Solen värmer fortfarande gott på dagarna, och i helgen sprang jag i shorts och t-shirt igen, precis som en normalsvensk sommar. Ett tydligt tecken på att det ändå går mot höst är förra helgens skördemiddag: Lammytterfilé med portionsgratäng på potatis och jordärtskocka, hemodlade tomater och som pricken över i, hemgjord bearnaise.
Helt uppriktigt, det hade inte blivit någon hemgjord bearnaise utan maken - själv hade jag aldrig haft nerver att göra en sås som innehåller 500g rent smör... även om jag anser att smör är något av det bästa som finns. Och dessutom en sås som är känd för att skära sig för minsta lilla, och som enligt boken tar 50 minuter att göra - inte bra för den som börjar förbereda middagen vid 19.30 en lördagskväll utan att ha ätit någon lunch.
Med tanke på hur slutresultatet blev är jag glad att maken stod på sig. Smaken var oslagbar, och inte tillstymmelse till stabilisatorer eller andra konstiga tillsatser. Receptet i såsboken funkade bra, framförallt räddningsplankan att hälla i ljummet vatten när såsen skär sig, för det gjorde den förstås. Däremot var den inte lika tydlig på att de koagulerade äggulorna skulle tas bort från vattenbadet när smöret tillsätts, något vi kom på efter en liten stund.
Förrätten gick också i skördetidens tecken - hemodlade padrones, doppade i bearnaise... mmm. Ett tips är att skörda padrones när diametern är ca 3 cm, sen blir de faktiskt ganska heta. Konstigt nog tycker maken de är väldigt heta, medan jag tycker de är hanterbart / njutbart heta. Bhut Jolokia är en annan chili som vi har helt olika upplevelse av - även om vi båda tycker den är stark har jag lättare att hantera den än maken, för Moruga Trinidad Scorpion är rollerna omvända. Att upplevelsen av samma chilifrukt kan variera så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar