6 september 2014

Att prissätta nostalgi, del 2

Mitt andra exempel på att prissätta nostalgi handlar om min gamla cykel - jag har två. När det var dags att byta ut den gamla trotjänaren kunde jag inte med att göra mig av med den. Dessutom är det bra att ha två om det blir punka på den ena, vilket det lätt blir (eller blev, före kevlardäckens tid) i Göteborg.  

Den nyare cykeln är förstås bättre på alla sätt och vis - växlarna fungerar som de ska och växelvisaren i reglagen visar rätt växel, bromsarna är hydrauliska skivbromsar med jämn och tillförlitlig bromsförmåga, vevlagret som tramporna sitter på fungerar perfekt även i branta uppförsbackar när jag glömt växla ner i tid, den har framhjulsdämpning, vilket markant ökar komforten i en stad full med gropar, brunnar, lagningar och bulor i cykelbanorna, osv.

Den gamla cykeln känns numera aningen osäker och instabil i hjulinfästningarna, vilket inte hjälps av att den saknar dämpning så det blir lätt en flygeffekt över alla gupp; bromsarna är v-bromsar - top of the line på sin tid - där vajrarna börjar rosta och bromsverkan är oberäknelig såtillvida att det kan ta tvärstopp, men jag är mer orolig för att de plötsligt ska släppa helt i en nedförsbacke; växlarna fungerar förvisso, åtminstone de som ligger "i mitten", även om det inte längre går att se vilken växel som ligger i på reglaget; och vevlagret har knastrat betänkligt i flera år, men nyligen tappade den faktiskt greppet i uppförsbacken hem.

Och ändå, jag kan bara inte göra mig av med den för den är så starkt förknippad med glädjen jag kände när jag köpte den. Den var så fin och hade så många finesser. Jag var så glad när jag fick hem den och den har troget rullat i många mil innan jag hade tillgång till bil och när jag fick för mig att det var nyttigt att cykla alla 13 km till jobbet och sen lika många hem igen. Nu är den både blekt och smutsig, men den fina grundfärgen utmärker sig fortfarande, den rullar så bra på asfalten, och är så lätt att lyfta in och ut ur cykelförvaringen.

Så, även om det kostar mer än en mycket trevlig middag för två på stan, nästan två års abonnemang på Spotify, eller kanske två par vinterlöparskor, så kostar jag på den ett besök hos Bicycle Repair Man. Där ska den få nya fina bromsar och bromsvajrar, nytt vevlager och kanske även nya växelreglage och kransar, så jag kan fortsätta cykla på den i många år till, och känna samma glädje som när jag köpte den.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar