19 november 2013

Avlägsna mål

Just nu känns det helt omöjligt. Att Sverige går vidare. Till Fotbolls-VM i Brasilen. Men fortfarande finns en liten chans, om vårt lag gör två mål mer än Portugal. Samtidigt går det ju inte att ge upp bara för att något verkar avlägset och ouppnåeligt, eller?

Gissningsvis gör förbundskaptenen och laget samma sak som vi övriga gör när vi står inför en stor utmaning: Bryter ned det övergripande målet i mindre, hanterbara delar. Ex. första nedbrytningen av dagens match kan ha varit att sätta upp mål för varje halvlek, sen att dela ned varje halvlek ytterligare i 15-min eller ännu kortare 5-min intervaller, Vad vill vi ska hända - vilket är målet/-n (no pun intended) för varje intervall? Nästa steg är att titta på vad krävs, vad behöver vi göra för att uppnå varje intervalls mål. 

Metoden i all sin enkelhet, funkar för mig lika bra oavsett om det handlar om att planera projektportföljen för nästa år på jobbet eller ta tag i den där sedan flera månader växande strykhögen av skjortor, eller komma igång med sin träning. Den kan också med fördel kombineras med angreppssättet "ta en sak i taget". 

Det känns som det har varit fullt upp hela hösten - på jobbet såväl som hemma - och för några veckor sen kändes det som jag fått nog. Inte mer! Min instinkt i såna lägen är att krypa ner i sängen, dra täcket över huvudet och sova. LÄNGE. Det krävs en del viljestyrka att stå emot instinkten. Istället blev det en kortare period med ångest, vetskapen att något måste göras, att det inte gick att skjuta på det längre, osv. Till slut var det bara att sätta sig ner, ta en sak i taget och sätta upp små delmål - inte fokusera på alla sakerna på en gång. 

Att i sådana situationer ta sig tid att träna är otroligt segt, men det ger mer energi tillbaka än det tar - sicken superklyscha, jag vet! Träningspasset, som kan vara hur litet som helst, ex. yoga 30 min hemma, eller ta en rask promenad 30 min, eller tå till gymet eller springa eller något annat mer krävande, ger både tillfälle att rensa tankarna och en känsla av att ha åstadkommit något positivt. 

Ikväll var en sådan kväll när jag bara ville sjunka ner i soffan framför TV:n och se någon halvdan amerikansk serie i väntan på att matchen skulle börja. Eftersom jag ändå måste duscha på gymet pga badrumsrenoveringen, tyckte maken att jag skulle passa på och ta ett lätt gympass. Så nu sitter jag nöjt och tittar på matchen och tycker att saker och ting ordnar sig, det lackar mot jul och badrummet är (nog) snart klart - tja, livet är inte så dumt i alla fall!

1 kommentar:

  1. Va, är du sån. Fotboll, Fia!?! Där ser man ;) själv har jag i dag njutit (not) i tandläkarstolen – åt grovt bröd så att en lagning släppte :( Men jag har också bakat lussebullar, så nu doftar det advent i hela huset :D

    Kram
    //Linda

    SvaraRadera