observant på omgivningen

Och vem vet, kanske är det inte en slump om nästa brysselbesök sammanfaller med Bryssels maraton?