Chilis på parad

Är det inte något alldeles särskilt tillfredsställande med att odla? Jag blir glad bara av att se hur citronerna växer (även om jag tycker de har hållt på väldigt, väldigt länge nu), att leka bi och hjälpa chilifrukterna och tomaterna på traven, så jag kan få fascineras av hur mycket de kan växa vissa dagar. Maken har hängt upp allehanda chilifrukter för naturligt torkning, och visst är det dekorativt?

Nu när växtsäsongen går mot sitt slut, kan jag dock inte annat än medge att jag börjar så smått se fram emot att bli av med en del av all grönska på balkongerna, om inte annat för att det knappt går att vara på dem. Fast några flyttar in för övervintring istället för att hamna i komposten, och så det är kanske egentligen inte bättre... Och i december är det dags att sätta nästa års chilis på grodd.

Maken har redan börjat ta in Carolina Reaper-plantan för att långsamt och försiktigt vänja den vid inneklimatet inför kommande övervintring. Den växte så fint hela våren och försommaren, tills den fick bladlöss och tappade alla blad av såpvattensprayningen. Sen kom den igen med nya blad och nu har den en halvcentimeterlång frukt. Undrar om den hinner mogna innan säsongen är över.

Själv har jag börjat läsa på om hur fikonträd övervintras bäst på våra breddgrader. På lappen som satt på plantan står att det klarar ner till -10 grader, och så kallt blir det inte så ofta här, inte ens en normal vinter. Så jag funderar på om jag kan vinterbona den stora krukan som jag släpade hem gåendes i våras och låta det stå på balkongen intill husväggen.