18 oktober 2014

Retrospektiv: Göteborg


Hur lång tid ska man ha bott i en stad för att kunna säga att "jag är från .... " istället för "jag kommer ursprungligen från ...., men har bott här i stan sen...."? 5 år, 10 år, 20 år, aldrig? 

Denna höst är det 20 år sen jag flyttade till Göteborg, och fortfarande betraktar jag mig inte som göteborgare. Ändå har jag sett stan omvandlas ett flertal gånger, är starkt lokalpatriotisk och hävdar bestämt att det här är Sveriges framsida, att det inte alls regnar så mycket som ryktet säger, osv. Stockholm besöker jag väldigt sällan, säkert en förlust för mig, men varje gång jag varit där i vuxen ålder känner jag mig som kusinen från landet. När jag sen kommer hem igen till en vacker kväll med solnedgång över vattnet (eller Hisingen om man är petig, se tidigare inlägg om geografins relativitet), känns det så mycket bättre - naturligtvis regnar det aldrig just de dagar jag varit i Stockholm ;)

När jag tittar tillbaka på dessa 20 år är det mycket som har ändrats. Det var precis efter den djupa lågkonjunkturen och många nyutexaminerade som fått jobb på annan ort fick sälja sina små lägenheter på Johanneberg med brakförlust för ett par hundratusen. Sen dess har priserna på bostadsrätter i attraktiva områden mångdubblats. Då fanns det fortfarande många hyresrätter i city jämfört med i Stockholm, medan det idag antagligen är mer utjämnat mellan städerna. 

Då var det en stor småstad med "en av varje" istället för alla otaliga kedjor som idag har filialer i varje gathörn, och lunchstängt i de små butikerna. På söndagarna åkte man in till stan och gick på kondis för allt annat var stängt. Idag heter det café, och vissa har öppet hela natten samtidigt som fler och fler butiker har öppet längre på vardagarna och söndagsöppet.

Då fanns ett Billhälls i nästan varje stadsdel i stan och nu är det Axfood's Hemköp som dominerar i innerstan medan de andra två stora livsmedelsdetaljisterna, trots tappra försök inte lyckas expandera nämnvärt. Redan på den tiden, eller kanske hade de aldrig gått ur modet i Göteborg, fanns en delikatessdisk i varje liten Ica-butik, något som för länge sen hade försvunnit i den lilla ort jag kom från. Glädjande nog har delikatessdiskarna vunnit striden mot färdigförpackat, och idag är de lika vanliga som när jag växte upp, både här och där.

Då fanns det nio spårvagnslinjer och 4:ans vagn gick till Saltholmen, medan vi nu har 13 linjer (14 när nya linjen längs södra älvstranden är klar?), ett antal stombusslinjer och 11:an går till Saltholmen. I samma veva som linjerna utökades och drogs om flyttades fontänen och de första (?) japanska körsbärsträden planterades på det ombyggda Järntorget. Nu är hela staden full av vackra rosa körbärsträd i april.

Då fanns ett Volvo, som gjorde både person- och lastvagnar, under ledning av P G Gyllenhammar. Nu finns två Volvo där båda bytt ägare / ledare ett flertal gånger. Då fanns viss varvsindustri kvar, och nu är den snart helt borta, i och med likvideringsprocessen som Damen Götaverken inledde för någon månad sen.

Då fanns inget casino eller Götatunnel och trafiken var tung längs södra älvsstranden. Nu börjar planerna på att bygga om norra och södra älvstränderna till blandområden att realiseras, och oavsett om man gillar det eller ej, kan jag inte låta bli att undra:  Har månne den stora småstaden växt upp och blivit en liten storstad?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar