Så drar 2014 sina sista, djupa suckar, och strax studsar ett ystert 2015 in och tar över. Ett nytt år, fullt av möjligheter och löften, oöppnade dörrar och chanser. Och ändå blir jag alltid så blå på nyårsafton, trots, eller kanske just därför, att jag med glädje spenderar hela mitt yrkesliv åt att titta 10-15-20 år framåt i tiden för att hitta potentiella framtida produkter och tjänster samt utveckla nya strategier som ska hjälpa oss att uppfylla företagets vision. Jag minns fortfarande när jag växte upp hur år 1990 verkade otroligt avlägset, år 2000 än mer så, och lumparkillar var något ouppnåeligt vuxet. Och nu är det strax redan år 2015!!
När nyåret kommer borde jag förstås vara glad att alla nära och kära fortfarande är med oss, att vi står inför ett nytt år med nya möjligheter och (positiva) överraskningar, att vi går mot ljusare tider igen, osv. Istället ser jag bara att ännu ett år har gått, alla i min närhet, inklusive jag själv, blir ännu ett år äldre (underförstått ännu ett år närmare livets slut) och alla motgångar och svårigheter som varit under det gångna året. Kanske inte så konstigt heller eftersom både radio, tv och press är fyllda av nyårskrönikor som blickar tillbaka på året som gått snarare än vad som kan vänta kommande år. Visst är det bra att titta tillbaka på det som varit och njuta av dess framgångar, men lika viktigt är förstås att titta framåt och se potentialen i det som komma skall.
Och detta år är inget undantag, kanske för att nyckelbenet och musklerna däromkring värkt extra mycket senaste dagarna - antagligen var det inte bra att först ha fullständig vila hela julhelgen och sen sätta igång med allehanda hemmafix, målning av fönsterbänkar, träning och sjukgymnastik. Två voltarentabletter och en powernap senare är dock smärtan borta. För mycket och för lite skämmer allt och ibland är det befogat att ta värktabletter.
Vore det inte för tillfället att få laga och äta extra festlig mat med goda drycker därtill skulle jag helst hoppa över nyårsafton och gå direkt på nyårsdagen ;) Maken är van efter drygt två decennium tillsammans, och har haft huvudansvaret för köket ikväll, en uppgift han skött med den äran. Årets nyårsmeny:
- Förrätt: Jordärtskockssoppa med halstrad pilgrimsmussla och löjrom. Enkelt och alltid lika gott. Extra roligt att kunna använda jordärtskockor odlade av familjevänner och buljongen från grönkålskoket som bas i soppan. Dryck: Champagne, blanc de blanc.
- Varmrätt: Variant på Beef Wellington med helstekt oxfilé, dijonsenap, stekt shiitakesvamp inbakad i smördeg, med grönsaker och kryddsmör till. What's not to like :) Dryck: Bordeaux, Grand Cru.
- Mellanrätt: Gingranité. Mjuk, len och krämig - perfektion tack vare baumemätare inköpt i Bryssel. Efter förra årets debacle där mätaren slogs i bitar efter första användningen köpte vi två stycken i höstas.
- Efterrätt: Moelleux au chocolat, se recept på bloggen från förra vintern, med hjortronsylt respektive körsbär i rom. Som maken sa, nu är det dags för maffiga chokladefterrätter igen! Dryck: Sött muscatvin.
- Midnattstilltugg: Västerbottenostpaj toppad med dillcrème fraiche och löjrom. Mer svenska (norrländska) smaker och godare blir det knappast :)
Nu är tolvslaget strax här, nyårsafton övergår i nyårsdag och med det övergår min nyårsblues i förväntningsfull optimism inför vad det nya året ska bära med sig. Avslutningsvis, en hjärtlig skål och en innerlig önskan om ett riktigt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar