... it's over (or the fat lady sings)!
Idag skulle badrummet vara färdigt, så när som på duschdörrarna. Besvikelsen var därför stor när jag kom hem och såg att elektrikern inte ens hunnit klart det han i fredags sa att han skulle göra igår. Som den tidsoptimist jag är borde jag ha känt igen symptomen hos elektrikern, och inte ha tagit någon seger i förskott. Men det här är vecka nio, och entreprenören uppskattade totaltiden till åtta veckor, vilket såg ut att hålla för en vecka sen, så maken och jag börjar bli lite otåliga. Istället väntade ännu en kväll med kryssande genom byggplast för att ta oss fram i vårt hem.
Så, vad gör man när irritationen är på topp och tålamodet har kastat in handduken för länge sen? Antingen kapitulerar man i soffan med en stor portion av det engelsmännen kallar "comfort food" (sånt bra uttryck!), men elarbetena blir ju inte färdiga snabbare för att jag sitter och äter mig igenom frustrationen. Eller så rycker man upp sig och beger sig till gymet för att springa bort irritationen på löpbandet.
Sagt och gjort, 34 min och 5km senare kändes det bättre - åtminstone hade jag ju tränat, alltid något! Efter förra veckans debacle med de alldeles för små skorna, skulle jag vilja säga att detta var ett njutningsfullt springpass i mina för stora skor. Och det var det... nästan. Lite smuts hade smugit sig in under fotsulan och låg och skavde mot trampdynan. När jag var klar kunde jag knappt gå.
Dagens tips: Ta bort synlig smuts från fotsulan innan sockarna sätts på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar