15 november 2013

Oförmåga att planera

"Hur svårt kan det vara?" Ofta följt av "Det är ju inte rocket science precis". Två lätt arroganta uttryck som jag hör (och ibland använder själv) mer och mer både på jobbet och privat.

Igår var alltså utsatt leveransdag för badrumsskåpen. Leverantören, för övrigt mycket bra och med en duktig konsulent som hjälpt oss med planering av både kök och badrum, har ett leveransplanerings- och transportupplägg som ur kundsynpunkt lämnar en del övrigt att önska. Själv anser jag mig ha hyfsat god förståelse för att det tar ca 4 veckor från beställning till leverans pga produktion mot order istället för mot lager, krav på att låsa produktionssekvens viss tid i förväg för att kunna säkerställa att allt ingångsmaterial finns på plats i god tid i förväg för att produktionslinan inte ska stoppas, osv. 

Vad jag däremot har noll förståelse för att vid orderläggning få ett beräknat leveransdatum i form av "vecka 46". En dryg vecka i förväg kom besked om leveransdag, i detta fall "onsdag mellan 10-15". Det är allt. Ingen öppning för att kunna ändra dag, eller få en mer specificerad tid. Vid orderläggningen kunde vi önska en viss leveransdag, men det kunde inte garanteras, vilket snabbt blev uppenbart då vi önskade måndag. Med så noggrann planering av produktionen kunde man tycka det vore rimligt att ha en lika god planering av utleveransen, och åtminstone kunna anpassa sig till kundens önskemål om att INTE få leverans en viss dag.

Naturligtvis var onsdagen den enda dagen som ingen, inte ens snickaren, kunde vara på plats hela dagen. Det bästa jag kunde göra var att ringa chaufförerna direkt på morgonen och stämma av med dem. Sagt och gjort, första samtalet gjordes strax före kl 8. En glad röst svarade och bad mig ringa tillbaka kl 10 när han satt i bilen och hade körordern framför sig. Med tanke på att det handlar om transportbranschen var det inte tal om att svara honom att "tyvärr, jag sitter mitt i ett möte då, kan du kolla lite tidigare så ringer jag strax före kl 9 innan mitt möte börjar?".

Samtal nr 2 till chaufförerna: - Inga problem, vi kommer inte till dig förrän efter kl 12. - Utmärkt, då är snickaren tillbaka. Frid och fröjd, och jag kunde fokusera på mitt jobb, tills snickaren ringde vid 14-tiden: - Chaufförerna ringde just, de är inte här förrän om 1,5-2h och jag måste gå kl 16. Kan du komma hem om de inte är klara då? - Nej, det kan jag egentligen inte - jag ringer dem direkt och ber dem prioritera upp oss. 

Samtal nr 3 till chaufförerna, fortfarande en glad röst (eller är det bara så att danskan i sig låter glad, ungefär som norskan?): - Vi har haft lite problem, men nu är det löst och vi hinner till dig i tid. Tillbaka till snickaren: - De säger att de hinner till dig i tid, men har de inte ringt som utlovat i förväg måste du ringa mig så jag kan ta mig hem. Med hjärtat i halsgropen och en puls som på tuffaste intervallpasset var det lite svårt att fokusera på jobbet. Klockan gick, deadline för att hinna hem till k l6 passerade, och kvart i fyra ringde snickaren: - De är precis klara nu och har just gått. Puuhhh, vilken lättnad! 

Tack och lov står skåpen där nu, redo och bara väntar på att resten av badrummet ska bli tillräckligt färdigt för att sätta upp dem... Men hur svårt ska det vara att hålla sig inom sitt tidsspann när man först väljer dag själv, sen ger sig själv ett fem timmar långt tidsspann, och sedan i början av sagda tidsspann reduceras till ett tretimmarsintervall, och till sist slutför leveransen nästan en timma efter det ursprungliga femtimmarsspannet. Det är ju inte rocket science precis ;-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar