Precis i början, när innan maken blev maken, fiskade vi ganska ofta på somrarna i insjön vid staden vi bodde i, men av någon anledning har vi aldrig fiskat i Göteborg. Antagligen av samma anledning som vi aldrig plockar svamp här... vi vet helt enkelt inte var vi ska börja ... Som inflyttad till en ny stad tar det tid att etablera sig, även om man flyttar dit som ung. Allt från väldigt enkla och triviala saker som vilken frisör man ska gå till, till mer komplicerade som vilka hantverkare kan man lita på och vilken tandläkare är att rekommendera.
I år har vi satsat på en rejäl hemester, dvs. stanna hemma och upptäcka sidor av sin egen stad som inte hinns med i vardagsstressen resten av året. En av sakerna vi passat på att göra är att åka ut och fiska. Fiskebutiken inne i stan har flyttat ut utanför stan, och vi upplystes i grannbutiken om att närmsta riktiga fiskebutik är EL-GE's på Hisingen. Perfekt, den vet vi var den ligger sen en tidigare era när husdjuren bestod av ormar... trodde vi.
Det byggs mycket i området, och EL-GEs har flyttat några hundra meter, men GPS:en ledde oss på en kilometerlång omväg tack vare några välplacerade, enkelriktade gator. Målet var dock väl värt omvägen, vilken service vi fick! Såväl goda råd och tips om drag och fiskeställen för havsfiske som bättre pris på tvinnad lina för rullarna.
Ett av ställena som rekommenderades var Fotö vid brofästet från Hönö. Av någon anledning har jag aldrig varit på Fotö tidigare, bara på Hönö och kanske på Öckerö. Där hade jag verkligen missat något! Så vacker ö och vilket läge, några små kobbar och skär och sen bara Västerhavet, åtminstone ser det ut så från land, på klipporna längst ut vid Fotö gästhamn.
Något napp blev det inte, varken på dagsfisket förra veckan (makrill) eller på kvällsfisket igår (havsöring), och det blev det egentligen inte när vi fiskade tidigare heller, med något sällsynt undantag som bekräftade regeln. Och jag erkänner villigt att jag är lika glad för det - bara tanken på att ha ihjäl fisken, rensa och transportera hem den (i kylväskan vi glömt båda gångerna?) får mig att rysa av obehag. Men att komma ut till havet, eller sitta i en liten roddbåt i en insjövik, en stilla sommarkväll, med stämningsfullt puttrande från enstaka fiskebåtar, en enorm stillhet som föder nya tankar och filosoferande över livet och dess mening, ja, det är värt risken att få napp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar